Allsvenskan inget självspelande piano

Jag säger det igen; Allsvenskan i fotboll har aldrig tidigare innehållit så många publiksvaga lag som i år. Där har ni den främsta anledningen till att publiksnittet (genomsnittspubliken per match) sjunkit till den lägsta nivån sedan mitten av 1990-talet. Å andra sidan ligger ett rekordmässigt publikår bara tre år tillbaka (2008).

Jag säger också det här igen:

med lag som Häcken, Trelleborg, Brommapojkarna, Gefle och Åtvidaberg i vår högsta serie kan aldrig 2008 års publiknivå ( 10.209 åskådare per allsvensk match) nås igen.

Det gör man inte ens om man minimerar antalet lag i Allsvenskan, eftersom de här fem lagen är så sportsligt starka att de, alla eller flera av dem, mycket väl kan kvalificera sig även om Allsvenskan reduceras till låt säga 10 lag. Den åtgärden verkar annars, av allt att döma, elitlagen, genom sin organisation Föreningen Svensk Elitfotboll, märkligt nog vara inne på.

Jag undrar vilka analyser elfsborgaren Bosse Johansson och hans styrelsekamrater i SEF gjort av möjliga anledningar till publiktappet i år.

Har man värderat effekterna av den rekordtidiga starten, då de fyra första omgångarna spelades under vintriga förhållanden och på bedrövliga planer?

Har man tagit hänsyn till den olyckliga sammansättningen med historiskt många publiksvaga lag ?

Har man tagit hänsyn till att de två vanligtvis publikstarka lagen AIK och IFK Göteborg gått kräftgången både sportsligt och publikmässigt? Hur hade t ex hela allsvenskans publiksnitt sett ut om dessa två klubbar, som vanligt de senaste åren, varit i serietopp?

Den olyckliga sammansättningen kan man kanske inte göra någonting år, men nog måste det finnas fler kriterier än en ordnad ekonomi för att få allsvensk status. (förutom den sportsliga delen) Har SEF-styrelsen till exempel varit i kontakt med de fem klubbarna ovan, och frågat vad de gjort för att marknadsföra sina matcher på annat sätt än genom en traditionell matchannons eller matchaffisch? Kanske till och med SEF kan ställa marknadsförare till klubbarnas förfogande i det fall det inte finns tillgång till sådana inom klubbarnas egna led.

Allsvenskan är ett urstarkt varumärke men absolut inget självspelande piano.

Här är några av mina egna analyser av allsvenskans publikproblem 2010:

34 av årets allsvenska matcher har spelats inför en publikskara av under 3000 personer. I samtliga 34 matcher har antingen Häcken, Trelleborg, Åtvidaberg, Gefle eller Brommapojkarna varit hemmalag.

På sina hemmamatcher har de fem lagen haft en snittpublik på 2944 åskådare. På lagens bortamatcher är snittet bättre, 5539 per match, men då är det ju motståndarlaget som stått för marknadsföringen.

Snittet på de matcher där inget av de fem lagen varit ena parten är 8825, ett acceptabelt snitt, som varit ännu bättre om AIK och IFK Göteborg haft toppositioner.

Vilka analyser har SEF gjort- och vem påminner om och informerar om fiaskot med den panikartade serieomläggningen 1991?