Sanningen om jobbskatteavdraget

Det så kallade jobbskatteavdraget är, säger Alliansens företrädare, främst en skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare. Det sanna är att en person med 17.000:- i månadslön får ett jobbskatteavdrag på 806:- , medan en månadslön på 42.000:- ger ett jobbskatteavdrag på 1205:-.

Tänk på det nästa gång du hör Reinfeldt eller Borg bedyra att jobbskatteavdraget främst gynnar låg- och medelinkomsttagare!

Varför blev fru Dahlkvist förbannad?

Fotbollsprofilen Sven "Dala" Dahlkvist var i går i Stockholm i tjänsten och på hemvägen i sin bil fick han med stort intresse ta del av sportradions referat från Sveriges inledningsmatch i Dam-EM i Finland. I den matchen deltog nämligen hans dotter Lisa.

Sven blev en aning euforisk när referenten berättade om det svenska 2-0-mål som Lisa hade en väsentlig del i. Han tryckte nog litet extra på gasen för att hinna hem till Örebro för att se åtminstone den sista kvarten av matchen i TV. Väl hemma fick Sven en rejäl utskällning av sin fru. Som om inte det var nog fick ha se Lisa utbytt då en kvart återstod av matchen. Att Lisa blev utbytt var kanske inte så konstigt, hon hade sprungit och kämpat kollossalt och var trött. Men på vilka grunder hade Sven gjort sig förtjänt av en rejäl utskällning?

Svaret ges inte i den NA-artikel som beskriver ovanstående händelseförlopp, bara att Sven erkänner sakförhållandet. "Jag fick mig en rejäl utskällning av min fru", säger han i artikeln. Men varför? Han kanske alltid får en rejäl utskällning när han kommer hem efter en tjänsteresa? Eller...

Vi kanske får svaret i morgondagens tidning. Frågan i bloggens rubrik är verkligen befogad.

Benkes stora ÖSK-hjärta

Jag vet inte om regeln som säger att en fotbollsspelare måste vara medlem i den klubb han spelar fortfarande gäller. Det vill säga att han ska ha betalt medlemsavgiften och fått sitt medlemskort som bevis. Så var nämligen regeln 1987 då Bengt-Erik Gårdefors enrollerades i ÖSK.

Bengt-Erik Gårdefors? Jo, när Rolf Zetterlund tog över tränaransvaret på ÖSK-skutan, som då var på gränsen till haveri, insåg han direkt att nytillskott krävdes. Med god kännedom om spelarmarknaden i Stockholm plockade han genast med sig just Bengt-Erik Gårdefors på sina resor mellan huvudstaden och Örebro. Bengt-Erik, eller "Benke", var en produkt av Brommapojkarnas berömvärda ungdomsverksamhet, men var vid den tiden utlånad till klubb på lägre nivå. Han nappade direkt på Rolfs och ÖSKs locktoner. Det är nu vi kommer till det här med villkoret att vara medlem i den klubb man vill representera. När Benkes personnummer matades in i medlemsregistret på ÖSK-kansliet visade det sig att hans namn redan fanns där. Och hade funnits där i många år. Han hade nämligen sedan många år tillbaka haft ÖSK som sin favoritklubb och som en självklar konsekvens av detta valt att bli medlem i klubben. En stockholmsgrabb med ÖSK som favoritklubb? Inte så märkligt som det låter eftersom han föddes i Pershyttan utanför Nora. Då föddes samtidigt, skulle det komma att visa sig, en lirare med stort ÖSK-hjärta.

Så hamnade till slut Bengt-Erik Gårdefors som spelare i klubben i hans hjärta. "Benke" tillsammans med västeråsaren Tomas Karlén kom att bilda en anfallsduo som, vill jag påstå, gav ÖSK statusen åter som en klubb att räkna med . Det kom så småningom fler nyförvärv men det var Benke och Tomas som angav tonen och klubben ny självkänsla.

