Maud Olofssons kompromiss

När nu hjärnan inte längre bara är mos utan en någorlunda fungerande tankeverkstad skulle jag vilja använda den återfunna funktionen till att bena ut det här med kompromissen, med Centerns och Maud Olofssons ja till kärnkraften eller som Olofssons utrycker det; "fortsatt kärnkraft under överskådlig tid". En för många med kännedom om Centerns politiska agenda otänkbart ställningstagande och uttalande för bara någon kort tid sedan. Än märkligare är att hon gör helomvändningen "med hänsyn till våra barn och barnbarn".

Men det var inte kärnkraftens vara eller inte vara som jag ville bena ut, utan begreppet "politisk kompromiss", som enligt Maud Olofsson är något mycket fint inom demokratins ram. Det är ett ärligt givande och tagande för att komma fram till ett gemensamt beslut.



Låt oss då se vad de båda parterna, Centerpartiet på ena sidan och Moderaterna/Folkpartiet och Kristdemokraterna på den andra fått bidra med till den uppgörelse som parterna redovisade i förra veckan. Vad de fått ge och vad de fått ta, för att det hela ska kunna betraktas som en kompromiss.

Enligt Maud Olofsson har Centerpartiet fått full kompensation för sin gåva; "gamla kärnkraftverk får ersättas med nya" genom att motparten gått med på en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor, ambitiösa mål när det gäller att begränsa utsläpp och program för energibesparing. Att gå med på denna satsning har alltså varit M/Fp/KDs bidrag till uppgörelsen, kompromissen. Med andra ord har inte denna ambitiösa satsning på förnyelsebart, gränser och besparingar funnits med på de tre partiernas framtidsagenda innan kompromissandet startade. Därför skulle jag gärna vilja veta hur de tre allianspartiernas energilösningar såg ut innan de fick ge med sig för Centerpartiets krav, som i stort sett inte var mer ambitiösa än i linje med EUs krav. Eller, jag kan väl ställa frågan så här; Vad var det M/Fp/KD fick ge upp, bidra med, ge, för att det skulle bli en kompromiss?

Min bestämda uppfattning är att det som Maud Olofsson betraktar som en historisk kompromiss inte är någon kompromiss alls utan ett ensidigt krav på Centerpartiet att ge upp sitt motstånd mot byggandet av nya kärnkraftverk som ersättning för gamla som tas ur bruk p g a ålder. Det hon påstått hon fått tillbaka är, vad jag förstår, vad samtliga allianspartier sedan tidigare överens om för att leva upp till EU-krav.

Rätta mig om jag har fel!