Damfotbollen oproffsig

Sportpanelen i Radio Örebro diskuterade damfotbollen i sitt senaste framträdande. Hela gänget med KIF Örebros engagerade ordförande Gerd Engman undrade varför damfotbollen inte tillnärmelsevis förmådde locka åskådarskaror liknande de som dras till herrfotbollen. Många anser ju att underhållningsvärdet numera är ganska likvärdigt.

Naturligtvis lyckades inte Sportpanelen, lika litet som någon annan konstellation, vare sig analysera orsakerna eller krysta fram några lösningar på problemet. Jag vill inte påstå att jag är lösningen på spåren men jag tycker att damfotbollens företrädare i många avseenden har sig själva att skylla. Man tar inte vara på de tillfällen som bjuds att ge damfotbollen god och värdefull reklam. Ta till exempel de numera inte så få tillfällen då damallsvenska matcher televisieras för hela svenska folket! När jag såg den TV-sända matchen mellan LDB Malmö och KIF Örebro trodde jag nämligen i ett svagt ögonblick att matchen spelades inför tomma läktare trots att hemmalaget tillhör den allsvenska eliten med hyggligt bra chans till guldet. När publiksiffran redovisades fick jag förklaringen; de 700 åskådarna satt och stod på samma sida som TV-kameran och syntes aldrig i bild. Även 700 är naturligtvis en mager publiksiffra för en allsvensk match, men om dessa själar ändå hade placerats på motsatta sidan hade de ändå utgjort en hygglig publikkuliss. Det hade väl inte varit särskilt svårt för arrangörerna att dirigera åskådarna till de delar av arenan som täcktes av TV-kamerorna. Ett ödsligt och till synes folktomt stadion är en styggelse för damfotbollen.

Precis samma försummelse såg jag vid en sändning från Stockholm förra året. Direktsändningen från Djurgårdens hemmaplan sågs av en åskådare, slött hängande mot järnräcket på bortre långsidan. De övriga sju-åtta hundra såg man inte skymten av. Dessutom; i den matchen uppfattades de båda lagens matchdräkter så lika i TV-ljuset att matchen blev onjutbar för TV-tittarna.

Det är viktigt för damfotbollen att ta vara på de PR-möjligheter som bjuds. Ett proffsigare agerande av såväl klubbar som förbund måste till. Den synpunkten framfördes aldrig av Sportpanelen.