Att gripa tillfället i flykten

Min närmast föregående blog handlade bland annat om att gripa tillfället i flykten när man får chans att ge den egna imagen en knuff i rätt riktning eller att marknadsföra det egna företaget, föreningen eller politiska uppfattningen. Särskilt politiker brukar vara på alerten när tillfälle bjuds att visa sig folkliga och precis lika vanliga som alla vi andra dödliga.

*

När jag läste om Aftonbladets kritik av de allsvenska klubbarnas klantiga försöka att marknadsföra sig vid den allsvenska upptaktsträffen i Malmö, kom jag att tänka på ett inslag i TV-programmet Skavlan för en tid sedan. Gäster i programmet var bland andra vår statsminister Fredrik Reinfeldt och den norska kvinnliga högerledaren.. Samtalen med de två handlade bland annat om idolskap och som avslutning fick de två partiledarna frågan om de hade några idoler. Här tog den norska moderatledaren tillfället i akt att visa sin folklighet och påstod att hennes idol var en artist, en uppburen raeggie-kung för övrigt. Som svensk var man naturligtvis nyfiken på vad vår statsminister hade att komma med. Skulle det bli en Zlatan, en Ingemar Stenmark , Hasse o Tage eller något annat med folklig touch? Nej, Fredrik Reinfeldt kunde inte komma med något annat i idolväg än - Gösta Boman. Den gamle moderatledaren med kniven, ni vet. Så fruktansvärt trist och fantasilöst , var min omedelbara reflexion. Det kallar jag inte att gripa tillfället i flykten- inför 1,7 miljoner TV-tittare. Men det var förmodligen ett mycket ärligt svar av vår statsminister, förmodligen mer ärligt än det som hans norske kollega levererade. För är det inte just ett sådant intryck och avtryck Fredrik Reinfeldt vill ge- ärlig, sanningsenlig, någon att lita på? Jovisst, och då får man ta det onda med det goda och bjuda på litet tråkighet och fantasilöshet. Reinfeldt hade lärt sig Schlingmans Evangelium.

*

Jag har allmänt lite svårt för politiker som försöker ta billiga imagepoäng genom spelad folklighet. Hos mig ökade inte förtroendet för Göran Persson när han försökte ta popularitetspoäng genom att dansa med en kossa och jag tyckte Leif Pagrodsky (stavas det så?) var pinsam när han jönsade sig tillsammans med guldvinnande ishockeyhjältar på Sergelstorgscenen.När finansminister Borg satt på sandlådekanten och sjöng för dagisbarnen uppfattade jag som ett lågvattenmärke Men det är kanske grinigt i överkant. Mona Sahlin är förmodligen en skicklig politiker men jag har haft svårt för henne som politiker ända sedan den tid då hon envisades med att prata om sig själv i tredje person. "Mona är banne mig ingen fiflare" om ni kommer ihåg. Varför inte "jag är ingen fifflare"? Det har jag aldrig förstått och aldrig hört någon rimlig förklaring till.

*

Detta apropå Allsvenskans Upptaktsmöte och Skavlan. Bengt kan sannerligen röra till det.