8 matcher som Alvbåge inte kan vara nöjd med

Jag har med intresse tagit del av den genomgång och betygsättning av ÖSK-säsongen 2009 som Sixten Boström och experten Pelle Blohm gör i Nerikes Allehandas web-TV. Så här långt har man klarat av målvaktsposten och backlinjen. Sixtens och Pelles uppgift är att med siffrorna 1-5 betygsätta de olika lagdelarna, där 5 är "mycket bra" och 1 är "icke godkänt". Med allsvenska mått mätt ska sägas.



När det gäller backlinjen var de två överens, betyget blev 4, snubblande nära en 5:a. Det var de tre 0-3 under hösten som sabbade det högsta betyget. I den betygsättningen är jag överens med Pelle och Sixten. Mer varierande betyg och omdömen visades upp när det gällde John Alvbåges målvaktsarbete under året. Sixten var helnöjd med John och gav en 5:a, medan Pelle Blohm nöjde sig med en 4:a. Pelle menade att John haft svackor men utan att kunna erinra sig och ge något exempel på en sådan svacka. Jag vill dels ge Pelle rätt i hans betygsättning men också friska upp han minne med följande exempel:



1.I premiärmatchen mot Djurgården tilldömdes hemmalaget, som så småningom skulle komma att bli ett kvallag, en mycket tveksam straffspark. Denna straffspark exekverades så oskickligt att John Alvbåge borde ha avstyrt det som blev Djurgårdens segermål



2. I den andra omgången mötte ÖSK IF Elfsborg hemma på Behrns. Här tillkom Elfsborgs segermål efter en offside-situation som upphävdes genom att passningen till Joel Johansson gjordes av en ÖSK-are ( Magnus Kihlberg) Den gratischans som Joel fick omsatte han i ett skott med blott styrfart, som John Alvbåge borde ha avstyrt. Det blev för övrigt Joel Johanssons enda fullträff under hela året.



3. I bortamatchen mot IFK Göteborg var John Alvbåge suverän, matchen bäste spelare, men visst borde han ha avstyrt IFKs segermål, ett skott som smet in mellan benen på Alvbåge. Tobias Hysén borde ha fått gå mållös från den kampen.



4. AIK fick med sig en inte helt motiverad poäng från matchen på Behrns. Gerzic hade gett ÖSK ledningen med hans enda mål under säsongen. Ingen hade kunnat klandra Alvbåge om den skickligt lagda frispark som gav AIK en poäng hade gått direkt in i nätmaskorna. Men den tog i stolpens insida och hade runnit ut i intet om inte en okoncentrerad Alvbåge hade stött ut stolpreturen till en fristående AIK:are. Inget ingripande värdigt en målvakt som John Alvbåge.



5. Hemmamatchen mot årets allsvenska överraskningslag - BK Häcken- blev till årets sämsta Alvbågeinsats. Häcken vann med 3-1, samtliga Häckenmål av Jonas Henriksson på returer som inte var av traditionell Alvbågeklass.



6. Inte heller i hemmamatchen mot jumbolaget Örgryte hade Alvbåge någon dag som förtjänade en 5:a i betyg. Snarare då en 1:a. Båda örgrytemålen hade en Alvbåge i normalslag med lätthet avstyrt. Två självmål räddade en poängpinne till ÖSK i den matchen.



7 & 8. När AIK satte sitt ledningsmål på Råsunda och när Trelleborg kvitterade i säsongsavslutningen på Behrn hade en Alvbåge, med samma focus på uppgiften som i 20-talet andra matcher under säsongen, räddat målet från påhälsning.



Var det något av detta som du tänkte på när du gav John Alvbåge en 4:a, Pelle Blohm?

När Sixten och Pelle så småningom tar sig an mittfälts- och anfallsspelet tror jag dom kommer att enas om betygen 4 resp. 2. För med ett anfallsspel värt en 3:a eller 4:a hade ÖSK blivit årets svenska mästare. Frågan är om inte ÖSK haft Allsvenskans svagaste anfallskraft i år, möjligtvis med undantag för ett Djurgården utan Mattias Jonsson.