Bruten tystnad hos Willys

I Willys matmarknad i Västhaga strömmar varken ljud från Radio Örebro eller soft musik från några högtalare i lokalerna. Tvärtom, det är en tämligen tyst affär trots att kundfrekvensen är hög. Är det något som bryter tystnaden så är det personalens konversation.

Därför hajade jag till när jag kommit till "frukt och grönt" och klart hörde en framvisslad melodi. Det var trångt runt det gröna så det var svårt att avgöra varifrån visslandet kom. Jag tyckte mig i melodislingan höra en gammal finsk melodi i mollton, men jag kunde inte erinra mig namnet. Ingen verkade bry sig om den ovanliga "underhållningen" och jag gav också upp försöket att identifiera "underhållaren". Jag avslutade besöket vid "frukt och grönt" vid potatisbingen. Där fick problemet sin lösningen. Det var mannen jag tränges med där som var visslaren. En liten man i stickad grå luva, ganska schavigt (stavas det så) klädd fyllde sin plastpåse med King Edward och -visslade. Samma sorgsna melodi.

Utan att vända mig till mannen frågade jag diskret: " är inte det där en finsk folkvisa du visslar?".
Ingen reaktion från mannen. Inget svar. Men han fortsatte vissla. Han måste ha förstått att min fråga var riktad till honom, men han förstod kanske inte min fråga. Han kanske, precis som melodin, var finsk. Han knöt bara till plastpåsen med potatis och gick mot kassorna. Han hade inte ens någon matkorg, han skulle uppenbarligen bara ha en påse potatis. När jag såg honom vandra iväg med sin potatispåse kom jag av någon anledning att tänka på bonden Paavo, Runebergs olycksfödde gubbe, som måste blanda mera bark i brödet.

När jag kommer på namnet på den finska melodin ska jag meddela det i denna blog. För nog är ni lika nyfikna som jag?