Hur kunde Dixie glömma Olle Sääw?

Vid ÖSKs 100-årsbankett sprang Dixie Eriksson med fotograf runt bland borden och intervjuade allehanda ÖSK-legendarer till festdeltagarnas stora förtjusning. Handbollens Roland Mattson, Rune Lindqvist och Björn "Lurch" Andersson, fotbollens Alvar Andersson och Arnor Gudjohnsen samt bandygiganterna Lars-Ove Sjödin och Hasse Nordin fick berätta om sina ÖSK-år och inkassera festdeltagarnas applåder.

Men till den störste ÖSK-aren av dem alla- Olle Sääw- nådde aldrig Dixie fram. Varför?

Hasse Nordin och Lars-Ove Sjödin får ursäkta, men det är Olle Sääw som är ÖSK-bandyns fixstjärna framför alla andra. Dessutom spelade Olle 353 fotbollsmatcher, varav 155 allsvenska, för klubben. Utan att ha tillgång till statistiken tvivlar jag på den uppgift som Dixie framförde att Hasse Nordin är den som spelat flest seriematcher för ÖSK, bandy- och fotbollsmatcher tillsammantaget. Den uppgiften skulle jag väldigt gärna vilja få bekräftad.

Alvar Andersson presenterades som den ende kvarvarande i ÖSKs allra första allsvenska fotbollslag. Alvar spelade i premiärmatchen mot IFK Norrköping, men redan från den tredje matchen, 3-3 mot Malmö FF borta fanns Olle Sääw med i laget. Olle var dessutom, i motsats till Alvar Andersson, med i det lag som med framgång klarade det allsvenska kvalet mot Surahammar våren 1946.

Olle Sääw var bankettens mest meriterade ÖSK-are, utan all konkurrens. Näst Orvar Bergmark är Olle Sääw den störste ÖSK-aren alla kategorier.

"The Rosenborg Story"

Det var inte bara i Sverige som fotbollspubliken svek i slutet av 1980 och i stort sett hela 1990-talet. Sportens attraktionskraft var i bottenläge i hela Scandinavien på e t t lysande undantag när - norska Trondheim. Där firade popklubben Rosenborg stora publiktriumfer med siffror som övriga skandinaviska klubbar bara kunde drömma om. Otaliga var de forskningsresor med Trondheim som mål som genomfördes av representanter för såväl svenska som danska klubbar.Samtliga med målsättningen att tillägna sig och nedteckna den rosenborgska trollformeln. Och Rosenborg ställde upp och delade gärna med sig av sina erfarenheter och sitt koncept.

Sett till trenden med sjunkande intresse för allsvensk fotboll var det ingen vidare timing att välja 1989 som återkomstår för ÖSK. Om det nu kan anses möjligt att välja rätt tidpunkt. ÖSK fick också känna av att "draget från Vallen" inte på långa vägar kändes på samma sätt som under klubbens föregående allsvenska sejour.. Trots detta hade ÖSK under tiotalet år i sträck högre publiksiffror än det allsvenska snittet. Kanske det var en följd av att ÖSK nappade på möjligheten att få speciallektioner i "marknadsföring av fotbollssporten" av Rosenborg. Det skedde genom att fotbollsstyrelsen beordrade mig och Anders Rutkvist att resa till Trondheim för förkovran i ämnet. Så skedde också

Studietiden var två dagar med full uppställning från Rosenborgs sida. Med klubbdirektören och legendariske tränaren Eggen i spetsen. Det fanns en allt annat överskuggande övertygelse i Rosenborgs koncept, nämligen "har man inte en bra produkt att sälja kan ingen marknadsföring i världen hjälpa". Den produkten ansåg Rosenborg att man hade- nämligen ett offensivt attackvilligt fotbollslag.

Publikvärvningskonceptet gick ut på att inom en radie av 8-10 mil aktivera fotbollsintresset och rikta redan befintligt fotbollsintresse mot centralorten - Trondheim- och dess elitlag Rosenborg. Detta skedde på en mängd olika sätt. Centralt var att profilera de aktiva, klubbens stjärnspelare. T ex hade en varubuss inköpts, fyllts med Rosenborgs-souvenirer och bemannad med levande fotbollsspelare. Denna buss körde i bästa Hemglass-stil runt i aktivitetsområdet och spred souvenirer och propaganda på marknadsplatser, bostadsområden och andra platser där människor fanns. Idolkartor delades ut till ungdomar, autografer skrevs och gratisbiljetter till matcherna på egna arenan Lärkendal delades ut eller skänktes som vinster i lokala lotterier

En egen radiostation sände dagligen Rosenborg-nytt till intresseområdet. Spelare och ledare kom där till tals och man reklamerade generöst för andra klubbars arrangemang när det inte kolliderade med de egna.Till egna matcherna inbjöds kontinuerligt ungdomslag med ledare. Klubbens "gamla lirare" glömdes aldrig bort utan inbjöds som publikdragare till matcherna. Specialpriser för familjer. Lättsam underhållning före matcherna och i matchpauserna var legio. Klubbmaskoten lanserades hårt

Rosenborg stod ofta som arrangör för familjeunderhållning och familjeaktiviteter utan koppling till matcher, allt för att profilera klubben som social och ansvarsfull och inte bara befolkad av "fotbollsnördar"

Sponsorkontrakten var utformade så att de gav företagens anställda förmåner i form av matchbiljetter och riktade arrangemang vid matcherna. De sponsrande företagen deltog i marknadsföringen av matcherna i personaltidskrifter och på interna informationstavlor.

Stora delar av Rosenborg-konceptet i kombination med resultet av den publikenkät som Svenska Fotbollförbundet lät göra kom att prägla och ligga till grund för ÖSKs marknadföring och publikaktiviteter under så gott som hela 1990-talet. Och som tur var hade vi, liksom Rosenborg, en bra produkt att sälja; ett offensivt och attackvilligt lag. Det var tyvärr inte hela fotbolls-Sverige som tyckte det.

Tveksam till Nordins talang

Om Nordin Gerzic varit den jättetalang som jag under flera år hävdat, hade ÖSK haft ytterligare fyra poäng i den allsvenska tabellen. Jag vet att även stora spelare kan missa chanser men knappast på det sätt Nordin hanterade de chanser han fick först i bortamatchen mot Malmö FF och igår mot AIK.

