Kravallerna igen!

Har studerat bildtidningen SE:s förevigande av "kravallerna på Vallen" 1970 och konstaterat att om odågorna från Göteborg, dom som invaderade planen, höjt blicken och läst rådet på allra bästa reklamplats, gamla träs hela front, hade det hela kunnat få ett slut utan hundgläfs. Där stod nämligen med meterhöga bokstäver

Ta´t lugnt - ta en Toy!

Professorn om "överklassvänsterns feminister"

Ingen mindre än högerhöken Bert Ståhlhammar, professor emeritus, skriver dagens ledare i Nerikes Allehanda. I sin ledare är han definitivt ute på hal is eftersom han har synpunkter på en reform - kristdemokraternas vårdnadsbidrag - vars konstruktion han helt missuppfattat. Han inleder med att påstå att det är "överklassvänsterns feminister" som är så emot iden med vårdnadsbidrag att det framkallar "hysteriska reaktioner" hos desamma. Sedan fortsätter han

Folkpartiets Birgitta Ohlsson går i spetsen för det liberala upproret mot denna valfrihetsreform. Försvinner detta monster på feministernas himmel så blir det väl som förra gången tårtkalas bland fp-kvinnorna.

Jag vill, trots att jag inte är säker, tro att "monstret" är vårdnadsbidraget och inte Birgitta Ohlsson. Han är ju ändå professor emeritus. Sedan kommer den analytiska kullerbytta som visar att han inte läst in sig på ämnet "vårdnadsbidraget"

Det är klart, tjänar man själv 70.000 i månaden så är ju 3000 ingenting att bry sig om. Men för den som tjänar 17.000 före skatt kan faktiskt också 3000 ge litet guldkant på tillvaron.

Kristdemokraternas tanke med vårdnadsbidraget är att det ska ge föräldrar ett alternativ till dagis när det gäller vårdnaden av eget barn. Ursprungligen talade man om att bidraget skulle göra det möjligt för en av föräldrarna att stanna hemma med barnet och för det få en ersättning av 3000 månaden. Nu har förutsättningarna ändrats såtillvida att den enda prestation man behöver göra är att i n t e utnyttja kommunalt dagis. Båda föräldrarna kan fortsätta att förvärvsarbeta bara man ordnar med barnomsorgen utan kommunens inblandning. Professor emeritus Ståhlhammar antar att denna alternativa barnomsorg inte innebär någon kostnad och att därmed vårdnadsbidraget på 3000 netto utgör ett tillskott hushållkassan. Vore det så är de 3000 kronorna naturligtvis mer välkomna som tillskott till hushållskassan för den med 17.000 i månadsinkomst. Men vem är det Ståhlhammar tror ska sköta baromsorgen utan ersättningskrav? Morföräldrar? Farföräldrar? Pensionärsparet i grannhuset? Någon pensionerad professor emeritus?

Om vi bara ser ekonomiskt på det hela kan jag tänka mig en situation då en familj har ekonomisk reveny av vårdnadsbidraget, nämligen en familj som har så stora inkomster att de redan före vårdnadsbidragets tid ordnat sin barnomsorg med hjälp av anställd avlönad barnvårdare. För denna familj är naturligtvis de 3000 ett klart nettotillskott till hushållskassan.

För övrigt tycker jag tillståndet "hysteriska reaktioner" passar bra in på professor emeritus Stålhammars ledare i dagens Allehanda. Men han kan nog lite hedras ändå, professorn, för i rättvisans namn slår han vilt åt alla håll. Han ger till exempel alliansregeringen följande betyg "Men a-kassersättningen har sänkts med 50 kronor. Alltid något!"

Divan Allbäck

Jag kan inte vara ensam om att genom intervjuer och reportage bibringats uppfattningen att f d landslagsspelaren Marcus Allbäck är en hyvens, rejäl och ödmjuk lirare som nu kommit tillbaka till svensk fotboll. Synd bara att den positiva bilden slogs i spillror efter hans uppträdande under och efter matchen i Superettan mellan Örgryte och Häcken. Som ni kanske läst i blaskorna fick den onde Allbäck rött kort, d v s han visades med all rätt ut från planen och in i omklädningsrummet.



