Lite semestersnack

"Om vi vunnit hade ingen sagt nåt". Så säger Sixten Boström i dagens Nerikes Allehanda apropå den massiva kritiken mot hans laguttagning i cupspelet. Där har han förvisso rätt, men det hade å andra sidan varit det enda sättet för honom att undgå kritik. Sanningen är att han sabbat ett gyllene tillfälle för ÖSK att äntligen vinna en titel.

Åker idag till Göteborg för att bland annat se några matcher i Gothia Cup. Det är framförallt Västra Frölundas 18-årslag vi ska följa. Spännade att se om Viktors specialträning med ÖSKs tillslagsexpert Eija Feodoroff satt några spår.

En som inte verkar behöva Eijas tjänster är Kalmars Rasmus Elm. Vilket klockrent tillslag den killen har. Äntligen har svensk fotboll begåvats med en spelare som gör mål från distans, mål som dessutom inte är slumpens skördar utan effekterna av superb teknik. Fyra mål på två matcher. Från distans.

Smultronsäsongen har varit fantastisk. Över 15 liter är min skörd. Ett resultat som varit möjligt tack vare att jag varit totalt utan konkurrens ute i bärmarkerna. När slutade t ex barn att plocka smultron?
Det verkar som om växtbetingelserna för sommarbäret nummer ett förbättrats år från år. På grund av vad?

Apropå kvällens allsvenska match mellan Trelleborgs FF och ÖSK på Vångavallen - på sin blåsiga hemmaarena har TFF i år tagit 16 poäng av 18 möjliga. 5 vinster, 1 oavgjord. Bara 2 insläppta mål på de 6 matcherna. Bara så ni förstår hur svår ÖSKs uppgift är. Tur att Sixten har tagit ut bästa laget.

Klubbar med knackig ekonomi kan förvägras spela i Allsvenskan, det vet vi örebroare. Dags att samma öde möter klubbar med en snittpublik under 5000 per match? De publiksiffror som redovisas från Grimsta, Vångavallen och Rambergsvallen är en styggelse och absolut till men för svensk elitfotboll.

Jag anklagar.....

I min egenskap av medlem i Örebros SK Fotboll anklagar jag klubbens A-lagstränare för tjänstefel. Duon Boström/Nilsson visade genom sin laguttagning till kvartsfinalen i Svenska Cupen såväl dåligt omdöme som illojalitet mot klubben och dess medlemmar samt nonchalans mot den svenska cupturneringen, en av världens största sett i antalet deltagande lag från start.

Att möta BK Häcken på dess hemmaplan är en oerhört svår uppgift. Det har storlag som IFK Göteborg och Helsingborgs IF fått erfara under våromgången. Lokalkonkurrenten "Blåvitt" fick åka hem från Rambergsvallen med 1-5 i baken och liknade öde rönte Helsingborg, 0-3. För att klara hem en semifinalplats i Svenska Cupen borde paret Boström/Nilsson förstått att det krävs mobilisering av alla goda krafter, d v s bästa möjliga spelare från start.

Att som Boström anse att bara tre spelare i det lag som i allsvenska omstarten spelade oavgjort mot AIK bara tre dagar senare anses ingå i "det för dagen bästa laget" är inget mindre än skitsnack. Inget annat lag i Allsvenskan har under våromgångens tolv omgångar haft en så given förstauppställning som ÖSK. De enda ändringar som gjorts har föranletts av avstängningar eller skador. När så seriespelet avbrutits av spel i Svenska Cupen har helt plötsligt helt andra spelare ansetts vara bättre än de som gjort fina prestationer i Allsvenskan.

Om det är så att ÖSK har ett antal spelare i sin stora spelartrupp som inte anser sig motiverade att spela i Svenska Cupen så är det tränarduons förbannade skyldighet att få dessa spelare motiverade. Ingen ska få mig att tro att Boström/Nilsson någon gång under de återstående 16 allsvenska omgångarna kommer att ställa ett lag, liknande det som spelade mot Häcken, på benen. Nej, vi kommer nog att få se allsvenskans mest förutsägbara laguttagning hela året ut.

Häcken ställde naturligtvis upp med sitt allra starkaste lag. Detsamma gjorde såväl IFK Göteborg som Gefle och AIK. Bara ÖSK hade tydligen trötta och slitna spelare efter tidernas längsta sommaruppehåll.

Det är naturligtvis inte säkert att ÖSK kunnat knäcka Häcken ens med den allra starkaste uppställningen, men då hade man ändå gjort ett ärligt försök. Att försöka besegra IFK Göteborgs och Helsingborgs besegrare med ett B-lag är häpnadsväckande naivt. Tjänstefel!

Det smärtar att skriva de här raderna eftersom jag är en stor beundrare av det jobb som Sixten Boström och Rickard Nilsson gjort med ÖSK.

Smultronsäsong

Den långa varianten av det ädla golfspelet lär ska vara en bra aktivitet för pensionärer eftersom utövandet kan fortsätta rätt långt upp i åldrarna. Så länge man kan gå och så länge armarna lyder.
Jag har skaffat mig en helt annan hobby som jag länge uppfattat håller långt in på ålderns höst. Hobbyn heter bärplockning och är väl ungefär lika säsongsbetonad som golfen. Bärplockningens säsonger hör samman med mognadsperioderna för i tur och ordning smultron-hallon-blåbär-lingon. Just nu är det smultronsäsongen som är aktuell och den jag ska uppehålla mig vid i denna blog.

Som sagt, jag har länge trott att jag ska kunna fortsätta att plocka de ljuvliga sommarbären många, många år än. Och det kan nog stämma, men nog känner jag att det frestar på litet mer och mer för varje ny säsong. En liten komplikation har jag erfarit i dessa första dagar av årets smultronsäsong.
Även om du som läser det här aldrig plockat smultron vet du säkert att smultron ( i motsats till till exempel lingon) plockas ett och ett. Rent praktiskt går det till så att man nyper till lätt om bäret med högra handens tumme och pekfinger, behåller bäret temporärt i den kupade handen, nyper till om ytterligare ett bär, in i den kupade handen tills den kupade handen härbärgerar cirka 10 bär. Först då är det dags att fylla på i den medhavda burken.

Men vad är det då i den rutinkedjan som frestar på och åren gör sig påminda? Jo, det är det där med att nypa till lätt mellan tummen och pekfingret för att fånga bäret. Om detta ska gå både automatiskt och snabbt så krävs en stadig hand. Inte en hand som darrar det allra minsta. Om handen darrar det allra minsta tar det längre tid att med ett lätt nyp få grepp på bäret. Det betyder i sin tur att det i år tar längre tid för mig att plocka litern full, vilken i sin tur betyder längre tid i lätt framåtlutad och krum ställning. Vilket är jobbigt och kraftödande. När man äntligen har litern full med mogna, ljuvligt doftande, smultron har man nupit till om sisådär 1200 bär, där varje nyp tagit litet längre tid än förra året.

Men det finns annat som verkar i motsatt riktning. Det finns nämligen så gott om bär att jag aldrig behöver ta det där jobbiga skuttet över till andra sidan diket för att plocka bären där. De bär som finns på lättplockade platser räcker gott och väl att fylla frysen.

Konklusionen får bli att en lätt darrande hand i förlängning ger ryggont, men i gengäld har jag råd att ge fasen i bär som kräver litet mer möda för att komma över. Så jag kan nog hålla på ytterligare några år med min litet udda hobby. Man känner ju ansvar -distriktsmästare som man är.