tisdag 28 april 2009

Huset på höjden i björkhagen såld

" Gustav Josefsson bodde vackert i sin björkhage. Inte bara för att boningshuset omgärdades av vacker björkskog utan dessutom för att det var beläget på byns enda höjd. Ja, helt omgärdat av björkskog var förstås inte huset, för rakt öseterut hade han fri sikt mot slätten, som bredde ut sig innan åsen med stadsbebyggelsen tog vid"

Just så börjar kriminalromanen Ammunitionsförvaltaren, en kriminalroman i bondemiljö, utgiven i en upplaga av 10, men läst av 11. I dagens Nerikes Allehanda kan vi läsa hur den i ingressen beskrivna bondgården först inköptes av Kumla Kommun, avstyckades från en blybemängd skjutbana och såldes till ett par som betraktar objektet som en "drömgård". Just att fastigheten befriades från den del som utgjordes av skjutbanan och det saneringskrav som ålåg fastighetsägaren, gjorde att skaran presumtiva köpare blev stor. Märkligt att saneringskravet inte riktades mot skytteföreningen på orten, vars medlemmar sett till att skottvallen var proppfull med blyhagel.

De nya ägarna av fastigheten, som är avstyckad från fastiheterna Sånnersta 4:2 och 4:7, är lyckligt ovetande om att den gård de förvärvat var central i ovannämnda kriminalroman i bondemiljö. Den kriminalroman som aldrig kommer att läsas av fler än de elva som tagit del av den blodiga historien, som till slut löstes av kumlakriminalen

torsdag 23 april 2009

Konsten att skilja på raljans och allvar

Jag har lusläst John Alvbåges blog utan att förstå vad som upprör såväl Helsingborgs tränare Bo Nilsson som högste domarbasen Bo Karlsson. Bara hönshjärnor kan missa att den blog som kritiseras är en blandning av raljans och allvar och det är nog bara hönshjärnor som inte kan avgöra när John raljerar och när han är seriöst allvarlig.

När John skriver att "HIF kommer hit med ett mycket bra lag med gott självförtroende eftersom Helsingborgs styrelse har mutat domarna i de inledande omgångarna, vilket har gett laget full poängutdelning" och när dessa rader direkt följs av en mening som börjar med "Skämt åsido" så är raljansen så tydlig och så accentuerad att skåningar såväl som smålänningar borde förstå.

Detta Skämt åsido" följs av text där skämt mycket riktigt inte längre gäller, utan är en upprepning av den kritik som så många, inte bara drabbade IFK Göteborg, framfört mot den straffspark till HIFs fördel som Eriksson från Sigtuna utdömde och som avgjorde matchen till HIFs fördel. Alvbåge har förmodligen sett situationen i en efterhandssändning och kallar straffbedömningen " ett skämt", nej till och med "ett stort skämt" drar han till med

I det andra fallet av domarkritik är faktiskt Alvbåge mer hovsam än den stora kritikerkåren. Till och med mer hovsam än den kritiserade domaren, som ger underbetyg åt sig själv och sin egen bedömning. Domaren godkände i realtid den knuff som banade väg, rätt in i nätmaskorna, för Kristoffer Anderssons hörna, men när han studerar reprisen erkänner han att han inte borde godkänt knuffen och således inte heller målet. Vad säger då Alvbåge om det domslutet, jo " så himla farligt ruff tycker jag inte det var". Vad ska Alvbåge kritiseras för i det fallet? Att han även i det fallet inte höll med domaren?

John Alvbåge går sedan över till det raljanta igen då han skriver " Dom har en gammal rutinerad forward som har spelat i Högaborg som tydligen ska vara duktig, honom får vi se upp med".
Va, känner inte Johan Alvbåge till Henrik "Henke" Larsson? Så måste Bossarna Nilsson och Karlsson ha tänkt då de läste bloggen. För nyansskillnaderna mellan raljans och allvar förmår de uppenbarligen inte tolka.

Beteckningen "hönshjärnor" i ingressen kan med fördel bytas ut mot "konfliktsökare" eller något annat mindre förklenande.




onsdag 22 april 2009

Allsvensk publikanalys

Efter fyra allsvenska omgångar har Malmö FF ett publiksnitt hemma på 21.728 åskådare och grannen Trelleborgs FF 2.717. De två klubbarna, med fyra mils avstånd mellan varandra, är 1:a respektiva 16:e lag i den allsvenska publikligan. Nästan lika stor skillnad är det i storstockholm. AIK har snittet 19.401 mot Brommapojkarnas 4.087. De åtta första lagen i publikligan har ett snitt på 14.400, de åtta på nedre halvan 5.100. Totalsnittet är 9.764



Fördelat per distrikt ser det ut så här:



Skåne 12.023

Stockholm 11.798

Göteborg 9.592

Övriga Sverige 6.874



Min publikhypotes är att Allsvenskan ska nå en publikökning på 10% jämfört med 2008, vilket betyder ca 8500 per match ska nås. Hur ska då denna ökning ske? Som jag ser det ligger ansvaret hos de tre stora regionerna; Skåne, Stockholm och Göteborg. Där finns befolkningstätheten, de stora arenorna och de publikdragande derbymatcherna.

