Tavlor till Italiens och AIKs förtret

Kommer du ihåg EM i fotboll 2004 då Danmark och Sverige hamnat i samma slutspelsgrupp tillsammans med Italien? Och kommer du ihåg att ett oavgjort resultat i matchen mellan Sverige och Danmark skulle ge båda länderna kvartsfinalplatser och stänga ute Italien från vidare spel?

Och hur resultatet verkligen blev just oavgjort, 2-2, till Italiens stora förtret?



Kom att tänka på just den matchen då jag såg IFK Göteborg mot Halmstad i går. Framförallt hur målvakterna i de båda matcherna bidrog på ett likartat sätt till att resultatet blev det optimala, för fem år sedan, att de två deltagande skandinaviska länderna gick vidare från gruppspelet och i går att den hysteriskt uppskrivna finalmatchen mellan IFK Göteborg och AIK verkligen får den avgörande betydelse som alla, nåja, dom flesta, önskat.


Matchen 2004 var på väg mot dansk seger då en nyss inbytt "Chippen" Wilhelmsson på övertid rundade det danska högerförsvaret och från dödlinjen spelade inåt-bakåt, en passning som dock den danske målvakten Sörensen förutsåg och lätt skulle greppa i sin trygga danska famn. Trodde man. Men istället för att greppa bolluslingen stötte han ut bollen till framrusande svenska forwards som kunde forscera in bollen i nät. Svensk hjälte blev Mattias Jonsson, men det främste "hjälten" i svenska ögon var nog Sörensen. Han gjorde en tavla i rätt tid. Om det nu var en tavla.

I går gjorde tio proffsiga halmstadspelare allt som stod i deras makt för att förstöra finalfesten på söndag. Tyvärr fick man inte med sig spelare nummer elva på det sätt man hoppats, så finalfesten är räddad. En sådan tabbe som HBK-målvakten Magnus Bahne svarade för gör inte en allsvensk målvakt med full focus på sin uppgift. Den retur han släppte till på Stefan Selakovics högerinlägg var lika tillrättlagd för Thomas Hysén som danske målvaktens retur till Mattias Jonsson 2004. Bahne gjorde en tavla i rätt tid. Om det nu var en tavla.

Matchen på Ullevi igår slutade 2-2, till AIKs stora förtret får man förmoda. Men den förtreten var nog lättare att svälja än den som Italien satte i vrångstrupen för fem år sedan.

Rått och korkat, Patrik Haginge!

Ni läste väl Patrik Haginges kommentar till den utvisning som han drabbades av i matchen mot Örgryte i lördags. Om inte, så citerar jag hans kommentar här:

"Det var djävligt dumt och djävligt onödigt, jag kan inte säga nåt om det röda kortet. Men ska jag ta ett rött kan jag ju lika gärna sparka honom i huvudet- nu fick han ju inte ens ont".

Han som inte ens fick ont i den fot som Haginge medvetet trampade på var örgrytespelaren Alexander Mellqvist. Ändå tycker Haginge att det röda kortet- utvisningen- var motiverad, men nog hade det känts bättre om han åtminstone fått ett par framtänder utsparkade. Inte för Mellqvist men väl för Haginge. Det där med "utsparkade framtänder" sa inte Haginge, i varje fall inte i intervjum med journalisten Lars Markusson, TT, men det är väl inget osannolikt utfall av sparkar mot huvudet. Och Haginge hade då mått bättre.

Det anmärkningsvärda och råa uttalandet av Haginge har inte hamnat i någon "floskeltopp" och där hör det inte heller hemma. Där hamnar vanligtvis felsägningar och dubbeltydiga uttalanden av allehanda slag, men med det gemensamma att man drar på smilbanden när man läser urvalet. Till den kategorin hör långtifrån Haginges analys, den är inte bara rå den är också korkad. Korkad i så avseende att trampet på foten förmodligen bara ger Haginge en match avstängning medan sparkar mot huvudet hade betytt att Haginge spelat färdigt för i år. Sen, om jag förtstått det hela rätt, var det domaren Haginge var förbannad på, eftersom örgrytespelaren undgick bestraffning för den tackling som utlöste Haginges ilska. Så det var nog fel fot Haginge trampade på.

Det här med "korkad" verkar Haginge själv hålla med om att döma av hans slutomdöme: "Utvisningen var en blandning mellan att jag fick ont, blev förbannad, var besviken - och att jag är dum i huvudet."