Aldrig trodde jag att jag skulle få se ett sådant divabeteenden av Allbäck.. Så här gick det till när han fick sina två gula kort, båda förseelserna i den andra halvleken. Först en s k strategisk "snarskank" ( som vi säger i Närke) på en bortflyende häckenspelare. Sådant fuffens accepteras eftersom det ger en varning som närmast hedrar spelaren. Han tar det personliga straffet för lagets bästa. En spelare som på det sättet offrat sig för laget aktar sig därefter noga att inte åsamka sig själv ytterligare straff, som i så fall inte längre enbart blir ett personligt straff utan ett straff för hela laget eftersom det betyder utvisning. Men det var nu som herr Allbäck visade sitt kanske riktiga jag. Han var inte ett uns varken hyvens, rejäl eller ödmjuk utan enbart korkad när han med våldsam kraft mejade ner en häckenback i närheten av motståndarnas hörnflagga. Alltså i en för Örgryte fullständigt ofarlig situation. Överfallet var av den arten att domaren i varje fall måste ha funderat över om det inte motiverade ett rött kort direkt istället för ett andra gult. I vilket fall som helst blev Allbäck utvisad. Naturligtvis borde Allbäck i det läget med skammens rodnad på kinderna skyndsamt ha försvunnit från planen. Men icke! Skall man kritisera domaren för något i den situationen är att han tillät att Allbäck i en mycket lång sekvens fick snacka med assisterande domaren om domslutet för att sedan demonstrativt långsamt förflytta sig över hela planen till omklädningsrummet. Hade det funnits stöd i reglerna hade det varit motiverat med étt tredje gult kort för öisaren för den demonstrationen.

Eftersom en så stor spelare som Allbäck naturligtvis fick chansen att ge sin syn på matchen och utvisningen i media kunde han ha gett oss tillbaka den forna, positiva bilden av sin person genom att erkänna sitt korkade uppträdande. När han inte tog den chansen utan kom med förnedrande kritik av domaren och hur felaktig utvisningen var, har Allbäck, tills han visat motsatsen, förverkat rätten att anses vara varken hyvens, rejäl eller ödmjuk. Han framstod i den TV-sända matchen enbart som ett korkat ego.

Till saken hör att domaren, Antti Kanerva, gjorde en alldeles utmärkt insats. Han fick också mycket beröm att TV-kommentatorerna med experten Pontus Kåmark i spetsen.

Det rekordet glömde t o m Christer Blohm

ÖSK har nu spelat åtta matcher i följd utan förlust. Glädjande och imponerande men blaha blaha ( för att tala med Hasse Alfredsson) om man jämför med vad Malmö FF åstadkom säsongerna 1949-1951. Då spelade skåningarna 49 förlustfria matcher i följd, 41 vunna och 8 oavgjorda- I den 50:e matchen mötte MFF, då redan klara seriesegrare, i sista omgången AIK på Råsunda. För att AIK skulle undgå nedflyttning var det bara seger som gällde. Seger blev det också med matchens enda mål. Nu räckte ändå inte den anmärkningvärda segern till nytt allsvenska kontrakt eftersom ÖSK samtidigt vann den svåra bortamatchen mot Elfsborg med "bara" 2-0. Om ÖSK gjort ett tredje mål hade Elfsborg och inte AIK fått lämna den allsvenska skutan.

Under den här serien med 49 förlustfria matcher gjorde MFF mål i 47, därav 38 i följd, vilket också är ett fortfarande gällande rekord. Anmärkningsvärt andraplacerad i den "ligan" är Örebro SK som fr o m 26 september 1993 till sista matchen i 14-lagsallsvenskan 1994 gjorde mål i 31 matcher i följd. Fråga vilken statistikbitare som helst i Sverige och du lär inte få rätt svar på hur toppen i den ligan ser ut.