Några minuter från slutsignalen i Malmö och med ställning 2-1 till "iff.iff" tillskansade han sig ett totalt friläge med full bollkontroll och bra balans. Resultat: Nordin placerar bollen utanför målet. I går vid ställningen 1-0 till ÖSK gör AIK-målvakten en fotparad på Wowoahs skott med retur rakt ut till Nordin. Bara att lägga in bollen bakom en vilt flaxande målvakt. Resultat: Nordin placerar bollen mitt på målvakten, som ger ytterligare en retur som slutar med AIK-räddning på mållinjen. Det fanns tre helt öppna meter på vardera sidan om målvakten. Varför la inte Nordin bollen där? Det hade en fotbollsspelare med talang gjort.

Klass- och rekordmatcher på Ullevi

För ett antal år sedan tog Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker på sig det till synes omöjliga uppdraget att utse Allsvenskans bästa match genom alla tider. Utan att det framgick efter vilka kriterier man gjorde urvalet redovisde man resultatet i medlemstidningen SFS-Bolletinen. Segrande match, ansåg man, spelades på Nya Ullevi den 17 augusti 1961 mellan IFK Göteborg och IF Elfsborg. Matchen spelades inför 41.948 åskådare i den 13:e spelomgången och slutade 5-5. Mycket talar väl för att det var målrikedomen som vägde tyngst i valet mellan ett antal nominerade matcher, av vilka ÖSK faktiskt figurerade i en, nämligen i en segermatch borta mot Malmö FF. Den matchen slutde 4-2 till ÖSK .

Jag kom att tänka på den här rankingen när jag igår såg en ny match mellan de två stora, IFK Göteborg och IF Elfsborg. Kan mycket väl tänka mig att om SFS-Bolletinen skulle redovisa en ny ranking av Allsvenskans bästa match genom alla tider, kan gårdagens match vinna. Visserligen blev det inte lika många mål som i målorgien 1961- men vilka mål! Och vilket spel som föregick flera av de vackra målen! Att det under alla omständigheter var årets bästa allsvenska match är ställt utom allt tvivel. Det känns bra att erinra sig att vårt ÖSK bara för några veckor sedan besegrade både Göteborg och Elfsborg hemma på Behrn Arena - med klara siffror och efter viss utspelning dessutom.

Om vi återgår till Allsvenskan 1961 blev till slut Elfsborg guldlag och Göteborg lilla-silver-lag. ÖSK blev bronsmedaljörer på 4:e-platsen. I den 20:e omgången inträffade det anmärkningsvärda att ÖSK besegrade IFK Göteborg på bortagräs med hela 6-2. Det sas att den närkingska urladdningen hade sin grund i att lagledningen lovat laget en 12-dagarstripp till Kanarieöarna med fruar och flickvänner vid seger. Hur det blev med den segerpremien vet kanske någon annan bättre än jag. Det var i den efterföljande hemmamatchen mot Degerfors som det för eviga tider gällande publikrekordet sattes, 20066.

Världstenoren Banks - menlöst smetig underhållning

ÖSKs jubileumsbankett på Conventum Congress blev för huvudparten av deltagarna en magisk afton. Utom för Pelle Blohm förstås. Inte nog med att hans mage inte klarade kombinationen värktabletter/ alkohol, han tvingades också ta del av menlös underhållning av Shirley Clamp, Magnus Bäckström, Peter Flack, Marie Küler och världstenoren Barry Banks. "En underhållning som var precis så där menlöst smetig som den alltid är på banketter där det ska finnas nåt för alla", som Pelle skriver i sin blog. Tänk att det ska vara så förtvivlat svårt för Pelle att säga nåt positivt om Örebro Sportklubb, den klubb där han haft stora fotbollsframgångar. Allsvenska medaljer under samtliga tre år han stod ut med klubben. Fredagen efter den trista banketten bland världsmästare och mer normala idrottsprofiler tvingades Pelle dessutom att kommentera "en sömnig match mellan ÖSK och Gais" och som avslutning på Canal+-engagemanget bevista ett "iskallt möte mellan AIK och ÖSK"

Stackars Pelle Blohm!

ÖSK-toppen 10

Platserna ett till nio på min ÖSK-topplista beskriver nio förnämliga fotbollsprestationer, samtliga ledande till viktiga mål eller mirakulösa räddningar för det svart-vita laget. Nummer tio har inget sådant heroiskt över sig. Bara fyrtiofem minuters oerhört roande fotbollsunderhållning inför en tiotusenhövdad publik på Eyravallen.

Näst sista omgången av Allsvenskan 1953. För ÖSK gällde betinget att bara segrar i de två avslutande matcherna skulle ge förnyat allsvenskt kontrakt. Kvar på programmet var att möta serieledarna Malmö FF på hemmaplan och arga lokalkonkurrenten Degerfors på bortaplan. Men ÖSK förlorade redan mot Malmö FF så chansen försvann direkt. Av den anledningen finns ingen matchhjälte med ÖSK-tröja att plocka fram ur den fighten. Däremot en härlig man mot man-duell som under den första halvleken roade publiken på 9200 personer alldeles omåttligt. ÖSK-yttern Pelle Thörner valsade runt med landslagsbacken Erik Nilsson så det stod härliga till. Men Pelle var ingen stor målskytt ( 7 mål på 65 allsvenska matcher) och för dagen fanns ingen i ÖSK-anfallet som tog hand om hans inspel, som ganska konsekvent kom inåt-bakåt från kortlinjen. För Erik Nilsson kunde inte på något sätt hindra Pelle att komma i den inläggspositionen. Ungefär som Garrincha mot Sven Axbom i VM-finalen 1958, utan alla jämförelser i övrigt

I första halvleken skall sägas. I den andra halvleken ändrades styrkeförhållandet Thörner/Nilsson till den senares fördel. Klart. Den avslutande matchen mot Degerfors vann ÖSK med 2-1, men det hjälpte föga.

Därmed har jag presnterat min egen högst personliga topp-lista, som, vill jag på nytt påpeka, gäller ÖSK-prestationer som jag varit åsyna vittne till. Jag har hört tala om och läst om Thomas Nordahls bicykletas mot Norrköping, men det ekvilibristiska cirkusnumret såg jag inte med egna ögon. Observera frånvaron av prestationer från perioden fr o m 1961, en period då jag p g a eget aktivt spel inte såg så många ÖSK-matcher. Men visst minns jag Janne Mossbergs segermål mot Göteborg i skandalmatchen 1970. Kanske borde den prestationen platsat, men valt är valt!

