Mästerskapsserien - ett missfoster som kanske återuppstår

Tagna på sängen av årets låga allsvenska publiksiffror har de som styr och ställer i svensk fotboll gjort analysen att det nog är för många lag i vår högsta serie. En bantad liga skulle nog vara bra för såväl standarden som publikintresset. I den analysen har man uppenbarligen glömt bort att ett av de främsta publikåren i Allsvenskan någonsin bara ligger tre år bort. 2007 var det allsvenska publiksnittet 10.209 åskådare.

2007 var antalet lag i Allsvenskan 14, i år som bekant 16. En analys utan djupare eftertanke säger alltså att färre lag ger högre publiksnitt per match. Exempel på motsatsen finns.

Jag vill påstå att de sjunkande allsvenska publiksiffrorna under 1980-talet (hela decenniet) var mer alarmerande än dagens. Decenniet började 1980 med allsvenska snittet 6280 för att 1989 vara nere i 4211. Det här sista decennieåret var för övrigt ÖSKs come back-år efter mer än 10 år i andradivisionen. ÖSK överträffade dock det allsvenska snittet med marginal. 5900 i snitt kom till ÖSKs allsvenska matcher på Eyravallen.

I det här ansträngda läget beslutades om en omfattande förändring av det svenska seriesystemet. Det nya skulle börja att gälla från och med spelåret 1991, vilket inte en viss förbättring 1990 kunde stoppa. 1990 med oförändrad 12-lagsallsvenska ökade publiksnittet till 4608 (5529). Siffran inom parentes ÖSKs snitt. Nämnas bör att Allsvenskan 1989 såväl som 1990 spelades som en rak serie med slutspel ( semifinaler och final) mellan de fyra främst placerade lagen. ÖSK kvalificerade sig för finalspel båda åren men föll i semifinalspelet mot Norrköping resp. Göteborg.

Seriespelet 1992 var förändrat till oigenkännlighet. Allsvenskan var bantad till en 10-lagsserie, som slutspelades under våren. De sex främsta lagen i den Grundserien kvalificerade sig till Mästerskapsserien, med spel under hösten. Tanken med Mästerskapsserien var att den skulle fylla två syften. Kvalitén skulle vässas och publiken skulle strömma till. Resultatet blev att den allsvenska Grundserien, där det gällde att komma sämst 6:a, samlade 4325 (6454) åskådare i snitt och den efterlängtade Mästerskapsserien - räddaren i publiknöden- 4747 (4741) Siffrorna inom parentes ÖSKs snittsiffror hemma på Eyravallen. ÖSK kvalificerade sig alltså för Mästerskapsserien men publikintresset för denna elitserie blev genant lågt. . Ändå hade skaparna av det nya seriesystemet den turen med sig, att just de bästa publiklagen kvalificerade sig för Mästerskapsserien. Här är den nästan ofattbart låga publiksiffrorna vid ÖSKs matcher i denna vässade serie:

6.540 ÖSK-AIK
5.432 ÖSK-Norrköping
4.853 ÖSK-Göteborg
3.256 ÖSK-Malmö
3.309 ÖSK-Djurgården

Publiken hade sagt sitt när det gällde det nya seriesystemet. Ändå är det just på liknade sätt man resonerar nu när publiken sägs svika igen.

Missfostret till seriepyramid blev bara ettårigt. 1992 var den raka allsvenskan tillbaka igen. Visserligen med bara 10 lag, vilket återigen publiken straffade. Bara 3990 åskådare i snitt såg de allsvenska matcherna 1992 (4128)

Någon riktig ordning på de allsvenska publiksiffrorna blev det inte förrän 1994 och åren framåt, då Allsvenskan återigen blev en riktig liga med 14 lag. Med kulmen 2007 då imponerande 10.209 åskådare i snitt såg de 182 matcherna. Så många åskådare som 2007 har varken förr eller senare sett allsvensk fotboll på plats.