Ska Astwald göra mål nummer 1400? (5)

I någon match under årets allsvenska fotbollsäsong kommer ÖSK att göra sitt 1400:e mål sedan klubbens entré i det allsvenska sällskapet 1946. Det jubiléet kan, om gud är god, ske redan i premiärmatchen mot Åtvidaberg. F n är målskörden registrerad till 1397, varför det erfordras ett smärre målkalas i marskylan på Behrn Arena för att jubiléumschampagnen ska få flöda redan då.

Det allra första ÖSK-målet i Allsvenskan gjordes den 4 augusti 1946 av Åke Engwall. Åke reducerade med det målet AIK:s ledning till 2-1 på Eyravallen. För kalenderbitare kan jag meddela att den historiska händelsen skedde i matchminut 30. Matchen vann AIK till slut med 5-2.

ÖSK-mål nummer 1000 fick Malmö FF släppa till. Suverän exekutor då, den 7 september 1996, var Daniel Tjernström. Till stor lättnad för bl a ÖSKs reklammakare som i matchannons och annorstädes lovat att det historiska målet skulle komma just i den här matchen mot Malmö FF på Eyravallen. Men "Tjerna" dröjde länge med att uppfylla löftet i matchannonsen. Målet kom först i den 60:e matchminuten och betydde 1-0 till ÖSK. Dan Sahlin spädde sedan på till 2-0 tolv minuter senare.

Jag tippar att jubileumsduon Engwall - Tjernström kommer att kompletteras med Marcus Astwald

Då vann ÖSK premiären mot Åtvid (4)

ÖSK möter Åtvidabergs FF i en rekordtidig premiär i Allsvenskan. Hela den första allsvenska omgången ska vara färdigspelad senast den 15 mars.

Det gäller nog för Svenska Fotbollförbundet att vara välförsett med alternativa speldagar med hänsyn till de vintriga förhållanden som gäller nu en och en halv månad före den planerade säsongsstarten. Matchen på Behrn Arena kommer säkert att kunna genomföras, liksom den på Strömvallen i Gävle mellan Gefle IF och IF Elfsborg. Men hur kommer det att se ut på Fredrikskans i Kalmar, på Örjans Vall i Halmstad och hur ska nya Gamla Ullevis naturgräsmatta tåla allsvenska matcher två dagar i rad?

Jag skall närmare säsongsstarten komma med historiska fakta och statistik när det gäller ÖSK mot Åtvidaberg genom åren men vill redan nu informera om att de två lagen mötts i allsvensk premiär en gång tidigare. Jag kan garantera, utan att ha lagt ner arbete på att gräva fram fakta, att temperaturen vid den premiären var betydligt angenämare än den kommer att vara på Behrn Arena måndagen den 15 mars i år. Det var nämligen den 29 juli 1951 som Åtvidaberg och ÖSK möttes i allsvensk premiär på Kopparvallen i Åtvidaberg. Anledning; på den tiden spelades Allsvenskan höst/ vår, d v s man började seriespelet på hösten och avslutade detsamma på våren året efter.

Den här premiären 1951 vann ÖSK över nykomlingarna Åtvidabergs FF med 3-2 sedan en till synes heltrygg 3-0-ledningen var på väg att gå upp i rök. När Arne Lundkvist satte 3-0 i den 80:e matchminuten rapporterade Sportradion att matchen på Kopparvallen var avgjord. Det gjorde man utan en tanke på att kvicksilvret Fritz Nilsson i Åtvid skulle piggna till så till den grad att han prickade in två bollar bakom Berndt Carlsson i ÖSK-målet inom loppet av en minut, nämligen den 82:a. Något tredje Åtvid-målet blev det dock inte, men gudarna ska veta att chanser fanns.

Facit av 1951/52 års Allsvenska blev att ÖSK tog en åttondeplats, med blott två poängs differens till bronset, medan Åtvidaberg kom sist med ty åtföljande nedflyttning till lägre serienivå. Men Åtvid skulle så småningom med buller och bång komma tillbaka till det allsvenska finrummet. Det bullret och det bånget kom till avsevärd del att drabba just ÖSK. Men till detta återkommer jag.

