Trion som sprängdes

Motionslivet i Lundbyspåret är inte sig likt. Den färgstarka trion Skägget, Sören och Den vandrande pinnen är splittrad av orsaker som jag inte helt är uppdaterad med. I varje fall har S och Dvp försvunnit medan det synnerligen välansade Skägget fortfarande håller ut.

När Sören var på gång såg jag till att inte drabbas av hans pratglädje genom att antingen välja annan runda eller att gömma mig bakom en tall. Nu när han lyser med sin frånvaro saknar jag plötsligt hans sabotage av mina mellantider och rekordförsök. Undrar om han fortfarande är så gramse på Skägget att han valt ett annat motionsspår. Ni som följt bloggen känner till historien.

Sören blev så bekant med Skägget att han bjöd hem honom på lunch. Den lunchen slutade med att Sören ansåg sig nödsakad att be Skägget "dra åt h-e" då han, enligt Sören, hade visat otillständigt intresse för fru Sören. Detta förnekar Skägget. Inte att han blev utsparkad, men att han visat intresse för frun i huset.

Hur det nu än var med detta drama så var det slutet på Sörens motionerande i samma spår som Skägget. I varje fall för en ganska lång period. Så småningom dök Sören upp igen, litet mindre pratglad och oftast på litet andra tider än Skägget. Nu är han emellertid borta igen. Kanske har det varit en ny lunchträff hemma hos herr och fru Sören.

Den Vandrande Pinnen tror jag numera gör sina tvåhundrametersruscher på gatorna i Vivalla Centrum. Han berättade för mig att han hade för avsikt att ge bort sin bil till mågen. Den gåvan har tydligen överlämnats nu, så Den Vandrande Pinnen lyser, precis som Sören, med sin frånvaro. Pinnen hade senast jag språkade med honom just fyllt 83 år och hans intensiva, dagliga ruscher var ett led i att jaga bort sviterna efter en stroke han drabbats av för något år sedan. Även om jag litet respektlöst kallat honom för Den Vandrande Pinnen har jag haft stor respekt för hans intensivträning på den sträcka han mutat in på Lundbyspåret. Den sträckan var ungefär 200 meter och hans rekord på distansen skulle jag bedöma till cirka 15 minuter. Rak i ryggen som en fura knegade han på med sina, för stavgång, alldeles för långa stavar.

Jag hoppas att Den Vandrande Pinnen fortsatt med sin dagliga träning närmare hemmet i Vivalla Centrum.

Jag saknar både Sören och Den Vandrande Pinnen. Skägget språkar jag inte så mycket med. Han har alldeles för bråttom och håller alldeles för hög fart