fredag 28 november 2008

Trion som sprängdes

Motionslivet i Lundbyspåret är inte sig likt. Den färgstarka trion Skägget, Sören och Den vandrande pinnen är splittrad av orsaker som jag inte helt är uppdaterad med. I varje fall har S och Dvp försvunnit medan det synnerligen välansade Skägget fortfarande håller ut.

När Sören var på gång såg jag till att inte drabbas av hans pratglädje genom att antingen välja annan runda eller att gömma mig bakom en tall. Nu när han lyser med sin frånvaro saknar jag plötsligt hans sabotage av mina mellantider och rekordförsök. Undrar om han fortfarande är så gramse på Skägget att han valt ett annat motionsspår. Ni som följt bloggen känner till historien.

Sören blev så bekant med Skägget att han bjöd hem honom på lunch. Den lunchen slutade med att Sören ansåg sig nödsakad att be Skägget "dra åt h-e" då han, enligt Sören, hade visat otillständigt intresse för fru Sören. Detta förnekar Skägget. Inte att han blev utsparkad, men att han visat intresse för frun i huset.

Hur det nu än var med detta drama så var det slutet på Sörens motionerande i samma spår som Skägget. I varje fall för en ganska lång period. Så småningom dök Sören upp igen, litet mindre pratglad och oftast på litet andra tider än Skägget. Nu är han emellertid borta igen. Kanske har det varit en ny lunchträff hemma hos herr och fru Sören.

Den Vandrande Pinnen tror jag numera gör sina tvåhundrametersruscher på gatorna i Vivalla Centrum. Han berättade för mig att han hade för avsikt att ge bort sin bil till mågen. Den gåvan har tydligen överlämnats nu, så Den Vandrande Pinnen lyser, precis som Sören, med sin frånvaro. Pinnen hade senast jag språkade med honom just fyllt 83 år och hans intensiva, dagliga ruscher var ett led i att jaga bort sviterna efter en stroke han drabbats av för något år sedan. Även om jag litet respektlöst kallat honom för Den Vandrande Pinnen har jag haft stor respekt för hans intensivträning på den sträcka han mutat in på Lundbyspåret. Den sträckan var ungefär 200 meter och hans rekord på distansen skulle jag bedöma till cirka 15 minuter. Rak i ryggen som en fura knegade han på med sina, för stavgång, alldeles för långa stavar.

Jag hoppas att Den Vandrande Pinnen fortsatt med sin dagliga träning närmare hemmet i Vivalla Centrum.

Jag saknar både Sören och Den Vandrande Pinnen. Skägget språkar jag inte så mycket med. Han har alldeles för bråttom och håller alldeles för hög fart

tisdag 25 november 2008

Detta är inlägg nr 1000!!!

Vill bara tal om att det här inlägget är det 1000:e sedan blogstarten förra hösten. Den lilla historia jag ska berätta är någon vecka gammal men sparad för just detta jubileumstillfälle. Så här var:

Jag tog en cykeltur från Björkhaga till pensionärsdagis, d v s Clas Olsons. På hemvägen cyklade jag genom Wasatunneln och upp på Wasatorget. Just där uppförsbacken tar slut står en apparatur ( jag vet inte vad det heter) som registrerar och digitalt visar hur många som just den dagen cyklat förbi. Jag kastade ett getöga på dsiplayen och såg att jag var nummer 997 den dagen. Jäklar, tänkte jag, det hade varit roligt om jag blivit den 1000:e. Jag stannade därför till efter passerandet och inväntade två cyklister som kom nerifrån tunneln, nummer 998 och 999. Jag vände raskt på cykeln och trampade tillbaka de ca 50 meter för att få äran att bli nr 1000. Då, tror du inte kom ett cirka 8-årig ligist med fullt speed och cyklade om mig precis före laserstrålen. Ligisten blev nr 1000, men jag tog silvret, 1001.

Vad ska det bli av dagens ungdom, när dom inte visar någon som helst respekt för oss mogna?

Pokerförlust - igen!

I går var det årets näst sista pokerkväll med gänget och för fjärde gången i rad låg jag på förlust när sista given var spelad. Jag vägrar att tro att den förlustraden beror på att jag är en sämre pokerspelare än mina motståndare. Sannolikt är förhållandet det omvända, trots förlusterna. Jag förlorade den här gången trots att jag för det mesta satt med bra kort. Oturligt nog satt en eller flera av motståndarna med ännu bättre kort just de givarna. Däremellan kunde stora potter plockas hem på mediokra kombinationer.

Kommer ni ihåg ÖSKs hemmamatch mot Halmstad i somras? Då gjorde HBK ett contringsmål redan i matchinledningen, därefter var det ÖSK för hela slanten. Men domaren och ett dyngande HBK-försvar såg till att det blev ÖSK-förlust. Just så, utvecklade sig pokerkvällen för mig igår. Jag var bäst, men förlorade ändå. Det är det som är det farliga med poker!

För att ni inte ska tycka alltför synd om mig talar jag om att förlusten blev 34 kronor

PS Har just fått ett mail från en gammal västgöte som påstår att Snavlunda inte ligger inom Bergslagsområdet. Hur dum får en del vara? DS

måndag 24 november 2008

Wanted!: Bergslagsområdet

Var i hela världen har "Bergslagsområdet" tagit vägen? Ni vet den där beteckningen på vårt område i SMHI-rapporten.. Ett området ungefär från Askersund i söder till Tällberg i norr, från Filipstad i väster till Kungsör i öster. Jag vet att det är många år sedan "Bergslagsområdet" försvann, men jag har inte ställt mig frågan tidigare.

Då, på den gamla goda "bergslagstiden", visste vi i Bergslagen vilket väder som vankades. Nu vet man inte säkert om det är västrasvealandsvädret eller östrasvelandsvädret vi har att räkna med. Eller som jag hörde i en aktuell rapport "västra delarna av östra Svealand", d v s Bergslagsomrdådet. Jag har noterat att på kvällspressens vädersidor, där man numrerat SMHIs uppdelning av Sverige i väderområden, hör delar av gamla Bergslagsområdet till samma väderregion som Stockholm, men det verkar inte vädret känna till. Ni har väl förresten förstått att jag pratar om den väderprognos som radion förmedlar. På televisionens Tvärsnytt är det annorlunda med stor detaljrikedom. Där kan man på väderkartan ha ritat ett stort regnmoln över Snavlunda äng och samtidigt en stor sol över Vretstorp.

