Ge mig ett bevis på lagmoral

Ett vanligtvis bra mått på ett fotbollslags moral ( beslutsamhet, tåga, självförtroende) är förmågan att vända underlägen till  vinst. Det var främst sådan lagmoral som ledde till  allsvensk guld för Helsingborgs IF förra året. Mer än hälften av lagets vinster kom i matcher där man hamnat i underläge.

Sådan styrka visade inte ÖSK vid något tillfälle under den allsvenska säsongen 2011 och någon förbättring har i det fallet inte inträtt i år. Jo, förresten, i år har laget vid två tillfällen räddat oavgjort när man hamnat i underläge - mot Göteborg och AIK. Det klarade man inte vid något tillfälle 2012. Därför skrev jag i min blog före seriepremiären mot Åtvidaberg att mitt drömscenario i den matchen  var att Åtvidaberg gjorde första målet men att ÖSK visade ny moral och vände till seger 3-1. Det blev som alla vet inte riktigt så.

Jag vill naturligtvis inte att ÖSK ska hamna i underläge, mot tex Gais i omstarten, men om man ändå gör det vill jag för första gången på snart två år se ÖSK vända en sådan "olycka" till "lycka", det vill säga tre poäng.

Genidraget 1951

Kom att tänka på det allsvenska året 1950, ja 1950-51 för att vara korrekt. Allsvenskan spelades höst/vår på den tiden, 12 matcher på hösten och 12 matcher på våren efter vinteruppehåll på 5-6 månader. ÖSK var nykomlingar efter att i kamp med framförallt Surahammar ha vunnit div.2.

Nykomlingarna, med ny tränare, startade på ett sätt som påminner om situation i år, 62 år senare.
Den nye tränaren hette Per "Pära" Kaufeldt, en legendar som spelare i AIK och landslaget. Han kunde konstatera att efter höstens 12 omgångar hade ÖSK spelat till sig 4 futtiga poäng. Känns poängtalet igen? "Päras" stora huvudvärk var att försvaret var som ett soll, nästan tre insläppta per match. När Allsvenskan startade om på våren - borta mot Gais för övrigt - hade han ännu inte realiserat den idé han gått och grunnat på under vinteruppehållet. Den idé som skulle komma att bli succé inte bara för ÖSK utan för svensk landslagsfotboll;  den mediokre anfallaren Orvar Bergmark omskolades till back. Orvars premiärmatch som back var hemmamatchen mot Råå IF den 22 april 1951. ÖSK vann med 3-1 och Orvar hade hittat sin rätta plats. Den plats där han 1958 valdes till "världens bäste".

Hur det gick för ÖSK efter genidraget från en - AIK:are. Jo, när de 22 allsvenska omgångarna var slutspelare hade ÖSK spelat till sig hela 18 poäng ( det blev bara två poäng för vinst vid den tiden)
och hade fyra lag efter sig i sluttabellen. Kalmar var allra sist och fick sällskap ner i "tvåan" av
AIK - "Pära" Kaufeldts klubb.

Slutomgången i Allsvenskan 1950-51 är värd sitt eget kapital. Kalmar var redan avhängt. ÖSK, AIK och Elfsborg hade ungefär likartade förutsättningar att undvika att göra Kalmar sällskap. Ja, kanske AIK hade den knepigaste uppgiften- att möte seriesuveränen Malmö FF hemma på Råsunda. Situationen var nämligen den att MFF inför den matchen spelat 49 (!) matcher i svit utan förlust. Man skulle alltså jubilera genom minst oavgjort mot AIK. AIK vann mirakulöst med 1-0, ett av de mest omdiskuterade resultaten i svensk fotboll. Samtidigt spelade Elfsborg hemma på Ryavallen mot ÖSK. ÖSK vann matchen med 2-0 efter två nickmål av handbollseleganten Per-Olov Larsson. Om "Pära " Kaufeldts ÖSK gjort ytterligare ett mål på Elfsborg hade AIK-segern mot MFF gett nytt kontrakt och Elfsborg fått lämna den allsvenska skutan.