Fotbollsakademi i Kumla

Jag har noterat att det startats en fotbollsakademi i Kumla. Sannerligen ett initiativ i rättan tid för att återföra fotbollen i stan till en anständig nivå. Jag hoppas initiativet leder till att vi fortsättningsvis ska slippa att hitta IFK Kumlas lag i samma serisammanhang som Öfre Adolfsberg, Ervalla, Hidingsta och andra blåbärsklubbar. Ja, jag vet att akademin är ett samarbete mellan flera klubbar men givetvis ska ansträngningarna syfta till att lyfta fram just IFK i rampljuset.

Ett litet välment råd till dom "som har hand um´et" i Kumla; glöm inte att involvera några av de gamla lirarna från förr i akademiverksamheten. Pelle Yngvesson, Gunnar Burström, Sören Johansson med flera är sannerligen inga föredettingar när det gäller fotbollskunnande. Akademin kan bara lyckas i sitt uppsåt om man tar tillvara allt fotbollskunnande som stan kan erbjuda.

ÖSK måste tro på guldchans (3)

När chefstränare Sixten Boström och fotbollsexperten Pelle Blohm på Nerikes Allehandas uppdrag analyserade ÖSKs insatser under 2009 års allsvenska säsong, var man ganska ense om betygen utom i ett avseende, nämligen ÖSKs status när det gäller mental styrka, klubbens såväl som spelarnas. Pelle Blohm ansåg , med stöd av historiska fakta, att klubben inte har den inre styrka, den självtillit, som krävs för att bli allra bäst, det vill säga att vinna det allsvenska guldet.

ÖSK har under sin 42-åriga allsvenska historia ett antal gånger varit med i kampen om det allsvenska guldet men varje gång fått ge vika för lag med vana att vara med i guldstrider. Det har bland annat visat sig i form av plötsligt iråkad formsvaghet just när den mentala styrkan behövdes som bäst. Jag tror inte att det varit kapaciteten som sviktat, utan tron.

Pelle Blohm tänkte nog på, kan jag tänka, att ÖSK är det enda laget i toppen av den allsvenska maratontabellen som inte vunnit det allsvenska guldet. ÖSK ligger inför årets säsong på 12:e plats, de 11 lag som ligger före har samtliga varit allsvenska guldmedaljörer. Tillsammans hela 77 gånger! Dessutom har ytterligare 4 lag, som ligger betydligt sämre till i maratontabellen och med betydligt färre allsvenska år, spelat till sig allsvenskt guld. T ex ÖSKs premiärmotståndare Åtvidabergs FF, som har dubbla uppsättningar allsvenskt guld.

Det finns naturligtvis inget rationellt skäl till varför orter som Borås, Halmstad, Helsingborg och Norrköping ska vara framgångsrikare i fotboll än Örebro. Inget annat skäl än att de besitter en obändig och kompromisslös tro på möjligheten att bli bäst. De fyra ovannämnda orterna med klubbarna Elfsborg, BK, HIF och IFK, hemfört 27 allsvenska guld.

Under 1990-talet hade ÖSK i varje fall den uttalade målsättningen att varje år placera sig så i Allsvenskan att man nästkommande år fick spela i någon av de europeiska cuperna. Allt nåt, men ...

...är det inte dags för målsättningen Allsvenskt guld, ÖSK? Eller överlåter man i vanlig ordning sånt snack till Göteborg, AIK, Elfsborg och Halmstad? Med flera.

Chans passera Bajen i maratontabellen (2)

ÖSK ligger på 12:e plats i den Allsvenska maratontabellen, som är ett sammandrag av de 86 säsonger. som spelats sedan starten 1924. ÖSK har dock i år ett gyllene tillfälle att förbättra sin placering i den tabellen. På platsen före ÖSK ligger nämligen Hammarby IF och avståndet upp till "Bajen" är bara 44 poäng. Eftersom Hammarby inte kan spela till sig några ytterligare allsvenska poäng den här säsongen - man spelar ju i Superettan- så vore det något av ett misslyckande om inte ÖSK klarade det avancemanget i den allsvenska maratontabellen. Exempelvis blev ÖSKs poängskörd i 2009 års allsvenska 45 poäng

Ytterligare ÖSK-avancemang i maratontabellen lär dock dröja. Differensen upp till 10:e-placerade Halmstad BK är nämligen hela 233 poäng.