När MFF genomförde sin oslagbara svit bestod Allsvenskan av 12 lag. Därav följer att ÖSK är det enda lag som gjort mål i samtliga 26 omgångar i en 14-lagsallsvenska. Eftersom det är ett för så många okänt och framförallt överraskande rekord borde ha begåvats med ett omnämnande i Jubileumsboken. Varför inte, Christer Blohm?

När Opel griper in

Jag fick en annonskopia i min hand. Annonsören var ingen mindre än den tyska biljätten Opel och året var 1962. En jubileumsannons kantänka eftersom Adam Opel Aktiengesellschaft det här året fyllde 100 år. Annonsen gällde lanseringen av modellen Opel Rekord och så här löd annonstexten:

LUGN I STORMEN!

En Opel är så lättkörd att även

Er fru kan köra den!

Hör Ni till dem som sitter med hjärtat i halsgropen de gånger Er fru får låna

ratten? Ni vet att farliga situationer k a n inträffa- hur försiktigt Er fru än kör!

Byt vagn till Nya Opel Rekord och Ni kan känna Er lugn

En bild finns naturligtvis på den nya Opel-modellen, Rekord, med en kvinna vid ratten. Hon konstaterar stolt "I vår nya Opel Rekord har jag fått låna ratten"

Nu är det bara att hoppas att Adam Opel Aktiengesellschaft i år när biljätten fyller 146 år har en modell att lansera som även äkta män kan ratta.

... och Kim

Jag glömde ( se inläget med rubriken Kim, Kim och Kim) den viktigaste av alla Kim, nämligen danske Olsen i ÖSK-anfallets mitt. Idag slog han till igen och gjorde målet som skulle bli segermålet i bortamatchen mot Halmstad. På ett vidunderligt skickligt inspel från Roni Porokara gjorde Kim ett nickmål som borde platsa i vilken instruktionsbok som helst.

Patrick Walker "supergutt"

När Sandefjord Fotboll i den norska andradivisionen efter fyra serierundor endast skrapat ihop 3 ynka poäng och noterat förskräckliga 4-11 i målprotokollet sände man nödsignaler till Örebro -vart annars- "har ni noen som kan hjelpe oss?" Det hade vi. Förra årets ÖSK-tränare Patrick Walker skickades med iltransport till norgemetropolen och resultatet har sannerligen inte uteblivit.

Efter den usla seriestarten, beskriven ovan, har Sandefjord på 19 matcher spelat ihop 44 poäng och fixat till målskillnaden anmärkningsvärt. Dom nitton senaste matcherna har gett 34-12 i målskillnad. Laget ligger på tredje plats i tabellen, bara fyra poäng upp till plats nummer 1.

Behöver jag tillägga att Sandefjord Fotboll är nöjd med den hjälp man fått från Örebro.

Sidesteping och förfördelning

Läser då och då Pelle Blohms blogg (http://www.blohm.se/) och gör det oftast med stort nöje. Den 31 augusti andades bloggen besvikelse. Under en Canal+-träff i Stockholm fick Pelle det trista beskedet- om än inlindat- att han inte var påtänkt för ett enda av kanalens internationella uppdrag. Expertdelen vid sändningar från t ex Premier League skulle skötas av andra. Pelles arbetsfält skulle endast bli som expertkommentator vid inhemska matcher, veckans allsvenska match och ppv-matcher inom ramen för Säsongskortet. Det var inte att ta fel på Pelles besvikelse över den sidesteppningen. Det gick heller inte att ta fel på att Pelle ansåg sig orättvist behandlad och orättmätigt förfördelad. Jag förstår Pelles reaktion

