Det ensidiga valet av inköpare av Aftonbladet

Varför är just jag utvald? Varför anses just jag vara speciellt lämplig för jobbet? Vad är det för egenskaper som jag anses besitta och som inte finns hos någon annan i sällskapet på totalt åtta personer där jag tycker att alla, utan undantag, , äger de kvalitéer som uppdraget kräver. Men det blir alltså jag, den äldste i församligen, som får ta på mig ytterrocken, förklara för församlingen att jag just kom på att dagens Aftonbladet måste inköpas, men att jag snart är tillbaka.

Det där med inköpet av Aftonbladet är årets traditionsbundna lögn. Istället går mina steg till uteförrådet där Willys-kassen med skägg, luva och ansiktsmask finns tillsammans med en överfull julklappssäck.. Jag ska alltså återigen fungera som den tomte i församlingen där alla vet att det är jag som döljer mig bakom masken och den tillgjorda tomtestämman. Men en julklappsutdelning utan tomte kan inte dessa i vanliga fall så verklighetsnära personerna tänka sig.

Jag har i vanlig ordning inte förberett mig för jobbet. Inga kluriga frågor om de närvarandes eventuella snällhet har övats in utan allt får ske enligt stundens ingivelse. Jag tror inte heller att det förväntas några lustigheter från min sida utan bara att jag fördelar klapparna i enlighet med de informationer som finns på paketetiketterna. Jag skall naturligtvis så gott jag förmår lägga in litet känsla i deklamationen av de olika julklappsrimmen. Och jag ska naturligtvis spela mycket förvånad över varför jag, i vanlig ordning, inte finns till hands för att ta emot mina egna julklappar.

Ännu in i det sista kommer jag att försöka påverka valet av julklappsutdelare. Varför inte den reslige, den kraftige eller den vesslesnabbe? Eller varför inte en gumma för en gångs skull? Vad skulle hända om jag vägrar?

Allt blir nog som vanligt ändå.