Så här ser min tio-i-topp-lista ut:

1. Magnus Erlingmarks mål på Hasse Holmqvists crosspass i Norrköpinga IP 1991
2. Anders Karlsson straffräddning mot Degerfors 1986
3. Arne Lundqvists mål mot Kalle Svensson 1952
4. Arnor Gudjohnsens frisparksmål mot Oddevold 1996
5. Miroslaw Kubisztal volley-mål på Thomas Ravellli 1994
6. Yngve Brodds 1-0 på Göteborg ( slures. 4-0) 1952
7. Roni Porokaras pass till Kim Olsen på Örjans Vall 2008
8. Mattias Jonssons "tjuvmål" mot AIK 1994
9. Sven Dahlkvists språngnick mot Vasalund 1988
10. Pelle Thörners skojande med Erik Nilsson 1953

ÖSK-toppen 9

AIK-ikonen Sven "Dala" Dahlkvist kom till Örebro och ÖSK 1988 för att projektera och bygga "Dala-vallen", den mest hållbara försvarsbastionen i svensk fotbolls historia. Senare blev "Dala" såväl klubbdirektör som chefstränare under ÖSKs mest framgångrika fotbollsera någonsin. Men.....

......... när ÖSK startade den säsong som skulle leda till allsvenskt avancemang valde Rolf Zetterlund, tränaren, att göra "Dala" till anfallsspelare. Inte i premiärmatchen som spelades i Eskilstuna mot därvarande IFK, men väl i den första hemmamatchen mot det lag som skulle visa sig bli ÖSKs argaste konkurrent om seriesegern, Vasalund. Inför en publik som skulle betraktas som storpublik på nuvarande allsvenska arenor som Vångavallen och Starke Arvids Arena vann ÖSK med övertygande 3-0. 2-0-målet var en sådan delikatess att det med råge platsar i min kavalkad, trots att den, liksom Anders Karlssons straffräddning mot Degerfors två år tidigare, exekverades i den andra divisionen. Medansvarig för delikatessen var nuvarande sportchefen Lennart Sjögren, också han ny för året liksom "Dala", som från sin högerytterposition slog ett hård pressat, meterhögt inlägg, som säkerligen hamnat i målvaktens famn om inte en lågt, raklångt flygande "Dala" hunnit före och med kraft skallat in bollen i nätmaskorna.

Så småningom återgick "Dala" till de bakre regionerna för att därifrån leda sina trupper till serieseger och allsvenskt avancemang. Men det är intressant att veta att försvarsresen, klubbdirektören och tränaren Sven "Dala" Dahlkvist började sin ÖSK-sejour med att göra ett av de vackraste målen i ÖSKs fotbollshistoria.

"The Rosenborg Story"

Det var inte bara i Sverige som fotbollspubliken svek i slutet av 1980 och i stort sett hela 1990-talet. Sportens attraktionskraft var i bottenläge i hela Scandinavien på e t t lysande undantag när - norska Trondheim. Där firade popklubben Rosenborg stora publiktriumfer med siffror som övriga skandinaviska klubbar bara kunde drömma om. Otaliga var de forskningsresor med Trondheim som mål som genomfördes av representanter för såväl svenska som danska klubbar.Samtliga med målsättningen att tillägna sig och nedteckna den rosenborgska trollformeln. Och Rosenborg ställde upp och delade gärna med sig av sina erfarenheter och sitt koncept.



Sett till trenden med sjunkande intresse för allsvensk fotboll var det ingen vidare timing att välja 1989 som återkomstår för ÖSK. Om det nu kan anses möjligt att välja rätt tidpunkt. ÖSK fick också känna av att "draget från Vallen" inte på långa vägar kändes på samma sätt som under klubbens föregående allsvenska sejour.. Trots detta hade ÖSK under tiotalet år i sträck högre publiksiffror än det allsvenska snittet. Kanske det var en följd av att ÖSK nappade på möjligheten att få speciallektioner i "marknadsföring av fotbollssporten" av Rosenborg. Det skedde genom att fotbollsstyrelsen beordrade mig och Anders Rutkvist att resa till Trondheim för förkovran i ämnet. Så skedde också.



Studietiden var två dagar med full uppställning från Rosenborgs sida. Med klubbdirektören och legendariske tränaren Eggen i spetsen. Det fanns en allt annat överskuggande övertygelse i Rosenborgs koncept, nämligen "har man inte en bra produkt att sälja kan ingen marknadsföring i världen hjälpa". Den produkten ansåg Rosenborg att man hade- nämligen ett offensivt attackvilligt fotbollslag.

Publikvärvningskonceptet gick ut på att inom en radie av 8-10 mil aktivera fotbollsintresset och rikta redan befintligt fotbollsintresse mot centralorten - Trondheim- och dess elitlag Rosenborg. Detta skedde på en mängd olika sätt. Centralt var att profilera de aktiva, klubbens stjärnspelare. T ex hade en varubuss inköpts, fyllts med Rosenborgs-souvenirer och bemannad med levande fotbollsspelare. Denna buss körde i bästa Hemglass-stil runt i aktivitetsområdet och spred souvenirer och propaganda på marknadsplatser, bostadsområden och andra platser där människor fanns. Idolkartor delades ut till ungdomar, autografer skrevs och gratisbiljetter till matcherna på egna arenan Lärkendal delades ut eller skänktes som vinster i lokala lotterier.

En egen radiostation sände dagligen Rosenborg-nytt till intresseområdet. Spelare och ledare kom där till tals och man reklamerade generöst för andra klubbars arrangemang när det inte kolliderade med de egna.

Till egna matcherna inbjöds kontinuerligt ungdomslag med ledare. Klubbens "gamla lirare" glömdes aldrig bort utan inbjöds som publikdragare till matcherna. Specialpriser för familjer. Lättsam underhållning före matcherna och i matchpauserna var legio. Klubbmaskoten lanserades hårt

Rosenborg stod ofta som arrangör för familjeunderhållning och familjeaktiviteter utan koppling till matcher, allt för att profilera klubben som social och ansvarsfull och inte bara befolkad av "fotbollsnördar"

Sponsorkontrakten var utformade så att de gav företagens anställda förmåner i form av matchbiljetter och riktade arrangemang vid matcherna. De sponsrande företagen deltog i marknadsföringen av matcherna i personaltidskrifter och på interna informationstavlor.