Tipskupong med IFK Kumla 75 år

Stryktipskupongen fyller 75 år. Den allra första tipskupongen med svenska matcher gällde 12 matcher med speldatum 21 oktober 1934. En match av de 12 hade lokalt intresse för oss närkingar. Den var kupongens match nummer 6 som spelade i Kumla Idrottspark mellan hemmalaget IFK och hälsingelaget Bollnäs GIF. Matchen slutade med seger för gästerna, 2-3.

IFK Kumla och Bollnäs spelade i division 2 Norra, det vill säga serien under Allsvenskan. I sluttabellen hamnade IFK Kumla på 7:e plats, en placering bättre än tipspremiärens motståndare Bollnäs GIF. I samma serie spelade också Örebro Sportklubb, som med en 3:e-plats blev länets bästa lag. Kumlas stora lirare vid den här tidpunkten var Walter Hoffner och "Tigern" Rosenberg.

Den aktuella tipsomgången slutade märkligt nog med 6 hemmasegrar och lika många bortasegrar. Inget enda kryss alltså. 5 allsvenska matcher toppade kupongen och resultaten blev dessa: Elfsborg - Gais 1-4, Örgryte-Helsingborg 2-1, IFK Göteborg - AIK 1-0, Sandviken-Landskrona 3-1, Sleipner-Gävle 5-1. IFK Göteborg mötte AIK i en toppduell precis som de kommer att göra om en dryg vecka i årets Allsvenska. Blir resultatet då detsamma som för 75 år sedan står IFK Göteborg sannolikt som vinnare av allsvenska guldet, precis som utfallet blev i Allsvenskan 1934-35.

Såväl IFK Kumla som Bollnäs GIF spelar idag i distriksserier, division 4 för båda klubbarna.

Spolad succé-trio

ÖSKs stolta fotbollslag har hoppat av det tåg som mot medaljer bär. Olle Nordins klassiska 1-2, 1-2, 1-2 från fotbolls-VM i Italien 1990 har i Sixten Boströms version blivit 0-3, 0-3, 0-3.
Till yttermera visso slutade den match som föregick denna trista serie 0-0. Fyra raka matcher utan ett enda gjort mål efter de två matcher som födde så stort hopp; succématchen mot Gefle på Behrn Arena (2-0) och knallsegerna på Fredrikskans i Kalmar (3-1)

Jag skrev i min blogg efter segern mot Gefle, att det förmodligen var den bästa ÖSK-matchen sedan Malmö FF besegrades med 5-0 på 90-talet. Så som spelet har förlorat i kreativitet och kraft efter den succéartade matchen börjar jag fundera på om det inte mer var Gefles svaghet än ÖSKs styrka som genererade det höga betyget. Gick det inte alltför genant lätt att spela ut Urban Hammars styrkor?

Rörligheten i ÖSK-spelet i den matchen var dock påfallande. Passningsalternativen blev plötsligt många och träigheten som bortblåst. Ändå dröjde det långt in i andra halvleken innan mittbacken (!) Magnus Wikström kunde spräcka nollan. Brassen Adriano spädde sedan på med ett Zlatan-mål ur snäv vinkel. Kommer ni förresten ihåg hur ÖSK-laget formerades i den matchen? Jo, Glenn Holgersson gjorde come back efter sin långvariga skadeperiod, nu som högerback. Bedoya ersatte avstängde Magnus Kihlberg på mittfältet och Adriano var anfallare från start till mål. Holgersson bidrog kanske inte till den påtagligt ökade rörligheten i spelet, men paret Bedoya/Adriano gjorde det definitivt.

Sixten Boström ändrade på ett vinnande lag, rörligheten försvann och resultaten blev därefter. Inte ens nu - efter 0-3, 0-3, 0-3 - får den ovannämnda trion Sixtens förtroende. Varför?

Från BC till A i Brånsta skola

Isac har ringt. Han skall ansvara för ett inslag i Kumlanytt - en lokal TV-kanal- om Brånsta Skola och vill att jag, som gammal elev i skolan, skall guida TV-teamet genom lokalerna i den gamla skolbyggnaden. Ska bli spännande. Jag har redan börjat inventera mitt minne av hur utrymmet var disponerat. Så vitt jag minns fanns tre klassrum, en gymnastiksal och en slöjdsal

Men var var skolmatsalen och toaletterna? Aj fasen, tur att jag kom på det redan nu, Det fanns ingen skolmatsal av den enkla anledningen att det ännu inte börjat serveras skolmåltid. Om jag inte minns fel fick jag sitta på en bänk i gymnastiksalens omklädningsrum och käka medhavda limpmackor med prickekorv och dricka mjölk producerad av Artur Wiréns enda kossa. Och toaletter av dagens modell fanns naturligtvis inte, det var utedass som gällde.