I veckan som gick kunde vi i en insändare i Nerikes Allehanda läsa kritiska synpunkter på ÖSKs sätt att behandla sina gamla hjältar när det stundade till jubiléumsbankett. Insändarskribenten var nog i grunden mest besviken för egen personlig del men exemplifierade klubbens oaktlåtenhet, att inte bjuda alla sina stora, med fotbollseleganten Gunnar Burström. Förmodligen har inte Gunnar fått andra möjligheter att tillskansa sig bankettbiljetter än de som gällt för övriga medlemmar, och inte hunnit med då försäljningståget gick. Naturligtvis kan man tycka att en ur-ÖSK-are som Gunnar Burström borde haft förtur eller kanske till och med en specialinbjudan, men någonstans måste en gräns dras. Jag vet inte vilken gräns ansvariga för arrangemanget dragit, men jag är är övertygad om att var man än dragit gränsen inte undandragit sig kritik. Inte ens om alla 1040 inbjudits som hedersgäster eller om beslutet varit att alla ska betala. Jag är övertygad om att det på något sätt ordnar sig med Gunnar Burströms deltagande på jubiléumsbankett. Han borde, precis som under hans aktiva tid, vara given i "startelvan".

För övrigt anser jag att Kronblomepoken borde ha upppmärksammats i Jubileumsboken.

Grattis Kalmar med 3 x Elm

"Jag tycker att Lasse Lagerbäck ska göra en "waggerydare" och ta ut kalmartrion Elm i EM-truppen. Det skulle ge det svenska landslaget ett unikt vapen i de stora sammanhangen - det långa inkastet. Varför alla tre? Jo, annars blir det ju ingen "waggerydare". Och, förresten, det är ju bröderna till långkastaren som är bäst att ta tillvara de långa inkasten. Till sist en undring i detta sammanhang - varför har inte långa inkast blivit ett vapen hos de riktigt stora lagen? "

Så skrev jag i min blogg den 23 april i år. Då var det ett smått skämtsamt och raljant tips till vår förbundskapten men idag, efter att ha bevittnat Kalmar FFs seger i UEFA-cupen mot holländska topplaget Feyenoord är jag beredd att ta bort skämt- och raljansstämpel. De tre välväxta bröderna var formidabelt skickliga i sina resp. roller. Något mål efter broder Rasmus långa inkast blev det visserligen inte, men väl efter en välavvägd frispark från densamme. Frisparken nickades i mål av broder Viktor.

Ni vet väl vad en "waggerydare" är. Jo, på 50-talet, tror jag det var, tog dåvarande UK med Putte Kock i spetsen ut en trio från division 2-laget Waggeryd i en landskamp mot Danmark på Råsunda. "Gliet" Eliasson, Lennart Nilsson och Göran Lindblad hette de tre. Naturligtvis blev det ingen succé för trion. Jag är övertygad om att bröderna Elm från Kalmar FF skulle klara en sådan upphöjelse betydligt bättre.

Grattis Kalmar förresten! Ni gör bra reklam för Allsvenskan och svensk fotboll

Vilken fantastisk hundraåring!

Vilken eller vilka klubbar i Sverige kan göra Örebro SK äran stridig när det gäller epitetet "framgångrikaste all round-klubb"? Kanske någon av storstadsklubbarna AIK, Djurgården och Hammarby, men vilka mer...Varje läsare av 100-åriga ÖSKs jubileumsbok måste imponeras av den enorma bredden och hur den bredden i så många fall nått svensk elitnivå.

Köp och läs jubileumsboken! Även fast jag på något sätt varit en del av klubben i över 60 av de 100 åren finns det avsnitt och berättelser i boken som fördjupar mina kunskaper om klubben som under så många år varit min, som åskådare, aktiv, anställd och bara medlem och anhängare. Den 30 augusti 1942 såg jag min första ÖSK-match live på Eyravallen. ÖSK spelade mot Avesta och vann med 5-0. Jag kommer ihåg att Gösta Lindh gjorde merparten av ÖSK-målen. Nu nästan exakt 66 år senare väntar jag på att få se samma klubb spela match mot Gefle IF i Allsvenskan. Allt som hänt mellan dessa två matcher har jag på något sätt tagit del av, låtit mig fröjdas åt eller sörja över. Så jag vill påstå att jag kan min ÖSK-historia, i varje fall den som handlar om fotboll, men jag finner ändå, eller kanske just därför, oerhört stor behållning att läsa boken.