Stora delar av Rosenborg-konceptet i kombination med resultet av den publikenkät som Svenska Fotbollförbundet lät göra kom att prägla och ligga till grund för ÖSKs marknadföring och publikaktiviteter under så gott som hela 1990-talet. Och som tur var hade vi, liksom Rosenborg, en bra produkt att sälja; ett offensivt och attackvänligt lag. Det var tyvärr inte hela fotbolls-Sverige som tyckte det.

ÖSK-toppen 8

Det är väl ganska naturligt att silveråret 1994 får bidra med flest "toppar" på min lista. Jag har tidigare berättat om Miroslaw Kubisztals magnifika volleymål mot IFK Göteborg detta succéår. ( Läste att Kuba själv hade med detta mål som sitt främsta minne). I det fallet var det landslagsmålvakten Thomas Ravelli, med hjältglorian kvar på huvudet efter succén i USA-VM, som fick kröka rygg för en ÖSK-ares skicklighet. Samma år var det en blivande landslagsmålvakt som fick känna på hur ÖSK-stålet biter.

Med en medaljplats i sikte hade ÖSK att ta emot AIK hemma på Eyravallen. Inför matchen den 20 augusti 1994 stod ÖSK och AIK på samma poäng, 29. ÖSK fick bästa tänkbara öppning när Kuba redan efter fyra minuter överlistade blivande landslagsmålvakten Magnus Hedman. Länge såg det ut som om det målet skulle bli matchens enda, men AIKs forscering i slutet av matchen var mäktig. Det var då som Mattias Jonsson visade den obändiga vilja och härliga optimism enligt konceptet "ingenting är omöjligt" som var kumlagrabbens signum. I 90:e matchminuten hade AIK inkast vid egen höger hörnflagga. Kastare Gary Sundgren förstod att snabbast möjliga sätt att förpassa bollen upp till i närheten av ÖSKs mål var att kasta till egen målvakt. Meningen var att målvakten med en mäktig utspark skulle starta ett sista desperat försök att kvittera ÖSKs ledning. Till saken hör att vid den tiden var det tillåtet för målvakten att ta upp inkast från egen spelare med händerna. Det var väl också vad Magnus Hedman skulle ha gjort om inte Mattias Jonsson kommit emellan. På den tid som bollen seglade mellan kastare Sundgren och målvakt Hedman såg obändigt optimistiske Jonsson chansen att bryta bollbanan. Jonsson hann precis fram för att med en retlig lyra knoppa bollen förbi en totalförvånad Hedman.

Mattias Jonssons mål mot AIK 1994 kommer inte med på min topplista av skönhetskäl. Det har gjorts mängder av vackrare mål, men jag tror inget som mer än detta varit resultatet av en enorm vilja och obotlig optimism. Mattias Jonsson gjorde det här året ytterligare 13 mål, trots att han de flesta matcherna bara var inhoppare. Undrar förresten om någon någonsin gjort så många allsvenska mål på så kort speltid som Mattias Jonsson gjorde 1994. Något för Sveriges Fotbollshistriker ocg Statistiker att lägga ner litet forskarmöda på

ÖSK-toppen 7

När ÖSK 1989 återkom till Allsvenskan efter tio år i skuggan av de stora mötte man i premiäromgången Halmstad BK på Örjan Vall. Det blev bästa möjliga start, seger med 2-1 efter mål av Sven "Dala" Dahlkvist och Mikel Fahlén. Därefter har det varit hart när omöjligt för ÖSK att få med sig någon poäng hem från Halmstad. Tills i år. Tills den 22 september 2008.



I den 23 minuten hade mittbacken Magnus Wikström gett ÖSK ledningen med nick efter högerhörna. Det var i skedet efter det målet som matchen kom att präglas av ett antal härliga dueller mellan ÖSKs vänsteranfallare Roni Porokara och Halmstads orutinerade högerback. Denne kände, genom HBK-tränarens spionage, till att Roni gärna ryckte på utsidan av bevakande back för att därefter slå inlägg från kortlinjen. Många av ÖSKs höstmål hade tillkommit på det sättet. När det strax efter ÖSKs ledningsmål på nytt uppstod en man mot man-situation i HBKs högerförsvar överraskade Roni med att gå inåt, men kom då i ett inläggsläge som inte liknade hans vanliga. Varken vänstern eller höger insida var tillämplig i den situationen, så vad gör en spelare som behärskar det mesta? Jo, han gör som Roni Porokara i det läget, han skruvar inlägget med en höger yttersida med stor precision förbi mittbackarna och exakt på pannan på en något backande Kim Olsen. 2-0 till ÖSK. Målet var i fråga om precision och timing likt det som Hasse Holmqvist och Magnus Erlingmark snickrade till på Idrottsparken i Norrköping 1991 ( se ÖSK-toppen 1)



ÖSK vann matchen med 2-1 efter ett sent reduceringsmål av HBK.

ÖSK-toppen 6

Det var AIK:s och svenska landslagets store lille vänsterinner Henry "Garvis" Carlsson som myntade begreppet "raka spåret" inom fotbollen. Det var hans modell för att sig fram till målschans och målskytte. Den närmaste vägen - raka spåret. Garvis har inte bara fått ge sitt smeknamn - Garvis- till många smågrabbar landet runt, hans raka-spåret-filosofi har fått många efterföljare. En av dessa demonstrerade sin förmåga den 1 maj 1952 på Eyravallen i Örebro

I en från premiäromgånge uppskjuten match mötte ÖSK IFK Göteborg på Eyravallen den 1 maj 1952. Trots kylan- för det var en särdeles kylig vår det året- hade över 8000 personer samlats på åskådarplats för att se matchen. Det var visserligen inte Yngve Brodds premiärmatch för ÖSK, men intresset för den lille västgöten var stort, särskilt som han hamnat i Örebro sedan just IFK Göteborg tackat nej till hans tjänster. Och Yngve Brodd gjorde ingen besviken, utom möjligen Göteborgs talangscouter. I den 20:e matchminuten fick han i vänsterinnerläge en fin passning från Gösta Lindh ( tror jag/inte säker). Bollmottagande i hög fart men fortfarande 20-25 meter kvar fram till göteborgsmålet. I fortsatt hög fart med aggressiva motståndarförsvarare i hasorna och nästan axel mot axel och med bollen klistad vid foten nådde han genom raka spårets filosofi fram till avslutsläge. Och vilket avslut sen! Bollen satt med minimalt avstånd till såväl stolpe som ribba klistrad uppe i Henry Anderssons högra kryss.

