Poker & Sudoku

Det var en sån där magisk pokerkväll då man tyckte sig besitta övernaturliga krafter. Man tvingade fram den rätta färgen och den rätta valören med obetvinglig vilja och ett självförtroende som inte visste några gränser. Slutreslutatet blev att jag, för det är jag som är "man" i ovannämnda beskrivning, ökade startkapitalet med 90%.

Att jag bloggar om denna pseudohändelse beror på att jag nu längtar så enormt efter nästa samling med pokergänget att jag börjar tro att jag hamnat i en förstadie till spelberoende. Trots att det är bara är en dryg vecka till nästa spelkväll känner jag för att under mellantiden fresta med en eller annan Triss-lott. Ska undersöka om jag med samma vilja och självförtroende som vid pokerspelandet kan skrapa fram tre gånger en miljon eller nåt liknande.

För övrigt finner jag stort nöje i att lösa Sudoku-problem. Det intresset kände uppenbarligen några mig mycket närstående till när jag för en tid sedan fyllde år eftersom de förärade mig "Sudoku-utmaningen- 121 pussel på 8 olika nivåer". På knappt en månad har jag löst 96 av de 121 problemen. Jag har erövrat gult, blått, grönt och brunt Sudoku-bälte och kämpar just nu med det lila. Jag har märkt att vid lösande av Sudoku-gåtor är inte vilja och självförtroende några tillämpliga vapen utan mera tålamod och bekämpande av viljan att ge upp. Än är dessa vapen slipade.