Jag kräver "Bergslagsområdet" tillbaka i radions SMHI-rapporter! Det kan väl inte var så f-t komplicerat! Idag fick jag gå in på Nerikes Allehandas hemsida, väderinformationen, för att få veta vilket väder som väntar en bergslagsbo. Jag noterade där prognosen för dagens väder: "nederbörd 0 mm". Tittade ut genom fönstret och glodde på det ymniga snöfallet och det halvdecimetertjocka snötäcket. Tack, Nerikes Allehanda, att ni finns!

torsdag 20 november 2008

Avstå-bidraget är här

Brukar du lyssna på radioprogrammet Spanarna i P1 på fredagarna ( med repris lördag förmiddag)? Om inte kan jag tala om att det är en trio pratglada människor med Ingvar Storm som programledare som spanar in i framtiden. Grunden till spaningarna är företeelser i nuet som de spanande anser är starten på en trend som kommer att utvecklas till något vi ännu inte sett till fullo. Den lilla spaning jag nu skall redgöra för är alldeles min egen. Det förvånar mig att inte Jonas Hallberg och hans spanarkompisar i P1 noterat embryot till detta vi kommer att få vänja oss vid i framtiden.

Ni har väl märkt att vi människor mer och mer premieras för att vi avstår från något. Exempelvis får bönder stora bidrag från EU om de avstår från att odla och yrkesfiskarna premieras rejält om de slutar fiska eller i varje fall begränsar fångsterna. Bilister som beslutar sig för att skita ner litet mindre får en av staten utfärdad check på 10.000 kronor. I dagarna har våra beslutsfattare i Örebro enats om att betala alla som avstår från att lämna sina telningar till dagis. Det hittills mest korkade av alla avstå-bidrag. Men lugn, gott folk, den typen av bidrag, avstå-bidrag, kommer att bli allt vanligare i framtiden.

I konsekvens med vårdnadsbidraget ska vi naturligtvis premieras om vi inte tar äldrevårdens service i anspråk. Det kanske sker redan idag i form av ersättning till anhörigvårdare, jag är inte påläst. Naturligtvis vill vi ha betalt om vi avstår från att utnyttja den dyra sjukvården genom att låta krämporna sköta sig själva och sjukdomarna få ha sitt förlopp. En liten slant ska vi väl kunna få om vi lovar att gå ut i skogen och hänga upp oss i en tall eller att vi frivilligt stupar utför ätten* istället för att belasta budgeten för den kostsamma åldringsvården. Men i det fallet får det förstås vara tal om förskottsbetalning, för meningen är väl att vi ska hinna ha litet lajbans för avstå-bidragen.

Det gäller snart att bevaka sista ansökningsdagen för att få bidrag för vårt beslut att inte flyga till Thailand. Ett avstå-bidrag som kommer att adminstreras av samma myndighet som betalar ut miljöbilspremien.

Samhället kommer i framtiden att i stor utsträckning köpa sig fri från ansvar genom att teckna avstå-avtal med medborgarna. Redan nu är det inte bara EU som praktiserat den politiken utan våra egna myndigheter har insett fiffigheten i systemet. Vårdnadsbidraget får väl ses som en mjukstart. Av-stå-bidragen kan i framtiden bli svenska medborgares främsta inkomstkälla.

* ordet kommer från fornnordiska Ättehög, en hög med en brant stupande sida, s k ättestupa. "Att stupa utför ätten" är att kasta sig utför ett sådant stup.

söndag 16 november 2008

Wernersson, Thylin och Allsvenskan 2008

Tyckarproffset och göteborgaren Stefan Thylin sammanfattar och analyser Allsvenskan 2008 på Svenska Fotbollförbundets hemsida. I likhet med proffstyckarkollegan Thomas Wernersson anser han att "Allsvenskan 2008 är ingen bra årgång". Anledningen är enligt Thylin att "kvaliteten har varit ojämn och allför många spelare har gjort elementära misstag som heltidsproffs inte ska få göra". Som slutkläm kommer dock ett visst erkännande av styrkan hos mästarlaget, "Henrik Rydström och hans kamrater blev mästare för att de var bra, inte för att andra var dåliga".



Hur ska man tolka den sista, kryptiska, meningen? Det känns som om ".. inte för att andra varit dåliga" underförstått ska följas av "..fast det har dom förstås varit". Thylin anser att Kalmar var bra och synnerligen värdiga mästare, men hur dåliga var motståndarna? Kalmar fick ju trots allt strida ända in i sista omgången för att säkra guldet, så klasskillnaden kan det inte ha varit särskilt stor mellan Kalmar och de övriga i medaljstriden inblandade lagen. Elfsborg med ett enastående facit på hemmaplan, nya, unga IFK Göteborg, bättre än guldåret 2007 och Helsingborg med "Henke" och årets fynd Rasmus Jönsson. Jag kan tro att Thylin godkänner klassen på de här fyra lagen och att det är från och med lag fem, AIK, som kvaliten blir ojämn. Men inte ojämnare dock än att t ex sjundeplacerade ÖSK spelat jämnt med medaljkvartetten.* Visst har skillnaden i kvalitet mellan Kalmar och Ljungskile/Norrköping varit stor, men i vilken liga är det inte skillnad mellan topp och botten? Vi betraktar t ex engelska Premier Leauge som en jämn liga utan några blåbärslag, ändå handlar striden om mästerskapet år efter år om samma fyra lag. För att inte tala om den skotska ligan där det aldrig handlar om några andra mästarpretendenter än Celtic och Rangers. Jag nämner detta utan att på något annat sätt jämföra Allsvenskan med andra ligor. Jag vill bara försöka förstå vad Thylin och Wernersson bygger sin analys på. "Allsvenskan 2008 är ingen bra årgång". Jag har ingen större respekt för Wernerssons "det har varit för många dåliga matcher" eller Thylins " alltför många spelare har gjort elementära misstag". Vill bara påminna om att det spelats 240 matcher i Allsvenskan i år och även om paret Thylin/Wernersson är proffstyckare och i den rollen ser flera matcher än genomsnittsåskådaren, så är det ett synnerligen vanskligt sätt att bedöma standarden på en liga.



Själv skulle jag med samma metod kunna påstå att "Årets Allsvenska hållit högre standard än de nämast föregående åren". Jag har via p-p-v sett alla ÖSKs 30 matcher, därtill ytterligare ett stort antal matcher där ÖSK inte varit inblandande. Jag har som Wernersson sett undermåliga matcher och jag har som Thylin sett elementära misstag men jag har också sett AIK och Malmö FF spela strålande fotboll på Behrn Arena. Dessutom har jag sett strålande fotbollsunderhållning när IFK Göteborg och Elfsborg varit på besök på Behrn Arena, fast då mest från hemmalagets sida förstås. Och jag håller med Stefan Thylin om att matchen mellan IFK Göteborg och Elfsborg var årets höjdare. Men min bedömning av Allsvenskan 2008 bygger inte på dessa erfarenheter, underlaget är på tok för litet. Det har ju spelats ytterligare cirka tvåhunda matcher.

