En kvartett kloka tyckare anno 1991

Lyssnade just igenom en inspelning från ett av programmen i ÖSK-radion. Sändningen är från 1991 och temat för dagen var den allsvenska publikkrisen. Det var bara några dagar kvar till den allsvenska premiäromgången, men det var inte spekulationer kring den premiären och den kommande Allsvenskan som avhandlades utan frågan "Har Allsvenskan någon framtid" ställdes. Temat var valt dels med tanke på föregående års magra publiksnitt i Allsvenskan, 4.608 åskådare per match, dels en stort debatt i SVT i samma ämne, publikkrisen, som skulle sändas samma kväll.

Samlade att i ÖSK-regi dryfta ämnet var ishockeyexperten Lars-Gunnar Jansson, då tränare för Örebro Ishockeyklubb, Rune Åhrling, handbollslegendar i ÖSK och svenska landslaget, ÖSK-kassören Lars-Gunnar Rosmark och jag själv. Programledare var bandyspelaren och fotbollsmålvakten Anders Edh.

Som diskussionsunderlag hade jag skaffat fram mängder med publikstatistik från såväl goda publikår som från de usla åren på 80-talet och 90-talets början. Då, som nu, var det främst i storstäderna som publikraset var mest anmärkningsvärt. Svenska Fotbollförbundet hade inte stillasittande åsett den negativa utvecklingen utan agerat, dels genom en stort genomförd enkät där man frågade svenska folket till råds, dels genom en serieomläggning som förhoppningsvis skulle stimulera intresset. Den serieomläggningen innebar i korthet att det först spelades en grundserie på 18 omgångar. De sex bäst placerade lagen efter dessa 18 omgångar skulle fortsätta att spela en Mästerskapsserie på 10 omgångar. Min statistik och denna serieomläggning var alltså underlag för diskussioner under den timslånga sändningen.

Här redovisar jag deltagarnas olika synpunkter på vad som behövde göras för att få tillbaka publiken till de allsvenska arenorna.

Lars-Gunnar Jansson ansåg att fotbollen hade blivit för svår att förstå sig på. Publiken var inte skolad att förstå alla finesser benämnda "överlappningar", "bollar på ytan" och liknande. Det behövde man ha insikt i för att tillfullo förstå och förnöjas av spelet. Det var annat med hockeyn som är så okomplicerat "att till och med gamla farmor förstår vad det går ut på" . Fotbollspubliken måste bli kunnigare, tyckte alltså Ishockey-Lars-Gunnar. Dessutom, påpekade han, det måste komma fram fler lirare med tvåfotsdribblingar och tunnlar på repertoaren. I det sammanhanget nämnde han Hans Holmqvist, ett av ÖSKs nyförvärv inför den kommande säsongen.

Rune Åhrling, som inte spelat fotboll men väl under många år agerat som entusiastisk hejaklacksledare på Eyravallen efterlyste mer anfallsfotboll. "Det är egenligen bara målvakten som inte behöver offensiva kvalitéer". Två ensamma anfallare mot en försvarsmur på 6-8 spelare är en styggelse, tyckte Rune som dessutom ansåg att det var för mycket "dödtid" under matcherna. Genomför effektiv tid som i hockeyn! Rune trodde att den beslutade serieomläggningen skulle ge större publikintresse när de sex bästa lagen fighades om SM-guldet.

Lars-Gunnar Rosmark hade nedtecknat och redovisade samma åsikter som hockey-Lars-Gunnar när det gällde "utbildningen" av publiken. I det sammanhanget föreslog han att tränarna måste bli mer öppna och börja redovisa sina taktiska dispositioner så att publiken hänger med. I övrigt önskade han större entusiasm för det egna laget, faktiskt litet mer chauvinism. Det var väl närmast ett tips till klackarna och fansen.

Själv bidrog jag, förutom med statistiken, med några föarslag till regeländringar till förmån för underhållningsvärdet. En sådan regeländring gällde offside. "Det bör aldrig dömas offside på spelare som inte får bollen. Regeln att bestraffa offsidestående spelare som aldrig får bollen, men anses påverka spelet skall bort"

När vi nu skriver 2008, arton år efter radioprogrammet, har allsvenska publiken i det närmaste fördubblats men igen pratar man trots det om publikkris. Vad har då gjort att publiken ökat igen? Har någon av ÖSK-debattörenerna fått rätt? Ja, det vill jag påstå.

Rune Åhrlings profetsior kanske inte så mycket. Mästerskapsserien blev verkligen ingen framgång, fortfarande är det alltför vanligt att två ensamma anfallare ställs mot en övermäktig försvarsmur. I viss mån har han fått rätt när det gäller att spelare på alla positioner måste ha offensiva kvalitéer.
Någon "effektiv speltid" har däremot aldrig prövats.

"De två Lars-Gunnars" har däremot fått sina önskemål om publikutbildning infriade. Det har skett genom TVs förtjänst och experter som Ola "Rit-Ola" Andersson, Jens Fjellström, Glenn Strömberg och vår egen Pelle Blohm, andra icke att förglömma. De är visserligen inte tränare, som Rosmark antydde skulle vara lärare, utan i huvudsak f d elitspelare med verbal och nalytisk förmåga. De har gjort ett stort upplysningsjobb med hjälp av avancerad teknik och TV-mediet. Och när det gäller uppslutningen kring det egna laget har Lars-Gunnar Rosmark mer än nog blivit villfaren. Fansen har utvecklat en läktarkultur med allehanda avancerade tifos och klubbsånger som blivit en stor del av underhållningsvärdet. I bland har entusiasmen och vaktslåendet kring det egna laget spårat ur, det ska villigt erkännas. Men att fansen, precis som Lars-Gunnar Rosmark önskade, har en stor del i att fotbollspubliken fördubblats är ställt utom allt tvivel.

Och till sist, min egen lilla regeländring har kommit till och gjort offside-regeln mer förståelig. Om den medverkat till publikökningen vet jag inte, men den konservativa fotbollen behöver se över sitt regelverk då och då.

Sammanfattningsvis kan man väl påstå att den kvartett tyckare som under Anders Edhs ledning samlades i ÖSK-studion en torsdagkväll 1991 defenitivt tyckte till med stor insikt i ämnet.

PS ÖSK kvalificerade sig för Mästerskapsserien, där laget till slut kom 3:a. Publiksnittet i Mästerskapsserien blev 4747 DS