torsdag 31 januari 2008

ÖSKs målkungar

Thomas Nordahl har gjort flest allsvenska mål för ÖSK. 106 mål på 252 allsvenska matcher är ett fenomenalt resultat. Thomas gjorde mål i nästan varannan match. Vi kan räkna om det till en effektivitetsprocent på 42.Även om Leif Wendt inte gjorde lika många mål som Thomas, så var han ändå snäppet effektivare. 33 mål på 72 matcher innebär att Wendt gjorde mål i 45% av de matcher han spelade. Nedan redovisar jag ÖSK:s 12 effektivast allsvenska målskyttar genom tiderna (jag har bara räknat de som gjort minst 50 allsvenska matcher för klubben)

45% Leif Wendt
42% Thomas Nordahl
39% Mattias Jonsson och Miroslaw Kubisztal
35% Yngve Hindrikes
33% Jan Mossberg
30% Åke Eriksson
29% Mikael Fahlén
28% Peder Persson
26% Gösta Lindh
24% Arnor Gudjohnsen
21% Sören Andersson

Dan Sahlin gjorde bara 45 matcher i ÖSK och kommer därför inte med på ovanstående ranking. Dan gjorde dock hela 25 mål på dessa matcher, vilket ger en effektivitetsprocent på 55.

Flest allsvenska mål under en och samma säsong gjordes av Miroslaw Kubisztal 1994. Miro gjorde 19 mål, vilket inte räckte till seger i den allsvenska skytteligan . Bättre var Niclas Kindwall i Norrköping med 23 mål

Ende ÖSK:are som vunnit den allsvenska skytteligan är Dan Sahlin. Med sina 14 mål säsongen fick han dock dela titeln med två andra spelare .

Segern i klassen "Flest mål i en och samma allsvenska match" delas mellan Herold Wolfbrandt och Yngve Hindrikes. Herold gjorde 4 mål mot Billingsfors 1946 och Yngve samma antal mot Sirius 1969

Bengt

onsdag 30 januari 2008

Haginge härförare

ÖSK:s fotbollsguru Thomas Nordahl anser att svagheten med ÖSKs fotbollstrupp årgång 2008 är att det kommer att saknas en ledare på planen. En Thomas Andersson eller Lars Larsen. Kanske har Thomas rätt.
ÖSK-anhängarna i Lunchtolvan anser dock att Patrik Haginge kan bli den ledare Nordahl saknar. "Tolvan" förordar därför Haginge både som lagkapten och bärare av tröja nummer 100.

Men frågan är vad Pelle Blohm tycker.

Bengt

Dagens Kronblom

"Vem var förste ÖSK-are med rötter i Vinkelboda? Vinnaren får mandelmassa, vispgrädde och lock"

Jörgen etta, Manfred tvåa

Den förste utländske spelare som representerade ÖSK Fotboll i seriesammanhang var en dansk vid namn Jörgen Hansen. Han gjorde 10 matcher i ÖSK-dressen under år 1955.

Hans två första matcher var särdeles lyckade. Debuten skedde i en bortamatch mot Motala AIF, en match som ÖSK vann med 2-1. Segermålet gjordes av just Jörgen Hansen. Förtsättningen blev lika lyckad för den lille dansken, som lär vara den förste och ende i ÖSK-dress som spelade med glasögon. Han seriedebut på Eyravallen blev lyckad i och med att han prickade in segermålet, 1-0, mot Karlskoga.

I resterande 8 matcher blev det ytterligare två mål från Jörgens fot. Dock kunde han inte riktigt spela sig till en helt ordinarie plats i laget. När fotbollen gick in i säsongen 1956 fanns inte längre Jörgen Hansen kvar i klubben

Utländske spelare nummer två i ÖSK var tyske medborgaren Manfred Wagner. Denne Wagner kom till Örebro å tjänsten vägnar. Han var nämligen specialist på skomaskiner av olika slag och var i skostan Örebro för att se över maskinparken i stadens skofabriker. Det var under den tiden han sökte sig till ÖSK-träningen, men han hann inte med mer än fyra matcher i A-laget innan hans tyske arbetsgivare kallade hem honom. På de fyra matcherna 1957 gjorde Manfred två mål, båda två i en segermatch mot Köpings IS.

Väl hemma i sin hemstad Pirmasens i Tyskland värvades han till storklubben 1860 München, vilken klubb han representerade i 187 matcher fram till några år in på 1960-talet.

tisdag 29 januari 2008

"Tidernas landslag"

Jag har blivit kallad "fegis" för att jag bara kritiserat Thomas Nordahl och Christer Blohm för deras uttagningar av "tidernas svenska landslag" utan att redovisa mitt eget förslag. Fegis? Jag? Här kommer det rätta laget:

Målvakt: Ronnie Hellström
Högerback: Orvar Bergmark
Mittbackar: Glenn Hysén och Patrik Andersson
Vänsterback: Erik Nilsson
Mittfält: Kurt Hamrin- Gunnar Gren-Tomas Brolin-Lennart Skoglund
Anfall: Torbjörn Nilsson- Gunnar Nordahl

Bänken: Kalle Svensson-Roland Nilsson-Nils Liedholm-Bo Larsson-Zlatan Ibrahimovic

Förbundskapten: Tommy Svensson
Bitr. förbundskapten: Tommy Söderberg
Massör: Olle "Totten" Gustafsson

Bengt

Yunus och Fredrik!

För övrigt anser jag att Yunus Ismail ska få uppehållstillstånd och därmed rätt att spela fotboll i ÖSK och att Fredrik Reinfeldt med omedelbar verkan betalar ut utlovade 3000 kronor till pensionärer som bor i hyresrätt.

Bengt

Dagens Kronblom

"Jag tror att Yngve Brodd var den förste ulänningen i ÖSK. Han var väl från Kinna?"

Förste utlänningen i ÖSK-dress

Det vimlar av utländska medborgare i årets allsvenska ÖSK-trupp, till och med spelare från fjärran Kamerun. Under 90-talet var det isländska medborgare som ofta fann sin hemvist i Örebro och ÖSK, men idag finns ingen spelare från sagoön med i truppen. Den här inledningen skriver jag enbart som introduktion till en fråga till läsarna. Nämligen denna

-Vem var den förste utlänningen som representerade ÖSK i seriespel?

Kanske en fråga för Lunchtolvan att lösa vid morgondagens veckoträff. Den som kommer först med det rätta svaret får en fettisdagsbulle utan mandelmassa, vispgrädde och lock.

Bengt

måndag 28 januari 2008

Vem lär Göran Wall räkna rätt?

Som bakrund till mitt resonemang i det här inlägget bör du ha läst Göran Walls insändare i dagens Nerikes Allehanda. Du hittar inlägget under rubriken "Vårdnadsbidraget kostar mindre än förskola". Rubriken har naturligtvis inte Göran Wall satt men den täcker bra insändarens innehåll.

Jag skulle acceptera Göran Walls kalkyl att det blir billigare med ett vårdnadsbidrag än med förskola om hans kalkyl gällde på sikt. Jag menar om hans resonemang gick ut på att barn som får vara hemma hos sina föräldrar istället för att gå i förskolan blir mer harmoniska och i längden bättre samhällsmedborgare. Och därmed i längden billigare för samhället. Även om jag inte håller med om den kalkylen heller, så vore den i varje fall bättre än den tokkalkyl som säger att eftersom vårdnadbidraget bara kostar 36.000 kronor per år mot 120.000 kronor för en plats på förskolan så blir vårdnadbidragsalternativet billigare för samhället. Göran Wall kan inte på allvar tro att om en familj tar sitt barn från förskolan och istället väljer vårdnadbidrag så minskar kostnaden för förskolan med 120.000 kronor.

Jag har inte hört någon politiker, av vilken färg det vara må, som påstår att införandet av vårdnadsbidrad minskar kostnaderna för samhället. Tvärtom deklarerar de som förordar vårdnadsbidrag att det visserligen är en dyr men ändå viktig reform.

Bengt

Jag vet bättre, Thomas och Christer!

Ni har väl tagit del av Thomas Nordahls och Christer Blohms inkompetenta försök i dagens Allehanda att ta ut det bästa svenska landslaget genom tiderna, d v s den bästa spelaren på resp position oavsett vilken tidsepok spelaren var aktiv. Att man inte tagit hänsyn till taktiska dispositioner utan kört enligt principen "bäste man på resp plats" kan jag köpa, men inte att Bengt "Julle" Gustavsson resp. Björn Nordqvist skulle vara ett bättre komplement till givne Glenn Hysén som mittback än Patrik Andersson är häpnadsväckande

Thomas Nordahls elva domineras inte helt överraskande av sju "italienare", men han har trots det inte nominerat den bäste av dom alla- Gunnar Gren - il professore. Nu finns det all anledning att ifrågasätta ditt fotbollskunnande, Thomas. Christer Blohm däremot har bara med tre "italienare", och en av dessa är Gunnar Gren. Har för mig att just Gunnar Gren faör några år sedan valdes till Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna av svenska folket.

Såväl Thomas som Christer väljer Thomas Ravelli som målvakt. Varför? Så vitt jag förstår är det bara en enda enstaka räddning som gör att de väljer "gaphalsen från Växjö". Straffräddningen mot Rumänien i VM 1994. Har ni s k fotbollsexperter glömt hur tveksamt det var att Ravelli överhuvudtaget kom med i VM-truppen till USA. Och hur illa han började i inledningsmatchen mot Kamerun. Ronnie Hellström är naturligtvis den bäste.

Har ni förresten tänkt på hur magert med naturliga vänsterbackar det alltid varit i svensk landslagsfotboll. Av den anledningen förstår jag att såväl Christer som Thomas valt att flytta över en högerback till den positionen, Roland Nilsson. Men är verkligen Roland Nilsson rätt val för en position avsedd för en vänsterfotad spelare? Håller nog på att guldmedaljören från OS 1948, Erik Nilsson från Malmö FF är rätt man för den positionen.

Till slut, Thomas och Christer- var har ni gjort av de två bästa av dem alla; Torbjörn Nilsson och Tomas Brolin?

Tänk att jag alltid ska behöva gripa in och rätta till saker och ting!