Det enda någorlunda säkra sättet att jämföra kvaliten på olika allsvenska årgångar är hur det gått för de nytillkomna lagen. När senast hamnade tre nykomlingar på de tre sista platserna? Det var mycket länge sedan. Hur länge sedan ska jag ta reda på om någon begär det. IFK Norrköpings, Sundsvalls och Ljungskiles tillkortakommanden är för mig det bästa beviset för att Allsvenskan 2008 hållit med allsvenska mått betydande styrka.

Stefan Thylin strör mycket beröm över Kalmar FF. Han är speciellt nöjd med lagets offensiva kvalitéer, som gett 2,33 mål i snitt per match. Så här skriver Thylin om den prestationen:

" Bara tre lag har haft ett högre snitt sedan vi gick över till trepoängssystem: IFK Göteborg 1993 (2,27) och 1996 (2,15) samt Djurgården 2003 (2,26)"

Thylin borde vara litet noggrannare i sin källforskning, särskilt som han beretts så exklusivt utrymme som på Svenska Fotbollförbundets hemsida. Studera vidare Thylin, så ska du finna att Örebro SK hade ett målsnitt på 2,38 år 1994! Det året svarade ÖSK också för prestationen att göra mål i samtliga 26 matcher som laget spelade det året. I år gick Kalmar FF av planen utan att göra mål i 4 matcher.

* Av de 8 matcher som ÖSK spelat mot de 4 topplagen har man vunnit 3 spelat oavgjort i 2 och förlorat 3. Målskillnad 12-11 till ÖSKs fördel




lördag 15 november 2008

ÖSK i Allsvenskan 2008/8

Striden om titeln "intern skyttekung" var länge extremt hård i ÖSK. Så här såg till exempel den interna skytteligan ut efter 13 (!) omgångar:

1 Nordin Gerzic
1 Magnus Kihlberg
1 Kristoffer Näfver
1 Patrik Haginge
1 Samuel Wowoah
1 Robin Staaf

Den röda siffran anger antalet mål!

Men i den 14:e omgången slog Nordin Gerzic till och dubblerade sin målskörd och var plötsligt ensam ledare i den interna skytteliga, som den här omgången (seger mot Sundsvall hemma) såg en ny pretendent till titeln, Eric Bassombeng.

Nordin Gerzic fick vara ensam, tämligen ohotad, ledare av den interna skytteligan i ytterligar tre omgångar innan det tätnade på ett mirakulöst sätt. I den 18:e omgången aktade nämligen inte dansken Olsen för rov utan dundrade in två mål i hemmamatchen mot IFK Göteborg. Olsen själv hävdade att han till och med gjort hat tric, vilket dock alla TV-bilder motsade. Nåväl, efter 18 omgångar började "ÖSKs interna skytteliga" likna ett riktig sådan. Tre skyttar med tre mål vardera hade länge varit en nåd att still bedja om, men nu var det ett faktum. Nordin, Robin och Kim hette de tre måltjuvarna.

Så långt var striden hård men i Kalmar satte Kim Olsen P för alla spekulationer genom att trycka in två mål, varav ett på en straff som han snodde från Fredrik Nordback. När Peter Fröjdfeldt sedan på Behrn Arena blåste av den allsvenska säsongen 2008 kunde både laget och Kim Olsen andas ut. Laget hade nått målsättningen med råge och Kim Olsen stod som ensam vinnare av titeln "Intern skyttekung"

När det gäller målskyttet lagdelsmässigt noteras att backlinjens folk gjort 6 mål. Henriksson (3), Wikström (2) och Wowoah (1), Henrikssons coh Wikströms poänggivande , Wowoahs resultatfriserande. Patrik Anttonen ingick i gänget som placerade sig bakom "självmål" (1) i den interna skytteligan.

fredag 14 november 2008

ÖSK i Allsvenskan 2008/7

De allsvenska domarna kommer samtliga, grovt räknat, antingen från västsverige, stockholmsregionen eller Skåne.

Domare från Västsverige
Åke Andreasson, Stenungsund
Michael Lerjeus.Skövde
Sven-Martin Åkesson, Kode
Tobias Mattson, Karlstad

Domare från Stockholmsregionen
Jonas Eriksson, Sigtuna
Stefan Johannesson, Stockholm
Johan Hamlin, Bro
Markus Strömbergsson, Gävle

Domare från Skåne
Daniel Stålhammar, Landskrona
Håkan Jonasson, Helsingborg
Martin Ingvarsson, Hässleholm

De tre regionerna har ganska rättvist tilldelats ÖSKs 30 matcher. 11 matcher vardera för domare från Västsverige resp. Stockholmsregionen samt 8 matcher för de tre Skånedomarna. Av landets FIFA-domare är det bara Martin Hansson från Domsjö som inte dömt någon ÖSK-match.

Den domare som fått flest ÖSK-uppdrag är Daniel Stålhammar. Sex matcher har Stålhammar dömt, allt från de mediokra 1-4-matcherna mot Göteborg och AIK till heroiska 2-2 i Kalmar. Stålhammar har förresten tilldömt ÖSK två straffsparkar av lagets totalt tre. Jonas Eriksson har inte haft nöjet (!) att se någon ÖSK-seger i de fem matcher han dömt laget. Märkligt förresten att Jonas Eriksson fått så många ÖSK-uppdrag alldenstund ÖSK aldrig varit nöjt med Erikssons insats. Varken detta år eller förra. En bortviftad klar straffspark i hemmamatchen mot Halmstad och en obegripligt utökad stopptid, som gav Trelleborg möjlighet att kvittera ÖSK-ledningen i minut 96 (!), orsakade stort missnöje i ÖSK-lägret.

Med matchledare från Västsverige har ÖSK tagit 17 poäng , med matchledare från Stockholmsregionen också 17 poäng. Betydligt sämre har det gått när Skånedomare visslat i pipan, bara 8 poäng. Tillfällighet, naturligtvis!

torsdag 13 november 2008

ÖSK i Allsvenskan 2008/6

I Örebro räknar vi den allsvenska höstsäsongen från omgång 13, d v s den omgång då spelarna John Alvbåge och Kim Olsen för första gången båda fanns med i ÖSKs förstauppställning. Övriga Sverige räknar hösten från och med omgång 12, d v s den första omgången efter EM-uppehållet. Spelar inte så stor roll om man räknar höstsäsongen som 18 eller 19 omgångar. Min statsitk förändras inte särskilt mycket. Jag har nämligen räknat fram en "hösttabell", en tabell som omfattar de sista 18 omgångarn och är enkel såtillvida att den bara visar inspelade poäng under hösten:

38 poäng IF Elfsborg
36 Kalmar FF
35 IFK Göteborg
33 Örebro SK
33 Helsingborgs IF
28 Trelleborgs FF
25 Halmstads BK
24 Malmö FF
23 Gais
22 Hammarby IF
21 AIK
20 Gefle IF
19 Djurgårdens IF
14 Ljungskile
13 IFK Norrköping
11 GIF Sundsvall

Det är också ÖSK som gjort det största avancemanget i tabellen. Från 13:e plats till 7:e.

