Sång eller oljud på Hagendalsvägen

Det var en novemberkväll 1954 som Sven, Gunnar, Ove och jag drog en ödslig Hagendalsvägen fram i hopp om att något skulle hända. Och något hände, inget dramatiskt, men det började snöa. Årets första snö för övrigt. I hörnet Hagendalsvägen/Götgatan stod en sömnig polis och stoppade oss. Inte brutalt men med anmälningsblocket i högsta beredskap. Att han var sömnig får Nerikes Allehanda stå för. Man påstod det i en notis på sin "kriminalsida" följande dag. Vi, det vill säga kvartetten som så småningom spränges, erkände att vi hälsat de första snöflingorna med sång. Polisen tyckte uppenbarligen inte att det var sång utan ett mycket ordningstörande vrålande.

Tinget i Hallsberg, som så småningom fick uppdraget att avgöra om det var sång eller ordningsstörande vrål, tyckte att oljudet var värt en tia. I böter. Per man. Nerikes Allehanda var hänsynsfullt nog att inte namnge varken de fyra brottslingarna eller den sömnige och nitiske polisen. Nu 60 år senare kan det avslöjas att de fyra sångarna hette Löfstedt, Johansson, Adamsson och Thörner. Johansson bytte så småningom namn till Gurman, men det var nog inte för dölja brottet på Hagendalsvägen i Kumla en novemberkväll 1954.

Vad polisen hette vet jag inte, men var han inte från Kilsmo?