Överst i Allsvenska maratontabellen tronar IFK Göteborg och lär så göra åtskilliga år framåt.

Den korkade småländska idén (1)

Dags att börja tänka på starten av den 87e årgången av Allsvenskan i fotboll. Precis som spelarna i de sexton lagen måste vi avnjutare av underhållningen preparera oss på olika sätt för att rätt kunna ta till oss spänningen, dramatiken och finesserna. Jag kommer att dra mitt strå till supporterstacken genom att i denna blogg dagligen, fram till avspark, komma med nyheter, litet udda statistik och funderingar i största allmänhet. Allt för att ni som läser min blog ska vara den allsvenska fotbollens mest pålästa supporterskara när det brakar loss i mitten av mars.

Allsvenskan har alltsedan starten 1924 hetat just Allsvenskan utom, förstås, några år i början på 1990-talet då det gjordes ett totalt misslyckat försök att förändra seriesystemet. Systemet med Grundserie och Mästerskapsserie blev dock ett "fiasko pyramidable" som publiken vände ryggen.

Mästerskapsserien utgjordes av de sex främsta lagen i Grundserien. Till denna Mästerskapsserie kvalificerade sig ÖSK, som vann Grundserien på samma poäng som IFK Göteborg, Norrköping, Djurgården, AIK och Malmö FF. De 30 matcherna i Mästerskapsserien hade en snittpublik på under 5000 åskådare. Mästerskapsserien vanns av IFK Göteborg. ÖSK kom 3:a.

Om jag inte minns fel kom idén om förändring av seriepyramiden från Småland, som så mycket annat oövertänkt inom fotbollens värld. Antalet lag i Allsvenskan har varierat från 12 till nuvarande 16.

Almebäcks fina landslagsdebut

Det var en landslagsdebut som heter duga. Han var nämligen bäst i det svenska laget, ÖSKs Michael Almebäck. Jag misstänker att Sixten Boström satt hemma i TV-soffan och njöt av Michaels dominerande insats i ett svenskt landslag som i övrigt kan liknas vid en björn som just vaknat i vinteridet.

Matchen slutade 1-1 och hade bara Michael Almebäck haft sin klubbkamrat John Alvbåge med sig som sista utpost hade det blivit svensk seger. Tror aldrig att jag sett en svensk landslagsmålvakt göra ett liknande misstag som Johan Dahlin, när denne valde att inte rensa ett bakåtpass utan istället försökte dribbla en angripande forward. Den dribblingen utfördes så klantigt att en reserv för centern i Pålsbodas B-lag hade gjort det bättre.

Hoppas den nya landslagsledningen inser att det numera går att hämta kompetenta spelare till landslagstruppen i Örebro. En mittback med Michael Almebäcks snabbhet har inte det svenska landslaget haft sedan Jocke Björklunds dagar.

Kumlabladet och Folkatorparåa

Kumlabladet damp ner i postlådan. Jul- och nyårsnumret. "Nyheter, sport och annat kul i Kumla" säger sig redaktionen för detta lokalblad bevaka och förmedla till tidningens målgrupp, ett 25-tal prenumeranter. Bevakningsområdets begränsning till trots kan man i detta nummer läsa om såväl brandlarm i Marieberg Galleria med ty åtföljande utrymning av lokalerna samt ett initierat reportage om konferens- och fritidsanläggningen i Gillersklack.



Kumlabladets redaktion är belägen i Torp några kilometer öster om tätorten Kumla. Bara ett stenkast för övrigt från Torps fotbollsplan som för 50-60-talet år sedan livligt frekventerades av traktens manliga ungdomar. Flickorna satt på läktaren, det vill säga grässlänten, och tittade på. Tidningens allt i allo, ansvarige utgivare, ensamreporter, redigerare och distributör är 15-årige Isac Svanberg. Trots sin journalistiska talang vill denna unga tidningsutgivare bli politiker. Målsättningen är att bli kommunalråd i Kumla. Moderat desslikes.

