Arvet efter Calle Lundholm

Calle Lundholm och IFK Kumla är osvikligt förenade. Eller var, för den genuine arbetaren i idrottens vingård gick bort för några år sedan. Efterlämnande, bland annat, resultatet av ett livslångt klippande och klistrande av allt vad lokalpressen producerat av skriverier om idrottslivet i Kumla. Resultatet, hundratals fullmatade pärmar av tidningsklipp, finns att studera i ett rum på stadshuset i Kumla.

Jag har flera minnen av Calle Lundholm. När jag var fotbollsintresserad knatte var det stora problemet att bli ägare till en fotboll. Att mina föräldrar skulle kosta på mig och mina bröder en ny fotboll var bara inte att tänka på. Däremot fick vi pappa att höra sig för hos IFK om det inte fanns några uttjänta bollar som vi skulle kunna få överta. Det fixade ofta pappa och det var just Calle Lundholm som letade fram den där uttjänta bollen. Det var då alltid fråga om en boll som gått upp i sömmarna och där gummiblåsan stack fram. Eftersom pappa var en duktig skomakare så sydde han igen dom där sömmarna, men han kunde inte tekniken att sy sömmen inåt så att säga, utan det blev en hård sydd kant på utsidan. Det gjorde att några nickspecialister blev varken jag eller mina bröder. Men det var Calle Lundholm som försåg oss med uttjänta bollar.

När jag gjorde rekryten på Trängregementet i Skövde 1955-56 var det ofta aktuellt för mig att begära permission för matcher. Mina permissionsansökningar kompletterades alltid av en skrivelse från IFK Kumla, författad och underskriven av Calle Lundholm. De skrivelserna från Calle måste ha varit skickligt formulerade för permissionsansökningarna godkändes alltid vad jag kan minnas. Jag minns att kompaniadjutanten, eller vem det var, som överlämnade permissionssedeln till mig vid något tillfälle sa " hälsa den där Lundholm att han är duktig att skriva och hitta på". Vad han nu kan ha menat med det där "hitta på"?

Jag har tänkt mig att bli en flitig deltagare i de "Calle Lundholm-seanser" som sker i Kumla stadhus varje fredagmorgon. För nog vill jag veta vem som kom tvåa* i det där skolmästerskapet på skidor i Stene 1948 och hur pressen beskrev det där konstmålet jag gjorde mot Kristinehamn 1955. Det gäller bara att leta fram rätt pärm.

Bengt
* Jaag vann på tiden 10.39.