Jag lärde mig spänna en slakande kedja

I föregående inlägg berättade jag om mitt förmodligen hälsovådliga sommarjobb bland limångorna i en liten skoskutt på Hagendalsvägen i Kumla. Desto mer av frisk luft fick jag vid ett annat sommarknog på samma gata. Vad cykeldirektör Carlbark och min pappa kommit överens om vad jag skulle göra för veckolönen vet jag inte, men inte ledde det till yrkeslivserfarenhet inom cykelhandlarbranschen. Den gröna ladan på Hagendalsvägens norra sida där Carlbark drev sin verksamhet, såväl försäljning av velocipeder och tillbehör som reparationer, var platsen där jag skulle inställa mig och få arbetsorder.

Den vanligaste arbetsordern var att jag skulle ta mig till cykeldirektörens villatomt vid Malmgatan där jag skulle klippa gräsmattorna och ansa rabatterna.  Under tiden gräset växte till sig fick jag lära mig hur ett kedjelås fungerar och hur man justerar en slakande kedja. Dessutom fick jag en viss inblick i cykelbranschens svårigheter vid den tiden, i slutet 1940-talet. Det allt annat överskuggande problemet var bristen på reservdelar, framförallt gummislangar och däck. En liten näring som Carlbarks fick bara en liten del av sitt behov av dessa varor tilldelade i de kristider som rådde .Det betydde att hans lager av slangar och däck  inte på något vis täckte  efterfrågan, varför han tvingades att säga nej till några och ja till andra.  Jag vill tro att det var trogna kunder som fick köpa och tillfälliga som fick nej, men jag tyckte mig märka en helt annan prioritering. Men sånt ska ju en sommarjobbande grabb med gräsklippning som huvudsaklig arbetsuppgift lägga sig i















carl









car