Fyrbent i Lundbyskogen

Lugn dag i Lundbyspåret. Jag hade lagt upp ett varvschema på 63 minuter blankt. Hur man nu kan lägga upp ett varvschema när man bara går ett varv. Men istället för varv har jag vissa avläsningspunkter, t ex till toppen på mördarbacken ska jag ha hunnit på 15 minuter, jag måste ha hunnit till råbarkade tallen efter 3o minuter om jag ska komma i mål på 60 minuter. Och så vidare.

Men nu var alltså takten betydligt lägre än när jag slog det personliga rekordet, som finns registrerat hos Internationella Friidrottsförbundet och i denna blog. Jag upprepar den imponerande rekordtiden: 56 minuter och 30 sekunder på 5 kilometer stavgång.

Som sagt, idag var farten låg, så låg att Sören kom ifatt mig när det var cirka 10 minuters gång kvar till målet. Vi följdes åt och jag informerade honom om att jag får värk i benen när jag går långt men att värken blir betydligt mildare när jag går med stavar. Märkligt nog, tycker jag. Men Sören vore inte Sören om han inte hade besked om hur det kunde komma sig.

-"När man går med stavar blir man som ett djur, man får två extraben som avlastar dom ordinarie, äkta två. Därför får du mindre ont om du går med stavar"

Det där med djur hade han läst sig till sa han. För att försöka vara litet lustig drog jag till med att "då borde jag väl få litet ont i extrabenen eftersom dom tar över litet av belastningen". Så värst lustigt var det nog inte eftersom han inte kommenterade vitsigheten. Jag förstår nu att min replik inte platsar under "Dräpande repliker", som jag tänkter återkomma till i ett senare inlägg.

Vi stakade i mål på 61, 30, så varvschemat höll inte. Jag får skylla på Sören.

Bengt