Åter till det aktuella numret av tidningen. Jag citerar följande under rubriken "Nyheter. Lokalt":

"Takbytet fortsätter hos Camilla och Björn. Falls Plåt har börjat med att byta ut taket på Martin Gustavssons gamla hus i Sånnersta som nu Camilla och Björn bor i. Fasadbytet börjar gå mot sitt slut. Camilla och Björn vill önska alla prenumeranter en god fortsättning"

Bra uppsnappat, Isac!. Det är sådana glimtar från livet på landet, i detta fall Sånnersta, som vi prenumeranter vill ha. Men varför inte fler superlokala nyheter av det slaget. Jag kan ge några uppslag inför kommande nummer

Hur är säkerhetsläget numera vid färd genom Folkatorparåa, vägen mellan Brånsta och Folketorp?Hörs fortfarande rasslet från förrymda fångars kedjor och händer det fortfarande att människor som färdas genom "Råa" spårlöst försvinner och aldrig återfinns?

Finns några som helst spår efter fotbollsstadion i Torp, någon liten ansamling av sågspån som antyder en straffpunkt eller en murken nedfallen ribba?

Hur är det med olycksfrekvensen i den farliga korsning där Kumlavägen möter bygatan mellan Brånsta och Elvesta.? Förr hände det att bilar från kumlahållet glömde att svänga åt höger eller vänster och istället körde rakt in i Birger Bergmans loge. Är t ex logväggen lagad efter senaste olyckan.

Hur lever livet numera för förre ordföranden i ÖSK Fotboll, Ove Lindkvist, som bor mitt i Kumlabladets bevakningsområde?

Spelas det fortfarande bandy på Ernst Larssons gödseldamm?

Med all respekt för Kumlabladets val av "Nyheter, sport och annat kul i Kumla" önskar jag, som alert läsare av tidningen, mer superlokala nyheter och fördjupningar, gärna av typen "skvaller". Artiklar om problem på Marieberg Galleria och snödjup i Gillersklack kan jag läsa i andra avisor. Men det är bara i Kumlabladet jag kan förvänta mig reportage om t ex spöksträckan mellan Brånsta och Folketorp - Folkatorparåa.

Gredelina bussar utan namn

Jag har nu äntligen teståkt en av de nya stadsbussarna. Jag valde av naturliga skäl 7:an med påstigning Posthornsgatan och avstigning Konserthuset. Restid 20 minuter.

På en skala 1 till 10 kan jag ge i varje fall 7:an betyget 8. Det betyget har jag kommit fram till genom att från maxbetyget 10 dra färgen- gredelin- och den nya färdvägen. Varför kan jag inte få gå av vid Våghustorget längre? Dessutom har jag plussat för den ljusstarka numreringen och destinationsmarkeringen. Nu ser man mycket långt håll vilken buss som är i antågande, vilket gör att man har god tid på sig att förbereda påstigningen, d v s skaffa sig en bra placering i kön och kunna ha busskortet i beredskap.

Så långt är allt gott och väl. Nu inställer sig en stilla undring; vart tog bussnamnen vägen? De olika bussarna och linjerna skulle ju få namn efter kända örebroare, örebroare "som satt Örebro på kartan" som det hette i förutsättningarna. Jag har själv i den här bloggen redovisat hundratalet presumtiva fadder till stadsbussarna. Jag vill kunna ta stadsbussen "Totten" till Karlslunds Herrgård. Det är där han bor den femfaldige världsmästaren i bandy, Olle "Totten" Gustavsson. Vad 7:an, som trafikerar sträckan mellan Björkhaga och Naturens Hus, gör anspråk på att få för namn vet jag inte, men naturälskare Rosenbergs borde duga gott även om han inte, vad jag vet, har så mycket med Björkhaga att göra.

Vilken buss och linje som bör få namn efter Hovsta-Holger kan ni fundera på till i morgon.

