Den svåra konsten att prata väder

I avtalet mellan Sveriges Radio och SMHI regleras av allt att döma på vilket sätt jobbet att förmedla rapporterna till radiolyssnarna ska ske. Kravet "med hög ock klar röst utan inslag av dialekt" skulle jag tro finns inskrivet i avtalet. Sådant har SMHI att ta hänsyn till när man internutbildar rapportläsarna.

För något år sedan fick en sådan väderrapportör sparken därför att hans röst inte var acceptabel. Han pratade nämligen med en genuin östgötsk accent och rösten var därtill väldigt tunn. Det märkliga med den här sparkningen var att mannen, för det var en man, inte fick avsked "på grått papper" utan fick en sista uppläsningschans. Och den chansen utnyttjade han till att tala om för svenska folket att det var hans sista rapport. Han berättade dessutom vilka motiv till avskedet han fått. Han tackade för sig och försvann för alltid för svenska radiolyssnare.

Nu har ytterligare en väderrapportör försvunnit någonstans ute i eterrymden, men utan att få chansen att liksom "östgöten" göra en snygg och förklarande sorti. Den här gången var det en kvinna som hade egenheten att uttala bokstaven o som u. Inte i alla ord men framförallt när det gällde det i väderrapporter ofta förekommande ordet "ost" och alla dess variationer. "Sydost, nordost". Ganska många dagar fick hon utan åtgärd informera Sveriges folk om att det skulle komma att blåsa "nordustliga" vindar, denna vinter ofta "kalla nordustliga vindar". Vi förstod väl lite till man vad tjejen menade, men till slut stoppades hon - av SMHI eller av Sverige Radio vet vi inte. Nu har det abrupt slutat blåsa "ustliga" vindar ur våra transistorapparater.

Nu väntar vi bara på vad som ska hända med den manlige veteran i väderrapportörskrået som framförallt när det gäller sjövädret talar om för oss hur vindarna förväntas blåsa på Melaren och Venern. Men han kanske klarar sig. Stockholmsidiomet kanske är godkänt i vädersammanhang.