ÖSK i Allsvenskan 2008/5

I säsongsavslutningen mellan ÖSK och Ljungskile gjorde Sebastian Henriksson i den 34e matchminuten 2-0 på frisparken från Nordin Gerzic. Precis före halvtidsvilan, i den 45e minuten ,ökade Roni Porokara på till 3-0. Under tiominutersperioden mellan de två målet hände ingenting av värde, matchen kändes i det läget ganska avslagen.

Ska sanningen fram, och det ska den, har ingenting av värde hänt i skedet mellan matchminuterna 34 och 45 i någon av de 29 övriga ÖSK-matcherna. Någon annan förklaring till denna stiltje, än att spelarna lugnt och stilla inväntar pausvilan, går inte att finna. Det var mera en tillfällighet att ett sömnigt ljungskileförsvar tillät Porokara att sätta 3-0. I övriga matcher har skedet från minut 34 utsträckts till 47 (Nordbacks straffmål i Malmö) eller längre.

Betydligt livligare går det vanligtvis till i matchskedet närmast före stiltjen. Se här:

Min 27 Sebastian Henriksson nickar in 1-1 mot Helsingborg,

Min 28 Olsen nickar in 2-0 på Porokaras charmanta passning i matchen mot Halmstads BK, Henriksson, igen,skickar in 1-0 på straff mot Sundsvall

Min 29 Malmö FF tar ledningen med 1-0 på Behrn Arena, i samma matchminut tillåts Gefle att ta ledningen

Min 30 AIK ökar på sin ledning till 2-0 på Behrn, Kalmar tiar ledningen med 1-0 på Fredrik Skans, Olsen ser till att ÖSK återtar ledningen mot IFK Göteborg, 2-1

Min 31 Sundvall kvitterar genom Mambo Mumba

Min 32 Gerzic kvitterar till 1-1 mot Sundsvall på hemmaplan och Robin Staaf ger ÖSK ledningen mot Elfsborg sedan Wiland tabbat sig.

Eja att hela matcher kunde präglas av sådan intensitet. Då skulle det allsvenska publiksnittet stiga i höjden. Sen kan man undra över denna lidnerska knäpp kring 30-minuterssnåret och det därefter närmast totala avsomnandet fram till halvtidsvilan. Nu avser den här analysen enbart de 30 (av 240) matcher där ÖSK varit ena parten. Hur det ser ut för andra lag får någon annan reda ut.

onsdag 12 november 2008

ÖSK i Allsvenskan 2008/4

Jag minns "ÖSK-kvartetten", ett skede i matcherna då ÖSK förväntades trampa gasen i botten och avgöra jämna matcher. Vanligtvis var det den sista matchkvarten som vi supportrar satte vår tro och hopp till när en hotande förlust var nära. Naturligtvis fanns det ingen statistik som visade att ÖSK vissa matchskeden var starkare än under matchtiden i övrigt. Nu kan jag emellertid visa vilken matchkvart som varit ÖSKs starkaste den här allsvenska säsongen. Så här är ÖSK-resultaten "kvart för kvart":

00-15 *4-7 (förra året 1-15)
16-30 *6-8
31-45 *6-8

46-60 *6-8
61-75 *8-4
76-90 *6-4

Jag utnämner femte kvarten, mellan minut 61 till minut 75, till årets ÖSK-kvart, men jag vill informera om att det bara varit under andra seriehalvan som ÖSK varit starka under det matchskedet. Från omgång 16 till omgång 30 har ÖSK vunnit femte kvarten med 6-1. De 6 målen fördelas förresten på 6 olika målskyttar: Nordback, Grzic, Rodevåg, Olsen, Staaf och Haginge.

ÖSK i Allsvenskan 2008/3

Matcher där ÖSK vänt underläge till slutlig seger
ÖSK-Sundsvall från 0-1 till vinst 2-1
ÖSK-Helsingborg från 0-1 till 3-1

Matcher där ÖSK vänt underläge till oavgjort
Trelleborg - ÖSK från underläge 0-1 till oavgjort 3-3
Kalmar - ÖSK från underläge 0-1 och 1-2 till oavgjort 2-2
ÖSK-Gefle från underläge 0-1 till oavgjort 1-1
ÖSK-Norrköping från underläge 1-2 till oavgjort 2-2

Matcher där ÖSK förlorat trots ledning
AIK-ÖSK från ledning 1-0 till förlust 1-2

Matcher där ÖSK bara fått oavgjort trots ledning
ÖSK-Djurgården från ledning 1-0 till oavgjort 1-1
ÖSK-Hammarby från ledning 1-0 till oavgjort 1-1
Trelleborg- ÖSK från ledning 2-1 och 3-2 till oavgjort 3-3
ÖSK-Norrköping från ledning 1-0 till oavgjort 2-2

Tappad vinst på stopptid
Trelleborg-ÖSK, Trelleborg kvitterar till 3-3 i 96:e minuen

Segermål på stopptid
Sundsvall - ÖSK, Bassombeng gör 2-1 i 93:e minuten

1:a-minuten mästare
Eric Bassombeng som efter 27 sekunder nickade in 1-0 mot Ljungskile. Eric svarade också för den nick som tvingade IFK Göteborgs-målvakten till en retur i den första matchminuten. Returen slogs in av Kim Olsen (alternativt självmål)

Sista minuten-mästare
Robin Staaf 1-0 mot Ljungskile i den 90:e minuten
Eric Bassombeng 2-1 mot Sundsvall i den 93:e minuten


ÖSK i Allsvenskan 2008/2

Jag har inte sett ÖSKs interna skytteliga för säsongen presenterad någonstans. Bra då att min blog finns. Så här ser skytteligan ut:
8 mål
Kim Olsen
4 mål
Robin Staaf, Eric Bassombeng, Nordin Gerzic
3 mål
Sebastian Henriksson
2 mål
Stefan Rodevåg, Magnus Wikström, Roni Porokara, Fredrik Nordback
1 mål
Kristoffer Näfver, Patrik Haginge, Magnus Kihlberg, Samuel Wowoah, självmål

Årets första mål gjordes efter 75 minuter i första matchen mot Trelleborgs FF. Målskytt: Nordin Gerzic
Årets sista mål gjordes efter 45 minuter i årets sista match mot Ljungskile. Målskytt: Roni Porokara
Av resterande 34 mål föll 16 i den första halvleken och således 18 i den andra halvleken

ÖSK i Allsvenskan 2008/1

ÖSKs allsvenska säsong 2008 kan med fördel delas i två delar, nämligen före resp efter Alvbåge/Olsen Före AO omfattar 12 matcher och efter AO 18 matcher. Den första match då både Alvbåge och Olsen fanns med i förstauppställningen var i bortamatchen mot Ljungskile (seger 1-0). Olsen fanns med på bänken en match tidigare (förlust mot AIK 1-4). Olsen spelade då í den andra halvleken som slutade 1-1.

