Alvbåges negativa utvecklingstrend

ÖSK-målvakten John Alvbåge erkänner i sin blog att hans insats i förlustmatchen mot Kalmar inte var godkänd. "Jag var inte bra" skriver han. I en intervju i dagens Allehanda ställer han sig själv frågan " om det inte till och med var hans sämsta insats någonsin i ÖSK-tröjan". Nej, John Alvbåge var inte bra, han var till och med riktigt usel. Kanske har han rätt i att det var hans sämsta insats någonsin i ÖSK-tröjan, men gudarna ska veta att konkurrensen är knivskarp. Det var några matcher under förra säsongen av ungefär samma dignitet.

Men nog har väl en målvakt rätt att misslyckas ibland? Jovisst, men i John Alvbåges fall är det inte fråga om enstaka matcher utan en klart skönjbar negativ trend. "Från klippa till såll" är väl litet elakt att säga, men klart är att Alvbåge inte följer den utvecklingstrend som vanligtvis är förhärskande inom målvaktsskrået, den att målvakter bara blir bättre med åren. John Alvbåge är fortfarande en bra målvakt med allsvenska mått mätt, men han är inte den djärva, beslutsamma, omutliga klippa som ÖSK så väl behöver för att radera nesan att vara det enda laget i maratonallsvenskans "top 12" som ännu inte spelat hem det allsvenska guldet.

Förra säsongen aspirerade Alvbåge på titeln "en av allsvenskans bästa målvakter", vilket också gav honom viss landslagsstatus. I dagsläget har han många övermän, säkerligen 10-12, då har jag ändå inte räknat in den 19-årige andremålvakt som Kalmar FF slängde in i matchen mot ÖSK i den skaran. Det är inte märkligt alls att John Alvbåge inte längre finns med i landslagsdiskussionerna.