Åren 1987 och 1988 spelade Bengt-Erik Gårdefors 52 seriematcher för ÖSK och han gjorde imponerande 21 mål, många av dessa avgörande för ÖSKs serieseger och uppflyttning till Allsvenskan 1988.

Det finns alla skäl för ÖSK att aldrig glömma Bengt-Erik "Benke" Gårdefors. Och "Benke" glömmer sannolikt aldrig åren i ÖSK

Okänsligt, SFF!

Med toalt bristande känsla för timing har Svenska Fotbollförbundets Tävlingskommitté vad jag erfar nu utfärdat det speltillstånd som Yunus Ismail, ÖSKs somaliska spelare, väntat på i flera år. Yunus ligger som bekant förlamad på USÖ efter en stroke.

Idrottande tyskar i nydesignade tävlingsdräkter

De tyska idrottsmännen och kvinnorna i friidrotts-VM i Berlin uppträder i för året nydesignade tävlingsdräkter. Tävlingdräkter som i sin färgkombination för tankarna till de förhatliga "brunskjortorna" som marscherade i Nazityskland på 30- 0ch 40-talen. Någon mer som gjort liknande associationer?

Ta Djurgården på största allvar, ÖSK!

ÖSK gav jumbolaget Örgryte det tappade självförtroende åter. Det gjorde man genom taffligt förvaltade egna målchanser och högmodigt försvarsspel. Utan den hjälpen hade aldrig det sämsta allsvenska laget som besökt Behrn Arena i år fått med sig en poäng hem.

Jag är rädd att även Djurgården begåvas med en sådan hjälp på traven i kväll. Och att ge Djurgården en hjälpande hand får sannolikt svårare konsekvenser än att ge Örgryte självförtroendet åter. Ser man Djurgårdens namnkunniga laguppställning förstår man att det bara är sviktande självförtroende som placerat laget på nedflyttningsplats i årets Allsvenska. Förmodligen behövs det inte mycket till framgång för att laget ska starta en vinnande trend. T ex ett snabbt ledningsmål mot ÖSK i kväll.

I bara fyra av årets 18 matcher har det varit Djurgården förunnat att ta ledningen. Tre av dessa matcher har också slutat med Djurgårdsseger. Bara Elfsborg har med stor möda vänt till seger när Djurgården tagit ledningen.

Ta Djurgården på största allvar, ÖSK!

Bolt vs Beamon

Av idrottshistoriens alla förnämliga prestationer tycker jag 8,90 slår 9,58. Någon som håller med?

Sätt press på Häcken, BP och Trelleborg!

Föreningen Svensk Elitfotbolls nye ordförande Bo Johansson, med rötterna i Borås och IF Elfsborg, vill snarast banta Allsvenskan till dussinet lag. Detta som ett led att öka publikintresset, som dock är i stigande jämfört med förra året. En bantning med fyra lag samtidigt som två nya lag, från Superettan, ska beredas plats måste hela sex lag flyttas ner anpassningsåret.

Om årets Allsvenska skulle ha varit ett sådant anpassningsår för att genomföra bantningen skulle, med nuvarande tabellställning, samtliga de fem publiksvagaste klubbarna finnas kvar i Bo Johansson 12-lagsallsvenska. Ingen bra lösning uppenbarligen. En liknande radikal bantning av antalet lag genomfördes i början av 1990-talet och slutade i ett präktigt publikmässigt fiasko.

Sätt istället press på klubbar som BK Häcken, Brommapojkarna och Trelleborg att ägna mer tid och kraft åt att marknadsföra en så i grunden lättsåld produkt som Allsvenskan. Men hur lättsåld den än är säljer den sig inte själv. Precis som Svensk Elitfotboll och Svenska Fotbollförbundet kräver sund ekonomi för bibehållen allsvensk status ska man inte låta klubbar som nonchalerar marknadsföringsarbetet för sina evenemang få vara kvar i "finrummet", som Allsvenskan understundom kallas.