Jag gick sju skolår i Brånsta skola, från ettan till sjuan, och lämnade skolan år 1949 för fortsatta studier i Kumla Kommunala Realskola. En klassfest några år in på 50-talet kommer jag ihåg, men sen dess har jag inte varit innanför den gamla skolans väggar. Det ska bli ett spännande återseende. Hoppas jag också får tillfälle att berätta om det som hände utanför skolans väggar, till exempel på den rikligt tilltagna gräsytan som vi aldrig fick utnyttja till det vi helst ville- spela fotboll. Nej, det ska ni veta att vid den tiden, för cirka 60 år, sedan ansågs fotbollssparkande vara den simplaste och onödigaste av alla sporter. Man slet bara ut skor och man sabbade alltså skolan gräsyta. Handboll och brännboll gick däremot bra. I en provisorisk längdhoppsgrop hoppade jag 4.10, vilket gav A i "Gymnastik med lek och idrott". Sju år före denna bedrift fick jag BC av Anna Andersson, Pärlhönan kallad, i samma ämne. Har alltid funderat över vad jag gjorde, eller inte gjorde, för att förtjäna detta usla betyg.

Vem är då denne Isac, som vill ha min hjälp i ett TV-reportage om den gamla landsortskolan. Isac är 13 år, tror jag, och sedan flera år tillbaka den drivande kraften bakom lokaltidningen Kumlabladet, KD. Redaktionen finns i Torp, ett stenkast från vår gamla fotbollsplan, där vi fick slita både skor och gräsyta utan inblandning av några skolfuxar. På denna plan i Torp slog vi Sannaheds skola med 6-0, trots att "Hearna" förstärkt sitt lag med Hallsbergare. Nu har kreative Isac inlett ett samarbete med TV-kanalen Kumlanytt och skall som sitt första prao-arbete göra ett reportage om Brånsta skola. Det uppdraget hjälper jag gärna till med.

Jag kommer att informera om när ni kan se reportaget i Lokalkanalen, eller Öppna Kanalen som jag tror den officiellt heter, Såvida ni inte låter er informeras av Kumlabladet vars prenumerantstock ökar för varje dag. Den är snart uppe i tvåsiffriga tal.

Dysfunktionell krönika

Svensk fotboll är dysfunktionell. Det påstår fotbollsexperten Pelle Blohm i en krönika i Nerikes Allehanda publicerad i lördags. Dysfunktionell? Ja, ni har kanske hört det främmande ordet som beteckning på en kärnfamilj som inte riktigt fungerar som en kärnfamilj förväntas fungera. Till exempel. Pelle har också använt ordet för att visa hur den svenska fotbollsfamiljen fungerar i hans ögon.

Dysfunktionaliteten i den svenska fotbollsfamiljen speglas, enligt Pelle, allra bäst med det senaste exemplet; anmälan av fotbollsföreningen Gais tilll fotbollen disciplinnämnd för att klubben under en lång period spelat matcher i Allsvenskan med en spelare som inte ens haft rätt att vistas i landet.

Fotbollsfamiljen är, tycker Pelle, en familj där varje familjemedlem främst ser till sina egna intressen, man vakar med falkblick över övriga familjemedlemmars göranden och låtanden och drar sig inte för att "skvallra" på "syskon" för att vålla dessa skada och få egna fördelar.

Nu är det emellertid så att fotbollsfamiljen varken är eller ger sken av att vara en kärnfamilj. Tvärtom tävlar man med frenesi mot varandra om att vara bäst på den nivå i seriesystemet man hör hemma. Det man samlats kring i "den svenska fotbollsfamiljen" är att detta tävlande ska ske med justa medel och inom de ramar - regler- man tillsammans skapat. Sker överträdelser tar fotbollsfamiljens disciplinnämnd upp fallet och beslutar om lämpligt straff. Avsikten är att tävlandet ska ske på lika villkor, ingen ska kunna skaffa sig fördelar.