När jag smög i Pålsboda

Det var pokerkväll i går. Fem pokerproffs, mer eller mindre, runt ett bord i Pålsboda. Första given 18.00. Jag smyger fram en nia, sen en nia till och sen, banne mej, ytterligare en nia. Triss på första givens tre första kort. Tre och en halv timme och ett oändligt antal givar och köp senare är trissen i nior det högsta jag smyger fram den här kvällen.

Jag vann på den där trissen i första given och på några "två par", men i övrigt var det helmörkt. Tror att jag bidrog till en vinst för var och en av de övriga fyra runt bordet. Tillfälle till revanch ges inte förrän i augusti, men då ska ni få se på attan! I Hovsta!

En segersvit i repris, tack!

Det spekuleras vilt i vad som krävs för att ÖSK ska klara det allsvenska kontraktet, alternativt med eller utan kval.  Vilken poängnivå som än krävs kommer ÖSK inte att klara biffen om inte den nedåtgående trenden bryts med omgående verkan. Den nedåtgående trenden är nämligen så statistiskt klar att något extrordinärt måste inträffa för att det överhuvudtaget ska vara realistiskt att spekulera om olika räddningsnivåer.

Det förstår man om man gör en "Allsvenska" av de senaste 30 allsvenska omgångarna, d v s årets 12 omgångar och fjolårets 18 sista omgångar. En sådan kontruktion ger en tabellrad för ÖSK som ser ut så här:
 30  -  5 - 5 - 20 - 28-54  20.
 I klartext 5 vinster, 5 oavgjorda och 20 förluster  på 30 matcher. Dessutom har begreppet  att Behrn Arena (tidigare Eyravallen) varit en närmast ointaglig ÖSK-borg pulvriserats. 11 av de 20 förlusterna har inkasserats på hemmaplan.

Klart är att en upprepning av fjolårets trista höstsäsong inte duger på långa vägar. En intressant iakttagelse när man studerar höstomgången är att av de fem vinstmatcherna kom fyra i svit. Då gavs en antydning om att ÖSK har en inneboende ( men i vår helt fördold) styrka  att ta till i nödläge. Nödläget i höstas inträffade efter 0-3, 0-3 mot Elfsborg och 1-4 mot Gais. Efter de käftsmällarna började man på allvar tala om risken för kvalspel eller till och med nedflyttning. Det var i det läget som ÖSK visade styrka genom att vinna fyra matcher i svit. ÖSK-Norrköping 2-0, Gefle-ÖSK 0-1, ÖSK-Häcken 4-0 och Djurgården-ÖSK 0-2. En matchsvit som borde gett mängder av självförtroende och energi följdes obegripligt nog av fem förlustmatcher i svit.

Frågan är om ÖSK är mäktiga att upprepa en segersvit på fyra matcher i rad? Kan den nya styrkan  mobiliseras vore det tacknämligt om den kom redan direkt vid omstarten i juli. Var och en förstår vad fyra inledande segrar skulle betyda för framtidstron och möjligheterna till fortsatt allsvensk fotboll i Örebro.

Vill avslutningsvis nämna att segermatchen mot Djurgården i segersviten på fyra matcher var Alexandro Bedoyas sista match i ÖSK-tröjan. En händelse som ser ut som en tanke

Vändpunkt Djurgården!

I den 11 allsvenska omgången 1996 spelade ÖSK borta mot Djurgården på Stockholms Stadion. Matchen slutade 2-1 till Djurgården efter att ÖSK haft ledningen i halvtid med 1-0. Känns scenariot igen? Det finns fler likheter mellan ÖSK-förlusten i årets bortamatch mot Djurgården och motsvarande match för 16 år sedan. En är ÖSKs tabellplacering - jumbo. I matchen 1996 fanns Samuel Wowoah med i ÖSK precis som i år. Ytterligare likheter kan vi bara hoppas på. Matchen- och förlusten- 1996 blev nämligen vändpunkten, den efterkommande hemmatchen blev nämligen inledningen till den magnifikaste allsvenska perioden i ÖSK:s historia, silveråret 1994 inräknat.