De låga publiksiffror som de tre nämnda klubbarna, Häcken, Brommapojkarna och Trelleborg, samlar på sina resp. hemmaarenor är en styggelse. Det hjälper inte med sportsligt bra resultat om framgångarna inte utnyttjas i marknadsföringsarbetet. Skulle t ex tro att BK Häcken tjänar så bra med flis på jätteturneringen Gothia Cup att man för sin ekonomi inte är nämnvärt beroende av publikintäkter. Men ett sådant tänkande bör Bo Johansson och Svensk Elitfotboll sätta p för.

Till sist litet publikfakta. Efter 18 omgångar (av 30) är det allsvenska publiknitteet 8.220 per match. Slutsnittet förra säsongen blev 7787 per match. En liten ökning alltså. Snittet för de sex publiksvagaste klubbarna är följande:

5.652 Gais
5.637 Halmstad BK
4.757 Gefle IF
3.616 Häcken
3.270 Trelleborg
3.055 Brommapojkarna

Samtliga dessa lag, utom Gais, skulle få vara med i Bo Johanssons 12-lagsallsvenska om nuvarande placeringar i Allsvenskan var kvalificerande. ÖSKs publiksnitt är 8.428, alltså över det allsvenska snittet.

Kom fram ur anonymiteten, IFK Kumla!

Det finns ingen serietabell i seriesystemet som är mer beklämmande trist att läsa än den för division 4 Närke. Om gamla fina stolta IFK Kumla åtminstone toppat denna gärsgårdserie, som det måste vara sett med IFK Kumla-ögon, så kunde man åtminstone tala om en klubb på dekis som tagit sig samman och börjat klättra i seriesystemet. Men så är det uppenbarligen inte.

IFK Kumla har stolta fotbollstraditioner och har över tiden varit Närkes andralag efter Örebro SK. I dagsläget har jag räknat fram att den stolta kamratklubben bara är nummer 17 på "Närkelistan". Efter Vretstorp. Efter Sköllersta. Efter Ervalla. Efter Lekeberg och efter Öfvre Adolfsberg. Vad f-n är Öfvre Adolfsberg för nånting. Är det stadsdelens grevar och baroner som börjat sparka fotboll.

Jag kommer ihåg tiden då IFK Kumla fotbollspelare var mina idoler. Då jag förundrades över varför inte skarpskytten Gunnar Sahlin fick spela i landslaget. Jag var själv åsyna vittne då Gunnar krutade in 6 mål mot Bredvalla i en match i Närkesserien. Det borde väl ha kvalificerat honom till en blågul plats. Närkeserien, förresten? Var det verkligen inte högre upp i seriesystem laget spelade då? Men Hallsbergspokalen spelade de hem år efter år efter att ha mosat Hallsberg, Laxå och Östansjö. Spelare som fick kyssa den pokalen var oefterhärmliga lirare som Sune "Snusse" Pettersson, Gösta "Penseln" Larsson, Rune "Buckla" Karlsson, Göte Lindén, Via-Harry, Gunnar Lindgren och Rune Ek. Ett lag som skulle ha gjort sibyllakorv av Öfvre Adolfsberg.

När Kumla Kommun VM-året 1958 valde att utse brandsoldaten Sven-Ove Svensson från Helsingborg till Brandchef i Kumla såg man samtidigt till att IFK fick en landslagsmässig spelarförstärkning och en robust och krävande tränare i samma person. Och i förlängningen en spelarkader som hade kompetens till större bragder än att spela hem Hallsbergspokalen år efter år. Efter ett år i division 3, vilket kan jämställas med dagens division 1, gjorde laget under SOS krävande ledning fler mål än något annat lag i det svenska seriesystemet och blev också överlägsen seriesegrare. Avancemanget till 2-an betydde att IFK Kumla därefter bara hade ytterligare ett steg kvar till Allsvenskan. Det steget klarade man naturligtvis inte att ta, utan överlät detta generöst till Örebro SK.