Bengt

söndag 27 januari 2008

Rapport från ett ideellt arbetspass

Idag haver jag kuverterat. Denna ädla men något enahanda sysselsättning består i att i ett kuvert instoppa ett eller flera papper, försluta kuvertet och överlämna detsamma till person ansvarig för applicering av adressetikett. Mer detaljerat gällde det i dagens kuverteringsuppdrag att 20 A4-blad med likartad text, 1 följebrev samt ett stycken svarkuvert skall läggas i ett A4-kuvert. Kuverteringen skedde på en arbetsplats som aldrig skulle godkänts om det funnits ett skyddsombud tillhands. Arbetsborden var för låga, men ingen klagade.

Av följebrevet framgick att mottagare av mitt och många andra personers arbete var Sveriges alla skolsköterskor och gällde tobaksrökningens farlighet. Det var med andra ord ett angeläget arbete och ett angeläget utskick. Mina arbetskamrater för en dag var aktiva tjejer, ledare, föräldrar och andra personer med anknytning till ÖSK Söders Damlag i fotboll. Det är nämligen på detta sätt som detta duktiga lag, de har till årets säsong avancerat till div. 2, finansierar sin verksamhet, för att spelarnas egna ekonomiska insatser för att få bedriva sin sport ska kunna stanna på en någorlunda överkomlig nivå. Det här kuverteringarbetet är nämligen ett av många uppdrag som laget utför och får ekonomisk ersättning för under en säsong.

Jag och Kerstin gjorde bara ett tvåtimmarspass. Flera av de övriga har arbetat många timmar i flera dagar. Gudarna ska veta att det finns tusentals skolsköterskor i detta land.

Bengt

lördag 26 januari 2008

Tage Johanssons korta ÖSK-karriär

Tage Johanssons ÖSK-karriär blev märklig - och kort. När ÖSK vann div 2 1960 med ty åtföljande kval till Allsvenskan värvades Tage från IFK Kumla, som det här året spelade i samma serie som ÖSK, för att förstärka laget inför de kommande kvalmatcherna. Han var inte spelklar förrän tre matcher återstod av serien i ett läge då ÖSKs serieseger redan var klar. Tage spelade två av de tre avslutande matcherna.

Det avgörande kvalspelet gällde vilka två lag i kvartetten Elfsborg, Kristianstad , Luleå och ÖSK som skulle komma att få spela i Allsvenskan nästkommande år. Efter 1-2 mot Elfsborg och 5-0 mot Kristianstad stod ÖSK inför att i en avgörande match på neutral plan - Råsunda- möta Luleå. Tage Johansson hade spelat de två första kvalmatcherna och gjort övertygande insatser. Inför över 18.000 åskådare på Råsunda chockade Tage Johansson Luleå med att göra mål redan efter 2 minuter. På sätt och vis ett avgörande mål eftersom ÖSK till slut vann med 2-1 och tog den allsvenska platsen.

När Allsvenskan 1960 startade fanns Tage Johansson inte längre med i ÖSKs spelartrupp. Hans lust och ork att spela fotboll på elitnivå fanns inte längre kvar. Han fortsatte visserligen att spela fotboll i en liten klubb i Västergötland och kort därefter berättades i en kort tidningsnotis att Tage Johansson, kvalhjälten från 1960, hittats död.

Vretstorpsgrabben Tage Johanssons ÖSK-karriär blev bara 5 matcher lång. Därav 3 kvalmatcher och allsvenskt avancemang.

Dagens Kronblom

"Det blir nog inte Anttonen som får tröja nummer 100. Det blir inte snyggt med 10 på ryggen och en nolla i armhålan"

fredag 25 januari 2008

Vem får tröja nummer 100?

Tog mig ner till Behrn Arena på fredageftermiddagen för titta på ÖSK-träningen. Blåsigt. Och mycket nötande på en och samma övning - one touch. Det som Arsenal, Barcelona med flera storlag behärskar nästan till fulländing. Naturligtvis en mycket vettig övning, men kanppast något att stå i snålblåsten och beskåda. .Det syntes på de två kamerunerna att det här var en övning som de är vana vid. På annat sätt kan jag inte förstå att de så omedelbart förstod en övning, som väl inte var alldeles lätt att begripa turerna i.

Eftersom ÖSK i år fyller 100 år har det förmälts att en spelare i truppen ska ha matchtröja nummer 100. Kom att fundera över vilken spelare som är lämpligast att få äran att bära den tröjan. Det är en och samma spelare över hela säsongen som skall vara spelare mr 100, så det är ingen tröja som hela gänget ska få pröva på. På Thomas Anderssons tid hade det inte varit någon tvekan vem som skulle registreras som spelare nr 100, men i år är det sannerligen inte lika självklart. Det bör naturligtvis vara en spelare som är ganska självklar som spelare i en förstauppställning. Så vitt jag kan bedöma så finns det därmed inte särskilt många att välja på. Patrik Haginge, Patrik Anttonen, Peter Westman hör väl till kategorin "givna spelare", men vem mer? Dit hör väl också rimligen Magnus Kihlberg, men nog ska det vara en spelare med en längre tids medlemskap i klubben som skall bära en jubileumströja. Jag tippar och förordar Patrik Haginge! Hörde jubiléumskommittén det?

Kan inte underlåta att berätta att jag igår vann ett tvåsiffrigt belopp på poker. Inte så märkvärdigt kanske, men alla ska veta att motspelarna är en samling utan skrupler, som med åren blivit mycket skickliga på att bluffa utan att med en min avslöja sitt fula spel. Lite sorgligt kanske, men poker är ett spel där inte alltid de bästa korten avgör. Det kanske föralldel också är en del av charmen. Men som sagt, jag vann ett tvåsiffrigt belopp, som jag inte kommer att förslösa på isracing eller andra dumheter.

Bengt



torsdag 24 januari 2008

Varför får inte Yunus "joxa med trasan"?

När det uppdagades att brasilianske landslagsspelaren Afonso Alves under flera år spelat seriefotboll i Sverige utan att han vare sig fått eller sökt uppehållstillstånd, beslutade Svenska Fotbollförbundet att med omedelbar verkan komplettera licensreglerna med ett förbud för spelare som inte hade uppehållstillstånd i Sverige att spela i det svenska seriesystemet. I min enfald trodde jag då att det var en åtgärd som Fotbollförbundet tvingades till av lagregler. Men så är det uppenbarligen inte.

Jag vet inte på vilket sätt det uppdagades att Alves saknade uppehållstillstånd, men det är högst osannolikt att klubbledare i Örgryte resp. Malmö FF inte kände till detta förhållande. Och känner klubbledare i framförallt Malmö FF till det så gör man det med automatik också i Svenska Fotbollsförbundet. Till allmänhetens kännedom kom det först då det stod klart att Alves skulle fortsätta sin karriär i Holland. Ett gyllene tillfälle för SvFF att göra den ovannämnda kompletteringen av representationsbestämmelserna. Flera än jag är nog anhängare av konspirationsteorin, att det tillägget aldrig kommit till om avslöjandet kommit då Malmö FF värvade Alves från Örgryte.

ÖSKs somalier Yunus Ismail saknar uppehållstillstånd.Skälet är att hans nationalitet inte kunnat styrkas. Därför har Migationsverket dömt honom till utvisning. För Migrationsverket finns tre möjliga hemländer för Yunus; Kenya, Tanzania och Somalia, det land som Yunus själv uppger som sitt hemland. Såväl Kenya som Tanzania har på förfrågan inte velat kännas vid Yunus och kommer inte att ta emot honom vid en avvisning från Sverige. Återstår Somalia för att verkställa utvisningen. Men till Somalia kan han inte utvisas på grund av alla oroligheter och krigiska aktiviteter i området. Så är läget och så har det varit för Yunus i fyra år. Med tanke på instabiliteten i ett land som Somalia är sannolikheten stor att avvisningen aldrig kan komma att verkställas. I varje fall inte under en tidsperiod möjlig att överblicka. Och Svenska Fotbollförbundet har med imponerande snabbhet och beslutsamhet stoppat Yunus från att under uppehållet i Sverige, som varit långt och kommer att förbli mycket långt, spela fotboll. Företrädare för Svenska Fotbollförbundet har motiverat förändringarna av representationsbestämmelsena med att man vill ha regler som är i fas med den svenska lagstiftningen Men var i den svenska lagboken står det att en avvisningsdömd, men ej avvisad, person inte får spela fotboll?

Jag är medveten om att det finnas många luckor i mitt kunnande om asylärenden, uppehålls- och arbetstillstånd.
Men mitt sunda förnuft säger mig att det inte finns några rationella skäl till att Yunus inte ska få "joxa med trasan" i det svenska seriesystemet.

Bengt




onsdag 23 januari 2008

Misshushållning med pokervinst

I morgon är det pokerkväll igen. Det gäller blygsamma belopp att riskera eller att vinna. Det kunde vara betydligt hetare pokerkväller hemma i Sånnersta förr i tiden. Jag kommer särskilt ihåg en lördagkväll då korten verkligen kom i rätt ordning. Jag tror att jag summariskt berättat det här tidigare, men här är detaljer kring hasardspelet 1950.

Den pokerkväll och dess konsekvenser som jag nu ska berätta om ägde rum en vinterlördag 1950. Jag är inte helt säker på vilka som deltog förutom min morbror som vi kan kalla för Drevet (för det var så vi kallade honom) och jag själv, men det torde i övrigt ha varit pappa Lars, Pelle och Folke. Jag hade dåliga erfarenheter av tidigare pokerkvällar, som alltid slutat med att jag redan i ett tidigt skede av kvällen fått ge upp i brist på pengar. Men den här kvällen var det annorlunda. Jag lyckades redan under de första givarna förmera mitt kapital så mycket att jag hade råd att utmana Drevet när han i kraft av en hög kåk drev upp budgivningen till sällan skådade höjder. Eftersom jag själv satt med fyrtal var jag naturligtvis inte sen att utmana, men hade till slut inte pengar till mer än syn. Den imponerande sedel- och myntpotten blev min.

Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg hur mycket pengar jag vann den kvällen, jag vet bara att jag omgående lade upp en plan för söndagen, dagen efter pokerkvällen alltså.
Ett hastigt överslag av min ekonomiska styrka gav vid handen att pokervinsten med råge skulle räcka till tågbiljett andra klass Kumla-Örebro tur och retur, en god lunch på kalops och rödbetor på Konsumrestaurangen vid Stortorget och entré till ÖSKs allsvenska bandymatch på Eyravallen. ÖSK spelade nämligen den söndagen en av sina fyra (!) hemmamatcher i bandyallsvenskan. Jag skulle få se favoriterna ÖSK spela på riktigt och inte bara på låtsas som på Larssons damm.