Före Alvbåge/Olsen
12* 2* 3 *7 * 5- 18 *9
Efter Alvbåge/Olsen
18 *9* 6* 3 *31-21 *33

Tala om nyförvärv som levererar!

måndag 10 november 2008

Allsvenska publiken ökade!!!

Den allsvenska fotbollspubliken har ökat med 1.764 personer jämfört med fjolåret. Naturligtvis en alldeles för liten ökning i beaktande av att det spelats 58 fler matcher. Snittpubliken per match har därmed minskat från 10258 till 7787. En dramatisk minskning kan tyckas, i media talas om fotbollens publikkris, men är det egentligen så anmärkningvärt? Vad är viktigast; att matchgenomsnittet är högt eller att flera människor får och kan se allsvensk fotboll live? Jag har inte svaret men däremot har jag försökt att göra en analys av orsaker till tappet när det gäller snittpublik per match.



För det första var det ingen överraskning att publiksnittet per match skulle minska när serien utökades från 14 till 16 lag. En sådan effekt kan bara undvikas om de tillkommande lagen kommer från orter som Eskilstuna, Västerås eller Linköping. Med lag från publiksvaga orter som Ljungskile, Trelleborg och Gävle kommer det att vara hart när omöjligt att nå ett publiksnitt på 10.000 i en 16-lagsallsvenska. Om vi räknar bort Ljungskiles och Trelleborgs bidrag till totalpubliken ( de två lag inte varit med om inte ökningen skett) skulle årets allsvenska snitt blivit 9.450



För det andra visar statistik från de senaste 8-10 åren att ett högt publiksnitt är avhängigt om stockholmslagen medverkar i toppstriden. För första gången på väldigt många år blir Stockholms tre bidrag till Allsvenskan helt utan medaljer. Med AIK på femte plats och med både Hammarby och Djurgården på nedre halvan tappar det starka varumärket Allsvenskan mycket av sin glans.



För det tredje; när hade vi senast ett allsvenskt guldlag som inte förmådde nå ett bättre publiksnitt än 6.100 på sin hemmabana? Utan att ha fakta kan jag mycket väl tänka mig att Kalmar FF är den moderna allsvenskans publiksvagaste guldlag. Begrunda om guldlaget istället hetat AIK, Djurgården eller Malmö FF! Eller varför inte IFK Göteborg, som trots att man tappat mycket av sin roll som publiklag ändå nådde snittet 15.797 när man förra året sspelade hem det allsvenska guldet. Alltså nästan 10.000 fler åskådare per hammamatch än Kalmar FF nådde i år. Kanske Kalmar FF, liksom ÖSK och IFK Göteborg en gång i tiden, borde sända en delegation till norska Rosenborg för information om hur man marknadsför ett vinnande fotbollslag.

Wernerssons undermåliga analys

Om du läser föregående inlägg finner du att jag med hjälp av statistik tippade att matchen ÖSK-Ljungskile skulle sluta 3-0. Rätt! Dock hade jag fel i vilka skeden målen skulle falla. När jag skrev ner det tipset tänkte jag tillfoga följande (och jag har rätt att bli trodd):



"Om Kalmar FF i morgon står som allsvenska guldmedaljörer kommer, säkert som amen i kyrkan, SVT-sportens expert Thomas Wernersson att med emfas påstå att årets Allsvenska har varit den sämsta i mannaminne. Så säger av hävd Wernersson och hans kollegor i Stockholm,Göteborg och Malmö när det allsvenska guldet hamnar någon annanstans än i de tre metropolerna. Han kommer säkert att berömma Kalmar för lagets prestation, som dock skett p g a allsvenskans låga standard"
*
Äveni det fallet hade jag haft aningen fel, för Wernersson sa inte "i mannaminne" utan "på mycket länge". Med det menade han förmodligen "sedan det allsvenska guldet hamnade i Halmstad". Förra året när IFK Göteborg vann fann däremot Wernersson inga skäl att klaga på den allsvenska standarden.
*
Den centrala frågan är; kan Wernersson möjligtvis ha rätt? Har det varit osedvanligt svag standard på årets Allsvenska - det första 16-lagsåret? Ja, frågan är efter vilka kriterier Wernersson gått, det framgick inte av hans framträdande i gårdagens Sport-Spegeln. Nu är det inte fråga om att bedöma Allsvenskans standard i förhållande till andra europeiska ligor, utan om Allsvenskan i år varit svagare än den varit de närmast föregående åren. Låt oss se på en jämförelse med förra året, då IFK Göteborg efter en mycket spännande sista omgång stod som mästare. För att ni ska ha lätt att följa med i tankegångarna vill jag summariskt rekapitulera slutställningen i 2007 års Allsvenska.
*
In i det sista var det en hård kamp om guldet mellan tre lag; IFK Göteborg, Kalmar FF och Djurgården. Den ordningsföljden stod sig ända in i mål. Bronset tog Elfsborg. Därefter följde sex lag inom fyra poäng; AIK, Hammarby, Halmstad, Helsingborg, Malmö FF och Gefle, Det tre sista platserna som gav förnyat kontrakt togs av Gais, ÖSK och Trelleborg. Den enda nedflyttningsplatsen togs av Brommapojkarna.
*
En första jämförelse
Lag som nådde bättre placering 2008 än 2007
Kalmar FF, IF Elfsborg, Helsingborgs IF, Malmö FF, Örebro SK, Trelleborgs FF
Lag som nådde sämre placering 2008 än 2007
Djurgårdens IF, Hammarby IF, Halmstads BK, Gefle IF, IFK Göteborg
Lag med samma placering de två åren
AIK, Gais
*
Sammanfattning av jämförelsen;
Fem av de sex lag som nådde en bättre placering än föregående år gjorde det på grund av standarhöjning, de har helt enkelt klivit upp en klass i spelstyrka. Mera tveksamt om Malmö FFs förbättrade tabellplacering beror på bättre kvalitét. MFF:s spurt tyder dock på att årets lag är snäppet bättre än fjolårets.
*
I den grupp med lag som nått sämre placeringar har IFK Göteborg definitivt hamnat där trots kvalitétshöjning. Årets "Blåvitt" är absolut bättre än fjolårets guldlag. Det inser nog t o m Thomas Wernersson. Djurgården, hela säsongen, och Hammarby, sedan Petter Andersson lämnade klubben, är sämre än förra året. Så är nog också fallet med Gefle IF medan Halmstads nivå varit status quo.
*
AIK har nått samma placering som förra säsongen, men i varje fall på slutet har standarden sjunkit i förhållande till förra året. Gais av modell 2008 är väl jämbördigt med 2007 års upplaga. I vissa matcher jag sett har Gais visat angenäma kvalitéer. Men ojämnheten har varit på fallande.
*
Den här första jämförelsen ger väl inget belägg för att årets Allsvenska varit sämre än förra året. Snarare tvärtom, då ett påtagligt bättre IFK Göteborg var långt ifrån att blanda sig i guldstriden, därför att Kalmar FF och IF Elfsborg blivit så mycket bättre. Kalmar så påtagligt att årets KFF är ett av de starkaste guldlagen på många år. Inte minst med tanke på målsnittet 2,3 mål per match. När "Blåvitt" vann förra året var lagets målsnitt 1,73. Dé du Wernersson!
*
Allt ovanstående visar hur oerhört svårt det kan vara att jämföra styrkan i olika årgångar av samma liga. Kan t ex en tillbakagång för AIK och Hammarby kompenseras fullt ut av motsvarande standardhöjningar för ÖSK och Trelleborg? Under alla omständigheter kan inte ÖSK/Trelleborg kompensera AIK/Hammarby när det gäller publiken. Det får publika konsekvenser om inte lag som AIK, Djurgården, Hammarby och Malmö FF lever upp till förväntningarna Men det är liksom en annan diskussion
*
Kanske Wernersson haft oturen att se många undermåliga matcher, men det är ett vanskligt sätt att bedöma en ligas standard . En ofta använd metod att bedöma en fotbollsligas standard är att notera hur svårt eller lätt det är för nytillkomna lag att hävda sig. Använder vi den metoden kan vi konstatera att de tre nya lagen till årets Allsvenska, Norrköping, Sundsvall och Ljungskile intog de tre sista platserna i tabellen. Och då kom ändå IFK Norrköping, den gamla storklubben, till Allsvenskan efter överlägsen seger i Superettan. Men naturligtvis kan Wernersson få det till att standarden på Superettan förra året var sämre än på många år.
*
Nu tror jag inte att Thomas Wernersson gjort en liknande analys som ovanstående innan han gjorde sitt uttalande i gårdagens Sport-Spegeln. Han tog bara till den, för honom och många andra, självklara sanningen att en Allsvenska där guldlaget inte kommer från Stockholm, Göteborg eller Malmö är en usel Allsvenska. Till nöds kan man acceptera en acceptabel standard om Elfsborg bryter storstadsdominansen.

