IFK Göteborg - brottsoffer eller bov i dramat?

Kommunstyrelsens ordförande i Örebro, Staffan Werme, ingår definitivt inte i hyllningskören för IFK Göteborg. Istället för guld borde det ha blivit nedflyttning till Superettan för "fusklaget" från Göteborg. Nu återstår att se om en högt uppsatt styresman i Örebro Sportklubbs hemstad får kalla IFK Göteborg för fusklag. Det är väl nättopp lika hädiskt som att publicera vissa rondellhundar.

Det fusk som Staffan hänvisar till är ekonomiska oegentligheter av klubbens kassör, han som kallas "Plånbok", och klubbdirektören. Inte för egen vinning visserligen, men för att hjälpa klubben att finansiera kostsamma spelarköp. De båda är dömda i första instans för bl a "trolöshet mot huvudman", d v s det är föreningen IFK som är drabbad och inte boven i dramat. Därför kan inte Svenska Fotbollförbundet straffa föreningen IFK Göteborg. I konsekvens med detta synsätt skulle inte ens hela styrelsens medverkan i dessa oegentligheter leda till straff för föreningen IFK. Klubben , d v s dess medlemmar, kan ju inte straffas för att de valt en brottslig styrelse.

De båda dömda har så vitt jag vet överklagat domen och jag skulle tro att överklagandet framförallt gäller den del som handlar om trolöshet mot huvudman. Skulle tro att de förtjänar att bli trodda ,när de påstår att de ekonomiska åtgärder de vidtog var planerade i och godkända av styrelsen. Antingen är denna styrelse totalt inkompetent, som inte sett till att hålla koll på medarbetarnas miljonaffärer, eller också är de medansvariga till brottsligheterna. Något annat alternativ står inte till buds.

Jag tror att det är överklagandet av domen som gör att Svenska Fotbollförbundet inte anser sig kunna agera. Frågan är hur disciplinnämnden agerar när och om det visar sig att hela styrelsen känt till och godkänt de ekonomiska brotten. Eller rättare sagt, vilka order disciplinnämnden får av Lars-Åke Lagrell.

Så visst känns det litet malplacerat med alla hyllningarna till IFK Göteborg, men spelarna är utan skuld och har gjort en bra prestation. Det kan vi väl vara överens om, Staffan Werme?

Bengt