ÖSK-minne 14 - resan till Lesjöfors

Under ÖSK-bandyns storhetstid på 50-60-talen var det uppenbarligen lukrativt att ordna bussresor till lagets bortmatcher. Flera bussbolag och även privatpersoner annonserade ut sina resor och konkurrerade i viss mån med priset. När ÖSK i mitten av 50-talet skulle spela bortamatch mot Lesjöfors bokade vi, jag och min nuvarande fru, in oss på en bussresa till värmlandorten. Bussarrangören var en privatperson som hette Gösta Gustavsson.

Bandyupplevelsen var som alltid då ÖSK spelade upp hela sitt register bländande. Enligt pressen. Visserligen blev det vid det här tillfället bara oavgjort, 3-3, men att möta Lesjöfors på dess hemmais var alltid en mycket svår uppgift.

Dessa två rader får räcka för att beskriva den sportsliga delen av detta äventyr, men själva bussresan kräver flera ord.

Förmodligen kom inte alla dom som hade anmält sig per telefon till Gösta Gustafsson bussresa. På annat sätt kan inte Gustavssons dåliga humör förklaras. Vi fick redan från början klart för oss att vi skulle sitta stilla i bussen. Gustavssons militära kommandon var inte att ta miste på. Och gick inte att misstolka. Förmodligen skulle vi sitta stilla för att han skulle kunna räkna oss och göra en ekonomisk kalkyl över resans lönsamhet.

Denna kalkyl utföll inte till belåtenhet. Det förstod vi när den känslige researrangören övergick från hot till gråt. Hulkande framförde han sin vädjan till oss att lägga ytterligare en inte försumbar slant för resan. Bovarna i dramat, de som försatte honom i denna ekonomiska dilemma, var alla de som anmält sig men inte infann sig. De som inte ville eller kunde betala detta bidrag till arrangörens ekonomiska överlevnad fick ta emot hotfulla blickar.

Strax innan framkomsten till Lesjöfors lyckades inte bussen i halkan ta sig över en viadukt, varvid Gustavsson beordrade oss att hoppa av och skjuta på. Nu hade han återfått sin kommenderade militäriska stämma. Vi kom över viadukten men till matchstart hann vi inte. Den läktarsektion som Gustavsson hade resrverat för vår grupp, som han sa, var då till bristningsgränsen befolkad av hemmafans, vilket förorsakade en hel del gurgel mellan vissa i vår grupp och lesjöforsockupanterna. För oss andra fanns minimala chanser att få en åskådarplats värd namnet. Därför inskränks matchanalysen till ovanstående två rader.

På hemresan beslutade arrangören, förmodligen stöttad av flera av resenärerna, att det skulle göras ett kort uppehåll i Filipstad vid därvarande stadshotell. Det uppehållet var oplanerat men varade i ett par timmar och gjorde att resten av resan hem till Örebro blev något livlig. Även Gustavsson var nu mycket gladare än före stoppet i Filipstad

Så kunde det gå till när man var bandyfan på 50-talet. Av någon anledning valde vi aldrig mer Gösta Gustavssons "attraktiva" bandyresor.

Bengt