När denna disciplinämnd för några år sedan beslutade att straffa Örebro Sportklubb med degradering till en lägre serie ansågs klubben ha brutit mot den gemensamma regeln att inte köpa sig förstärkningar, exempelvis spelare, för pengar man inte förfogar över. Nu var väl i sanningens namn inte förbrukningen av klubbens kapital en följd av dyra spelarköp utan mera "allmän fattigdom".

Innan disciplinnämnden fattade sitt för ÖSK så ödesdigra beslut ställde man frågan till ÖSKs konkurrenter i föreningen SEF- Föreningen Svensk Elitfotboll- om det var rätt att ge ÖSK detta hårda straff. Svaret från ÖSK "syskon" blev, om inte ett rungande så dock ja. I detta unisona "ja" deltog den nu aktuella föreningen Gais.

När nu Gais anmälts- och friats- för försummelsen att spela med en icke godkänd spelare- enligt de gemensamt beslutade reglerna- tycker Pelle Blohm att det är en futtig anmälan mot en familjemedlem. Klubben har bara slarvat när det gäller en liten detalj och har rättframt inte ljugit om den situationen. Anser Pelle Blohm. Nåja, ljugit har man kanske inte gjort, men nog har man undanhållit sanningar. Pelle tror vidare att Gais, sedan man själva upptäckt att spelaren ifråga saknade uppehållstillstånd, hållit Svenska Fotbollförbundet a jour med ärendet. Med vetskap om spelarens status - utan arbets- och uppehållstillstånd- har alltså detta förbund tillåtit spelaren att delta i matcherna mot Hammarby och Örebro SK. Vad var det Rellingen sa?

Så visst kan Pelle Blohm ha rätt i att den svenska fotbollen är dysfunktionell. Men han bör ha klart för sig att familjebildningen inte är av modell kärnfamilj.

Gais´ "rövare" gick hem

Allsvenska klubben Gais slapp helt straff trots att klubben under flera månader låtit sig representeras av en spelare som saknat arbets- och uppehållstillstånd. Spelaren -Wanderson- kommer att polisanmälas av Migrationsverket för sitt brott, men hans klubb, som har att se till att man bara representeras av godkända spelare, slipper straff. 14 poäng har Gais spelat in med sin okvalificerade spelare i laget, hälften av lagets hela poängskörd i årets fotbolls-Allsvenska.

Wandersons arbets- och uppehållstillstånd upphörde att gälla i juli månad. Först den 19 september kom spelaren på att hans rätt att uppehålla sig i och arbeta i Sverige inte längre gällde. Ett otrevligt uppvaknande efter den värdefulla segern mot Gefle, 4-0, två dagar tidigare. En seger som med stor sannolikhet, det förstod man, skulle innebära förlust av poängen om Gefle IF fick kännedom om det hela. Klubben hjälpte i all hast Wanderson med ansökan om förlängt arbets- och uppehållstillstånd. Sannolikheten för att detta skulle godkännas av Migrationsverket var stor, men beskedet skulle varken Wanderson eller klubben hinna få innan de två kommande matcherna mot Hammarby den 23 september och mot Örebro SK den 28 september.

Men eftersom varken Gefle IF eller någon av de klubbar Gais mött sedan juli månad hade uppmärksammat Gais dilemma med Wanderson, beslöt man att "ta en rövare" och låta Wanderson spela i båda de matcherna. Risken ansågs försumbar att klubbens brott mot reglerna skulle uppenbaras och bestraffas. Därför kom ÖSKs anmälan mot Gais som ett dråpslag. "Rövaren" gick alltså inte hem- men straffet uteblev. Enligt Svenska Fotbollförbundets dom idag, torsdagen den 8 oktober 2009.

Frågan inställer sig om det inte var Gais smala lycka att det var just Örebro Sportklubb som var anmälare och den klubb som skulle dra poängnytta av en fällande dom mot Gais. Men man hade väl kunnat lösa det hela med poängavdrag för Gais utan att ge Örebro SK ett poängtillskott.

Gais har spelat nio allsvenska matcher med en spelare som inte ens har haft rätt att vistas i landet, man har under dessa nio matcher tagit 14 poäng, men man slipper straff trots att brottet uppdagats och anmälts. Vem kan ha något förtroende för Svenska Fotbollsförbundets regelsystem efter detta?