Jag utgår ifrån att "övriga Sverige" knappast kan komma upp i högre snitttotal än de 6.874 man ligger på nu efter de inledande omgångarna. Elfsborg och Örebro SK kan om de sportsliga framgångarna är stora kanske öka något, men knappast Gefle, Kalmar och Halmstad.

De stora regionerna dras alla tre med publiksvaga lag. Skåne med Trelleborg, Göteborg med Häcken och Stockholm med Brommapojkarna. I Göteborgs finns det dessutom risk att Örgryte kommer att tappa rejält om inte framgångarna kommer snart. Genom att inte heller Gais är ett särskilt publikdragande lag, kommer IFK få dra ett tungt lass för att hålla "region Göteborgs" publiksnitt på en anständigt nivå.

Lika sårbart är inte publikintresset i Stockholm. Där har AIK, Djurgården och Hammarby så stora skaror anhängare att ett totalt publiktapp från nuläget ínte är särskilt troligt. AIK kommer att fortsätta fightas med Malmö FF om förstaplatsen och Djurgården kommer nog att behålla greppet om sin publik även om de stora sportsliga framgångarna uteblir.

När det gäller Skåne har jag för mig att Trelleborgs derbyn mot grannarna MFF och HIF hemma på Vångavallen brukar samla ganska anständiga åskådarmängder. Särskilt som årets TFF är både sevärt och spelmässigt starkt. Men TFFs nuvarande snitt på 2.717 på den inledande omgångarna är inte anständigt för ett allsvenskt lag i en folktät region.

Mitt tips på 325.000 åskådare på de första fyra omgångarna (32 matcher) ska jämföras med det verkliga utfallet 312.475. Inte så pjåkigt tippat. Så här ser mitt tips för 5:e omgångens matcher ut:

12.000 Elfsborg - Malmö FF (idag
12.000 Hammarby -Göteborg
11.000 Helsingborg- Halmstad
9.000 ÖSK-Kalmar
6.000 Djurgården-Brommapojkarna
4.000 Gefle-Gais
3.000 Häcken-Trelleborg
3.000 Örgryte - AIK

Summa 60.000 som sänker det allsvenska snittet till 9.300





tisdag 21 april 2009

När fotbollen tog trafikljusen till hjälp

HIF-försvararen Joel Ekstrands utvisning var en s k målchansutvisning. Sådan utvisning kan dömas för förseelse såväl utanför som inom straffomådet, d v s frispark plus utvisning alternativt straffspark plus utvisning. Ett kriterinum för att utvisning skall dömas är att förseelsen sker för att avstyra ett friläge. Enligt den regeln var domarens beslut varken svårt eller kontroversiellt. Regeln bör dock ändras, tycker jag, såtillvida att det bör räcka med straffspark vid förseelse inom straffområdet.

Det röda kortet kortet kom upp utan några mer omfattande protester från vare sig syndbocken Ekstrand eller hans lagkamrater. Jag kommer inte på rak hand ihåg när regeln om målchansutvisning kom till, i början hette den för övrig "frilägesutvisning". En frilägesutvisning gav inget ytterligare straff, till exempel avstängning i en eller flera matcher, utan bara utvisning från planen i den aktuella matchen. Om samma regler gäller för "målchansutvisning" vet jag i skrivande stund inte. Jag hoppas Ekstrand får vara med redan i nästa match.

Genom den förträffliga fotbollstidningen Bolletinen, utgiven av Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker läser jag att systemet med gula och röda kort infördes inför VM-turneringen i Mexico 1970. Idéknäckare var som sig bör en engelsman. Hans namn var Kenneth George Aston och var en aktad och skicklig domare. Efter VM-turnering i England ingick han i en expertgrupp som hade till uppgift att bringa ordning i varnings- och utvisningsdjungeln. Den frågan hade aktualiserats av att det rådde oenighet om huruvida engelska stjärnan Jack Charlton tilldelats en varning eller ej. Om detta hade en matchdomare och Charlton olika mening.

På hemväg i sin bil från ett möte i den gruppen fick Aston sin idé genom de många trafikljusen i Londons centrum. Gult ljus = varning men du får fortsätta framåt, rött ljus = tvärstopp. Så var leken med de gula och röda korten uppfunnen.

Förste svensk att få ett gult kort att nosa på var Landskronas Claes Cronqvist, vid VM i Mexico. Det blev ytterligare många sådana för Claes att studera under sin karriär. Utan att ha statistiken tillhands vet jag att Cronqvist är en av de mest varnade och utvisade i svensk elitfotbolls historia. I de ligan har ÖSKs försvarsklippa på 1960-70-talen Olle "Totten" Gustavsson inte en chans.

Olycklige Joel Ekstrand har bara dragit på sig en varning totalt under allsvenskans tre första omgångar.

