Rått och korkat, Patrik Haginge!

Ni läste väl Patrik Haginges kommentar till den utvisning som han drabbades av i matchen mot Örgryte i lördags. Om inte, så citerar jag hans kommentar här:

"Det var djävligt dumt och djävligt onödigt, jag kan inte säga nåt om det röda kortet. Men ska jag ta ett rött kan jag ju lika gärna sparka honom i huvudet- nu fick han ju inte ens ont".

Han som inte ens fick ont i den fot som Haginge medvetet trampade på var örgrytespelaren Alexander Mellqvist. Ändå tycker Haginge att det röda kortet- utvisningen- var motiverad, men nog hade det känts bättre om han åtminstone fått ett par framtänder utsparkade. Inte för Mellqvist men väl för Haginge. Det där med "utsparkade framtänder" sa inte Haginge, i varje fall inte i intervjum med journalisten Lars Markusson, TT, men det är väl inget osannolikt utfall av sparkar mot huvudet. Och Haginge hade då mått bättre.

Det anmärkningsvärda och råa uttalandet av Haginge har inte hamnat i någon "floskeltopp" och där hör det inte heller hemma. Där hamnar vanligtvis felsägningar och dubbeltydiga uttalanden av allehanda slag, men med det gemensamma att man drar på smilbanden när man läser urvalet. Till den kategorin hör långtifrån Haginges analys, den är inte bara rå den är också korkad. Korkad i så avseende att trampet på foten förmodligen bara ger Haginge en match avstängning medan sparkar mot huvudet hade betytt att Haginge spelat färdigt för i år. Sen, om jag förtstått det hela rätt, var det domaren Haginge var förbannad på, eftersom örgrytespelaren undgick bestraffning för den tackling som utlöste Haginges ilska. Så det var nog fel fot Haginge trampade på.

Det här med "korkad" verkar Haginge själv hålla med om att döma av hans slutomdöme: "Utvisningen var en blandning mellan att jag fick ont, blev förbannad, var besviken - och att jag är dum i huvudet."