Spelare och ledare går men speakern består

Jag har inte riktigt kläm på när Sven-Arne Ahlberg tog över speakermikken på dåvarande Eyravallen, nuvarande Behrn Arena, men för mig är Sven-Arnes trygga speakerröst för evigt förknippad med fotboll på stans huvudarena.

Jag har visserligen vissa fragmentariska minnen av vänlige Carlsson, Östlund och Trivsel-Torsten men det är Ahlberg och fotboll i Örebro som hör ihop. Västgöten Sven-Arne , han kommer från Birger Sjöbergs "Lilla Paris" (Vänersborg) är för mig den idealiske matchspeakern. Han har en röst och ett röstläge som klarat av även de perioder då Eyravallens högtalarutrustning varit under alla kritik. Han informerar publiken om de rätta sakerna och förfaller aldrig till publikfriande billiga skämt. Han ger vad publiken vill ha, ingenting annat.

Fotbollsmässigt och publikmässigt har ÖSK sannerligen inte alltid legat i topp, men i varje fall under de senaste 30-35 åren har man haft en matchspeaker i den absoluta svensktoppen. För ÖSKs och fotbollens skull hoppas jag att Sven-Arnes röst håller i åtskilliga år till.

Hans nästa uppdrag, serieepilogen mot Gefle, väcker minnen från den lördageftermiddag för 31 år sedan då ÖSK även då spelade en ödesmatch mot Gefle. Sven-Arne fick då under fem minuter efter matchens slut radioreferera för publiken matchen Enköping-Västerås, vars utgång hade helt avgörande betydelse för ÖSKs fortsatta öde. Den gången blev det ett positiv resultat , jag och många med mig hoppas på detsamma i år.

Bengt