Titta gärna in på www.bolletinen.se






Jaha eller Haha

Intervju med helsingborgstränaren Bo Nilsson i halvtidspausen:

Nilsson: "Det står väl så där en 15-0 till ÖSK i antalet frisparkar"

Intervjuaren: "Statistiken säger 5 - 10"

Nilsson: "Jaha"

söndag 19 april 2009

Gläntan som blivit och förblivit Anta

Skolan i Oxhagen har nu restaurerats för ett antal miljoner. Min förhoppning att pengarna skulle räcka till en ny skylt till förskolan Gläntan, som ligger inom restaureringsområder, kom dock på skam. Jag hade tänkt mig att det skulle finnas en liten slatt pengar kvar till sju billiga frigolitbokstäver, G L Ä N T A N, som barnen själva, alldeles gratis, skulle kunna sätta litet färg på.

Den skylt, som för cirka 20 år sedan upplyste mig och andra om att förskolan döpts till idylliska Gläntan, har sedan 15 år tillbaka tappat det mesta. Framförallt har den tappat bokstäverna G L och N och prickarna över A:et. Under cirka 15 års tid har många bibringats uppfattningen att förskolan heter ANTA, ganska obegripligt för nytillkomna betraktare. Inte kan det väl bedrivas någon seriös verksamhet där det tillåts en så risig extern miljö? Varför reagerar inte personalen?

Medan jag ändå är i kvirrartagen undrar jag över varför inte sträckan mellan Björkhaga och Centrum kan faställas till 3,7 kilometer eller vad som är det korrekta. Fritidsförvaltningens- eller om det är Gatukontorets vägvisar- och avståndsskyltar redovisar i stora sett alla tänkbara svstånd mellan 3,1 och 4,0 kilometer. Enligt min stegräknare är det korrekta avståndet bra nära 3,7 kilometer, plus/minus 3% beroende på om man genar i krökarna eller ej.

Nu ska jag se hur AIK tar ner Brommapojkarna på jorden igen.

fredag 17 april 2009

En jöns till publiktippare

Så är man nere på jorden igen. "Experten på allsvenska publiksiffror" har visat sig vara en nolla. En jöns. Jag tippade visserligen att den tredje omgången skulle bli den hittills publiksvagaste, men inte så till den milda grad som fallet blev. Tippade 79.000 blev ynkliga 58.000. En tipsmiss på 27%. På samtliga åtta arenor kom betydligt färre åskådare än jag räknat med. Det allsvenska publiksnittet som efter två omgångar tangerade 11.000-nivån är nu nere under 10.000.



Malmö FF, AIK och Helsingborg i toppen av Allsvenskan är naturligtvis bra för fotbollsintresset. Det är tre säkra publiklag Betydligt sämre är det att publika katastroflag som Gefle, Brommapojkarna, Trelleborg och Häcken har sportsliga framgångar. Dom klubbarna ska naturligtvis ha beröm för sitt spel, men för det allsvenska publikintresset är det mycket negativt.



Och vart ska Örgrytes publiksnitt till slut hamna om laget fortsätter att underprestera. Skulle tro att lagets stampublik, den som kommer oavsett det sportsliga resultatet, ligger snarare under än över 1000.

Övermåttan sorgligt för en klubb som har det allsvenska årsrekordet när det gäller hemmapublik. År1959, under Agne Simonssons och Gunnar Grens tid, kom i snitt över 25.000 åskådare till de 11 hemmamatcherna.



I Skåne snor Malmö FF och Helsingborg allt publikintresse. Bara en och annan påg och däja, (heter den kvinnliga motsvarigheten så?) styr stegen till blåsiga Vångavallen i Trelleborg. När ska människorna i den stan inse att de inte bara har ett färjeläge utan att de också har ett mycket bra fotbollslag inom stans hank och stör. Ett lag som numera också av allt att döma spelar en attraktiv fotboll?



Ska jag vara stolt över någonting i mina publikprognoser så är det att ordningsföljden blev den rätta med AIK-Malmö FF i topp och Trelleborg-GAIS i botten. De sex matcherna däremellan hamnade alla rätt, om än med andra publiksiffror än de tippade.



Eftersom fjärde omgången redan står för dörren får jag väl ge er publiksiffrorna, så som de borde komma att se ut:

17.000 Göteborg-Örgryte
17.000 Hammarby-Djurgården
15.000 Malmö-Trelleborg
9.000 ÖSK-Helsingborg
5.000 Kalmar-Halmstad
5.000 Gefle-Elfsborg
5.000 Gais-Häcken
4.000 BP-AIK

Summa 77.000 i en omgång med fem derbymatcher.



torsdag 16 april 2009

Fahlanders morot

Örebro Ishockeyklubbs ordförande Mikael Fahlander tackar Asplöven för hjälpen genom att bjuda lagets alla femmor och ledare på skidsemester. Ur egen plånbok dessutom. I en tidningsíntervju efter förlusten i Tingsryd och då det stod klart att ÖHK behövde ha hjälp av Asplöven för att klara seriesegern och avancemanget, sa Fahlander att han nog "skulle se till att Asplöven blev motiverade". Underförstått motiverade att ge allt i den för Asplöven totalt ointressanta slutmatchen mot Tingsryd.



Allehandajournalisten Henrik Brändh underlät i intervjun att ställa den självklara följdfrågan hur den motiveringshöjande påverkan skulle gå till. En kollega till Brändh ställde dagen efter den följdfråga som Brändh glömde, men nöjde sig med Fahlanders besked att han naturligtvis inte skulle ta någon kontakt med Asplöven för matchen.