Yngve Brodd gjorde ytterligare ett mål i matchen och ÖSK vann till slut med hela 4-0. Halvåret innan hade Göteborg med i stort sett samma lag vunnit på hemmaplan mot ÖSK med 8-1. ÖSKs största allsvenska nederlag någonsin. Fortfarande. Tala om revanch! Det var Yngve Brodds mål som framförallt satte sin prägel på matchen och bäddade för storsegern. En liknande raka-spåret- aktion hade i dagens läge förmodligen stoppats av en tröjdragning ( strategisk varning) eller en skickligt utförd glidtackling. Men vid den tidpunkten var tröjdragning inte uppfunnen som försvarmetod och det var bara Helsingborgs Gerhard Andersson som kunde konsten att glidtackla.

Lagrell kanske är värd ett tack

Idag ska jag och min kära dotter Åsa fira ÖSK på 100-årsdagen ( som egentligen infaller om 10 dagar). Vi gör det enligt uppgift tillsammans med 1038 andra, däribland ett stort antal legendarer inom svensk idrott. Kommer gör däremot inte SvFFs ordförande Lars-Åke Lagrell, som istället väljer att lämna över Damallsvenskans guldmedaljer till Umeås suveräna tjejer.

Lars-Åke har, kanske med viss rätt, fått bära hundhuvudet för ÖSKs degradering av ekonomiska skäl. Däremot har jag från fler och fler håll hört åsikten att degraderingen var just det stålbad ÖSK-fotbollen behövde för att återfå den ekonomiska balansen. Den mobilisering som skedde från kommunen, näringslivet och ett stort antal kapitalstarka privatpersoner hade sin grund i den totala nesan att stans stolthet sedan generationer tillbaka pekades ut som klubben som inte kunde sköta sina finanser. "Utan degraderingen hade denna mobilisering aldrig skett" är mångas uppfattning idag. Jag ansluter mig till den uppfattningen.

Det Lars-Åke Lagrell och hans vänner i bestraffningskommittén däremot ska kritiseras för är att man inte hade modet och viljan att se till att ÖSK fick sällskap till Superetten av Helsingborgs IF. Den klubben var betydligt mer illa ute än ÖSK.

Lars-Åke Lagrell kommer alltså inte till kvällens jubiléumsbankett. Det gör däremot jag och Åsa. Bara så ni vet.

ÖSK-toppen 5

Vad lämpligt att presentera "ÖSK-toppen 5" när huvudpersonen själv finns på plats i Örebro för att fira klubbens 100 åriga historia, av vilka han själv förgyllt 6 med sin fotbollskonst. MiroslawKubisztal, fortsättningsvis bara Kuba, blev trots att han bara förgyllde Allsvenskan under 6 år 1990-talets näst bäste målskytt. Bara Östers Hasse Eklund överträffade Kubas 58 mål, men då med hjälp av betydligt fler matcher. Många av Kubas mål hade kvalitéer som kvalificerade för plats på min lista, men ett av dem glimmade allra klarast.



1994 kämpade ÖSK om det allsvenska guldet med främst IFK Göteborg. Den första av dem spelade i Örebro och slutade 2-2 efter att ex-öskaren Magnus Ehrlingm,ark kvitterat för Blåvitt i slutminuten.

Returmatchen på Ullevi beskrevs med all rätt som det årets bästa allsvenska fight. Inte minst de två målen- det blev 1-1 - hade guldglans. Efter en halvtimmas spel tog ÖSK ledning efter en magnifik fullträff av Kuba. På ett inlägg från vänster gick bollen över alla försvarande göteborgare mot det bortre högra hörnet av straffområdet. Där fanns Kuba som på volley, med sträckt vrist, med enorm precision satte bollen i Thomas Ravellis bortre kryss. Ett enormt vackert mål, som tyvärr inte fick bli segermål. IFK Göteborgs Mikael Martinsson kvitterade nämligen med ett volleymål av nästan samma klass som Kubas.
Därmed kunde "årets match" också tillskrivas "årets mål", varav det ena gjorde av Miroslaw "Kuba" Kubisztal.

Dagen till ära presenterar Nerikes Allehanda Kuba som en av två anfallare i "Århundradets ÖSK-elva" - utsedd av tidningens läsare. Välkommen till Örebro, Kuba!

"Hur fan kunde jag spola Lindh?"

Ser att Allehandas läsare nominerat Lars Larsen i "Århundradets ÖSK-elva" och därmed petat Gösta Lindh, mångfaldig landslagsman och landslagskapten. När jag själv lämnade mitt bidrag till laguttagningen valde jag också bort Gösta Lindh men inte till förmån för Larsen utan för spelgeniet Leif Eriksson. Men den uttagningen ångrar jag så här efteråt. Det är klart som korvspad att Gösta Lindh är given i "Århundradets ÖSK-elva". När jag 1954 gjorde A-lagsdebut i en bortamatch mot Västerås SK fick jag, efter en nervös inledning, höra från lagkapten Lindh "Hur fan kunde dom ta ut dej". Kanske det satt i och påverkade mitt ursprungliga val.

ÖSK-toppen 4

Höstsäsongen 1996 hade inletts i knackigaste laget av ÖSK. Kulmen på knackigheten nåddes den 19 augusti då laget förlorade med 3-1 mot jumbolaget Umeå FC. En liknande förnedring i nästkommande match, mot nästjumbon Oddevold, och ÖSK skulle i allra högsta grad vara invecklad i nedflyttningsstriden. Matchen skulle dessutom spelas på bortaplan, Rimnersvallen i Uddevalla.

I en match som till alla delar liknade en 0-0-historia avgjorde Arnor Gudjohnsen med en fenomenalt skickligt exekverad frispark. Minuten var 77. Arnor och Daniel Tjernström snackade ihop sig hur man skulle utnyttja den här chansen till ett segermål. Kanske enades man om en intränad variant eller också en vanlig peta-skjut-historia. Det blev förmodligen ingen av dessa varianter utan det blev Arnors improvisationsförmåga som avgjorde. "Tjerna" petade och förtidigt rusande oddevollspelare grusade alla Arnors chanser att skjuta direkt. Ändå markerade Arnor att han tänkte skjuta, men det stannade vid en skottfint och en snabb förflyttning åt vänster som i ett huj gav fritt skottfält. Jag måste erkänna att jag inte har någon knivskarp minnesbild hur Arnors avslut blev - var det en vänster innersida eller en höger yttersida? Spelar ingen roll, bollen gick via målvaktens högra stolpe i nät. Ett segermål värdigt en stor spelare.