Ändå blev det inte som jag tänkt mig. Det gick bra med snöpulsningen ner till Kumla station via Örsta Kulle och backarna vid prosten Wiléns residens. Det gick likaledes bra med tågresan och Konsumrestaurangen vid Stortorget hade mycket riktigt kalops med rödbetor på menyn. Men sedan hände det som jag än idag inte riktigt kan reda ut.

Jag gick aldrig på bandymatchen utan valde att ta mig ut till Gustavsvik där det samma dag och tid kördes en isracingtävling.
Jag vet faktiskt inte varför jag valde det alternativet, isracing eller motorsport överhuvudtaget hade aldrig intresserat mig. Glasklart kommer jag än idag ihåg mitt fyrtal och Drevets kåk, men jag kommer inte ihåg varför jag, mätt på kalops och rödbetor, valde att se isracing på Gustavsvik istället för ÖSK-bandy på Eyravallen.

Jag har för mig att tävlingen på Gustavsvik vanns av Basse Hwem från Norge med Sme-Sven från Kumla som tvåa samt att ÖSK på Eyravallen vann över Tranås.

tisdag 22 januari 2008

Spontanfotboll i Torp

Fotbollsmatcherna på fotbollsplanen i Torp i slutet av 40-talet och början av 50-talet är egentligen obeskrivliga, men jag tänker ändå göra ett försök Matcherna var inte organiserade, det var bara allmänt känt inom minst en mils radie att på torsdagskvällarna sommartid delades det upp till fotbollsspel på den yta som egentligen inte förtjänade att kallas för fotbollsplan. Och visst hörsammades inbjudan till spel, inbjudan som bara fanns ryktesvis.

Eftersom jag vid den här tiden inte var mer än 14-15 år v ar jag inte kvalificerad att delta enligt de oskrivna reglerna. Att jag ändå någon gång fick äran att delta var när ett av lagen behövde kompletteras med en spelare för att det skull bli lika antal . Det var alltså inga matcher för knattar precis. Nej, det här var ett forum för traktens 18-50 -åringar att avreagera sig och hänge sig åt spontanfotbolls i ordets rätta bemärkelse.

Planen i Torp är värd sitt eget kapital. Det var en yta något mindre än en fullstor fotbollsplan, röjd för sitt ändamål i skogskanten vid vägen mellan Kumla och Ekeby. På kortsidorna och bortre långsidan begränsades planen av först diken och där bakom storskogen. Den öppna långsidan mot slätten utgjordes av en grässlänt som matchkvällarna fick utgöra läktare för den publik som aldrig var fåtalig. Med övervägande kvinnligt inslag, ska sägas.

Sidodikena var inte de enda. I brist på krita, sågspån eller annat sådant material markerades de två straffområdena och planens mitt av visserligen grunda men dock diken. Ytorna mellan alla dessa diken var inte jämna precis, men å andra sidan var inte de spelare som deltog i matcherna av den klass att de krävde hyggligt jämnt underlag för komma till sin rätt. Man kan väl säga att dikena fungerade som ett handicapsystem. De missgynnade de duktiga och gynnade de mindre försigkomna. Alla spelade så att säga på samma nivå.

Som jag sa inledningsvis var det torsdagskvällar som var matchkvällar. Då kom de cyklande från Ekeby, Säbylund, Folketorp, Dynningeberg, Hällabrottet och en hel del "stassare" från Kumla samt, naturligtvis, från närliggande Brånsta och Sånnersta. Mina bröder Pelle och Folke var till exempel alltid med och syster Bibi satt på grässläntan och kollade in. Det var som sagt inga knattar utan fullvuxna bonddrängar, kvarntorpare, skrothandlare, skofabriksarbetare och torpare, angelägna att få svettas ut under några timmar. För matcherna var sällan några 90-minuters, men dom kunde också förstås bli betydligt kortare om man inte kunde enas om ett domslut. För någon domare som kunde lösa sådana tvister fanns inte. Det blev fantastiska diskussioner om en dråpspark från en drängkänga skett innanför eller utanför straffområdesdiket. Eller om ett skott gått utanför eller innanför stolparna. För något målnät fanns förstås inte. En annan sak som kunde orsaka ett abrupt stopp på matchen var att bollägaren, det fanns oftast bara en boll, skulle hem mocka i lagårn eller nåt sånt. Det kunde också hända att han tog sin boll och åkte hem om han inte gillade ett domslut.

Den här företeelsen med spontanfotbollen i Torp upphörde när jag var gammal nog att var med, men jag var innan dess trogen åskådare, tillsammans med alla flickorna, på publikplatserna på grässlänten.

För att fullständiga bilden av denna kaotiska spontanfotboll måste sägas att det oftast var fler än elva spelare i vardera laget. På en plan, alltså, som var mindre än en fullstor fotbollsplan.

Efter cykelvägen till planen låg ett gammalt torp som beboddes att en gammal gumma. Denna gumma fick alltid, efter matcherna, besök av en karavan av fotbollsspelare som ville dricka sig otörstiga av hennes vatten. Jag har ofta undrat vad den här gumman tyckte om de besöken. Kanske hon inte vågade säga ifrån, kanske tyckte hon bara att det var ett trevligt avbrott i hennes lugna liv.

Ja, nu har jag beskrivit det obeskrivliga. Svårare var det inte.

Bengt

Eyravallen bättre än Allsvenskan

Till alla dem som hört av sig och tvivlat på min uppgift att ÖSK under åren 1989-1993 hade 1000 åskådare mer i genomsnitt per match än det allsvenska genomsnittet, vill jag lämna följande redovisning:

År/ Allsvenskt snitt/ ÖSKs hemmasnitt
1989 4.211 /5.900
1990 4.608 /5.529
1991 4.325 /6.454
1992 3.990 /4.128
1993 4.838 /4.872

Under de fem åren hade ÖSK ett totalt snitt på 5.366 åskådare/ match medan det allsvenska snittet stannade på 4.384.
Vinsten till ÖSKs fördel var alltså 982 åskådare per match. Ursäkta att jag avrundade till 1000 åskådare!
Den trenden fortsatte, om än inte lika markant, säsongerna 1994-1997.

Men hur stor del i publikframgången hade konceptet "Nöjesfältet Eyravallen"? Det ska jag återkomma till.

För att hitta ett så lågt allsvenskt publiksnitt som 1992 års får man gå tillbaka till allsvenskans barndom. Säsongen 1925-26 var publiksnittet 3.635. Sedan dess har aldrig snittet varit under 4.000, förrän 1992.

ÖSKs högsta allsvenska hemmasnitt någonsin kom 1961 då de 11 hemmamatcherna drog i snitt 10.792 åskådare. Det året slogs också publikrekordet då 20.066 personer såg derbyt mellan ÖSK och Degerfors. Säsongrekordet på 10.792 är förstås väldigt svårslaget, men ingen utopi. Publikrekordet, däremot, kan inte slås på nuvarande arena.

Bengt

måndag 21 januari 2008

Nöjesfältet Eyravallen

"Nöjesfältet Eyravallen" var en följd av det svar som svenska folket gav Svenska Fotbollsförbundet i en stort uppslagen enkätundersökning i decennieskiftet mellan 80- och 90-talen. Men låt oss ta det från början!

När ÖSK kom tillbaka till vår högsta fotbollsserie 1989, så gjorde man det till en Allsvenska som helt tappat greppet om publiken. Det märktes också på ÖSKs publiksiffror, trots att längtan efter Allsvensk fotboll i Örebro ansågs omåttligt stor. Trots att ÖSK inledde den nya allsvenska sejouen med att på bortaplan besegra Halmstad BK, så kom inte fler än drygt 5.000 åskådare till första allsvenska matchen på Eyravallen sedan den 22 oktober 1978. Det var publikkris och fotbollens föresträdare visste inte anledningen. Och inte blev det bättre av att en av höjdarna inom svensk fotboll, Lars "Laban" Arnesson , gick ut och uppmanade människorna att "vill ni se mål - gå på ishockey".

I det läget beslöt SvFF att fråga svenska folket varför detta av hävd fotbollsintresserade folk inte längre gladde fotbollsarenorna med sina besök. Enkäten var stort upplagd med större deltagande av folket än vad som är vanligt i liknande undersökningar. Man ville ha svar på frågor som "varför går du inte på allsvensk fotboll i lika stor utsträckning som tidigare", "vad anser du bör göras för att göra fotbollen i Allsvenskan attraktiv igen". Efter enkättidens utgång tog det lång tid att bearbeta det oerhört stora svarsmaterialet. Därefter kunde man presentera svenska folkets "tio i topp" när det gällde "åtgärder att vidta". Denna "tio i topplista" för landet totalt, visade också motsvarande svar fördelade per distrikt.

Det mest anmärkningsvärda resultatet av enkäten var att ,"det spelas för dålig fotboll", med all tydlighet inte var anledningen till att folket inte kom till matcherna. Jag antar att det gladde de ansvariga att det alternativet inte hade någon som helst prioritet. Svenska folket sa istället, fritt utryckt, att "matcharrangemangen är för tråkiga", "gör de allsvenska fotbollsarrangemangen till stora fester. "

När enkätresultatet stod klart började i ÖSK planeringen för att ta folkets vilja ad notam, att göra arrangemangen till mer än "bara en fotbollsmatch." Arbetsnamnet var från början klart "Nöjesfältet Eyravallen". Jag skall återkomma i ett senare inlägg med beskrivning av alla detaljer i vårt koncept. Vill bara påminna om att detta koncept var så lyckat och så i konsekvens med folkets önskemål att Svenska Fotbollsförbundet distribuerade konceptet i skriftlig form till samtliga övriga klubbar tillhörande Svensk Elitfotboll. Tillsammans med rekommendationen "Gack ut och gör sammalunda som ÖSK!". Men den bästa bekräftelsen på att ÖSK tänkt rätt var att publiksiffrorna på Eyravallen under ÖSKs fem första år i Allsvenskan (1989-1993) var 1000 åskådare fler per match än det allsvenska genomsnittet.

Bengt

söndag 20 januari 2008

Hjälten Mikael Fahlén

Året är 1988. Rolf Zetterlunds andra år som ÖSK-tränare. Det första hade slutat med en tredjeplats efter Djurgården och Eskilstuna, men ÖSK hade haft chansen ända in i slutomgångarna. Men nu var det som sagt 1988. Det var nu det skulle ske. ÖSK skulle fortsätta den allsvenska sejour som så snöpligt tog slut i Borås en oktobersöndag 1978. För tio år sedan.