Den anfallsformation som år 1960 gjorde fler mål än något annat lag är värt nämna. Den historiska IFK-kedjan bestod av Pelle Yngvesson-Åke Eklund-Henry Björn-Conny Tholsson- Anselm Fredsdahl. Om jag inte minns fel låg målsnittet på runt fyra mål per match. Conny Tholsson blev så småningom ÖSK:are och gjorde fin PR för kumlafotbollen i Allsvenskan. Den vägen borde naturligtvis också Pelle Yngvesson ha gått, men denne tekniker valde att förbli IFK Kumla trogen.

Nu är alltså IFK Kumla Närkes 17:e lag. Var hittar klubben en ny Sven-Ove Svensson som kan ta laget ur anonymiteten och förödmjukelsen? Finns det något intresse från Kumla Kommun att, precis som 1958, hjälpa till?

Jag kräver att min gamla stolta moderklubb åtminstone, i ett första steg, segar sig förbi Öfvre Adolfsberg i serietabellen. För böfvelen!.

Andreasson inget för ÖSK

Fotbollsdomaren Åke Andreasson från Stenungsund och Örebro Sportklubb trivs inte ihop. I varje fall trivs inte ÖSK med Andreasson och förmodligen är Andressons känslor för ÖSK likartade. Därför borde domartillsättarna på Svenska Fotbollsförbundet se till att de två aldrig möts. Domartillsättarna känner väl till i varje fall ÖSKs känslor för Andreasson eftersom ÖSK, enligt uppgift, begärt att få slippa honom. För allas bästa.



Andreasson har dömt ÖSK-matcher vid tre tillfällen i år. Han började med att i den allsvenska premiären skänka Djurgården en straffspark sedan DIF-aren Oremo sparkat ÖSK:s Almebäck på hälen. Straffsparken ledde till att Djurgården gjorde mål och vann matchen.



Andreasson och ÖSK möttes igen på Strömvallen i Gävle när hemmalaget slog ÖSK med 2-0. Förlusten hade inget med Andreasson flöjtande att göra. Det må ÖSK erkänna. Möjligen kände man olust inför återseendet efter matchen mot Djurgården.



I läget 1-1 mellan Halmstads BK och ÖSK på Örjans Vall sprintade nyinsatte Marcus Astwald genom HBK-försvaret, nådde bollen före målvakten eftersom denne tvekade. När Marcus själv skulle passera målvakten fälldes han av målvaktens armar. Domaren fann ingen anledning att signalera för straffspark. Obegripligt, eller kanske begriplig eftersom domaren var Åke Andreasson från Stenungsund.



Det sägs att när ÖSK på måndag återigen ska möta Djurgården har de som sköter domartillsättningen beordrat Åke Andreasson från Stenungsund att bege sig till Behrn Arena i Örebro. Trots ÖSKs vädjanden.



"Vinner vi mot Djurgården trots att Andreasson är domare är det en bragd av grabbarna" Det är väl ändå att ta i. Eller...

Glöd i Helsingborg och Kumla

Glöd som glöd. ÖSK-glöd på Olympia i Helsingborg i söndags. Ett segerrecept. Tjejgruppen Glöd vid Djupadalsbadet i Kumla i kväll. Kumlasjönt! 60-talsnostalgi-ett publikdragande recept.

Bloggaren från Torslanda inte felfri

John Alvbåge har med all rätt hyllats för sina insatser som ÖSK-målvakt. Men John har sannerligen inte varit lika stabil i år som han framstod under förra årets höstsäsong. Själv kritiserar han sin insats i senaste hemmamatchen mot Örgryte, men det har varit fler matcher i år då han inte varit den stabila poänvinnaren till sitt lag.