Inför och efter matchen mot Djurgården fick ÖSK och framförallt tränaren Sven "Dala" Dahlkvist utstå mycket hån och spe. Särskilt som han inför säsongen frankt påstått att 1996 års ÖSK-upplaga hade guldaspirationer.  Inte så konstigt kanske med spelare som Lars Zetterlund, Arnor Gudjohnsen, Siggi Jonsson, Daniel Tjernström och Miroslaw Kubisztal i truppen. Visserligen hade Mattias Jonsson flyktat till Helsingborg men fått en efterträdare som inte gick av för hackor - Dan Sahlin. Det var bara det att denne borne målskytt inledde sin ÖSK-sejour precis som årets nyförvärv- han var småskadad och kunde inte göra sig själv rättvisa. Han kunde bara delta i tre av de 11 första omgångarna och, framförallt, han visade inget av den målfarlighet som "Dala " och hela ÖSK hoppats så mycket på.

Men, som sagt, förlustmatchen mot Djurgården 1996 blev en vändpunkt för ÖSK i allmänhet och Dan Sahlin i synnerhet. De 8 poäng ÖSK skrapade ihop under de 11 första omgångarna blev till 42 poäng när serien var slutspelad. Jumboplatsen blev till en femteplats. Dan Sahlins totala måltorka under de 11 första omgångarna blev till 11 mål under de resterande 15 omgångarna.

 Efter vändpunkten 1996 tog ÖSK fler poäng än något annat lag i serien, inklusive det årets mästare IFK Göteborg.

Om likheterna med 1996 ska bestå bör man besegra Kalmar FF i kvällens match, även om vändpunkten då dröjde ända till den 11 omgången. Men frågan är om det finns någon "Dan Sahlin" i sjukstugan och som frisknat till?

Hård kamp om sämsta inledningen för ÖSK

Canal+-reportern vid TV-sändningen av matchen Djurgården-ÖSK påstod att ÖSK inte startat allsvenskan så uselt sedan 1993. I Nerikes Allehanda, dagen efter, ändrades jämförelsen till året 1974.
Vilken uppgift är då den korrekta? Ja, döm själva!

1974
 Efter 7 omgångar var ÖSK:s tabellrad 7-0-4-3 8-11 4 poäng (att jämföra med årets 7-0-3-4 7-13 3 poäng) . Starten 1974 var alltså marginellt bättre än i år. Desstom var tabellplaceringen "näst sist" 1974 mot "sist" i år. NA har rätt såtillvida att ingen ÖSK-seger inkasserats under de 7 första omgångarna något av åren. 1974 kom den första ÖSK-segern i den 9:e omgången då Brynäs besegrades med 3-1 hemma på Eyravallen.  Fortsättningen i 1974 års allsvenska blev för ÖSK plats 10 ( av 14).

1993.
 Efter 7 omgångar var ÖSK:s tabellrad 7-1-0-6  3-10 3 poäng. Poängmässigt lika med 2012, alltså.  Men jämförelsen med 1993 haltar, eftersom ÖSK-anhängarna då inte behövde vänta på den första segern. Inte vänta alls, kan man säga, eftersom den kom redan i omgång 1. Trelleborg besegrades i säsongspremiären med på 1-0 hemma på Eyravallen. Målskytt: Mikael Fahlén. Vänta fick man däremot göra på den andra segern, den kom först i omgång 8, då Häcken besegrades 3-1 på bortaplan.
Säsongen 1993 slutade för ÖSK:s del med att man tvingades att kvalspela för förlängt allsvenskt kontrakt mot Vasalund. ÖSK klarade det kvalet med knappast möjliga marginal, nämligen fler gjorda bortamål. Till ÖSK:s heder, får man säga, blev de 3 ynka inledningspoängen till slut hela 33, en poängsiffra som alla andra jämförbara år räckt till nytt allsvenskt kontrakt utan kvalspel.

Varken Canal+ eller Nerikes Allehanda var helt fel ute med sina respektive jämförelseår. Ett år som är betydligt intressantare att jämföra med är 1996. Till det märkliga ÖSK-året ska jag återkomma