Nya angrepp på Allsvenskan

Efter sex allsvenska omgångar är publiksnittet per match 5.726. En låg snittsiffra med allsvenska mått mätt men egentligen en smått fenomenal ansamling fotbollsfans på de allsvenska fotbollsarenorna med tanke på den tidiga starten i tidernas kallaste fotbollsväder och på de flesta håll alldeles bedrövliga planer. Desssutom med de stora publikdragande lagen en aning på dekis resultatmässigt så här långt. Ett "dessutom" till förresten; med tidernas mest olyckliga sammansättning av Allsvenskan med publiktorftiga lag som Häcken, Trelleborg, Brommapojkarna, Åtvidaberg, Gefle, Kalmar, Halmstad och Mjällby.



Först var det IF Elfsborgs ordförande Bosse Johansson , tillika nyvald ordförande i SEF, Föreningen Svensk Elitfotboll, nu också Helsingborgs klubbdirektör Paul Myllenberg och Malmö FFs verkställande direktör Pelle Svensson, som framför tanken på en bantning av Allsvenskan till högst 12 lag. Det skulle, enligt de tre, ge inte bara bättre kvalitet utan dessutom ökat publikintresse. Eftersom ingen av de tre var med i diskussionerna i början av 1990-talet då liknande idéer framfördes och ledde till en bantning av Allsvenskan till en Mästerskapsserie med sex lag, borde någon i deras klubbar tala om vad denna bantning då ledde till i kvalité och publikintresse. Den bisarra och fullständigt fiaskobetonade bantningsidén föddes som så mycket annat ont i fotbollssammanhang i Småland. Här är en rekapitulation.



1991 bestod Allsvenskan av 10 lag som under våren spelade en enkelserie. Serien var en kvalificeringshistoria till höstens Mästerskapsserie, dit de sex bästa lagen i vårens "Allsvenska" kvalificerade sig. Matcherna i den "med stor spänning emotsedda kvalificeringsallsvenskan" sågs i snitt av 4.325 åskådare. En besvikelse. Men i Mästerskapsserien skulle det bli annat, för turligt nog var det enbart publikstarka lag som tog hand om de sex platserna, nämligen IFK Göteborg, Malmö FF, AIK, Norrköping, ÖSK och Djurgården. Trots denna maximalt lyckliga utgång för experimentet ökade bara publiktillströmningen måttligt, till genant låga 4.747 per match. Kom ihåg att årets Allsvenska med lag som Häcken, BP och Trelleborg och kalla vindar och usla planer samlat tusen åskådare mer - per match.



Blev det då en fortsättning på detta brutala angrepp på det utomordentligt starka varumärket Allsvenskan? Nej, naturligtvis inte. Visserligen blev inte Allsvenskan helt normalt igen förrän 1992, då med 14 lag, men publiksiffrorna steg sakta men säkert till anständiga nivåer igen. Så vitt jag kommer ihåg utdömdes inget straff för de saboterande smålänningarna. Men "sabotaget mot Allsvenskan" var ett fenomenalt bra exempel på vart handlingskraft i kombination med dåligt omdöme kan leda.

Har de tre, Bosse Johansson, Paul Myllenberg och Pelle Svensson, tänkt på att även en bantad Allsvenska kan komma att innehålla lag som Häcken, Trelleborg, Brommapojkarna, Mjällby och Åtvidaberg. Och med lag som IFK Göteborg, AIK, Djurgården och Kalmar utanför, om nu den aktuella allsvenska tabellen skulle vara kvalificerande.

Vem tar på sig ansvaret att i tid stoppa nya sabotage mot Allsvenskan?