Men snälla Mikael Fahlander, för att en morot skall fungera som just morot, måste den presenteras före den arbetsinsats som skall påverkas. Nu verkar det ändå som om Asplövens spelare anade att fjärran Fahlander hade någonting i bakfickan eller möjligtvis i plånboken. För som Tingsryds spelare och ledare uttryckte det, " vi har aldrig sett så stor glädje hos ett lag som kommer näst sist i en kvalserie".

Om, till exempel, framkomligheten i stockholmstrafiken ska försvåras så gäller det att "morotisera" de som ska genomföra strulet innan en buss med hockeyspelare slinker igenom. Detta nämner jag naturligtvis bara som exempel på hur fel det kan bli.

Nog tog Fahlander en stor risk när han inte presenterade sin avsikt att bjuda på skidsemester före matchen, men nu gick det ju vägen ändå. Nu får Tingsryd fundera över vad annat som motiverade Asplövens spelare till stordåd trots att de inte hade en aning om den bonus, utöver nästsistaplatsen, som väntade efter slutsignalen.

Vad är det för likheter mellan morötter och mutor? Jo, båda måste presenteras före för att ha någon effekt. Skillnaderna är däremot, precis som Fahlander säger, jättestora. Det tycks inte Tingryd förstå, eftersom de lämnat in en protestskrivelse till Svensk Ishockey. De borde istället harangera Mikael Fahlander för sportsligheten att inte störa Asplöven före matchen.

Fotnot: Morotisera = presentera en belöning

onsdag 15 april 2009

Det våras - i sommar- för Sveriges fulaste rondell

Gunnar Spaak på Örebro Kommuns Gatukontor lovar i dagens Örebroarn att den provisoriska s k Lek o bus-rondellen i korsningen Västhagagatan-Åbyvägen skall bli ny, fin och färdig redan i sommar. I och för sig tycker jag mig ha läst liknande utfästelser tidigare beträffande detta usla rondellprovisorium men nu får jag väl tro att Gunnar Spaak menar allvar.

Men tveksam blir jag när läser följande (jag citerar) "Sedan i höstas har vi haft en provisorisk lösning, vilket gett en del arga telefonsamtal, berättar Gunnar Spaak". Jag vill gärna tala om för herr Spaak, eftersom han verkar vara ny på Gatukontoret och förmodligen också ny som örebroare, att dessa betongklumpar, bulldozerdäck, kedjor med mera funnits på plats sedan hösten 2007. Och jag vill gärna tala om att jag inte ringt några av de arga telefonsamtalen utan jag har nöjt mig med stilla undringar, med inslag av en och annan svordom, i min blog.

tisdag 14 april 2009

Nattsvart mellan Malmö FF och Örgryte IS

Jag såg "di blåe" och Örgryte IS tåga in på nya Swedbank Stadion i Malmö. Inför en 22000-hövdad förväntansfull publik och säkerligen hundratusentals framför TV-rutorna landet runt. Viftande med det dyrt förvärvade Säsongskortet, det som ska garantera insyn i så gott som alla allsvenska matcher säsongen 2009. Som den här med stort intresse emotsedda premiärmatchen på den efterlängtade nya arenan.

Men alla vi med Säsongkortet fick inte vara med så länge. Ungefär vid tidpunkten då legendariske Bosse Larsson skulle göra symbolisk avspark blev TV-rutan svart. Och förblev svart matchen ut. Stilla väntade jag på att få ett besked och en beklagande textat i rutan, men icke. Jag förvissade mig om att det inte bara var min TV-ruta som var svart och letade förgäves på diverse hemsidor för att få ett besked. I förtrytelse skrev jag ett mail till com hem med förfrågan om vad som inträffat och varför vi "svartrutade" inte fick något som helst besked.

Svaret på mitt mail kom idag. Med beklagande och med svar på mitt kompensationskrav. Jodå, jag skulle få kompensation med 42:-, ett belopp som ska komma mig tillgodo i nästa månadsfaktura. Men, och det bör alla med Säsongskortet notera, vid ppv-sändningar kommer ingen avbrottsinformation att lämnas direkt i rutan utan man får ringa produktionsbolagets servicetelefon där information möjligtvis pratats in. Så det är ingen mening med att sitta där och glo på en svart TV-ruta för att få veta vad som gått snett.

Alla ni med Säsongskortet; bevaka att ni får kompensationen, 42 riksdaler, i nästkommande faktura. Nu håller jag tummarna för att morgondagens match mellan Örgryte och ÖSK kan sändas utan problem. Om inte, kommer jag inte att nöja mig med 42:- som kompensation.

Hjärtklappning och hjärnsläpp

Elitdomaren Tobias Mattson fick hjärtbesvär under matchen Gais-Helsingborg och valde att bryta matchen och överlämna pipa och kommunikationsutrustning till fjärdedomaren. Det var naturligtvis ett klokt och efterföljansvärt beslut. Jag kom direkt att tänka på Jonas Erikssons straffbedömning till förmån för Helsingborg i förra omgången. Borde inte också hjärnsläpp vara en anledning att lämna över pipa och beslutsrätt till annan funktionär inom skrået?

