Pinnpojken som pyste

Som jag tidigare berättat var mitt sommarjobb ofta förlagt till Kvarntorp. Det här året, som jag nu ska berätta om, var jag pinnpojke. Pinnpojke? Min svåra uppgift var att stå rätt opp och ner och hålla i en två och en halv meter lång graderad stång/ pinne. En bit ifrån stod en mätingenjör med ett kameraliknande instrument -riktat mot min pinne. Andra än jag, som läser det här, vet säkert vad det här arrangemanget går ut på.

Nåväl, en av dessa mätdagar gick mot sitt slut och jag var beredd att stiga på Yxhulta-Lusa, tåget som gick från Kvarntorp till Kumla. Från Kumla skulle jag sedan åka vidare till Örebro och Eyravallen, där den här kvällen ÖSK skulle spela DM-final mot Kumla. Matchen var speciellt intressant eftersom det var första tävlingsmatchen för ÖSK som min storebror Pelle skulle göra. Och att det gällde för honom att möta det lag som han lämnat- IFK Kumla- var något speciellt.

Det var inte mer än någon halvtimma kvar tills "Lusa" skulle avgå. Då kom ingenjörn och sa att jag måste jobba över för det var ett viktigt mätjobb som var akut att göra. Jag vågade inte protestera. Mätområdet var i sanning kuperat; stora slaggberg och djupa schaktbrott. När ingenjören stod på toppen med sitt instrument stod jag på botten med min pinne och så vidare. När ingenjören vid ett skede var på väg att med sitt instrumnet jobba sig upp till toppen och jag hade att ta mig ner till botten- då stack jag. Jag hann med tåget, jag kom till Eyravallen och jag såg Kumla vinna matchen med 3-1.

Jag kan inte påminna mig om att det blev några efterräkningar för mig för den här deserteringen.

Bengt