I jubileumsboken porträtteras 100 personer som av bokens redaktionella trojka bedöms ha betytt litet extra mycket för klubben. Den redovisningen visar med all önskvärd tydlighet att Örebro SK under alla de 100 åren varit en helt mansdominerad idrottsklubb. Inte ens under de senaste 20-30 åren då den kvinnliga idrotten tagit stormsteg framåt har mansdominansen på något sätt brutits. Av "de hundra betydelsfulla" finns bara tre kvinnor; Gördis Sanderskog, Greta Adrian och Carina Karlsson. Måhända inga flera kvinnor allvarligt kandiderade att komma med på listan, men jag hoppas att redaktionen ändå diskuterade kandidater som Ingalill Nilsson, som under många år skötte klubbens ekonomifunktion, Gudrun Pettersson, som jag vet än idag deltar i klubbens arbete och Rut Andersson, hon som alltid spred trivsel i klubblokalen under gamla träläktaren.

I jubileumsboken, som titlats "100 år av människor, möten & matcher" har inte med en rad uppmärksammats "epoken Kronblom", den epok då den folkkäre seriefiguren inte bara förärades en uppmärksammad staty utan i egen högst levande person var en stående, och liggande, aktör på "Nöjesfältet Eyravallen". Men jag tror jag förstår hur redaktionen resonerade. Tror jag.

Kim, Kim och Kim

Det har varit mycket Kim ett tag nu. Först mittfältskungen - eller den som var tänkt som sådan - Kim Källström som var osynlig i VM-kvalmatchen mot Albanien. Sedan den kringskurna drottningen Kim Ekebom i KIF Örebro som hade så långt till närmaste medspelare att ingen orkade sparka bollen så långt. Nu pratas det mest om en fjärran Kim, nämligen han med efternamnet il Jong och bördig från Nordkorea, där han för övrig är ohotad ledare. Frågan alla ställer sig är; "är Kim vid liv, eller ..?. Att Kim Källström är vid liv fick vi klara besked om i matchen mot Ungern. Avslutningen på det anfall han låg bakom från början till slut var vacker. Nu väntar vi bara på att Kim Ekebom ska föräras en medspelare på passningsavstånd. Kanske redan i kväll när Linköping kommer till Behrn Arena. Hur det förhåller sig med Kim il Jong överlåter jag till andra att hålla reda på. Om det intresserar

Finns det någon mer Kim som vill bli recenserad?

Besegrad rondell

En osannolik rapport har kommit från fjärran Skåne. Rapporten säger att det i Teckomatorp finns en rondell som slår Lekobusrondellen i Örebro i gräslighet. Kan det verkligen vara möjligt?

Damfotbollen oproffsig

Sportpanelen i Radio Örebro diskuterade damfotbollen i sitt senaste framträdande. Hela gänget med KIF Örebros engagerade ordförande Gerd Engman undrade varför damfotbollen inte tillnärmelsevis förmådde locka åskådarskaror liknande de som dras till herrfotbollen. Många anser ju att underhållningsvärdet numera är ganska likvärdigt.

Naturligtvis lyckades inte Sportpanelen, lika litet som någon annan konstellation, vare sig analysera orsakerna eller krysta fram några lösningar på problemet. Jag vill inte påstå att jag är lösningen på spåren men jag tycker att damfotbollens företrädare i många avseenden har sig själva att skylla. Man tar inte vara på de tillfällen som bjuds att ge damfotbollen god och värdefull reklam. Ta till exempel de numera inte så få tillfällen då damallsvenska matcher televisieras för hela svenska folket! När jag såg den TV-sända matchen mellan LDB Malmö och KIF Örebro trodde jag nämligen i ett svagt ögonblick att matchen spelades inför tomma läktare trots att hemmalaget tillhör den allsvenska eliten med hyggligt bra chans till guldet. När publiksiffran redovisades fick jag förklaringen; de 700 åskådarna satt och stod på samma sida som TV-kameran och syntes aldrig i bild. Även 700 är naturligtvis en mager publiksiffra för en allsvensk match, men om dessa själar ändå hade placerats på motsatta sidan hade de ändå utgjort en hygglig publikkuliss. Det hade väl inte varit särskilt svårt för arrangörerna att dirigera åskådarna till de delar av arenan som täcktes av TV-kamerorna. Ett ödsligt och till synes folktomt stadion är en styggelse för damfotbollen.