En inte helt vanlig januarimorgon

Klockan är elva på förmiddagen den 11 januari och redan har det hänt saker som inte är vardagsmat direkt. Jag hade en inbokad tid hos Bilprovningen kl. 10.40 och med tanke på att nattemperaturen varit under 20 grader var det säkrast att kolla startbenägenheten hos vår TRM 899. Det gick bra med starten och jag passade på att ta en uppvärmningstur i arla morgonstund. Jag valde att ta den skogsväg som heter Runnaby Kvarnväg.

Redan innan bebyggelsen efter Kvarnvägen tar slut fick jag sällskap av en älg (det var nog en ko eftersom den saknade horn). Den sprang parallellt med vägen ett femtontal meter från bilen och vek inte av in mot skogen förrän efter hundra meter i mitt sällskap. En mäktig upplevelse i den tidiga timmen och det svaga morgonljuset. Jag vände innan jag kom ut på Närkes Kils-vägen och körde Kvarnvägen tillbaka- och sannerligen stod inte älgkossan kvar där och glodde.

Väl hemma i Björkhaga igen kunde jag konstatera att Kerstin var ute på sitt vanliga morgonuppdrag, det vill säga att vissla in rådjuren. En signal som för rådjuren indikerar att nu är fodermorötterna serverade. Medan hon ännu sysslade med utfordring av de övriga husdjuren, d v s fåglarna, var rådjuren framme vid utfordringsenheterna (plastbunkar) och lät sig väl smaka.

Innan jag gav mig iväg till Bilprovningen i Lillån kunde jag konstatera att fågelmaten äntligen accepterades också av domherrarna. För första gången denna vinter gick tydligen våra fågelfrön an även för dessa färggranna individer. Varför kom dom just nu? Hade ryktet gått från gård till gård och från buskage till buskage att hos Thörners finns det mat som duger även åt dessa fågelbordets aristokrater?

Hur det gick hos Bilprovningen i Lillån? Jo, jag valde att gå på toaletten så jag slapp att se hur de rykte och slet i "Tarmen" - denna rena bilmisshandel har jag sett nog av sedan tidigare. När jag kom ut i provhallen igen möttes jag av provokatörens (heter det väl inte) "det ser bra ut det här". Det var visserligen en parkeringsljuslampa som hade gett upp, så det får jag väl åtgärda till nästa besiktning om ett år.

Och som sagt - allt detta innan klockan passerat 11 på förmiddagen den 11 januari 2010.

Tarmen fungerar igen

Jag vill lugna alla oroliga och tala om att tack vare gode grannen Martin fungerar nu "Tarmen" ( TRM 899) perfekt. Inga startproblem längre trots mycket låga temperaturer i Björkhaga. Tack, Martin! Tacksamma bör också våra husdjur, rådjuren, vara, eftersom jag kunnat göra en tripp till Röhammar för inköp av fodermorötter.

Digitalboxens irrfärder (forts)

Kommer ni ihåg min blogg i början av december förra året, den som handlade om "En digitalbox´irrfärder"? Kort rekapitulation av vad som hänt intill tiden för bloggens skrivande.

En av Com Hem hyrd digitialbox blev obehövd och återsändes helt enligt reglerna till Com Hem, ägaren av boxen, i Härnösand. En engångskostnad för mig på 175:- men samtidigt befriad från en månadhyra på 70:-. Com Hem i Härnösand löste aldrig ut paketet med boxen, varför posten sände den tillbaka till mig, eller närmare bestämt till postens inhyrda expedition i Haga Centrum.

Då jag förstod att det var den förbannande digitalboxen som fanns för avhämtning tog jag kontakt med Com Hem och frågade vad som stod på, eftersom de inte löst ut digitalboxen som de enligt kontraktet oss emellan var ägare till. Jo, jag skulle naturligtvis inte ha sänt tillbaka boxen till ägaren utan förpassat den till närmaste återvinningsstation. Dom hade ingen användning för en digitalbox som för länge sedan sett sitt "bäst-före"-datum passerat. Så om jag ville vara snäll och lösa ut boxen och förpassa den till en återvinningsstation i Örebro så skulle de vara snälla och inte vidare debitera mig någon månadshyra a 70 kronor.