lördag 8 november 2008

Äntligen Fröjdfeldt!

Peter Fröjdfeldt, Sveriges under de senaste åren internationellt mest kände fotbollsdomare, dömer avslutningsmatchen mellan ÖSK och Ljungskile i morgon Det blir första gången i år som Peter får äran (?) att döma vårt lag. Däremot har de som fördelar domaruppdragen i Allsvenskan visat förkärlek för att tussa ihop Daniel Ståhlhammar eller Jonas Eriksson med de svartvita eleganterna. I 11 av hittills avverkade 29 matcher har någon av de två skipat rättvisa. Totalt har 12 olika domare anförtrotts ÖSKs matcher, Fröjdfeldt blir därmed den 13:e vad det nu kan innebära. Om vi tänker på otursperspektivet är det väl bara Ljungskile som har anledning att våndas över domarvalet

Jonas Eriksson från Sigtuna och ÖSK har inte varit någon bra kombination de senaste två säsongerna. Vi minns än hur Jonas i fjol blundade för det årets solklaraste straffspark när Helsingborgsförsvararen Björk mejade ner Kristoffer Näfver vid ställningen 1-0 till ÖSK. I år svarade han för ett liknande konststycke när han vägrade att ge ÖSK straff när Nordin Gerzic hakades upp i totalt friläge mot Halmstad på Behrn Arena. Halmstad ledde i det läget med 1-0 och vann till slut, trots utspelning, med samma siffror. När man i veckan såg hur Erikssons kollega Martin Hansson gav (!) Liverpool en straffspark i slutsekunderna undrar man så smått om Jonas Eriksson och Martin Hansson genomgått samma utbildning. När det gäller Jonas Eriksson blev han också föremål för ÖSK-spelarnas ilska när han förlängde stopptiden så Trelleborg på övertid kunde kvittera till 3-3. Jonas Eriksson och ÖSK är som sagt ingen lycklig kombination. Det avspeglas bl a i det faktum att ÖSK inte vunnit en enda match då Jonas varit domare de två senaste säsongerna.

Apropå straffar måste ansvariga för regelfrågor äntligen enas om när straff skall utdömas. Så länge man inte kommer tillrätta med det problemet kommer domarna att i alltför hög grad fortsätta avgöra matcher.

Någon speciell turdomare för ÖSK är svår att finna, men när Åke Andreasson haft ansvaret har ÖSK på fyra matcher tagit 9 poäng. Hade det inte varit för den bedrövliga ÖSK-insatsen mot Malmö FF hemma på Behrn Arena med Andreasson som domare, hade man kanske kunna tala om "turdomare"

Förra året nådde ÖSK det bedrövliga målfacit 1-15 under den första kvarten av matcherna. I år är motsvarande facit 3-7, en väsentlig förbättring. Med det och annat i statistikväg återkommer jag i en kommande krönika. Kan dock nämna att om ÖSK agerar som under säsongen i övrigt, talar mycket för att man vinner över Ljungskile med 3-0. 1-0 kommer då efter 20 minuter och både 2-0 och 3-0 mellan 60:e och 70:-e matchminuten. Gack och se!

fredag 7 november 2008

Lönsam vadslagning

Djurgårdens nyförvärv från Enköping, Sebastian Rajalakson, inledde sin första allsvenska säsong som om han direkt ville ta död på alla spekulationer kring vem som skulle bli året allsvenska skyttekung, Sebastian inledde nämligen med att göra fem mål på de fem första matcherna. Fyra av målen tämligen likartade; inbrytning från vänsterkanten, skott med högern från straffområdeslinjen. Det femte målet gjorde han mot ÖSK på Behrn Arena.. Skott från straffområderlinjen efter djurgårdshörna.

Efter matchen ÖSK-Djurgården, då Rajalakso överlistade Peter Westman, slog jag följande vad med några av mina kamrater i Lunchtolvan;

"Jag slår vad att Sebastian Rajalakso, som gjort fem mål på fem matcher, maximalt gör ytterligare fem mål på resterande 25 matcher. Vadet gäller 100 kronor"

Om jag ska förlora det vadet måste Rajalakso göra minst 6 mål i Djurgårdens avslutningsmatch. En av de två som antog vadet har insett det omöjliga och redan gjort en avbetalning på 50 kronor. Rajalakso har nämligen inte gjort ett enda mål sedan lyckträffen på Behrn Arena i den femte allsvenska omgången. Det värsta är att jag inte kommer ihåg vem mer än avbetalaren som antog vadet, men jag förlitar mig på att det bara finns ärliga grabbar i Lunchtolvan.