Precis samma försummelse såg jag vid en sändning från Stockholm förra året. Direktsändningen från Djurgårdens hemmaplan sågs av en åskådare, slött hängande mot järnräcket på bortre långsidan. De övriga sju-åtta hundra såg man inte skymten av. Dessutom; i den matchen uppfattades de båda lagens matchdräkter så lika i TV-ljuset att matchen blev onjutbar för TV-tittarna.

Det är viktigt för damfotbollen att ta vara på de PR-möjligheter som bjuds. Ett proffsigare agerande av såväl klubbar som förbund måste till. Den synpunkten framfördes aldrig av Sportpanelen.

Isolerad Kim

Igår skrev jag om "osynlige Kim", fotbollslandslagets vänsterslägga Kim Källström. Idag uppmärksammar jag en annan Kim, nämligen KIF Örebros Kim Ekebom. Jag tror aldrig jag sett en mer ensam och isolerad anfallare. Torgskräck var väl aldrig aktuellt eftersom hon var omringad av tjejer i vita tröjor, men till rödklädda kamrater var det längre än den längsta rensande långspark kunde nå. För att i alla fall under en kort stund få umgås med likaklädda kamrater intog hon tillfälligvis en försvarsposition och fixade till en straffspark - till motståndarna. Jag unnar både Kim och Kim att få delta i spelet i kommande matcher. Det är det som är så kul med fotboll.

Osynlig Kim

Landslaget sjösatte ett nytt spelsystem skräddarsytt för framförallt Kim Källström. 3-5-2 skulle ge Kim en roll som motor med stort bollinnehav. Hur det funkade? Kim föreföll ständigt befinna sig i passningsskugga och var därigenom nästan totalt osynlig. Helt enligt den holländske tränaren Hahns taktik var det nu stället Olof Mellberg som hade det största bollinnehavet i det svenska laget. Ett svenskt landslag där Olof Mellberg har det största bollinnehavet och i allt väsentligt är med i alla uppspelsfaser är inget bra landslag. Det visste naturligtvis tränare Hahn.

Det räckte med e n hund vid kravallerna

Det behövs nog många åsyna vittnens samlade vittnesbörd för att få en heltäckande och sann bild av vad som verkligen hände vid "kravallerna på Vallen" den 25 oktober 1970. Jag har påmints om det dels genom ett mail från en som var där, dels genom ett reportage i den ÖSK-tidning vi i veckan fick som bilaga till Nerikes Allehanda.

"En som var där" ger mig i huvudsak rätt i min beskrivning, utom i ett avseende. Det var inte, som jag påstod, polis med hundar som till slut kunde rensa planen från blåvita huliganer utan - en hund. Det räckte för att för att sätta skräck i invasionsarmén som ockuperade Vallens gröna matta. Även i ÖSK-bilagan påstods att "hundpatruller rensade planen" Men äras den som äras bör - en välutbildad riesenschnauer från polisens hundskola.

Varken min mailande vän eller ÖSK-bilagan nämner något om att Göran Kummelstedt välte en vattenhink över en åskådare på bänkplats, så det kanske är en skröna. Finns det någon som vet mer om denna eventuella händelse så hör av er!

Veckotidningen SE, saligen avsomnad, gav ut ett nummer som speglade händelserna i ord och bild. Detta nummer av den nu avsomnade bildtidningen finns enligt uppgift att köpa på muséet i Örebro. Snälla muséet, reservera ett ex till mig!

Jag återkommer om fler uppgifter inkommer som ger ytterligare fakta om vad som hände vid "Kravallerna på Vallen"

Lär av Olles mormor, Maud Olofsson!

Lyssnade på ett P1-reportage om postorderföretaget ellos grundare Olle Blomqvist och hoppas att näringsminister Maud Olofsson gjorde detsamma. Maud vill ju att många fler ska öppna eget och skissar på olika lättnader, som t ex lägre arbetsgivaravgifter, för de som vill pröva lyckan och har en hållbar affärsidé.