Jag tycker till exempel att han fick oförtjänt högt betyg, både av Nerikes Allehanda och av fansen efter lagets 1-3-förlust mot Häcken hemma på Behrn Arena. En Alvbåge i bästa slag och med full focus på uppgiften hade aldrig gett Häckens Johan Henriksson de chanser han satte. Båda de returer som gav de två första Häckenmålet bar inte spår av normala, säkra Alvbågeingripanden. Vid det tredje målet blev han enligt egen uppfattning lurad av Henriksson, vilket må vara honom förlåtet. Med en Alvbåge i normalt slag hade ÖSK inte förlorat mot Häcken.

Hans insats mot Örgryte var, precis som han själv antyder, undermålig. Och visst har John Alvbåge precis som alla andra rätt att ha dåliga dagar på jobbet, det är litet oroande dock att misstagen kommit i ganska tät följd efter EM-uppehållet. Till "misstag" räknar jag också AIK-kvitteringen till 1-1 i den första matchen efter uppehållet. Visserligen var han chanslös på frisparken som tog i stolpens insida men när bollen därefter tog vägen mot honom visade han inte den reaktionssnabbhet som vi är vana att se från hans sida. En normal Albåge hade greppat den stolpreturen och målet hade avvärjts.

Alla vi som tycker att vi med stor rätt hyllat Alvbåge som "allsvenskans bäste målvakt" ska veta att han statistiskt bara ligger på 7:e plats bland de allsvenska målvakterna, räknat efter räddningsprocent. Och det som fjärmar Alvbåge från ledarpositionen är de sju insläppta målen mot Häcken och Örgryte, varav 5 tagbara med Alvbågemått mätt.

Låt oss hoppas att John Alvbåges fina insats i segermatchen på Olympia är inledningen till en period med målvaktinsatser i landslagsklass för "bloggaren från Torslanda"!

Skröna, eller...?

Just nederstigen från den hängmatta som alltid fått symbolisera lättja och sommar är det dags att ta till orda igen. Denna hängmatta har bildligt varit min hemvist under den senaste månaden med några korta avbrott för bärplockning och besök på diverse fotbollsarenor.

Jag hade redan under hängmatteperioden bestämt mig för att så snart jag hade kraft och inspiration att på nytt trycka ner pc-tangenterna i någorlunda rätt ordning kommentera "Skrönan i Nerikes Allehanda". Du känner säkert till bakgrunden med bilden av en kaffedrickande revykung i ÖSKs matchannons. Av bilden framgick med all tänkbar tydlighet att inmundigandet inte skedde hemma i TV-soffan utan, ve och fasa, på Behrn Arenas läktare under pågående allsvensk match. Jag tror att annonskonstruktören med den bilden ville förmedla vilken folkfest en allsvensk fotbollsmatch är.

Den bilden tog Nerikes Allehandas Anders Uddling som underlag till en skröna, lämplig att berätta för läsarna under rötmånaden. Han lät annonsbilden och texten få en fortsättning såtillvida att han tillskrev ÖSK Elitfotboll AB:s VD Jan Carlsson ett agerande som inte kan betraktas som annat än en skröna. Enlgt Uddlings artikel ska Carlsson ha ringt upp revykungen och påtalat det olämpliga i att ha med sig eget producerat kaffe till matcherna på Behrn Arena. På detta sätt berövar man ÖSK en säker inkomstkälla. Och exemplets makt ska man inte förringa. Enligt Carlsson. Kan en revykung ta med sig eget kaffe så kan det ofoget sprida sig och i förlängningen ge ÖSK en ny sejour i Superettan.

Jag låg där i hängmattan och smålog litet åt Uddlings fantasifulla fortsättning på matchannonsens "folklig fika på fotbollsläktaren". En praktfull skröna. Men vad säger ÖSK-Carlsson om att på detta sätt utnyttjas. För inte kan han väl ha ringt det där samtalet till revykungen?

Fotnot: Skröna= uppdiktad historia, "skepparhistoria"