Åter till Rajalakso. Nomineringskommittén till klassen "Årets nykomling", vid Fotbollsgalan den 17 november, har inte glömt bort enköpingsgrabbens sensationella inledning av Allsvenskan utan nominerat honom i den klassen. De övriga nominerade i klassen är Helsingborgs Joel Ekstrand och Rasmus Jönsson och "Blåvitts" Robin Söder.

Jag slår vad om att Sebastian Rajalakso inte vinner den klassen. Någon som vill bli av med 100 kronor?

torsdag 6 november 2008

Brånstas skollag i fotboll

Hur, när och varför Karl-Evert fick öknamnet "Tabben" vet jag inte. Det kan inte ha varit för något grovt misstag han gjorde som centerhalvklippa i vårt skollag. Så länge skolmatcherna var någorlunda jämna kämpade han som en vilde, men han hade egenheten att lägga av då han ansåg en match förlorad.. Han slutade fightas eller rent av gick av planen och cyklade hem. Om vi låg under med 2-0 och motståndarna ökade till 3-0 hade vi ingen Karl-Evert att luta oss mot längre.

Karl-Evert var som sagt en försvarsklippa i Brånstas skollag och han blev så småningom - om inte en klippa- så i varje fall en värdefull spelare i Karolinska Läroverkets skollag. Karro blev ett år svenska läroverksmästare efter finalseger med 1-0. Målskytt Karl-Evert "Tabben" Johansson, fostrad i Brånstaskolans lag. . Förmodligen var Karro så bra att man aldrig noterade "Tabbens" lilla egenhet. I Karros lag spelade också Åke Granath, senare en av de stora ledarna inom ÖSK-fotbollen under många år.

Det var alltid jag som fick ordna matcherna mot andra skolor. När det gällde matcher mot Sannahed var det Sören Duberg och jag som förhandlade. Matcherna mot Mossby fixade jag tillsammans med Per-Arne Ragnar. Per-Arne omkom förresten sorgligt nog vid Estonias förlisning. Per-Arne spelade efter skoltiden utan några större framgångar i IFK Kumla. När han senare flyttade till Örebro var han ofta måldomare vid ÖSKs allsvenska bandymatcher.Ni kommer väl ihåg tiden då en domare med flagga stod vid sidan om målburen och avgjorde om bollen var över mållinjen. En riskabel funktion kan tyckas, men uppenbarligen inte lika farlig som att åka färja.

När jag väl ordnat en motståndare gällde det att kalla det egna laget till match, vilket sannerligen inte var särskilt lätt. Fotbollsintresset var nämligen inte så där överväldigande, förmodligen mycket på grund av att särskilt bondgrabbarna påverkades hemifrån att inte hålla på med sådana dumheter. "Ni bara sliter ut skorna". När jag äntligen fått ja från så många att jag kunde lämna klartecken till Sannahed hände det obehagliga att Sören Duberg ringde två timmar före matchstart och meddelade att Sannahed inte skulle komma. Han hade inte fått ihop fullt lag. Det skulle jag naturligtvis ha talat om för Brånsta-grabbarna, som en smula motvilligt samlats vid vår fotbollsplan i Torp. Det gjorde jag inte utan spelade förbannad över att "den där j-a Sören kan man aldrig lita på"

Det var inte många i Brånstas skollag som med någon sorts seriositet fortsatte med fotbollen. Det var egenligen bara jag själv som hade det riktiga intresset att fortsätta efter skoltiden. Men jag tror att såväl Gunnar Sandberg som Birger Bergman spelade någon säsong i IFK Kumla. Så vitt jag vet blev "Tabben" aldrig så inspirerad av sitt segermålet i skolmästerskapet att han fortsatte med fotbollen.

Hur jag än anstränger mig kan jag inte komma ihåg vem som var målvakt i vårt lag. Kan det ha varit Olle Karlsson i Torp? Det kan också ha varit Kjell Karlsson, han med alla syskonen. Den familjen bytte så småningom till det mer svenska efternamnet Lagemyr, ett namn som så småningom skulle komma att dyka upp i IFK Kumla-sammanhang, både på spelarsidan (Leif) och ledarsidan (Alvar aoch Evald) På senare år har det förekommit en Lagemyr i elitlaget BK Häckens laguppställning. Kan det vara en lirare vars förfäder snubblade fram bland tuvorna på Torps usla fotbollsplan strax norr om Brånsta i Kumla landskommun.

Jag förvånas över hur jag kan skriva så mycket om ett lag som aldrig spelade mer än 5-6 matcher, fördelat på flera säsonger. Och då har jag ändå räknat med matchen då Sannahed aldrig dök upp.

måndag 3 november 2008

Klasskamrater jag aldrig glömmer

De komma från öst och väst, de komma från syd och nord. Och de kom till skolan som låg mitt i upptagningsområdet, Brånsta skola en landbygdsskola i Kumla kommun. Nu när jag kommit upp i en ålder då minnet ofta sviker är det märkligt att jag så väl kommer ihåg mina skolkamrater från mina sju år i Brånsta skola. Märkligt kanske framförallt för att jag inte haft någon som helst kontakt med någon av dem sedan jag för närmare 60 år sedan lämnade min grundskola.

Kom att tänka på de här skolkamraterna då jag av en händelse fick upp en sajt som handlade om klassträffar och möjligheterna att samla till sådana. Det finns tydligen organisationer som hjälper till i det stundom ganska omöjliga jobbet att komma i kontakt med skolkamrater som skingrats över hela landet. Letar man på en sådan sajt upp sin gamla skola så kan man där registrera sig och tala om att man lever, var man lever och hur man nås per post, mail eller telefon. Nu har jag registrerat mig som elev i Brånsta skola åren 1942-1948. Tyvärr fanns ingen annan registrerad.

Inte syskonen Ulla och Göran från Folketorp eller Marianne och Solveig som kom från samma by österut. Deras skolväg gick genom den hemska "Folkatorparåa" som enligt uppgift var tillhåll för allehanda ruskiga figurer.
Ulla minns jag var väldigt duktig skidåkare. Ett år när tävlingar genomfördes vid vår skola, tävlingar öppna för alla landsbygdsskolorna i Kumla, vann hon sin klass. Själv blev jag "bara" tvåa i grabbarnas klass, trots hemmaplan. Ett pris fanns uppsatt för "bästa skola" och det priset vann Brånsta. Naturligtvis skulle det ha varit Ulla som hämtat det priset, men prisutdelaren ropade upp mig för att ta emot priset, för att jag hade en bättre tid än Ulla. Djupt orättvist. Tyckte jag inte då, men nu. Förlåt, Ulla! Jag kommer inte ihåg i vilken klass Gunnar sällade sig till Folketorp-gänget. Gunnar kom flyttande från Skinnskatteberg, en för oss totalt främmande ort som lika gärna hade kunnat ligga på andra sidan jordklotet som i Västmanland. Vad jag minns höjde Gunnar standarden på vårt skollag i fotboll.