Fortsättningen av hösten blev betydligt bättre än inledningen och ÖSK hamnade till slut på femte plats med 42 poäng, 23 poäng fler än Oddevold. Före den match som ovan relaterats var poängskillnaden mellan lagen bara fyra poäng.

Allsvenska publiken

200 matcher har hittills spelats i årets Allsvenska. Återstår 40 matcher innan årets kan summeras. I nuläget efter 25 omgångar leder Kalmar FF och snittpubliken på de hittills spelade tvåhundra matcherna är 8127. Totalt har 1.625.448 åskådare sett allsvensk fotboll på plats på de olika arenorna. Hur många som sett matcherna i teve p.p.v vet ingen. Snittsiffran 8.127 anses så låg att det talas om publikkris. Jag anser att snittsiffran är bevis på ett fenomenalt fotbollsintresse i landet, men sannolikt för låg i förhållande till klubbarnas spelarkostnader m m

När ÖSK tog sig in i finrummet 1989 var det årets allsvenska publiksnitt 4.211 per match, alltså ungefär hälften av årets publik. Det året var ÖSKs hemmsnitt 5.500. Det förhållandet, att ÖSK-snittet var högre än det allsvenska snittet, gällde under var och en av säsongerna 1989-1997. Det allsvenska snittet var under den perioden (9 säsonger) 4.874, ÖSKs snitt 5.667. Det var alltså inte bara "nyhetens behag" som lockade mer publik till Eyravallen i Örebro än till Allsvenskan i stort.

Här är Allsvenska publiksnittet resp. ÖSKs publiksnitt under perioden 1989-1997

År
1989 4211 /5500
1990 4608 /5529
1991 4325 /6454
1992 3990 /4128
1993 4838 /4872
1994 5779 /6083
1995 5687/ 6076
1996 4993/6316
1997 5570 /6941


Varför var då Eyravallen och Örebro jämförelsevis så publikstarkt? Delsvar på den frågan finns att hämta hos den norska storklubben Rosenborg i Trondheim. Varför ska jag återkomma till

ÖSK-toppen 3

Inför hemmamatchen mot Helsingborgs IF den 25 maj 1952 hade ÖSK-ledningen förpassat innereleganten Arne "Lunkan" Lundkvist till vänsteryttern för att ge plats åt förstaårsjunioren Bo Finnhammar på den plats som Lundkvist abonnerat på under hela våren. Någon riktig test på om Finnhammar var mogen allsvenskt spel blev det aldrig eftersom "Sveriges förste glidtacklare" Gerhard "Luma" Andersson redan i den första halvleken olyckligtvis förorsakade Finnhammar ett benbrott. ( Varför Andersson kallades för Luma vet jag inte. Han var verligen inget ljus på fotbollshimmeln). Skadan på Finnhammar innebar att Lundkvist fick flytta in på sin gamla invanda innerplats.

Under den tid som Finnhammar var spelduglig var Lundkvist fast på vänsterytterplatsen. Ja "fast" är verkligen den bästa beskrivningen eftersom "Lunkan" demonstrativt inte rörde sig nämnvärt för att delta i spelet. Inget försök att löpa i läge, ingen ansats att komma åt bollen, passningar avsedda för honom och som var minimalt felriktade ( 30 cm) vände han ryggen . Inte så trevligt och solidariskt kanske, men "Lunkan" skulle komma att revanchera sig. I den andra halvleken hade "Lunkan" plötsligt fått tillbaka spelglädjen och arbetslusten (nåja). Framförallt hade han föresatt sig att bevisa den enligt honom felaktiga laguttagningen, vilket i sin tur ledde till en fullständig förnedring av Helsingborgs försvar inklusive "Rio-Kalle" Svensson. Med "Lunkans" återfunna spelglädje följde att också Yngve Brodd levde upp. I samarbete med "Lunkan" gjorde Yngve ÖSKs ledningsmål i början av andra halvleken. 1-0, men det är "Lunkans" 2-0-mål som motiverar platsen högt upp på min 10-i-topp-lista. Målet var fullständigt magnifikt med en fullständig förnedring av Rio-Kalle. Arne Lundkvists andra halvlek och framförallt målet som säkrade ÖSK-segern gjorde den 8000-hövdade eyravallspubliken salig av lycka.

De somvar med då förstår säkert varför den här upplevelsen kommer högt upp på min lista

ÖSK-toppen 2

1986 var nog ÖSKs sämsta fotbollssäsong under hela den 100-åriga verksamhetsperioden, sett till förutsättningarna. Med ett nödrop klarade laget kontraktet med div 2 Norra men utan Anders Karlssons fantastiska straffräddning hade det inte gått.

Tre omgångar från serieslutet mötte det sargade och tilltufsade laget ärkefienden Degerfors hemma på Eyravallen. Degerfors var i det läget i någon mån inblandat i streckstriden gällande nedflyttning. ÖSK var det i allra högsta grad och ett nederlag mot Degerfors skulle vara förödande. En för ett derby mellan de två rivalerna anmärkningsvärt låg publiksiffra, 3591, fick se en match med undermåligt underhållningsvärde om vi bortser från den straffräddning ÖSK-målvakten Anders Karlsson svarade för en bit in i den andra halvleken vid ställningen 0-0. Den räddningen var å andra sidan magnifik och kanske den viktigaste en ÖSK-målvakt någonsin gjort. Räddningen var ganska lik den som Thomas Ravelli gjorde i straffavgörandet i matchen mot Rumänien i VM 1994 med den skillnaden att degerforsstraffen var hårdare och längre upp mot krysset. Men Anders förstod vad som krävdes av honom, han fick bara inte släppa in stramaren. ÖSK vann en pinne, precis vad som behövdes för att ÖSK skulle klara kontraktet och undvika förnedringen att degraderas till "trean"

Året efter kom Rolf Zetterlund till klubben som tränare. Det hade han nog aldrig gjort om inte Anders räddat straffen.

ÖSK-toppen 1

ÖSKs jubileumskommitté har, vilket framgår av föregående inlägg, utsett ett virtoust nummer av bandyeleganten Gösta "Stockis" Kilhlgård till århundradets prestation med tonvikt på teknik och fantasi. Ett bra val. Det är naturligtvis svårt att sålla ut en enskild prestation av tusentals som skickliga ÖSKare utfört under åren. Jag vet för jag har försökt göra min egen tio-i-topp-lista över de prestationer, begränsade till fotboll, som jag bevittnat som åskådare. Jag vill gärna ha synpunkter på min lista.