Varken segerpremier eller stimpengar till Makrillarna

Jag missade andra allsvenska omgångens totalpublik med futtiga 1.380 enheter/åskådare. Förväntade 86.000 blev bara 84.620. Om man bortser från Brommapojkarna, vilket man alltid ska göra när det gäller BP när det gäller publik, var det GAIS som svarade för den stora publikfloppen. Trots premiärmatch på nya arenan och en stor derbyvinst i ryggen kom bara drygt 7.000 och såg Axéns makrillar förlora mot Helsingborg. Så några stimpengar blev det inte heller.

Jag hade tippat att 8000 skulle komma till Behrn Arena, det kom 9185
Jag tyckte att det åtminstone borde komma 3000 till Grimsta. Det kom 1.919. När blir "Nya Grimsta" med 15.000 sittplatser klar?
HBK förväntades inte dra mer än 5000 till Örjans Vall. Det kom 6178
Blåvitt mot Djurgården "det blir minst 17.000" tänkte jag. Det blev 18.276
Jag trodde det skulle komma 14.000 till Söderstadion, inte 12251 som det stannade vid.
Att Malmö skulle passera AIK i publikligan förstod jag, men hela 23347 var 1347 fler än mitt tips
Kalmar har alltid 6000 på sina matcher på Fredrikskans, vilket jag också tippade. Det kom 42 till.

Bo Johansson sitter väl där i Knalleland och våndas över att den allsvenska publiken är på väg att nå himmelshöjder, nästan 11.000 i genomsnitt på de första 16 matcherna. Han får liksom ingen riktig fjutt på 12-lagsbrasan när publiken strömmar till i så täta led.

Nu får han förstås glädjas över en något svagare tillströmning i den tredje omgången, trots att topparna AIK och Malmö möts på Nationalstadion. Så här ser publiksiffrorna ut i den tredje allsvenska omgången om man får tro Thörners Tankar

Djurgården-Gefle 9.000
Häcken-IFK Göteborg, 8.000
Halmstad-BP 5.000
Helsingborg-Hammarby 12.000
Trelleborg-Gais 3.000
AIK-Malmö FF 25.000
Örgryte-ÖSK 6.000
Elfsborg-Kalmar 11.000

Totalt 79.000 trots storpubliken i Solna och trots derby i Göteborg. Men 8.000 är förstås en jättepublik på Rambergsvallen.

På stryktipset blev det en 10:a men ingen utdelning. Fram för vadslagning om publiksiffror!



.

lördag 11 april 2009

BP platsar inte i underhållningsindustrin

Den allsvenska fotbollen anses ingå i den svenska underhållningsindustrin och konkurrerar där med film, teater, musikarrangemang och andra objekt med underhållningsambitioner. Underhållningsindustrin lever under marknadens lagar med utslagningsmekanismer som skickar inslag, som människorna inte bryr sig om, in i glömskan. Det människorna uppskattar och lägger sina pengar på får leva vidare, allt annat försvinner från underhållningstablån. I den mån uppsättningar av olika slag inte delfinansieras av det allmänna.

Om det allsvenska fotbollslaget Brommapojkarna var en teaterföreställning skulle den sista akten för länge sedan spelats. Att en allsvensk fotbollsmatch i miljonstaden Stockholm spelas inför 1900 åskådare är antingen bevis på att fotbollsintresserade huvudstadbor inte bryr sig om Brommapojkarna, i varje fall inte som ett inslag i underhållningsvärlden, eller att föreningens marknadsavdelning, om sådan finns, inte förmått marknadföra sina röd-svart-randiga revyartister.

Brommapojkarna förser varje Johansson som vill ha en bantad Allsvenska med nästan oslagbara argument för sin sak

Att utnyttja eller inte utnyttja ett offsideläge är frågan

Elfsborgs segermål mot ÖSK var mycket ovanligt. Inte desto mindre var alla, inklusive Magnus Kihlberg och övriga ÖSK-spelare och ledare, ense om att domaren gjorde en korrekt bedömning. I kamp med Avdic tåade Kihlberg fram bollen till offsidestående Johansson, målskytten. Därmed upphävdes offsiden och målet blev godkänt. Men låt mig få framföra en skiljande uppfattning.

En spelare får befinna sig i offside-läge utan att bli avblåst om han inte anses påverka situationen. Kan man verkligen säga att Johansson inte påverkade situationen? Jag tycker han påverkade den i allra högsta grad då han hindrade Kihlberg i hans intension att spela bollen till hörna. För nog var det Kihlbergs tanke att med sin långa bergmarktå spela bollen till hörna. Vilket en offsidestående Johansson hindrade honom att göra. Tala om att påverka spelet!