Fyra omgångar återstod. ÖSK stod inför en svår bortamatch i Åtvidaberg. Inte så att Åtvid var en konkurrent till ÖSK om seriesegern i Div. 2 Norra, den konkurrensen svarade framförallt IFK Eskilstuna, återigen, och Vasalund för. Nej, alla matcher det här året hade nämligen varit svåra att vinna för ÖSK. Ett ramstarkt försvar (Dala-vallen) hade räddat poängen till ÖSK i mängder av jämna matcher. Bara, så här långt, 7 insläppta mål på 22 matcher. ÖSK var i det avseendet på väg att sätta ett svårslaget svenskt rekord. Men anfallsmässigt var det skralt, trots Bengt-Erik Gårdefors och Tomas Karlén.

När Åtvidaberg tofflade in ett ledningsmål på Kopparvallen, var det dags för den stora hjälten att ta scenen i besittning. Med en förlust mot Åtvid och bara tre omgångar kvar skulle ÖSK-avancemanget till Allsvenska hänga på en mycket skör tråd. Den stora hjälten visade sig vara en tunn, närmast bräcklig kille från dalsländska Mellerud vid namn Mikael Fahlén. Förutom det kvitteringsmål han så småningom åstadkom på Kopparvallen kom han att bli matchvinnare i samtliga därefter kvarvarande matcher. Med Mikaels i laget gjorde ÖSK sju seriemål. Av dom gjorde Mikael fem samt fixade dessutom till en straff i seriefinalen mot Vasalund. Här är resutaten i de fyra sista omgångarna, de som skickade ÖSK till Allsvenskan:

Åtvidaberg-ÖSK 1-1
ÖSK-mål: Mikael Fahlén

ÖSK-Väsby 1-0
ÖSK-mål: Mikael Fahlén

Vasalund-ÖSK o-3
ÖSK-mål: Mikael Fahlén 2, Lennart Sjögren 1 ( straff sedan Fahlén fällts)

ÖSK-Eskilstuna 2-1
ÖSK-mål: Mikael Fahlén 1, Tomas Karlén 1

Jag sticker fram hakan och påstår att ÖSK aldrig vunnit div. 2 Norra 1988 om inte Mikael Fahlén kommit in i laget och spelat sin osannolika hjälteroll i slutskedet av serien. Örebropubliken hade nog fått vänta ytterligare något år på allsvensk underhållning.

Bengt

lördag 19 januari 2008

Frågor kring fallet Yunus Ismail

Efter mitt inlägg om 22-årige Yunus Ismail som sä gärna vill spela fotboll i ÖSK men inte får därför att han står under utvisningshot, har jag fått många frågor om han öde. Jag har tyvärr inte kunnat besvara dem alla, men jag lovar att gräva i fallet och åter komma med svar i den takt jag får kunskap. Här är några av de frågeställningarna jag mött

1. Under de två sista åren före flykten,som slutade i Sverige, bodde han hos sin mormor i Kenya. Varför bodde mormodern i Kenya? Kan inte det förhållandet vara en anledning till att Migrationsverket tror mer på Kenya än på Somalia som Yunus hemland?

2. Yunus påstår att han är somalier.Han, och de i Sverige som biträder honom, jobbar intensivt för att bekäfta hans identitet. Om det kan bekräftas att han är somalier kommer han väl att utvisas dit? Det är ju den möjligheten som myndigheterna väntar på,. nämligen att kunna verkställa utvisningsbeslutet

3. Är det för att Yunus inte kunnat styrka sin identitet som det beslutats att han ska utvisas? Kan det beslutet hävas om indentiteten styrks?

4. Om han ändå utvisas till Somalia ( eller Kenya eller Tanzania), kommer han då att kunna återkomma till Sverige på laglig väg?

5. Myndigheterna har uppenbarligen ingenting emot att sökande av uppehållstillstånd spelar fotboll i svenska seriesystemet under tiden man väntar på beslut. Den möjligheten fanns ju för Alves i Örgryte och Malmö FF.
Är det bara Svenska Fotbollsförbundets nya bestämmelser, och inga lagar, som hindrar Yunus att spela i ÖSK?

5. På vilket sätt tar svenska myndigheter ansvar för Yunus under väntetiden, som varit flera år lång?

Det finns säkert fler frågor att få besvarade. Jag återkommer med mer info om Yunus Ismail.

Bengt







fredag 18 januari 2008

Dagens Kronblom

"Visst är svärmor bred över baken. Det vill jag inte sticka en stol under"

Vad hade hänt om inte om varit?

Hur hade fortsättningen för ÖSK blivit om inte Sebastian Henriksson med obändig vilja vunnit luftduellen i avslutningsmatchen mot Assyriska i Superettan 2006? Den viljestarka insatsen ledde till att alltid välplacerade måltjuven Hallilovic kunde rulla in bollen i tomt mål och säkra inte bara segern i matchen utan också ÖSKs allsvensk plats utan kval.

Det finns mängder av liknande matchsekvenser under ÖSKs fotbollshistoria som ger underlag för spekulationer hur fortsättningen blivit om inte om hade varit. En av de intressantast spörsmålen av den karaktären tycker jag daterar sig till en höstdag 1986 på Enavallen i Enköping då en rensning på mållinjen av en VSK-back i slutsekunderna räddade ÖSK från förnedringen att degraderas till tredjedivisionen. Den divisionen dvaldes ÖSK i säsongen 1939-40, men sedan dess har ÖSK aldrig varit lägre serieplacerad än i 2:an. Vad hade hänt med ÖSK om inte VSK-backen funnits till hands? Det som definitivt i n t e hade hänt var att året efter, 1987, inleddes den period som skulle bli ÖSKs framgångsrikaste någonsin.

Den gången i Enköping var det ingen ÖSK-are som förklarades som hjälte utan en back i Västerås SK. Men visst finns det många genuina ÖSK-are i hjälteroller. En kreerades av Ragnar Larsson, Sparlågan kallad, som med oerhörd vilja forcerade in bollen i mål i den avgörande kvalmatchen mot Surahammar på Råsunda 1946.

Surahammar var ÖSKs främste motståndare också några år senare, men då gällde det inte kval till Allsvenskan utan en ren avgörande seriefinal i Division 2 Norra. Segrande lag skulle ta steget upp i Allsvenskan. Det blev ÖSK som tog det steget och matchhjälte blev en handbollsspelare, Per-Olof Larsson. Denne gänglige yngling nickade till två gånger och gav ÖSK den viktiga segern.

Förunderligt nog skulle handbollsspelaren Peo spela hjälterollen igen, ett år senare. Då gällde det för ÖSK att i den sista Allsvenska omgången på Ryavallen i Borås ta båda poängen av hemmalaget Elfsborg. En uppgift som varit oerhört svår för ÖSK under alla år, men den här gången kunde inte ÖSK och framförallt inte Peo Larsson stoppas. ÖSK vann med 2-0 och Peo gjorde förstås båda målen. Hade Peo gjort ett mål till hade Elfsborg degraderats. Nu blev det istället AIK som fick bita i det sura äpplet.

Jag tänker återkomma med flera liknade heroiska ÖSK-insatser i kommande inlägg. Vill dock avslutningsvis påminna om den fenomenala straffräddning som Anders Karlsson gjorde i hemmamatchen mot Degerfors hösten 1986. Straffmöjligheten fick Degerfors i slutet av matchen vid läget 0-0. Men Anders räddade på ett mirakulöst skickligt sätt, vilken var lika avgörande för ÖSKs väl och ve det året som någonsin den inledningsvis relaterade räddningen på mållinjen i Enköping. Undras om någon ÖSK-keeper någonsin gjort en mer spektakulär räddning?

Bengt

torsdag 17 januari 2008

Dala, Ola och Yunus

Det händer saker i Örebro.
En av Sveriges bästa mittbackar i fotboll någonsin, Sven "Dala" Dahlkvist, skall pröva på skådespelaryrket. Den grabben bangar inte för att pröva på det mesta. När han fortfarande var kvar i fotbollens värld prövade han att testa sin förmåga att styra även utanför planen. Han nappade, egentligen utan att tveka, på att ersätta dåvarande ÖSK-direktören Göran Wickström när denne hastigt lämnade ÖSK -skutan i början på 90-talet.

Därför har "Dala" lyckliggjort ÖSK både som spelare, tränare och klubbdirektör. Epoken "Dala", från spelare via tränare till klubbdirektör, är ÖSKs framgångrikaste fotbollsperiod någonsin. Naturligtvis kommer han att lyckas även på den nya scenen. Undras förresten när Peter Flack ska upptäcka "Dalas" talanger som entertainer och clown?

Även Ola Ström trampar in på en ny scen. Han lämnar chefsposten på Allehandas politiska redaktion för att förnöja Fastighetsägarens, eller vad nu fastighetsägarföreningens tidskrift heter, läsare med sin spetsiga formuleringskonst. Naturligtvis blir det också inlägg signerade Ola i papperstidningar landet runt. Någon måste ju tala om för oss andra hur många klåfingriga regler som förmörkar vardagen för fastighetsägare i Sverige. I motsats till i t ex USA och Irland. Jag väntar med spänning på Olas första insats för Mellansveriges fastighetsägare.

Förmodligen är det glada dagar just nu för såväl "Dala" Dahlkvist som Ola Ström. Mindre roligt är det för ÖSKs unge somalier Yunus Ismail, som verkligen inte vet ett dyft hur hans framtid skall gestalta sig. Eller på vilken scen han ska agera.. Han är dömd till utvisning av Migrationsverket för att han inte kan presentera godtagbara identitethandlingar. Utvisningen kan dock inte verkställas eftersom inget land är villigt att ta emot honom. Det enda land som välkomnar honom är Sverige. Inte det byråkratiska betongsverige förstås, men det Sverige som representeras av medborgare som fortfarande har det sunda förnuftet i behåll och förmågan kvar att känna empati. Allra mest välkommen är han i Örebro och framförallt i Örebro SKs fotbollsverksamhet där han är en utomordentligt omtyckt lagkamrat och därtill en duktig fotbollsspelare. Men fotboll får han inte spela. Det har Svenska Fotbollförbundet bestämt. När brassen Afonso Alves, som spelat ett antal år i Malmö FF fast han varit i liknande situation som Yunus, lämnade landet för spel i Holland, var det time för Lagrell & co att täppa till möjligheten för invandrare, att i avvaktan på uppehållstillstånd, förgylla den trista väntan med att lira fotboll. Men det är framförallt betonginstitutionen Migrationsverket som agerar förnuftsvidrigt. Eller är det lagstiftarna, det vill säga de som sitter i den svenska riksdagen. Ni med makt och med förnuft och empati i behåll - träd fram!