1. Den 5 maj 1991 spelade ÖSK allsvensk match mot IFK Norrköping på Idrottsparken. ÖSK vann med 2-0 efter mål av Kubisztal och Magnus Erlingmark. Just Magnus Erlingmarks mål var ett exakt synkroniserat samspel mellan Hans Holmqvist och Magnus Erlingmark. Målet betydde 2-0 och föll i den 53:e matchminuten.

De båda huvudrollsinnehavarnas positioner var mittlinjen längst till vänster (Holmqvist) respektive tio meter in på motståndarnas planhalva längst ut till höger (Erlingmark). Holmqvist slog en patenterad crossboll med riktning mot högra delen av Norrköpings straffområde, lagom långt från målet för att målvakten Lasse Eriksson inte vågade gå ut. Samtidigt som bollen lämnade Holmqvists fot började Erlingmark löpningen mot norrköpingsmålet. Skärningspunkten mellan bollbanan och Erlingmarks löpriktning blev maximalt perfekt för att Erlingmark skulle kunna sätt pannan till och skalla in bollen i Lasse Erikssons bortre kryss. Ett under av precision i samarbetet mellan två stora fotbollsspelare. Holmqvists cross hade varit värdelös och bortkastad om inte Erlingmark starat sin långa och viljestarka löpning och Erlingmarks löpning hade bara kostat krafter om inte Holmqvists cross varit av sådan mästarklass.

Jag utnämner detta mål på Idrottsparken i Göteborg till det vackraste ÖSK-mål i fotboll jag sett. Det utfördes inte av en ensam spelare som i Kihlgård-fallet utan var ett sagolikt fint exempel på vad skickliga spelare tillsammans kan åstadkomma.

Jag återkommer i morgon med nästa ÖSK-prestation på min lista, ÖSK-toppen 2

Århundradets ÖSK-prestation

Jag har sedan min blogstart i september 2007 nedtecknat 25 "ÖSK-minnen" från mina år som aktiv, anställd och passiv supporter.

Det borde ha varit 26. Det blev jag påmind om då jag tog del av en föreläsning i ord och bild om klubbens etthundra verksamhetsår. Förutom alla faktauppgifter och härliga bilder hade föreläsningsteamet Eklund/Eriksson tagit på sig den omöjliga uppgiften att utse den enskilt mest skickliga och viruosa insatsen av en ÖSK-are under seklet. Särskilt omöjligt är det naturligtvis i en klubb där lagidrotten totalt dominerat. Föreläsarna påminde också svårighetsgraden och erkände att valet var svårt men intressant eftersom det krävde utvecklad minnesgodhet och ett stort minnesförråd.

Den prestation man valt utfördes av skridskovirtuosen Gösta "Stockis" Kihlgård i en allsvenska bandymatch mot Karlstad-Göta på Tingvalla 1955. I en på förhand mycket oviss match, när det gällde utgången, vann ÖSK med 6-1. Jag var själv närvarande vittne när "Stockis" utförde det solonummer som 53 år senare inofficiellt skulle koras till århundradets prestation av en ÖSK-are.

Utförandet kan beskrivas som en skridskodans på hög olympisk nivå

kombinerat med samtidig magisk klubbteknik och fullständig balans.

På ett liknande sätt beskrevs också den underbara, sekundkorta föreställningen i pressen. Att "Stockis" exekverade detta fulländade nummer i ett läge då matchen redan var avgjord förringar inte prestationen. Även om det finns många individuellt skickliga ÖSK-prestationer att välja bland ansluter jag mig till valet. Arnor Gudjohnsen, Arne Lundqvist, Rune Bruce, Rune Åhrling och Tomas Backus med flera må ursäkta, var och en i sin nuvarande hemvist.

På bandytåget hem från Karlstad var Gösta "Stockis" Kihlgårds sagolika prestation givetvis det stora samtalsämnet. Kul att det aktualiserats igen.

Grattis Gunnar Persson!

När jag fyllde 65 och lämnade min femtonåriga tjänst med ÖSK Fotboll som arbetsgivare, kom Gunnar hem till mig med en egenhändigt, naturligtvis, målad. Tavlans motiv var Kronblomstatyn utanför Eyravallen med den skillnaden att Kronblom var utbytt och ersatt med mig, försedd med glasögon, keps och ÖSK-dress. Nedanför står Kronblom, Malin och svärmor och blickar upp mot den lite korpulenta figuren på sockeln. Kronblom tar till orda i en pratbubbla:

Jaså.... man har blivit utbytt nu...

men det var ju ett bra val..haha!

Nere i högra hörnet har han dessutom skrivit följande:

Bäste Bengt!

Tack för det fina samarbetet vi haft

under många ÖSK-år och tack för

ditt stora engagemang för Kronblom

Gunnar Persson

"Under många ÖSK-år" var närmare bestämt de tio-tolv under 1980-90-talen, från och med sommarmatchen mellan ÖSK och engelska storlaget Tottenham.1987 och via mängder av teckningar för matchaffischer, matchannonser, matchprogram och tidningen ÖSK-aren fram till och med 2000 då nya marknadsförare tog vid och gjorde slut på kronblomeran i ÖSK. Det började alltså med att Gunnar ritade originalet till den matchaffisch som ingick i marknadsföringen av matchen mot Tottenham. När jag några år senare var i London för att se en ligamatch på White Heart Lane besökte jag den PUB som finns i omedelbar anslutning till arenan ( men utanför). Det var så smockfullt av gäster i Puben att när man väl fått sitt ölglas fick man sträcka bärararmen rakt upp för att överhuvudtaget få med sig glaset till en plats där man kunde föra glaset till munnen. Den platsen blev alldeles intill väggen. Det var först när jag druckit ur och skulle lämna lokalen som jag uppmärksammade att jag stått framför den affisch som Gunnar Persson ritat och som nu fått bli en souvenir i klubbens pub utanför arenan.

Alla, arrangörer och näringsidkare, som ansökt om att få använda kända seriefigurer i sin marknadsföring vet hur oerhört mycket pengar det vanligtvis kostar. För ÖSK kostade det inte ett rött öre att under så lång tid och i närmast heltäckande omfattning inte bara få använda den legendariske latmasken i marknadsföringen utan också få utnyttja Gunnar Perssons eminenta teckarförmåga. Många fantasilösa och i marknadsföring okunniga ansåg att Kronblom var en olämplig figur att binda till ambitiösa ÖSK. Man accepterade inte motiveringen att "Kronblom är en symbol för folkligt fotbollsintresse" och de fick alltså till slut sin vilja igenom. Till mångas förtret och till någras glädje.

