Fortsättningskurs i fotbollsskolan

Det i allt väsentligt mest centrala i det ädla spelet fotboll är kontakten mellan boll och fot även om andra godkända kontakter kan ske. Så är till exempel kontakten mellan boll och skalle också en inte oväsentlig del i spelet, medan kontakt mellan boll och hand är otillåten med några få undantag. I denna fortsättningskurs för fotbollens åskådare kommer jag huvudsakligen att ägna mig åt kontakten mellan boll och fot, en kontakt som äntligen fått den uppmärksamhet den förtjänar. Vilket inte minst accentueras av tillkomsten av speciella kontaktspecialister benämnda tillslagstränare.

Kontakten boll/ fot kan med fördel indelas i två avdelningar: 1). då boll söker och träffar fot och 2) då boll lämnar fot. Det ska direkt sägas att om mottagandet enligt alternativ 1 sker på ett oskickligt sätt kommer inte heller alternativ 2 att kunna genomföras särskilt bra. I detta första avsnitt av fortsättningskursen ska jag beskriva en av de dussintals varianter av tillslag på bollen som förekommer under en fotbollsmatch nämligen den minst förekommande, den s k tåfjutten. I likhet med kärt barn har tåfjutten fått flera namn såsom tåpajen eller tåjagaren. Att tåfjutten kommit att bli den minst tillämpade varianten i tillslagsfloran beror nog på att den fått namn om sig att vara en nödlösning och därmed något skämmigt att använda.

Precis som namnet, tåfjutt, antyder sker kontakten boll/ fot med den allra främsta delen av fotbollsskon. Fördelen med tåfjutten är att den kan användas då spelaren hamnat i sådan tidsnöd att det är för sent att utnyttja någon av de andra tillslagsvarianterna. Dessa kräver nämligen viss inställning av fotriktningen vilket inte gäller för tåfjutten. Anledningen till tidsnöden är ofta att alternativet 1) ovan utförts oskickligt men det kan också bero på extrem närkontakt från motståndarbusar.

Hur utförs då tåfjutten? Jo i dess enklaste form är den bara en blixtsnabb kick på bollen utan några som helst precisionskrav. Vanligast är att tåfjutten används i en målchanssituation och inte allför sällan blir resultatet att bollen passerar målvakten och retfullt enkelt och stillsamt rullar vidare in i målet. Fler tåfjuttsmål skulle sannolikt tillverkas om inte välbetalda fotbollsproffs ansåg sig stå över sådana skämmiga futtigheter som fjuttar utförda med tån.

Så kära fotbollsåskådare och läsare av dessa rader, bua aldrig ut en spelare som i en tidsnödssituation använder sig av tillslagsvarianten tåfjutt även om den kan te sig lite smått löjlig bland alla de andra högvärdiga alternativen, som jag för övrigt återkommer till i kommande lektioner. Tåfjutten kan tyckas vara "en katt ibland hermelinerna" men i så fall en katt med klös om tidsnöden är stor.