Jag glömde fråga hur långt bygget av en återvinningsstation i Härnösand kommit men inte om de kunde tänka sig att stå för någon del, eller hela, fraktkostnaden på 175:- . Det kunde dom inte tänka sig eftersom det varit en helt onödig åtgärd att sända tillbaka boxen.

Så långt hade ärendet kommit då jag skrev bloggen. Flat som jag är bestämde jag mig för att vara Com Hem till lags och köra boxen till återvinningsstationen i Mellringe. Jag åkte till Haga Centrum för att lösa ut samma paket som jag för några veckor sedan fått expedierat som "avgående gods" och beredde mig att slutföra den långdragna affären. Men affären fick inte det slutet. Posten, genom sin samarbetspartner i Haga Centrum, ville nämligen ha 141:- av mig för att lämna ifrån sig paketet med den värdelösa digitalboxen. Det blev det naturligtvis inte tal om, varför digitalboxens irrfärder sannolikt fortsätter. Var den resan slutar vet jag inte. Kanske i Härnösand.

"Tarmen" jäklas

Nu jäklas tarmen igen. Ja "igen" är kanske inte riktigt rättvist att säga eftersom det ,vad jag kommer ihåg, är första vintern som den visat opålitlighet. Men det har å andra sidan inte varit så extremt kallt någon av de senaste 5-6 vintrarna som just i år. Den kylan har inte tarmen klarat.

Förlåt, jag kanske ska tala om att "tarmen" är våran bil, en Toyota Yaris av 2003 år modell med registreringsbokstäverna TRM, vilket vi tolkat som en förkortning av "tarmen". En morgon efter att nattemperaturen i Björkhaga varit under -20 grader orkade inte batteriet dra runt startmotorn. Det var bara att ge upp och invänta mildare tider. Dessa något mildare tider inträffade redan påföljande natt, milt nog för batteriet att få tillbaka all kraft. Det blev därför en batteriladdande tur till Röhammar för inköp av fodermorötter till Björkhagas rådjur med Råsita och Råbert i spetsen.

Den någorlunda milda decembernatten följdes av ny extrem kyla, varför inget försök att starta tarmen gjordes. Det försöket fick dröja tills batterivänligare temperaturer infann sig igen. Sådana som gällt de senaste dagarna. Men nu tredskas tarmen definitivt. Eller rättare sagt tarmens batteri. Det orkar inte ens ge ifrån sig det allra minsta ljud som indikerar kraftlöshet. Det är absolut tyst.

Nu kommer gode grannen Martin att hjälpa till med litet kraftöverföring från sin eluppvärmda bil när han, Martin alltså, blir fri från sin förkylning. Så det är ingen fara på taket, jag ska nog få fart på tarmen till nästa vecka då Bilprovningen i Lillån väntar på ett besök av tarmen.

Men jag har några frågor, batterinovis som jag är. Batteriet är visserligen heltyst, men inte dött. Det klarar av takbelysningen och strålkastarna. Det är liksom bara startmotorn den inte orkar med. Hur får jag grepp på batteriets status, om laddning behövs? Vem vänder man sig till för laddning av bilbatteri?

Jag förutsätter att det bland mina läsare finns personer med gedigna kunskaper om bilbatterier.
Hör gärna av er med goda råd.

Gott nytt år!

Nytt år och jag lovar att bli flitigare med mitt bloggande än som varit fallet under den senaste tiden. Det får bli ett nyårslöfte. Ett av dom.

Det mest anmärkningsvärda som hände år 2009 var väl Ola Ströms övergång från Folkpartiet till Kristdemokraterna. Övergångssumman okänd, men nog fick Folkpartiet betala en del. Som en första insats för Kristdemokraterna förde han till torgs uppfattningen att KD är den rätta politiska hemvisten för ateister. Ett av många desperata försök att rädda kvar KD på rätt sida av fyraprocentspärren.

Inte långt efter i betydelse kommer valet av Obama till USAs förste färgade president och Bolds 9,58 på 100 meter