Pelle vs Erik Nilsson

"Jag kommer ihåg när brorsan din, Pelle, spelade bort Erik Nilsson från landslaget"

Jag vet inte hur många gånger jag hört den kommentaren i kontakter med fotbollsfolk av den litet äldre generationen. Den händelse man avser ägde rum på Eyravallen en majsöndag 1953. ÖSK spelade en ödesmatch mot Malmö FF i seriens näst sista omgång. Läget var sådant att ÖSK behövde vinna båda de avslutande matcherna för att ha en möjlighet att ta sig upp på fast mark, det vill säga klara det allsvenska kontraktet. Malmö å andra sidan var i princip klara seriesegrare.
På grund av matchens betydelse hade närmare 10.000 åskådare kommit till "Vallen".

I Malmö spelade mångårige landslagsbacken Erik Nilsson. Erik var med och spelade hem de olympiska guldmedaljerna i London 1948, men var av åldersskäl något på retur. Den vänstra backplatsen i landslaget behöll han dock fortfarande. Hans dueller med Pelle har uppenbarligen fastnat i mångas minne. Pelle med snabbhet som främsta vapen mot en något trög och osnabb Erik Nilsson blev något av lilla julafton - för Pelle. Under första halvleken ska understrykas. Pelle lyckades med allt. Dribblingar, ryck, tunnlar. Erik Nilsson hade med andra ord ett litet helsicke.

Det där låter naturligtvis bra. Men i sanningens namn ska sägas att det här skojandet på högerkanten inte ledde något mål. Det enda mål som tillverkades under den första halvleken gjordes av Malmö FF. I andra halvleken såg rutinerade Erik Nilsson till att han fick övertaget över pilsnabbe Pelle och Malmö FF tog totalt över matchen. Segrade till slut med 2-0 och ÖSKs allsvenska öde var beseglat. För lång tid framåt.

Nå hur var det då med Erik Nilssons förlorade landslagsplats. Helt sant är det inte, för Erik var landslagsback ytterligare några matcher innan han klev av. Men visst bjöds han upp till en lustiger dans på Eyravallen den där majsöndagen 1953.

Bengt