På grund av den ruskiga "Folkatorparåa" kom det här gänget alltid i samlad tropp till skolan, det kändes tryggare så. Väl ute ur "råa" kompletterades gänget med Rolf, Roland och Karl-Gunnar. Rolf bodde i Sandstenstorpet i utkanten av "råa" och var ganska ensam , utsatt och kanske rädd innan han förenades med kamraterna från Folketorp. Men det där med rädd är bara en gissning, för Rolf var en tuffing. Roland var av romersläkt och skolans klart skinande ljus. Jag hade fördelen att dela bänk med Roland vilket torde ha påverkat mina betyg positivt. Många gånger var det Rolands diskreta viskning som gjorde att jag kunde räcka upp handen och svara på knepiga frågor. Det enda betyg han inte kunde påverka var i "gymnastik med lek och idrott". Där fick jag också BC redan i första klass. Jag har ofta undrat varför "Pärlhönan" gav mig underkänt i den grenen. Undrat har jag också gjort över vad det blev av geniet Roland. Karl-Gunnar var klassens gnet. Skolan fungerade som bank, där eleverna varje lördag fick sätta in sparpengar på ett konto. Det märkliga var att läraren veckovis redovisade och berättade vem som ledde "sparligan". Så vitt jag minns var Karl-Gunnar alltid i topp. Mitt konto var alltid tomt. Det kom nog inte bara an på att jag gillade Slösa mer än Spara. Jag hade inga pengar att vare sig spara eller slösa med.

Folketorpsgänget plus Rolf, Roland och Karl-Gunnar var gänget som kom från öster. Från söder var vi bara två, Alf och jag. Alf var nog den som skolkade mest i vår klass och alltid gav han mig uppdraget att tala om för läraren varför han "inte kunde komma till skolan idag". Om det inte var någon hastigt påkommen sjukdom så var det resa med mamma till Örebro för att köpa kläder eller något annat hastigt påkommet. Vanligast var faktist det här med köp av kläder, så Alf måste ha haft en häftig garderob. När Alf var frisk och benägen att gå i skolan hade vi sällskap skolvägen som gick över ängar, diken, skogar och hagar. Vår och sommar stannade vi alltid till vid Larsson Hage, där alltid grodynglen i dammen stod under vår observation. Vi gjorde också vissa experiment, som att testa om det gick att para grodyngel med humlor. Till exempel!

Trots att Brånsta var en landsbygdsskola var det inte bondungar som dominerade vår klass. Bondbarn var egentligen bara Ingrid, Birger och Benny. Var det någon flicka jag kände något speciellt för så var det Ingrid. Den eventuella känslan tog dock ett abrupt slut då denna blonda tös anmälde mig för stöld. Skvallret gick till Pärlhönan -lärarinnan i första och andra klass. Hon, Pärlhönan, uippmanade mig att genast gå till brottsoffret, bonden Torsten, och be om ursäkt. Det stulna, en glasburk med havrekli, kunde jag inte återlämna eftersom mina kaniner redan glufsat i sig godsakerna. Det ska sägas att när jag fyllde min lilla glasburk med havrekli var inte bara Ingrid närvarande utan också bondens son Birger.. Det var Birger som sa att "visst kunde jag ta litet mat till kaninerna". Benny slutligen, var nog den skolkamrat som jag umgick mest med under fritiden. På deras lagårdsbacke spelade vi fotboll och på deras loge spelade vi bordtennis. Det var sannerligen litet speciella bordtennismatcher. På logen fanns det nämligen knappt ledljus, varför det blev ideliga diskussioner om kantbollar och nätkontakter. Och alltid fick jag vid sådana tveksamheter ge mig, för om jag inte godkände att Benny hade rätt tog han bara ner nätet, samlade in racketarna och stängde logen. Liknande effekter fick tveksamheter i fotbollsmatcherna. Om Benny inte fick rätt hade vi plötligt ingen boll att spla med.

Jag glömde säga att bondbarnen var de som kom från väster. Det var inte lika många som kom norrifrån. Det var så vitt jag kommer ihåg bara Gudrun från Säbylunds herrgård, och Kjell som hade så många syskon att de knappast gick att räkna.. Och så var det förstås de som inte kom från något håll alls, nämligen lärarns barn. I min klass fanns bara ett lärarbarn, Kerstin.

Denna redovisning omfattar femton klasskamrater och jag tror inte jag missat en enda. Det skulle i så fall vara Rita, en oerhört ljushårig och söt finsk flicka som kom som flyktingbarn. Som flyktingbarn kom hon naturligtvis österifrån, men från vilket väderstreck hon anlände till skolan kan jag inte komma ihåg. Hoppas hon inte bodde i "Folkatorparåa". Hon om någon behövde en lugnare plats att leva på.

När det gällde att få ihop ett skolans fotbollslag var det inte bara min klass som blev representerad. I sanning ett rätt imponerande lag som gjorde mos av såväl Sannahed, Järsjö som Hörsta. Men det ska jag berätta om i en annan blog.

lördag 1 november 2008

Flytta straffpunkten!

En förseelse som resulterar i frispark utanför straffområdet blir allför ofta ingen avblåsning alls om liknande förseelse sker innanför straffområdetslinjen. Detta förnekas alltid konsekvent av domarkåren, men exemplen är alltför många för att viftas bort. Orsaken är naturligtvis att det är en så himmelsvid skillnad i bestraffningen- frispark alternativt straffspark. Hur skickliga frisparksskyttar det än finns idag är straffsparken en vida större målchans. Om skillnaden mellan frispark och straffspark vore mindre skulle säkert bedömningarna bli mer likartade. Med fler straffsparkar som följd.

Hur skulle den konservativa fotbollen genom regeländring kunna minska den skillnaden? Ett sätt är att förbjuda mur vid frispark utanför straffområdet. Ett annat är att oftare döma frispark- inte straffspark- innanför straffområdet. Det alternativet finns redan i dag, t ex vid s k obstruktion eller då bakåtspel till målvakten skett. Ett tredje är, vilket är mitt favoritförslag, flytta straffpunkten tre meter bakåt. Låt elvametaren bli fjortonmetare. Jag är övertygad om att den regeländringen skulle betyda fler utdömda straffsparkar och öka matchernas underhållningsvärde.

Någon som håller med?

Om paraplyer och banker

"En banktjänsteman är en person som lånar ut ett paraply när solen skiner och tar tillbaka det när det börjar regna" lär en vis person sagt. Han skulle ha kunnat tillägga att "om han glömmer att ta tillbaka paraplyet får han ett nytt av regeringen"