Istället för att göra ingenting och klara uppehället genom kommunens och enskilda privatpersoners insatser så skulle han bli en glad arbetstagare (fotbollsspelare) hos arbetsgivaren Örebro SK. Han skulle få en hygglig lön, han skulle betala skatt och han skulle få chansen att förnöja tiotusentals örebroare med sina fotbollskonster.

Yunus måste känna sig som tjuren på tjurfäktningarenan som, innan den avgörande stöten, vädjande tittar upp mot publikhavet, undrande om det där inte finns en enda representant för vanlig normal medmänsklighet. Men det var förstås i sagans värld och inte i den svenska verkligheten.

Bengt

onsdag 16 januari 2008

ÖSK-minne 26 "Straffarna på Ullevi"

1992 bestod fotbollsallsvenskan av tio lag, där lagen 1-6 i sluttabellen kvalificerade sig till Mästerskapsserien. Övriga fyra lag fick fortsätta i Kvalsvenskan för kvalification till nästkommande års Allsvenska. ÖSKs ambition var naturligtvis att vara ett av de sex lagen i Mästerskapsserien, men den ambitionen dödades effektivt av en domare från Alingsås, Christer Drottz.

Efter 16 av de 18 omgångarna i grundserien stod striden om den sjätte och sista platsen till Mästerskapsserien mellan IFK Göteborg, Djurgården IF och ÖSK. I den 17:e omgången skulle IFK Göteborg och ÖSK mötas i en helt avgörande match på Gamla Ullevi.

ÖSK tog ledningen i den 10:e minuten genom Hasse Holmqvist som mycket skickligt lyckades förvalta en chans som egentligen inte såg ut som en chans. Med ett till bristningsgränsen förlängt ben lyckades han få bollen förbi Thomas Ravelli i IFK-målet. ÖSK behöll ledningen halvleken ut. Under 22 minuter i den andra halvleken lyckades domaren Christer Drottz med konsttycket att leta fram tre straffsituationer till IFK:s fördel.* Samtliga stramarna sattes med skicklighet i mål av Stefan Rehn. Med god vilja kan den tredje straffen godkännas medan de två första var av kategorin "horribla". Detsamma tyckte uppenbarligen också domarkontrollanten eftersom Drottz saga som elitdomare därefter inte fick någon fortsättning.

Jag kom att tänka på den här matchen när jag häromdagen läste nättidningen Sourzee där en pajsare vid namn Andreas Johansson under epitetet "Blåvit in i märgen" skriver följande som avslutning av en krönika som egentligen handlar om förhållandet mellan journalister och anhängare:

"Den enda bra domare som någonsin dömt IFK Göteborg var Christer
Drottz. Han blåste tre straffar för IFK mot Örebro och räddade därmed
vår slutspelsplats. Men han var ju från en förstad till Göteborg, så han
förstår hur fotboll ska spelas och en domare ska blåsa"

Jojo, synd att en så bra domare inte fick fortsätta på elitnivå.

ÖSK hamnade således i den mystiska serien som kallades för Kvalsvenskan. Men något riktigt kval för anhängarna blev det inte. ÖSK klarade det allsvenska kontraktet med glans. Efter en trög inledning dock.

Bengt

* Det har tidigare hänt att ett lag fått sig tre straffar tilldelade i en och samma allsvenska match, men det har aldrig tidigare ( och inte senare heller) skett inom så kort tidsrymd

tisdag 15 januari 2008

Lunchtolvan återsamlas

I morgon är det dags för Lunchtolvan att återsamlas efter jul- och nyårsuppehållet. Jag vet att det finns medlemmar i gruppen som lidit alla kval av att inte fått dryfta ÖSK-frågor under nästan en hel månad. I varje fall inte med så engagerade och enögda entusiaster som vännerna i Lunchtolvan. Det här med "enögda" har alla accepterat eftersom jag alltid kompletterat omdömet med att de är enögda på ett charmigt sätt. Men i det gänget kommer till exempel aldrig Degerfors IF att få en rättvis bedömning.

Jag gissar att många frågor och synpunkter har ackumulerats under uppehållet, så ämnen att ventilera under lunchtimmarna kommer inte att saknas. Det har nämligen hänt saker sedan vi senast sågs; senast att Samuel Wowoah skrivit på för en treårsperiod. Skulle tro att det beskedet var ett glatt sådant för alla i gänget. Liksom, naturligtvis, att Magnus Kihlberg äntligen godkänner svartvit matchdress. Magnus var aktuell redan på den tiden då flera av Lunchtolvans medlemmar hade ansvarfulla uppdrag i klubben.

Några dagar senare är det dags för pokergänget att starta vårsäsongen. Det våras för lunch- och pokerräven!

Bengt

Dagens Kronblom

"Svärmor undrar om det inte finns kontaktlinser för blindstyren"

Den förlorade synskärpan

Jag uppfattade det som att jag var pionjär när det gällde att förbättra passningsspelet genom att använda linser. Jag var väl inte mer än 25 när jag märkte att jag gjorde misstag på plan som hade med min dåliga syn att göra. Framförallt var det avståndsbedömningen, den för en fotbollsspelare så viktiga, som var kass. Jag såg framför mig ett fotbollsliv med glasögon innan jag fick kännedom om lösningen på mitt problem. Kontaktlinser!

Nu var det inte så att det bara var att stega in hos närmaste optiker och köpa ett par linser. Nej, jag fick direkt klart för mig att det var ett fåtal i branschen att vända sig till. Den närmaste för mig att kontakta fanns i Stockholm. Jag beställde tid, åkte till Stockholm och genomgick en undersökning som inte bara gällde synskärpan utan också mätning av ögonglobens form. Det var, sa man, ytterst viktigt att den lins man skulle tillverka åt mig hade exakt samma rundning som globen. I annat fall skulle inte linsen sugas fast mot ögat.

Jag fick mina linser. Jag provade och såg bättre. Men dom var inte behagliga att ha. De skavde, men det skulle gå över lovade man från optikerhåll. Men, det var det viktigaste, jag skulle få bättre möjligheter att lyckas på fotbollsplanen. Det var min tro. Den första matchen med min mya skarpare syn var i en DM-final på Eyravallen mellan IFK Kumla, där jag spelade då, och Örebro SK. Det blev fiasko, inte bara för IFK, utan för min egen del. Jag såg nämligen sämre än någonsin och närmast famlade mig igenom matchen, som slutade 3-1 till ÖSK:

Jag hade testat linserna flera dagar före matchen och konstaterade att de fungerade även om det inte kändes behagligt . Den dåliga funktionen under matchen var både förvånande och smått obegriplig. En delförklaring gavs direkt efter matchen då jag skulle ta ut linserna. På ena ögat stod ingen lins att finna. Jag hade uppenbarligen tappat en lins ute på Eyravallens gräsmatta. Att försöka hitta den lilla genomskinliga tingesten ute på planen var inte att tänka på. Att hitta en nål i en höstack måste vara oändligt mycket lättare.

Några dagar senare när jag skulle pröva att använda den kvarvarande linsen stod hela problemet plötsligt klart. Den lins jag skulle applicera visade sig vara i dubbel upplaga, vilket inte var så lätt att upptäcka eftersom de sugit fast i varandra. Jag hade alltså spelat matchen på Eyravallen med båda linserna på samma öga. Skönt att det upptäcktes innan jag alltför upprörd hann ringa till Stockholm och klaga på "dom här förbannade linserna".

Fortsättningen blev att jag under många år framåt hade nytta av mina linser, även om dom aldrig var behagliga att ha. Men det tänker man ju inte på under en fotbollsmatch där man själv är en av de agerande.

Jag var inte pionjär som fotbollsspelare med linser. Det visade sig att ÖSK:s Sven-Olof Askerblom varit snäppet före. Men mig veterligt har aldrig "Svecke", som han kallades, spelat med båda linerna på samma öga. I det fallet var jag nog först på plan.

Bengt



måndag 14 januari 2008

Effektiva farthinder

Får jag uppmärksamma läsarna på var stans effektivaste trafikhinder finns. Jag anser att man vid infarten till den parkeringsplats där besökare hälsas välkomna till Naturreservatet Oset har lyckats fullständigt. De kratrar som finns i grusvägen är hart när omöjliga att passera. Litet okonventionellt kanske med den typen av hinder, men ansvarig förvaltning inom Örebro Kommun tycker uppenbarligen att det fungerar bra. Annars skulle inte hindren ha fått göra sitt effektiva arbete under så läng tid som 5-6 år.

Bengt

Ingen julgransplundring precis

I maj 2003 hade de amerikanska styrkorna tagit kontrollen över Bagdad. I det kaos som uppstod passade många av stadens invåndare på att plundra stadens affärer på varor. Ett tilltag som hela världen tog avstånd ifrån. Utom, ska sägas, av "vår" tidning, Nerikes Allehanda, som tvärtemot all anständighet uppmanade bagdadborna att ta för sig . Nu när tillfälle bjöds. Jag reagerade på mitt sätt genom att skriva nedanstående rader till Allehandas insändarredaktion. Naturligtvis skedde inget införande i papperstidningen


"Det är ofattbart hur Allehandas ansvarige utgivare har kunnat godkänna Ola Ströms ledare i torsdagens tidning för publicering. Visst har Ström rätt att gråta glädjetårar över Irakregimens fall, men han har banne mig ingen rätt att uppmana de befriade att fortsätta den plundring som av alla sansade bedömare ses som ett mycket allvarligt hinder för en rekonstruktion av samhällsapparaten i demokratisk riktning i det krigshärjade landet. Rapporterna talar om rena anarkin i Bagdad med plundringsraider som nu till och med drabbar sjukhusen. Till Ola Ströms stora tillfredsställelse får jag förmoda. Några tårar förmår han i varje fall inte klämma fram, inte ens inför de förfärande bilderna av sårade och döda barn. "


Den texten är snart fem år gammal. Jag kom att tänka på den och på Ola Ströms ledare när det i vår fredliga del av världen var dags för plundring av helt annan karaktär. Julgransplundring.

Bengt

söndag 13 januari 2008

Dagens Kronblom

"Jag kommer ihåg när jag fick fingrarna i kläm under locket. Sofflocket"

Ont i fingrarna av mössan på

Jag fick följa med syster Birgit till söndagsskolan i Brånsta, men hon ville inte ha mig med till den efterföljande högmässan i Kumla kyrka. Hon beordrade mig bestämt att cykla hem till Sånnersta, vilket jag naturligtvis inte gjorde, fast besluten som jag av någon anledning var att vara med på högmässan.