Olle Blomqvist hade en klar affärsidé, men hans startkapital räckte bara till att på enklast tänkbara sätt producera en katalog som sändes ut till en tänkbar kundkrets. Vad pengarna inte räckte till var ett lager av de produkter som fanns med i hans katalog. Han löste det på det knepiga sättet att han från sin leverantör beställde de varor som ingick i den första ordern som kom in. Den ordern kunde han alltså leverera, men han måste vänta med leverans av nästa order tills han fått betalt för order 1. Olle förstod mycket väl att så här kunde han inte fortsätta. Till slut skulle kunderna tröttna på de långa leveraanstiderna. När alla försök att med bankhjälp få friskt kapital för en fortsatt expansion kom räddningen från oväntat håll - hans mormor. Mormor trodde nämligen på sonsonens affärsidé och plockade fram en skokartong ur garderoben och ur den skokartongen den hiskliga summan av 3000 kronor. Dom långsjalarna fick Olle låna. Frågan är om IF Elfsborg haft ellos-reklam på sina tröjor idag om inte mormor gripit in där bankerna svek.

Vad ska nu Maud Olofsson lära av det här? Jo, att det nystartade företag framförallt behöver är inte lägre arbetsgivaravgifter utan friskt, riskvilligt kaptital. Om staten hjälper till att stötta bra affärsidéer med startkapital har hon större chans att lyckas i sin målsättning Lär av Olle Blomqvists mormor, Maud Olofsson!

Kalmar inte förtjänt av ett allsvenskt lag

Kalmar FF, allsvenska ledarlaget, har gjort 53 mål på hittills spelade 21 matcher. Det ger ett snitt per match på 2,52 mål. När ÖSK spelade hem de allsvenska silvermedaljerna 1994 gjorde laget 62 mål på de 26 matchern, vilket blir 2,38 mål per match. Vi ska noga följa vad målglada Elm-laget når för snitt vid spelade 26 matcher. 9 mål på de följande fem matcherna betyder att KFF tangerar ÖSKs rekord från 1994. Det klarar nog KFF i som är i kanonform.

ÖSKs andra rekord från silveråret rår dock inte Kalmar på, nämligen att göra mål i 26 matcher i följd. Det ÖSK-rekordet verkar oerhört svårslaget. KFF förlorade den matchen redan i första omgången då man inledde med att spela 0-0 mot AIK på Råsunda. Ytterligare en KFF-match utan mål finns att notera, nämligen i bortamatchen mot Elfsborg Gulingarna vann med matchens enda mål. Elfsborg, förresten, håller på att slå ett hållfasthetsrekord i årets Allsvenska. Bara 6 insläppta mål på 21 matcher är fenomenalt. Kul ändå att ÖSK gjort 2 av de 6 målen.

Fotbollslaget Kalmar FF i all ära, men att det allsvenska ledarlaget drar så uselt med folk på sin hemmaarena, 5.900 i snitt så här långt, är en skam för svensk fotboll. Har inte kalmarborna upptäckt att man har ett sevärt allsvenskt fotbollslaget inom stans han och stör. Sannerligen, Kalmar är inte värt ett allsvenskt fotbollslag. För svensk fotboll vore det oändligt mycket bättre om t ex Norrköping förfogade över ett lag av Kalmars FFs klass.

När jag ändå är inne på vad som är bra och inte bra för svensk fotboll, tycker jag att det borde vara förbjudet att en allsvenska arena får heta Starke Arvids Arena. När får vi Mulliga Mormors Ground?

Alvbåge la in överväxeln

Min undran igår var om ÖSK skulle få möta ett stukat eller ett revanchsuget Djurgården. Det blev det senare. ÖSK är bra när alla cylindrar tänder på alla spelare, såsom vi sett i matcherna mot IFK Göteborg och Elfsborg. Hos några av de svartvita spelarna i går tändes det inga cylindrar alls, hos några andra inte alla. Bara hos en enda spelare glödtändes alla. Dessutom hade han en överväxel att lägga in. Alvbåge!