Jag kan tänka mig ett annat utfall av den situation som ledde till Elfsborgs segermål. Tre ÖSK-spelare kämpade mot Avdic ungefär vid straffområdeslinjen. Om Avdic i det läget fått iväg ett skott mot mål, ett skott som Alvbåge tvingats lämna retur på och om offsidestående Johansson då forcerat in returen hade inte målet godkänts. Han hade i det fallet ansetts ha utnyttjat sin offsideposition och då spelar det ingen roll att passningen/returen kom från en ÖSK-are. Varför får en spelare utnyttja en offsideposition i det ena fallet men inte i det andra?

Det finns naturligtvis brister i denna argumentation, men jag vet inte riktigt vari de består. Hjälp mig tillrätta!

Sen är det en annan sak att om herrar Bassombeng och Porokara visat allsvenska kvalitéer vid sina respektive frilägen hade Elfsborgs märkliga mål aldrig haft någon betydelse. Beslutsamheten att utnyttja dessa frilägen till mål var noll.

torsdag 9 april 2009

Jag slår vad...

Den allsvenska fotbollen går vidare med tre matcher idag- långfredagen. Förutom att ÖSK möter seriefavoriten Elfsborg spelar Halmstads BK mot Trelleborg och Brommapojkarna mot Häcken. Det är ingen djärv gissning att matchen på Behrn Arena blir den mest publikdragande av de tre. Mitt tips är att det kommer ca 16.000 åskådare till de tre långfredagsmatcherna, varav hälften till Behrn Arena.

Den första allsvenska omgången samlade, som jag förutsåg i ett inlägg, storpublik, nämligen 87.452 åskådare fördelat på åtta matcher. Det överträffade mitt tips på 81.000. Kanske elfsborgaren Bo Johansson, ny ordförande i Föreningen Svensk Elitfotboll och förespråkare för en lagmässigt bantad Allsvenska, börjar inse att den publikmässiga nedgången förra året kanske bara var tillfällig. Nu ska man väl inte dra alltför långtgående slutsatser efter en enda omgång, av trettio, men för mig är trenden redan klar. Så här kommer det att se ut på de olika arenorna i den andra omgången:

5.000 kommer till Örjans Vall för att se Halmstad mot Trelleborg
3.000 kommer till Grimsta för att se BP mot Häcken
8.000 kommer till Behrs Arena för att se ÖSK mot Elfsborg
17.000 kommer till Gamla Ullevi för att se Blåvitt mot Djurgården
14.000 kommer till Söderstadion för att se Bajen mot Gefle
11.000 kommer till Gamla Ullevi för att se Gais mot Helsingborg
22.000 kommer till Swedbank Arena för att se Malmö mot Örgryte
6.000 kommer till Fredrikskan för att se mästarna Kalmar mot AIK

Det blir sammanlagt 86.000 åskådare, nästan en tangering av första omgångens totala tillströmning. Det allsvenska publiksnittet efter två omgångar kommer att vara10.750 åskådare

Jag slår vad med läsarna av den här bloggen att den allsvenska publiken kommer att öka med minst 10% jämfört med 2008. Jag satsar 100 spänn. Någon som antar vadet? Det måste i så fall ske senast kl 19.00 idag, fredagen den 10 april 2009.

tisdag 7 april 2009

Mästerlig publiktippning

Jag har under några veckor haft ansvaret att konstruera tipsrader tänkta att ge en icke föraktfull utdelning till ett relativt stort gäng vinsttörstande gubbar. Trots att jag haft att disponera hela 8 halvgarderingar har tipsen med nöd och näppe gett fler rätt än fel. Högsta antalet rätt har varit nio. Jag har väl i någon mån skyllt misslyckandet på att det varit engelska och inte svenska matcher på kupongerna. Den förklaringen torpederades då jag satte en stolt och säker enkeletta på matchen Elfsborg-Hammarby.

Tänk om det ändå fanns tips och vadslagning på allsvenska publiksiffror, då skulle mina/våra vinstchanser se helt annorlunda ut. Ni kanske har läst mitt inlägg med tips om allsvenska premiäromgångens publiktillströmning, fördelat på de olika arenorna. Omvandlat till Stryktips motsvarar den kvalificerade gissningen säkert 12 rätt med råge.

Det kom i snitt 10800 åskådare till de 8 matcherna. Allra flest kom,som sig bör och enligt mitt tips, till Nationalarenan Råsunda. De 21.000 som såg AIK mot Halmstad öveträffade mina förväntningar med 5.000, vilket jämnade ut sig genom de ca 4000 färre än beräknat som kom till Borås Arena. I övrigt var mina gissningar i allra högsta grad på nivån "kvalificerade".

Jag kan avslutningsvis informera om att nivån 10.000 per match kommer att gälla även för andra omgångens åtta matcher. Allra flest fotbollsentusiaster kommer till nya arenan i Malmö, kanske kommer till och med AIK:s siffra från premiäromgången att slås.

Jag återkommer till fördelningen per arena. Enligt mitt tips alltså. Då får ni också veta hur många som kommer till Behrn Arena och matchen ÖSK-Elfsborg

Orgier i straffsparkar

ÖSK är med viss rätt gramse på domaren Åke Andreasson för den utdömda straffsparken som avgjorde matchen på Olympia-åkern. Men jag måste erkänna att min omedelbara ryggmärgsreaktion framför TV-apparaten var att det var en korrekt bedömning av Andreasson. Jag var inte lika säker sedan jag sett reprisen. Den reprisering som domaren inte får se innan han ska bestämma sig. Å andra sidan var domaren, enligt TV-bilderna, bra placerad och borde ha sett att Almebäck var före Oremo på bollen.