Av slutet på den här berättelsen kan man utläsa att jag när den här händelsen utspelade sig gick i första klass och Birgit i sjuan. ”Pärlhönan” undervisade nämligen bara i småskolan, klasserna 1 och 2.

Nåväl, när Birgit och hennes kompisar hunnit så långt att hon inte skulle upptäcka att jag inte följde hennes uppmaning, så trampade jag efter uppför Södra Mos-backen och vidare Kungsvägen till kyrkan. Till historien hör att jag den här dagen hade på mig en brun skinnluva som räckte ner över öronen och som jag, ve och fasa, glömde att ta av mig när jag gick in i kyrkan. Som om det var på en bioföreställningen gick jag dessutom hela kyrkogången fram och satte mig på en av de första bänkraderna. Som om prosten Wilén var en filmstjärna. Hade jag istället valt en mer undanskymd plats i de bakre regionerna hade det här troligtvis inte blivit någon händelse att minnas. För i och med att jag dels kom sent, när de flesta besökarna redan tagit plats och dels vandrade hela kyrkgången fram, blev jag iakttagen. Med mössan på.

Dagen därpå i klassrummet började vår lärarinna, Pärlhönan kallad, lektionen med att berätta den förfärliga historien om hur hon vid kyrkobesöket dagen innan fått se en pojke som uppträdde i kyrkan med mössan på under hela högmässan. Och inte nog med detta, det var en pojke som tillhörde hennes klass och som hon alltså misslyckats att uppfostra till en god kristen. Därefter gick hon, utan att säga mitt namn, fram till mig, lyfte på bänklocket och såg till att mina fingrar var emellan när hon släppte ner locket. Jag fick inga bestånde men, så locket släpptes nog inte från högsta höjd. Men ont gjorde det och kränkningen var djup. Jag lovar att jag inte hade en aning om att jag var den pojken hon berättade om, förrän hon kom fram till min bänk.

Det hände att människor får ta emot utmärkelser postumt. Om det går att anmäla människor postumt för misshandel, så gör jag det nu med Pärlhönan.

Pärlhönan var sannerligen inte min favoritlärarinna, kanske mindre för den här händelsen som för det faktum att hon gav mig betyget BC i gymnastik.

Bengt

lördag 12 januari 2008

Därför kom aldrig Sannahearna

Det var alltid Sören Duberg och jag som gjorde upp om fotbollsmatcherna mellan Brånsta och Sannahed. Den första matchen skolorna emellan spelades i Sannahed och slutade med förkrossande 6-0 till ”hearna”. Den segern tyckte vi var litet fuskig eftersom Sannahed hade förstärkt sitt lag med Hans ”Stubb” Ekman, som vid den tiden var etablerad pojklagsstjärna i IFK Hallsberg och inte gick i Sannaheds skola.

Dags för Sören och jag att göra upp om dagen för returmatchen på Torps fotbollsplan, en plan där mittlinje och straffområde markerades med diken med inte försumbart djup. Dag och tid bestämdes och jag informerade de skolkamrater som var kvalificerade att delta att infinna sig i Torp i god tid. För att riktigt förstå det jag nu ska berätta ska man veta att organiserade fotbollsmatcher på skolnivå den här tiden var väldigt ovanliga, det kanske bara blev totalt en tre-fyra matcher per år.

Returmatchen mot Sannahed var alltså en stor sak, så stor att jag inte vågade förmedla det tråkiga budskapet till mina kamrater att Sören Duberg några timmar före matchstart ringt hem till mig och meddelade att det inte skulle bli någon match. Han hade inte fått ihop lag. Vårt lag samlades vid Torp och alla blickade ner mot vägen bortåt Elis Erikssons till för att se när cykelkaravanen med fotbollsspelare från Sannahed skulle dyka upp. Jag spelade med och undrade varför det dröjde och var nog också med och svor ve och förbannelse över svikarna från Sannahed som inte kom. Benny, Karl-Evert, Birger, Gunnar med flera vet än idag inte det rätta skälet till att Sannahed aldrig kom till match.

Till historien kan väl höra att matchen kom till stånd senare samma år och att vi kvitterade, det vill säga vi vann med 6-0. Så mycket betydde det att ha gropiga Torp som hemmaplan. Jag gjorde i den matchen ett kanonmål ”ribba in” vilket kommenterades av förut nämnde ”Stubb” Ekman med: ”Vilken smak”. Jag uppfattade då hans kommentar som beröm och var stolt för att det kommit just från honom, vilket jag också många år senare påminde honom om och tackade honom för. ” Vadå, jag menade att du hade tur” blev hans svar.
Aldrig får man va riktigt glad.

Det förtjänar att nämnas att när returmatchen till slut kom till stånd blev det inget snack om varför de uteblivit vid det tidigare överenskomna tillfället. Det vill jag kalla tur.

fredag 11 januari 2008

Norrköping överraskar och ÖSK blir 10:a

IFK Norrköping blir som nykomling den stora överraskningen i 2008 års Allsvenska, men den första vinnaren i Sveriges första riktiga fotbollsliga blir Malmö FF. Förra årets vinnare IFK Göteborg blir bara 7:a. Hur jag vet det? Jag har spelat igenom spelprogrammet- 30 omgångar- med mitt eget unika system som har en ytterst liten felmarginal. Så här kommer Allsvenska sluttabellen att se ut:


1. Malmö FF
2. IFK Norrköping
3. IF Elfsborg
4. Kalmar FF
5. Djurgårdens IF
6. Helsingborgs IF
7. IFK Göteborg
8. Hammarby IF
9. AIK
10. Örebro SK
11. Halmstad BK
12. GIF Sundsvall
13. Gefle IF
14. GAIS
15. Ljungskile
16. Trelleborg

ÖSK stannar på 35 poäng, som man spelar hem genom 7 segrar och 14 oavgjorda. Med de 14 oavgjorda matcherna slår man sitt gamla oavgjordarekord på 13 matcher. Men då var förstås det totala antalet matcher bara 22 mot 30 i år. Malmö FF blir först med att nå 70 poäng i Allsvenskan.

Jag ber ursäkt om jag förstört spänningen.

Bengt

Kumlacenter Nordahls jämlike?

Det var varken Örebro Sportklubb eller IFK Örebro som var först med att fostra landslagsaktuella fotbollsspelare i Närke. Det var faktiskt IFK Kumla om man får tro klubbens hemsida, avdelning "historik". Där kan man läsa följande:

"Av gamla referat att döma var Walter Hoffner stor, oöm, teknisk och snabb. Han sköt bra med båda fötterna. Tunga skott från håll och välplacerade närskott. Hans specialitet var genombrottsförmågan och förmågan att hitta målet. Walter var litet längre än den legend som skulle komma i landet - Gunnar Nordahl, men likheterna var slående.

Göte Ferm fick också en efterföljare med samma spelstil - Orvar Bergmark

Levi Sjöborg var ganska storväxt även han, med spänst från friidrotten. Han var speciellt bra på huvudet.

Dessa tre togs ut att prövas i B-landslaget, men IFK skrev och fick nomineringarna upphävda då klubben behövde dem. Där försvann deras stor chans, då de allsvenska lagen redan uppmärksammat dem, liksom Svenska Fotbollsförbundet."

Det var 1929 eller 1930 som de tre spelarna uttogs att testas i B-landslaget. Man kan nog hålla med författaren av artikeln på hemsidan om att "där försvann deras stora chans", men fortsättningen är inte särskilt begriplig "då de allsvenska lagen redan uppmärksammat dem, liksom Svenska Fotbollförbundet".

Vad jag vet blev det aldrig några landslagsmän av de tre. Inte heller fick de någonsin chansen i något allsvenskt lag. Men om inte IFK sänt den där skrivelsen ....

Den hitills ende spelare som fostrats i IFK Kumla och som blivit svensk A-landslagsman är Mattias Jonsson.

Tunnlarna i Säbylund

Jag hade ryktesvis hört att ett gäng grabbar på lördagarna samlades vid en tillfrusen damm i Säbylund och spelade bandy. Jag anade en motsvarighet till somrarnas fotbollssamling i Torp, det vill säga att det var fritt fram för var och en att vara med och spela. Jag tog på mig bandyrören hemma i Sånnersta, trädde på skridskoskydden av trä och cyklade iväg den 6-8 kilometer långa vägen till Säbylund.

Ryktet talade sant, det var full fart på bandyspelet på en damm nära herrgården. Så vitt jag kunde se var det ingen av grabbarna jag kände igen, men helt klart var det spelare som var betydligt äldre än jag. Jag ställde mig vid dammkanten och hoppades att någon skulle uppmärksamma mig och bjuda in mig till spel. Det skedde också men först efter sisådär en halvtimme då en av spelarna på isen var tvungen att bryta upp och åka hem. Först då uppmärksammade man mig och frågade om jag ville vara med. Men det var ”en bjudning med armbågen” och enbart för att man skulle bli lika många spelare i vardera laget.

Det är nu den synnerligen bagatellartade händelsen inträffade. Jag fick av mig träskydden och skrinnade blygt ut på isen, fick ganska omgående bollkontakt och lyckades i en första aktion trilla bollen mellan skridskorna på en vilt attackerande motståndare. Jag hade bollen under kontroll men fick en ny vilt attackerande spelare emot mig, som också han inbjöd till en tunnel. Två tunnlar i blixtrande följd och fösning i mål var min första insats som ersättare för liraren som måste åka hem. ”Det var som fan” hörde jag bakom min rygg, men jag vet inte om det var någon av de två som åkt på en tunnel eller om det var en medspelare.

Med ens blev jag en respekterad polare som fick berätta vad jag hette, var jag bodde och vilken lag jag spelade i. Men jag berättade aldrig att mina enda meriter var ensam-bandy på Larssons damm i Sånnersta. Jag återkom ytterligare några lördagar till dammen i Säbylund men något upprepning av tunnlarna från premiären blev det aldrig. Men jag var alltid en av dom som valdes först vid delningen före matchstart.

Jag har aldrig fått klart för mig vilka mina bandykompisar i Säbylund var, men långt senare i livet träffade jag en grabb, jag tror han heter Gösta Karlsson, som klart kom ihåg mina premiärtunnlar på dammen i Säbylund. Men, det ska villigt erkännas, jag blev aldrig någon bra bandyspelare, trots succén i Säbylund.