Kravallerna på "Vallen"

ÖSKs Jubileumsbok har idag landat på bokhandelsdiskarna. Jag har ännu inte tagit del av innehållet, men jag förutsätter att en händelse som kravallerna på Eyravallen söndagen den 25 oktober 1970 har getts stort utrymme. Skall bli intressant att läsa om denna för dåtiden högst exeptionella händelse och jämföra med mina egna iakttagelser. Jag var nämligen där. Tillsammans med 13886 andra, huvudsakligen örebroare men också ett aktningsvärt stort antal göteborgare.

Anledningen till det stora publikintresset var matchens helt avgörande betydelse för de båda lagens, ÖSK och IFK Göteborg, fortsatta allsvenska existens. ÖSK hade en poäng tillgodo på göteborgarna och var därmed i den situationen att ett oavgjort resultat vart guld värt, i varje fall var det en garanti för fortsatt allsvenskat spel. I konsekvens därmed måste IFK Göteborg vinna matchen för att inte dela lokalkonkurrenten GAIS´öde att förlora det allsvenska fotfästet.

En viktigt förutsättning för att det som hände i matchen skulle kunna hända var Eyravallens standard vid den här tiden. Den gröna planen omgärdades av löparbanor och på dessa löparbanor hade arrangörerna ställt ut rader med bänkar för att kunna ta emot den förväntade storpubliken. Dessa bänkrader var så många att de som satt närmast planen skulle ha kunnat sätta krokben för lagens ytterspringare bara genom att räta på benen. Något sådant förekom emellertid inte, däremot blev det ideligen konfrontationer mellan åskådare och spelare som skulle kasta inkast. För inkastaren gällde det att böka sig fram bland bänkraderna för att kunna ta sats.

När jag rannsakar mitt minne blir jag plötsligt osäker på om jag verkligen sett de händelser som jag i olika sammanhang berättat om eller om det är andras iakttagelser jag tagit till mig som mina. Jag blir osäker på om jag såg när Göran Kummelstedt i en inkastsituation kom i konflikt med en åskådare och i ilskan trädde en vattenhink över huvudet på åskådaren. Det lär ha varit den händelsen som orsakade att Kummelstedt fick en ölburk i huvudet, en ölburk som kastats av en åskådare. Det jag nu med säkerhet, så här 38 år efter händelsen, kommer ihåg är att denne Kummelstedt spelade resten av matchen med bandagerat huvud. Jag är också osäker om ordningsföljden i händelseutvecklingen men tror att det var så här (allt under andra halvleken)

1. Janne Mossberg gör mål och ger ÖSK ledningen
2. Göran Kummelstedt trär en hink över huvudet på en åskådare i samband med ett inkast
3. Göran Kummelstedt får en ölburk i huvudet och måste plåstras om
4. Hundratals göteborgssanhängare invaderar planen under pågående spel, livligt påhejade av vissa göteborgsspelare
5. Domaren Sven Jonsson från Hudiksvall bryter matchen och försvinner tillsammans med linjemännen och spelarna in i omkädningsrummen.
6. Göteborgsanhängarna ger sig på målen och lyfter upp dom från sin förankring i marken. Allt för att få matchen stoppad ( med förhoppningsvis omspel)
7. Matchspeakern uppmanar huliganerna att lämna planen "Annars kommer domaren att stoppa matchen"
8. Polisen kan med hjälp av hundar rensa planen från göteborgska huliganer
9. Matchen återupptas efter 50 minuter och slutspelas. ÖSK segrade med 1-0

Jag upplevde aldrig kravallerna som hotfulla. Det var vad jag förstår aldrig någon fara för oss som bara tittade på. Men inte visste jag att åskådare kunde uppträda på "dette viset" och inte visste jag att tuffa göteborgare kunde vara så rädda för hundar. En i alla avseende mörk oktobersöndag för göteborgsfotbollen, den allsvenska sluttabellen tre bottenlag var nämligen Örgryte, IFK Göteborg och Gais. Det skulle ta sju år innan IFK på nytt spelade i Allsvenskan. Då var det å andra sidan dags för ÖSK att lämna den allsvenska skutan.