Det var inte bara på bedrövliga Olympiastadion det utdömdes straffspark. Hela fem "stramare" på de åtta matcherna kan tyda på att domarna bestämt sig för att mer än tidigare döma efter reglerna, det vill säga att en förseelse inom straffområdet som skulle gett frispark utanför densamma skall generera straffspark. Fyra av de fem straffsparkarna tilldömdes hemmalagen så i den delen har ingenting förändrats. Den enda bortastraffen var, vad jag förstår, solklar. Ingen Gefle-spelare protesterade heller i nämnvärd grad när domare Stålhammar utdömde straff för Kalmar FF.

Inte helt överraskande utdömdes den mest tveksamma straffen på Olympia i Helsingborg. Inte helt överraskande eftersom domare i den matchen var Jonas Eriksson från Sigtuna. Liksom på Olympiastadion borde matchen på Olympia ha slutat mållös. Erikssons lösningar av problem inom straffområdet bär säsong efter säsong hasardens prägel. Denne Eriksson tackade nej till erbjudandet att bli en av proffsdomarna. Han kanske trots allt har en viss självkritik.

Två straffar på Borås Arena, båda naturligtvis till hemmalaget, borde bara ha varit en.

Vi får se om domarnas större benägenhet att hellre fälla än fria vid förseelser inom straffområdet får en fortsättning.

Brändh glömde följdfrågan

Fighten mellan Tingsryd och Örebro om en plats i hockeyns Allsvenska är fabulöst jämnt. Inför den tionde och sista omgången leder Tingsryd, men bara med ett mer gjort mål men i övrigt med samma poäng och samma målskillnad som Örebro. I den sista och avgörande omgången på torsdag möter Örebro Huddinge hemma medan Tingsryd tar sig an Asplöven på bortais.

Inget av de två motståndarlagen har mer än äran att spela för,men känner nog det ansvar det medför att vara en betydelsefull del i avgörandet. Frågan är bara hur stor motivationen är hos två besvikna lag? Enligt Henrik Brändhs intervju med Örebro HKs ordförande Mikael Fahlander skall denne, Fahlander alltså, se till att Asplöven är motiverade. Hur detta motiverande ska gå till gavs inget svar på och Henrik Brändh glömde högaktningsfullt den följdfrågan. Har Henrik glömt journalistikens ABC eller låter han med vilje läsaren spekulera kring svaret.

Kan nog tänka mig att många läsare drar den slutsatsen att Fahlander "ser till att Asplöven är motiverade" med någon form av ekonomisk premiering. Varför inte någon form av "bonus" för nedlagt maximal möda. För att den insatsen ska ge återbäring gäller förstås att Örebro vinner mot Huddinge. Som någon Fahlander-kopia i Tingsryd kanske sett till är maximalt motiverade.

Det hade varit mycket bättre att Henrik Brändh ställt den självklara följdfrågan så vi slapp spekulerandet. Han kanske trots allt gjorde det, men glömde att redovisa svaret i sin artikel.

Men spännande blir det



lördag 4 april 2009

Över 80000 ser premiäromgången

Över 80.000 personer kommer att se den allsvenska premiäromgångens åtta matcher på plats - på arenorna. Det betyder ett snitt på över 10.000 åskådare per match. Så här kommer publikantalet att se ut på de olika arenorna när vi sparkar igång:

AIK- Halmstad inför 16.000 på Nationalarenan Råsunda
Elfsborg- Hammarby inför 15.000 på Borås Arena
Örgryte-Gais inför 15.000 på nya Gamla Ullevi
Helsingborg-Göteborg inför 12000 på Olympia
Djurgården-Örebro inför 12.000 på Olympiastadion
Gefle-Halmstad inför 5000 på Strömvallen
Häcken- Malmö inför 3000 på Rambergsvallen
Trelleborg- BP inför 3000 på Vångavallen

Kampen mellan AIK, Elfsborg och Örgryte IS om vilket lag som skall ta ledningen i den allsvenska publikligan blir stenhård. Outsider: Helsingborgs IF

Betydligt svårare är det att förutse de sportsliga resultaten.

onsdag 1 april 2009

En klåfingrig man från Knalleland

Elfsborgs ordförande Bo Johansson har valts till ny ordförande efter Djurgårdens Bo Lundqvist i mäktiga Föreningen Svensk Elitfotboll, SEF. Därmed blir elfsborgaren näst mäktigast i svensk fotboll efter Lars-Åke Lagrell. Många anser till och med att ordföranden i SEF står över alla, i varje fall när det gäller elitfotbollens villkor.