14 GAIS-poäng med okvalificerad spelare

Göteborgs Atlet-& Idrottssällskap - GAIS- hann spela nio matcher med en okvalificerad spelare i laget innan man själva upptäckte fadäsen. Eller rättare sagt, man hann spela sex matcher innan förhållandet uppmärksammades, enligt uppgift av spelaren själv när han av en tillfällighet studerade sitt pass. Trots vetskapen chansade man med att låta Wanderson fortsätta spela. Det gick bra mot Gefle, vinst med 4-0. Det gick bra mot Hammarby, vinst 2-1, men mot ÖSK, vinst med 3-0, slog det slint. ÖSK hade på några vägar fått kännedom om Wandersons dilemma - avsaknaden av uppehålls- och arbetstillstånd.

GAIS har i nuläget, innan Fotbollsförbundet sagt sitt om fallet, 30 inspelade poäng. Nästan hälften av poängskörden, 14, har man spelat till sig med en okvalificerad spelare i laget. Att Wanderson deltog i de sju första av dessa matcher kan bokföras på slarvkontot, man hade helt enkelt glömt bort att vidta åtgärder för att få hans arbetstillstånd förlängt. Betydligt allvarligare är att chansa med Wanderson i laget mot Hammarby och Örebro SK, trots att man förstod att det var ett grovt fusk, som skulle komma att bestraffas om det upptäcktes. ÖSK upptäckte det och gjorde vad man i det läget måste - man anmälde förhållandet till Svenska Fotbollförbundets Disciplinnämnd.

Visst återstår frågor att ställa sig. Till exempel: när fick ÖSK klart för sig att Wanderson saknade arbetstillstånd? Visste man det före den 23 september då GAIS skulle möta Hammarby på Söderstadion? Borde man inte så fall ha uppmärksammat Hammarby på förhållandet med Wandersons brist på arbetstillstånd så att "Bajen" i tid kunnat inge sin anmmälan mot GAIS? Eller tyckte ÖSK att man själva skulle dra fördel av sin förvärvade vetskap och använda det först efter den egna matchen mot GAIS. Jag antar att Disciplinnämnden vill ha svar på sådana frågor innan man avger en dom i ärendet.

Hur som haver kan inte GAIS få behålla de tre poängen från matchen mot ÖSK. De poängen bör då i konsekvensens namn tilldömas ÖSK. Blir utslaget sådant tycker jag fortfarande att ÖSK sportsligt bör tacka nej till det tillskottet till poängskörden, hur lockande det än ter sig att på detta sätt haka på i medaljstriden. Att GAIS ska slippa undan med enbart ett bötesstraff förefaller inte troligt

Tacka nej till trepoängaren, ÖSK!

Även om jag fortfarande har svårt att tro det, verkar det som att resultatet av GAIS klantighet blir att ÖSK tilldelas poängen trots det klara sportsliga nederlaget. GAIS-ÖSK 3-0 förvandlas till 0-3, och ÖSK ytterligare ett snäpp närmare den absoluta toppen. Min reflektion, om domen skulle ge detta resultat, är att ÖSK skulle vinna på att inte ta emot de tre extrapoängen, även om många anser det skulle vara en ringa kompensation för den nesa som drabbade ÖSK 2005 med tvångsnedflyttningen till Superettan.

Att på detta sätt vinna gratispoäng på grund av motståndarens klantighet ger ingen god PR. Att däremot avstå från favören kommer att uppskattas och hyllas som höjden av sportslighet av en klubb som själv drabbats hårdhänt och orättvist av en dömande omvärld. Förutom tvångnedflyttningen har ÖSK som bekant drabbats av diskvalifikation i samband med en UEFA-cupmatch i mitten av 1990-talet. 1-1, som skulle betytt avancemang, förvandlades till 0-3 därför att ÖSK missuppfattat den regel som reglerade hur många utländska spelare man fick ha i den anmälda truppen. Även den högste ansvarige för regelfrågor på Svenska Fotbollförbundet hade missuppfattat "utlänningsregeln" och ledde in ÖSK på det förödande felspåret. Denne tjänsteman fick så småningom andra arbetsuppgifter som internt "straff" men något skadestånd till ÖSK för felaktig rådgivning var aldrig aktuellt.

Mitt förslag innebär inte att GAIS ska slippa poängavdraget. Men fortfarande nekar jag att tro att Svenska Fotbollförbundets "Bestraffningskommitté" väljer att ge ÖSK rätt.