Bengt

Dagens Kronblom

"Hörde på radion att Växjö inte haft en enda soltimma under december månad. Tur då att man har solstrålen Lagrell"

torsdag 10 januari 2008

Ett jobb för Räddningstjänsten

Jag har inte bara bogserat en motorcykel genom halva Bohuslän, jag har också haft andra aktiviteter för mig på vår västra kust. Jag har till exempel varit bergsbestigare. Nämligen i Åsa i Halland där Kumla Barnens Dag-kommitté hade en barnkoloni. Och har än i dessa dagar. Jag var med i den allra första kontingenten kumlabarn till den härliga anläggningen fem mil söder om Göteborg.

Denna vistelse var synnerligen minnesvärd med mängder av sol, bad, fotboll och Lisebergsbesök Men också en händelse av mer negativ karaktär. Vid den i övrigt sandfyllda badstranden i Åsa finns en i det närmaste lodrät klippformation av avsevärd höjd. En baddag tog jag mig orådet före att starta en bergsbestigning uppför denna klippa, ett äventyr som höll på att sluta med förskräckelse. När jag kommit något mer än halvvägs upp till krönet, fann jag att en fortsättning var omöjlig och bestämde mig för att avbryta projektet och klättra ner igen. Vad jag inte räknat med var att det är oändligt mycket svårare att klättra ner än att klättra upp. Det är mycket svårare att se och känna var man kan få fäste för fötterna. Jag kom alltså varken upp eller ner och blev fssanfullt rädd och ropade på hjälp.

Min nödsituation uppmärksammades av en ledare på kolonin, Set Norlander. Han och ett antal andra människor samlades vid foten av klippan och resonerade om hur man skulle gå tillväga för att hjälpa den nödställde. Det var nog många som trodde sig kunna klättra upp till min position, men att kunna klättra ner - eller upp - med mig som börda var svårare att tänka sig. Man kom slutligen fram till att brandkåren skulle kunna ge den bästa assistansen. Det var också brandmän från närliggande Kungsbacka som blev min räddning.

Jag har märkligt nog förträngt hur själva räddningsaktionen gick till, men jag har ett svagt minne av att jag kom upp till krönet och inte ner till foten av klippan. Det sas att Barnens Dag-generalen själv, John Norlander, blev väldigt upprörd när han fick höra talas om händelsen, men jag aldrig själv några bannor för mitt tilltag. Vad jag kan minnas. Men dom som hade ansvaret för oss ungar fick nog höra ett och annat.

Kumlagården i Åsa finns alltså fortfarande kvar och frekventeras numera inte bara av kolonibarn utan även av fotbollslag. En träningsvecka i Åsa är numera standard för till exempel IFK Kumlas fotbollslag, men även för föreningens olika ungdomslag. Jag har själv senare i livet varit lägerledare en vecka då ett ungdomslag med icke obekante Mattias Jonsson var där på läger.

Bengt

onsdag 9 januari 2008

Allsvenskan blir en riktig fotbollsliga

För första gången sedan Allsvenska startade 1924 kommer serien att bestå av så många lag som 16. Tidigare har förändringar av antalet lag berott på publikminskningar, men det kan knappast vara anledningen denna gång. Man får gå tillbaka till 1965 för att hitta en snittpublik i paritet med årets, som varit 10.258. Imponerande!

Så här har antalet lag i Allsvenskan skiftat under åren:
1924-1972 12 lag
1973-1981 14 lag
1982-1990 12 lag
1991-1992 10 lag i en grundserie, de sex bästa lagen till Mästerkapsserie
1993-2007 14 lag
2008- 16 lag

Under senare delen av 80-talet minskade den Allsvenska publiken på ett sätt som skrämde de styrande inom svensk fotboll till förändringar som ändade i förskräckelse - publikmässigt. Om vi håller oss till de förändringar som gällde Allsvenskan så ledde förändringen till en grundallsvenska på 10 lag där de sex första lagen gick vidare till en Mästerkapsserie. De två åren med detta seriesystem ledde till allsvenska publiksiffror som inte noterats sedan Allsvenskans barndom, närmare bestämt 1926. 1991-1992 var snittpubliken 4747 resp. 3990. Båda de här åren hade ÖSK med publik än det allsvenska snittet, men ändå med dagens mått mätt mycket låga siffror.

När man efter de två katastrofåren återgick till en normal Allsvenska på 14 lag ökade publikintresset succesivt om än ganska svagt ända tills vi kom in på 2000-talet. Från 1989 till 1996 hade ÖSK under varje år högre hemmasnitt än det totala allsvenska snittet.

Det finns inget skäl att tro annat än att den nya Allsvenskan, som antalsmässigt blivit en riktig liga av internationellt snitt, kommer att bli en publikmässig succé. Det kommer till exempel IFK Norrköping att se till. Eftersom det är fler lag än någonsin tidigare och därmed fler matcher, dristar jag mig till att tippa att aldrig tidigare så många människor sett allsvensk fotboll som under år 2008.

Bengt

Rädd för bilar- och slädar

Jag har en känsla av att det var snörikare vintrar förr, för så där 50-60 år sedan. Under alla omständigheter var det mer snöpulsning. Där jag bodde i Sånnersta utanför Kumla var det bönderna själva som fick ansvara för snöröjningen på byvägarna och det gjorde de med häst och v-formad plog Men det var bara "huvudleden" som plogades, inte till exempel den kortare vägen till Kumla via Örsta Kulle. När man vinterkvällarna skulle hem till Sånnersta från bion eller vad det var, fick man ta den längre vägen via Södra Mos.

Den händelse jag nu avser att berätta var från de åren då jag fortfarande var extremt rädd för bilar. Jag såg av någon anledning en presumtiv illgärningsman i varje bilförare och hoppade regelmässigt ner i diket då en bil nalkades. Så gjorde jag också den här snörika, mörka kvällen då jag var på väg hem efter en biokväll. När jag kommit nedanför Södra Mos-backen kom en bil bakom mig. Det var aldrig tal om att stå kvar vid vägkanten och försöka lifta, utan jag hoppade ner i diket och hoppades att den "illvillige" föraren inte skulle se mig. Det gjorde han inte heller. Men en ny chans till lift yppade sig.

När det strax efter hördes bjällerklang blev skräcken inte lika stor. Häst och släde var inte på långa vägar lika skräckinjagande. Tvärtom såg jag nog en chans att få åka med, i varje fall upp till Bergmans loge. Eftersom jag i mörkret inte såg vem slädföraren var, vågade jag inte skrika fram någon fråga om jag fick åka med. Istället sprintade jag ikapp ekipaget och hoppade upp på medarna baktill på kälken. Jag närde nog en förhoppning att slädföraren antingen inte skulle märka min närvaro eller inte bry sig om det.. Men så icke. Istället vände han sig om och snärtade till mig med piskan med klar avsikt att jag skulle släppa taget och hoppa av. Vilket jag också gjorde och promenerade de kvarvarande kilometrarna hem till Sånnersta. Jag var 12 år gammal.

Jag minns att det var först när slädföraren vände sig om och snärtade med piskan som jag såg vem han var. Och han kände med all säkerhet igen mig. Det var grannbonden. En bra illustration av förhållandet mellan bönderna och oss andra. På den tiden ska jag tillägga.

I fortsättningen var jag lika rädd för slädekipage som för bilar och bilförare.

Bengt

tisdag 8 januari 2008

Dagens Kronblom

"Det är härlig med dom gamla fina bandyarenorna, som Stockholms Stadion, Zinkensdamm och Larssons damm i Sånnersta"

Den gulbruna bandybanan

Isen på min enmans bandyplan låg aldrig spegelblank precis. Men den hade fördelen att den låg nära och, framförallt, jag fick rå om den alldeles ensam och ostörd. Inte ens Ernst Larsson, som ägde bandyplanen, brydde sig om mina matcher, trots att jag aldrig frågat honom om lov att utnyttja isytan.

Varför isen aldrig låg spegelblank? Jo, det kom an på att grunden för isytan var en så kallad gödseldamm, klart färgad gulbrun av all spillning från Larssons kossor. Jag kan än idag se framför mig den gulbruna isrektangeln med ytmått anpassat för enmansspel. Visserligen hade inte dammen rektangelns form, men den bandybana jag med stor frenesi och oerhört konsekvent skottade fram fick med snövallarnas hjälp bandybanans form.

Vintrarna 1946-48 hade Larssons damm en oerhörd dragningskraft på mig. Vid förvinterns första köldknäpp var jag där och prövade bärigheten på isen. Eftersom vattnet i dammen var höggradigt utspätt med kossornas varma spillning, var isläggningen alltid litet senare Larssons damm än på andra vattenytor. Å andra sidan var dammen så grund att den , trots vattentemperaturen, ganska snart blev bottenfrusen och då hart när omöjlig att plurra i.

Så snart snöflingor börjat falla var jag där med min skyffel och gjorde planen spelbar. Klart är att jag ägnade oändligt mycket mer kraft åt snöskottning av Larssons damm än röjning hemma vid huset i Sånnersta. Det var i min värld mycket viktigare att en match mellan två av den tiden storheter i bandy, Karlstad- Göta och Örebro SK, kunde spelas på utsatt tid, än att den 75 meter långa vägen hemma mellan boningshuset och utedasset var framkomlig.

Det förhållandet att lagen tillsammans bara hade en spelare på planen betydde att regelverket måste vara enkelt utan möjligheter till fusk. Ändå hände det påfallande ofta att Örebro SK:s gulsvarta lag gick segrande ur matcherna och alla tre åren vann turneringen på Larssons gulbruna damm i Sånnersta utanför Kumla. Lag som Kumla och Mjölby, som av outgrundlig anledning alltid fick var med i turneringen trots att de bara var dividion 2-lag, belade alltid de två sista platserna i tabellen.På något sätt kändes det mest lik verkligheten om ÖSK vann och Kumla och Mjölby kom sist. Jag har förresten ett klart minne av att min bror Ingemar stod i Mjölbys mål. Han var naturligtvis chanslös när Tjappe Magnusson i ÖSK och Nicke Bergström i Nässjö fyrade av sina kanoner.

Märkligt nog stod det aldrig en rad i vare sig Nerikes Allehanda eller Örebro-Kuriren om de högintressanta matcherna på Larssons damm. Men i ÖSK:s kommande jubiléumsskrift måste de väl få ha sin givna plats.