Bo Johansson har i några avseenden avgett en programförklaring. Han skall verka för att idrottbolag ska få ha en öppen ägarstruktur. Enligt nu gällande regler, för att idrottsföreningar ska få bilda aktiebolag och tävla i bolagsform, krävs att aktiemajoriteten finns hos den ideella verksamheten. Örebro SK Elitfotboll AB ägs till exempel till 51 % av den ideella idrottsföreningen ÖSK Fotboll. Många anses ha röstat på Bo Johansson just för att han öppet förordat den förändringen som ett medel att öka bolagets möjligheter att generera nytt kapital. Det ska alltså bli fritt fram för storkapitelet att ta sig in i fotbollsverksamheten, såsom i England till exempel.

Bo Johansson har dessutom sagt att han, så snart det sig göra låter, ska reducera antalet lag i Allsvenskan från nuvarande 16 till maximalt 12. Dessa dussinet lag skall spela mot varandra i tre matcher, två gånger hemma och en gång borta eller vice versa, vilket kräver 33 allsvenska omgångar. Fler matcher mellan förhoppningsvis publikstarka lag är Bo Johanssons förhoppning. Jag säger det med en gång - Bo Johanssons förslag förskräcker. Bo Johanssons tankemassa liknar den som gav för svensk elitfotboll avskräckande resultat i form av missfoster till seriesammansättningar i början 1990-talet.

ÖSK återkom till Allsvenskan (1989) i en tid då intresset för Allsvenska fotboll var i botten. Då bestod Allsvenskan av 12 lag som tillsammans genererade ett publiksnitt på 4.211 åskådare. ÖSK fanns då på övre halvan av publikligan med 5.900 åskådare i snitt på de 11 matcherna på dåvarande Eyravallen.

Året efter, 1990, ökade intresset marginellt till 4.608, men med ÖSK fortfarande över snittet med 5529. Fortfarande var antalet lag 12, men det skulle visa sig vara sista året med den numerären. Förhoppningsvis för all framtid om inte Bo Johansson får gehör för sina idéer.

Redan till året efter, 1991, hade stora förändringar röstats igenom efter, om jag inte missminner mig, ett oerhört krångligt förslag från Smålands Fotbollsförbund. Till ÖSKs tredje år i finrummet, Allsvenskan, hade seriesystemet konstruerats om till oigenkännlighet. Allsvenskan bestod nu av bara 10 lag. Efter att lagen mött varandra hemma och borta, fortsatte de 6 första lagen till något som var tänkt bli den stora publiksuccén, Mästerskapsserien. Tanken var att denna verkliga "elitserie" skulle komma att bestå av stora publikstarka klubbar och så långt fick man också rätt. Efter grundspelet hade IFK Göteborg, IFK Norrköping, Malmö FF, Djurgårdens IF, AIK och Örebro SK kvalificerat sig till Mästerskapsserien, Ja, inte i den ordningen förstås, för grundserien toppades av ÖSK på samma poäng som IFK Göteborg. Ytterligare en förändring att uppmärksamma. Varje lag tog med sig hälften av de poäng man spelat till sig i grundserien till starten av Mästerskapsserien.

Nu var det alltså dags för storpubliken att komma. Bara matcher av stor betydelse mellan svenska storlag skulle locka folket tillbaka till fotbollsarenorna. Resultatet blev förskräckande; matcherna i Mästerskapsserien samlade i snitt 4747 åskådare, marginellt mer än i 10-lagsserien Grundserien, 4325. För ÖSK blev publikutfallet det omvända, 6454 i grundserien och 4.741 i Mästerskapsserien. Att inte fotbollspubliken, ens i Örebro, tyckte om den nya ordningen, bekräftar följande "publikrusning" till Eyravallen när ÖSK spelade i Mästerskapsserien:

ÖSK-AIK , 6.540
ÖSK-Göteborg, 4853
ÖSK-Malmö, 3256
ÖSK-Norrköping, 5432
ÖSK-Djurgården, 3309

Den sista matchen, den mot Djurgården, gällde vilket av de två lagen som skulle få en plats i nästkommande års UEFA-cup. Så viktig var alltså matchen, som ÖSK för övrigt vann med 1-0 efter mål av Kubisztal i slutminuten. Vilket publikfiasko! Och resultatet av samma idéer som Bo Johansson framför 18 år senare. "Fler matcher mellan de stora publikdragande lagen skall ge publiklyft och kvalitétslyft för svensk fotboll".

Jojo!

Svensk Fotboll betraktas ofta som konservativ och trög när det gäller förändringar. Den förändring som blev till ett så präktigt fiasko 1991 klubbades på 0-tid. Lika snabbt, tack och lov, spolades Mästerskapsserien. Den blev bara 1-årig

Efter ett nytt publikt katastrofår, 1992, togs det sunda beslutet att 1993 återgå till en rak Allsvenska utan krångel- en riktig fotbollsliga efter europeiska mått mätt, med 14 lag. Från det året började de allsvenska publiksiffrorna att stiga till dagens nivåer. Men det behövdes bara det senaste årets tillbakagång, som på olika sätt var lätt att förklara, för att en mäktig herre från Knalleland skulle börja bli klåfingrig och leka med det finast vi har inom svensk fotboll, Allsvenskan.

Fotnot: Elfsborg fanns inte med i Allsvenskan de publikturbulenta åren första halvan av 1990-talet. Så Bo Johansson har kanske inte de minnesbilder han borde ha.