Orgier i straffsparkar

ÖSK är med viss rätt gramse på domaren Åke Andreasson för den utdömda straffsparken som avgjorde matchen på Olympia-åkern. Men jag måste erkänna att min omedelbara ryggmärgsreaktion framför TV-apparaten var att det var en korrekt bedömning av Andreasson. Jag var inte lika säker sedan jag sett reprisen. Den reprisering som domaren inte får se innan han ska bestämma sig. Å andra sidan var domaren, enligt TV-bilderna, bra placerad och borde ha sett att Almebäck var före Oremo på bollen.

Det var inte bara på bedrövliga Olympiastadion det utdömdes straffspark. Hela fem "stramare" på de åtta matcherna kan tyda på att domarna bestämt sig för att mer än tidigare döma efter reglerna, det vill säga att en förseelse inom straffområdet som skulle gett frispark utanför densamma skall generera straffspark. Fyra av de fem straffsparkarna tilldömdes hemmalagen så i den delen har ingenting förändrats. Den enda bortastraffen var, vad jag förstår, solklar. Ingen Gefle-spelare protesterade heller i nämnvärd grad när domare Stålhammar utdömde straff för Kalmar FF.

Inte helt överraskande utdömdes den mest tveksamma straffen på Olympia i Helsingborg. Inte helt överraskande eftersom domare i den matchen var Jonas Eriksson från Sigtuna. Liksom på Olympiastadion borde matchen på Olympia ha slutat mållös. Erikssons lösningar av problem inom straffområdet bär säsong efter säsong hasardens prägel. Denne Eriksson tackade nej till erbjudandet att bli en av proffsdomarna. Han kanske trots allt har en viss självkritik.

Två straffar på Borås Arena, båda naturligtvis till hemmalaget, borde bara ha varit en.

Vi får se om domarnas större benägenhet att hellre fälla än fria vid förseelser inom straffområdet får en fortsättning.