Längtan till Roines strand

Den visslande kunden hos Willys i Västhaga tonade fram en melodi som jag tyckte mig känna igen som en smula sorgsen finsk folkvisa. Melodin fanns kvar i mitt huvud långt efter att jag lämnat Willys utan att jag lyckades identifiera visan. Ända tills jag tonade fram melodin för en mig mycket närstående person, som någonstans i sitt bakhuvud hittade gåtans lösning.

Det mannen vid Willys potatisavdelning framtonade var tonsättningen av den finske poeten Zackarias Topelius dikt "På Roines strand". Roine är en av Finland oändligt många sjöar. Melodin går i mollton och matchar texten, som i en av de tre verserna låter så här:

Fader min är en björk i skogen
moder min är en sommarsky
broder min är ett ax i logen
syster min är ett vinterny
Ensam är jag som hedens ljung
blommar ensam och vissnar ung
sjunger, sjunger min långa längtan
sjunger ensam på Roines strand

Jag tror att mannen med den stickade luvan och den något schaviga klädseln längtade till Finland, kanske till och med till Roines strand.