Jag tror ingen mer än jag har minnen av Larssons damm, i varje fall inte i dess roll som allsvensk bandybana. Så vitt jag kan minnas var jag alltid ensam och jag är inte ens säker på att jag nämnde för någon att jag hade en egen bandybana. Den hemligheten är härmed röjd.

Det är nu 60 år sedan den sista allsvenska bandymatchen spelades på Larssons damm i Sånnersta. Jag tror att det var Slottsbron och Örebro SK som var sista paret ut. ÖSK vann!

Bengt

måndag 7 januari 2008

Uddling mångårig medarbetare i NA

Mitt inlägg med rubriken "Uddling har svarat" avslutade jag med: Förresten; vad har karln gjort från 1990 itll en bit in på 2000-talet? Från total anonymitet till sportchefsjobb på Stora Nerikes Allehanda på nolltid, eller...? Någon som vet?

Jo, någon visste, nämligen Anders Uddling himself. Så här ser hans karriär på Nerikes Allehanda ut:

1990-1997 Nyhetsreporter på allmänna redaktionen med diverse grävjobb på meritlistan
1998-2002 Nyhetschef
2003- Sportchef

Som mångårig prenumerant på tidningen skäms jag över att inte tidigare uppmärksammat hans journalistiska insatser.

När NA för någon dag sedan redovisade BK Forwards bidrag till svensk elitfotboll var det samtidigt ett litet svar på den kritik jag riktat mot främst Anders Uddling. Man visade att min analys över ÖSKs lyckade respektive misslyckade rekryteringar av lokala talanger inte var helst fullständig. Jag hade missat att också Richard Nilsson och Mikael Mårtensson smitit förbi ÖSK:s talangscouter och etablerat sig som allsvenska spelare i Örgryte resp. Degerfors. Tack NA, nu börjar redovisningen bli korrekt, om nu inte Uddling återupptar sitt grävande och hittar någon mer spelare som gått ÖSK förbi.

1. ÖSK har under åren 1987-2007 värvat 38 spelare från distriktsklubbar. 32 av dessa har nått allsvensk status i klubben
2. Under samma period har 7 spelare från klubbar i distriktet blivit allsvenska spelare utan att ha passerat ÖSK. Två av dessa har dock kommit till ÖSK efter karriärer i andra klubbar.
3.Under 2007 har 5 spelare valt andra allsvenska klubbar än ÖSK för sina fortsatta karriärer.


Bengt



söndag 6 januari 2008

Dom roligaste matcherna

Jag har spelat mängder av roliga fotbollsmatcher i mitt liv, men aldrig några som varit så roliga som dom som utspelades på gräsmattan hemma i Sånnersta.

Jag minns sommarkvällarna då Folke, Arne, Pelle, Peo och Mats kom cyklande från Kumla för att tillsammans med mig spela fotboll under några timmar på den illa slitna gräsmattan mellan boningshuset och den bortre dödlinje, som utgjordes av en källarkulle och en rad körsbärsträd. Till yttermera visso utgjorde en fullvuxen björk, omgärdad av ett stenparti, ett avsevärt hinder, placerad som den var som en extra, stationär, vänsterback. Men dessa små skönhetsfel på matcharenan parerades galant med fin teknik och sprudlande spelglädje.

Det här var alltså glädjestunder för mig som egentligen återkom alldeles för sällan. När en matchkväll var aktuell lovade dom här kumlingarna aldrig någonting bestämt, utan det var alltid frågan om "kanske", trots att alternativet var att gå och strosa och vissla på stan. När det var sagt att man kanske skulle komma gick jag alltid ner till postlådorna, där jag hade en god överblick över den eventuella cykelarmada som i så fall skulle komma nerför backarna vid prostgården och vidare via Örsta Kulle till Sånnersta.Om armadan skymtade, skyndade jag mig hem och preparerade planen, det vill säga jag slog ner dom fyra pinnar som skulle utgöra målen. Dessutom har jag för mig att mamma satte igång att baka det kaffebröd, det var några sorts snabbkakor, som behövdes till den efterföljande bankett, som alltid avslutade fotbollskvällarna

Kvalitéten på spelarna var högsta varierande. Från Pelle, som vid den här tiden spelade på allsvensk nivå i ÖSK, till Arne som mig veterligt aldrig varit aktiv spelare men hade en energi som kunde försätta berg. Den egenskapen delade han med Mats, medan, vad jag minns, Folke och Peo hade lätt att ge upp vid motgångar.

Matcherna på gräsmattan i Sånnersta är de roligaste och soligaste fotbollsminnen jag har. Tro Mig!

Bengt

lördag 5 januari 2008

Rättegång på Överskottsbolaget

Följande hände häromdagen vid Överskottsbolaget på öster i Örebro. Jag stod utanför kassorna och väntade på min hustru. Jag tittade på ett äldre par som just var på väg genom en av kassorna. Det var tydligen hon som skulle betala och han som skulle packa varorna de köpt. När han gick igenom "snatteribågen" för att börja packa började en stark signal ljuda. Mannen som förorsakat signalen förstod uppenbarligen ingenting ,men kassören uppmanande honom att stå still och vänta.

De han skulle vänta på kom med en hastighet som gällde det brandfara. Två yngre män i Överskottsbolagets arbetskläder greppade tag mannen och förde honom åt sidan. Inte längre åt sidan än att jag och alla andra runtomkring, det var mycket folk, kunde följa dramat. Mannen hade av allt att döma på sig någon vara som inte betalats innan "snatteribågen". En butikssnattare med andra ord. Den gripne, ja han hölls verkligen fast av en av männen i personalen medan den andra muddrade honom .Sin röda täckjacka fick han till exempel ta av sig och gå genom bågen utan denna. Ingen signal. Man hade därmed lokaliserat den snattade varan till jackan, som noga genomsöktes. Hur det var fann man ingenting stulet i jackan, varken i fickorna eller instucket innanför fodret. Men någonting som bågen reagerade på fanns uppenbarligen.

Till slut fann man anledningen, men jag såg inte vad det var. Inte mer än att det kunde klippas bort med en sax.
Därefter klarade jackan genomgången och allt verkade vara frid och fröjd. De två ynglingarna bad om ursäkt för intrånget och mannens hustru såg mycket lättad ut.

Vad ska man dra för slutsatser av detta? Jackan hörde inte till Överskottsbolagets sortiment, så det bolaget hade inga fordringar på mannen. Hade mannen stulit jackan i någon annan butik där snatterisignalen inte fungerade eller där personalen inte tagit bort den lilla tingest som utlöser signal, sedan jackan betalats? Eller, vilket är synnerligen allvarligt, finns det andra saker som kan utlösa en snatterisignal än den lilla fastsydda brickan eller vad det är? Jag vet inte, vet någon i läsekretsen?

Som amatörpsykolog kan jag svära på att mannen var fullständigt oskyldig. Så förvånad kan inte en oskyldig person se ut. Och en skyldig person försöker väl fly när signalen ljuder? Frågorna hopar sig. Det var under alla omständigheter en otrevlig situation där hela "rättegången" utspelades inför öppen ridå med många åskådare.

Bengt

fredag 4 januari 2008

Här är ÖSK:s premiär- elva

Vilka förväntningar kan vi ha på ÖSK i den allsvenska dansen 2008? Är laget fågel, fisk eller, vilket jag själv tror, mittemellan? Någonting mellan åttonde och tolfte plats är mitt tips, med den vetskap jag har just nu om truppen. Men lugn, jag kommer att hinna ändra mig många gånger innan det är dag för premiär.

När jag analyserar den trupp som idag står till buds, konstaterar jag att bara fyra spelare med självklarhet tillhör en förstauppställning. Dessa spelare är Patrikarna Anttonen och Haginge, nye Magnus Kihlberg och Stefan Rodevåg. Av dessa fyra är det bara två som jag påstår har givna positioner i laget; Rodevåg som anfallare och Kihlberg cetralt i mitten. När det gäller Haginge hoppas jag han spelat sin sista match i en backlinje.

Alexander Axén har gått ut och signalerat att han vill att ÖSK ska spela enligt 4-3-3-modellen.Här ser jag direkt att han förbereder en plats för sin adept från Rynningetiden, Nordin Gerzic. Nordins perfekta plats i ett lag är i mitten i ett tremannaanfall. Så jag vill nog påstå att om Alexander får med sig Sixten Boström på 4-3-3-uppställningen så är nog Gerzic gjuten för den positionen. Spännande i så fall.

Jag känner inte till om ÖSK har värvat färdig, men om man fortfarande har tentaklerna ute så är det nog en högerback man bör försöka suga in. Jag har svårt att se vem som ska spela i den positionen när det är dags för premiär mot Trelleborg. Patrik Haginge skulle naturligtvis klara av positionen, men det får inte bli så att placerar Patrik där i brist på varje annat alternativ. Jag har sett anfallaren Johan Pettersson som högerback i en match i allsvenska reservlagsserien och då visade han att han kan vara lösningen. En lösning i så fall enligt Orvar Bergmark-modell 1951. Tränaren Pära Kauffeldt gjorde då om den mediokre anfallaren Bergmark till en back som småningom skulle nå världsklass.

Inte bara högerbacksplatsen utan hela backlinjen ser jag som den svaga och osäkra delen i lagbygget. Utan att veta hoppas jag att en av de kamerunska spelarna är av den klassen att han tar en mittbacksplats. Då i samarbete med i första hand Glenn Holgersson. På vänsterbacken har Joel Riddez genom flytt till Norge gjort den positionen ledig för hågad ersättare. Jag tror att den ersättaren blir Moses Reed. Det är dags för unge Moses att ta en plats i förstauppställningen.

För mig är tremannamittfältet och tremannaanfallet mindre komplicerat att komponera, även om det finns alternativ till den vänstra anfallspositionen. Mittfältet är gjutet för Anttonen-Kihlberg-Haginge och anfallet för Rodevåg-Gerzic-Näfver. På Näfver-positionen kan jag som alternativ tänka mig såväl James Frempong som Robert Walker och Samuel Wowoah.

När tre månader är kvar till den allsvenska premiären dristar jag mig till att tippa följande startelva för ÖSK:
Målvakt: Peter Westman
Backlinje: Johan Pettersson- Kamerun-Glenn Holgersson-Moses Reed
Mittfält: Patrik Anttonen-Magnus Kihlberg-Patrik Haginge
Anfall: Stefan Rodevåg-Nordin Gerzic-Kristoffer Näfver

Någon som har något att anmärka? Försök själv då, så får du se hur lätt det är!

Bengt