Kravallerna på "Vallen"

ÖSKs Jubileumsbok har idag landat på bokhandelsdiskarna. Jag har ännu inte tagit del av innehållet, men jag förutsätter att en händelse som kravallerna på Eyravallen söndagen den 25 oktober 1970 har getts stort utrymme. Skall bli intressant att läsa om denna för dåtiden högst exeptionella händelse och jämföra med mina egna iakttagelser. Jag var nämligen där. Tillsammans med 13886 andra, huvudsakligen örebroare men också ett aktningsvärt stort antal göteborgare.

Anledningen till det stora publikintresset var matchens helt avgörande betydelse för de båda lagens, ÖSK och IFK Göteborg, fortsatta allsvenska existens. ÖSK hade en poäng tillgodo på göteborgarna och var därmed i den situationen att ett oavgjort resultat vart guld värt, i varje fall var det en garanti för fortsatt allsvenskat spel. I konsekvens därmed måste IFK Göteborg vinna matchen för att inte dela lokalkonkurrenten GAIS´öde att förlora det allsvenska fotfästet.

En viktigt förutsättning för att det som hände i matchen skulle kunna hända var Eyravallens standard vid den här tiden. Den gröna planen omgärdades av löparbanor och på dessa löparbanor hade arrangörerna ställt ut rader med bänkar för att kunna ta emot den förväntade storpubliken. Dessa bänkrader var så många att de som satt närmast planen skulle ha kunnat sätta krokben för lagens ytterspringare bara genom att räta på benen. Något sådant förekom emellertid inte, däremot blev det ideligen konfrontationer mellan åskådare och spelare som skulle kasta inkast. För inkastaren gällde det att böka sig fram bland bänkraderna för att kunna ta sats.

När jag rannsakar mitt minne blir jag plötsligt osäker på om jag verkligen sett de händelser som jag i olika sammanhang berättat om eller om det är andras iakttagelser jag tagit till mig som mina. Jag blir osäker på om jag såg när Göran Kummelstedt i en inkastsituation kom i konflikt med en åskådare och i ilskan trädde en vattenhink över huvudet på åskådaren. Det lär ha varit den händelsen som orsakade att Kummelstedt fick en ölburk i huvudet, en ölburk som kastats av en åskådare. Det jag nu med säkerhet, så här 38 år efter händelsen, kommer ihåg är att denne Kummelstedt spelade resten av matchen med bandagerat huvud. Jag är också osäker om ordningsföljden i händelseutvecklingen men tror att det var så här (allt under andra halvleken)

1. Janne Mossberg gör mål och ger ÖSK ledningen
2. Göran Kummelstedt trär en hink över huvudet på en åskådare i samband med ett inkast
3. Göran Kummelstedt får en ölburk i huvudet och måste plåstras om
4. Hundratals göteborgssanhängare invaderar planen under pågående spel, livligt påhejade av vissa göteborgsspelare
5. Domaren Sven Jonsson från Hudiksvall bryter matchen och försvinner tillsammans med linjemännen och spelarna in i omkädningsrummen.
6. Göteborgsanhängarna ger sig på målen och lyfter upp dom från sin förankring i marken. Allt för att få matchen stoppad ( med förhoppningsvis omspel)
7. Matchspeakern uppmanar huliganerna att lämna planen "Annars kommer domaren att stoppa matchen"
8. Polisen kan med hjälp av hundar rensa planen från göteborgska huliganer
9. Matchen återupptas efter 50 minuter och slutspelas. ÖSK segrade med 1-0

Jag upplevde aldrig kravallerna som hotfulla. Det var vad jag förstår aldrig någon fara för oss som bara tittade på. Men inte visste jag att åskådare kunde uppträda på "dette viset" och inte visste jag att tuffa göteborgare kunde vara så rädda för hundar. En i alla avseende mörk oktobersöndag för göteborgsfotbollen, den allsvenska sluttabellen tre bottenlag var nämligen Örgryte, IFK Göteborg och Gais. Det skulle ta sju år innan IFK på nytt spelade i Allsvenskan. Då var det å andra sidan dags för ÖSK att lämna den allsvenska skutan.