På måndag fyller Gunnar Persson 75 år. Jag förutsätter att ÖSK Fotboll är en av de första gratulanterna vid tecknarlyan ute i Adolfsberg, men säker kan man inte vara eftersom varken Gunnar Persson eller Kronblom uppmärksammas med ett enda ord vare sig i ÖSKs jubiléumsbok "100 år av människor, möten & matcher" eller när Thomas Eklund, DixieEriksson och Christer Blohm föreläser om 100 ÖSK-år i ord och bild. Att han inte är bjuden till Jubiléumsbanketten har jag redan konstaterat.

Behöver jag säga att tavlan jag fick på 65-årsdagen har en hedersplats i mitt hem?

Grattis, Gunnar, på födelsedagen!

Sannamarkén

I dag, den 7 oktober 2008, är det marknad i Fjugesta i Västernärke. På helsidor i lokalpressen informeras om allt som händer på marknadsdagen. Och namnet på den gamla marknaden skrivs i helsidesannonser exakt så som du ser i rubriken, alltså Sannamarkén. (uttalas som rim på klen eller gren) Även om arrangören är ansvarig för annonstexten och säkert fått chans att godkänna lokaltidningens (Nerikes Allehandas) annonsutformning, så borde tidningen med allt sitt kunnade sett till att en sådan accentblunder undvikits. Eftersom "mark´en" är en förkortning av "marknaden" ska marknaden i Fjugesta heta och stavas Sannamark´en.

Nu åker jag till Sannamark´en och köper en korv med potatispurre, nej potatispuré.

Målrekord av Kalmar

Kalmar FF är en sällan skådad målmaskin i Allsvenskan. 57 mål på 25 matcher är imponerande och vad slutsumman än blir så får vi ett nytt rekord att notera - för en 16-lags-allsvenska. Ska vi tippa att 60-strecket överträffas med råge?

ÖSK 1994 och Djurgården 2003 påstås i många sammanhang ha målrekordet för 14-lagsallsvenska med 62 mål. Det är inte sant eftersom Östers IF 1975, då allsvenskan också bestod av 14 lag, gjorde hela 66 mål. Det är alltså Öster som har rekordet. Rätt ska vara rätt. Av de 66 Östermålen gjorde Jan "Lill-Damma" Mattson nära hälften, 31.

Det säkerligen oslagbara målrekordet för 12-lagsallsvenska emanerar från säsongen 1928-29 då Hälsingborgs IF gjorde hela 89 mål

ÖSK får trösta sig med att vara det enda allsvenska lag som gjort mål i samtliga 26 matcher under en säsong. Den bedriften svarade laget för 1994.

Fattas - en tulpan i mitten

Läser i länets dominerande blaska att Lekobusrondellen så småningom skall bli en permanent rondell. Med andra ord är det vi rullar igenom idag och småkrockar litet då och då ett provisorium. Det trodde jag inte. Jag trodde det var ett nytt rondellgrepp med betongklumpar, kedjor och traktordäck Det enda som fattas är en tulpan i mitten.

Korkade veteraner

Örgryte räknar med att få tillbaka sin allsvenska status och Kalmar FF har ambitionen at bli svenska mästare. De hade nog vid det här laget redan klarat av sina höga målsättningar om inte veteraner, som borde borga för rutin och klokskap, visat sig ovanligt korkade.

Det började med att Marcus Allbäck i Örgryte i derbyt mot Häcken visade allt annat än klokskap när han i absolut opressat läge i någon sorts idiotisk ambition mejade ner en motståndare cirka 100 meter från det egna målet. Det hade varit dumt nog även om han tidigare varit ostraffad, men nu helt korkat eftersom han redan var varnad. Utvisning naturligtvis. Örgryte utan Allbäck är en klass sämre än Örgryte med den forne landslagsmannen. Det visade sig också i nästa match - nytt derby mot Qviding. Förlust med 2-0. Om Allbäck bad sina lagkamrater och lagledning om ursäkt för sitt dumma tilltag vet jag inte. Däremot hade han dumheten att kritisera den utmärkte domaren för hans insats som enligt Allbäck var "under all kritik". Allt talar för att Örgryte klarar den allsvenska platsen ändå, men nog ställde rutinerade Allbäck till det för sig och sitt lag.

I matchen mellan Trelleborg och Kalmar fick vi se ytterligare en korkad veteran i aktion. Kalmars lagkapten och bollvinnande balansspelare Henrik Rydström hart när överträffade Allbäck i dumhet då han i läget 1-0 till egna laget drog på sig sin andra varning och utvisning. Rydström är om möjligt ännu mer värdefull för Kalmar FF än Allbäck för Örgryte. Trelleborg utnyttjade tillfället och straffade Rydström och Kalmar direkt och vände matchen till egen seger, 2-1. Rydströms utvisning var om möjligt ännu mer korkad än Allbäcks, eftersom "Bulldozern vid Kalmarsund" fick en andra chans av domaren Åke Andreasson. Efter att i den första halvleken fått en varning för en hakning liknande den som gav Allbäck den första varningen i matchen mot Häcken blundade domaren obegripligt för en Rydström-tackling av grövsta Allbäck-klass i början av den andra halvleken. Här hade Rydström tur och han borde förstått att han låg risigt till. Det dröjde ändå inte mer än någon minut innan nästa Rydberg-överfall gav gult kort och utvisning. Överfallet skedde långt från bollens position.

I ett avseende skiljer sig Allbäck- och Rydberg-fallen åt. Rydberg erkände efter matchen sitt korkade uppträdande och medgav i TV-intervju efter matchen att han bett sina lagkamrater om ursäkt.

Liksom Örgryte kommer nog Kalmar FF att klara sin målsättning - trots korkade veteraner.

Svårt val

Lördagen den 18 oktober firar ÖSK sina 100 år med stor jubileumsbankett på Conventum Congress. Samma kväll genomförs "Ladies Night" på Conventum Arena. Det kommer att bli ett svårt val för Rose-Marie Frebran med flera.

Pelle Blohms bittra avsked från rutan

Antingen är allt teoretiskt fotbollskunnande koncentrerat till Örebro med omnejd eller också har vår stad varit överepresenterad när nationella och internationella fotbollshändelser ska kommenteras i "burken". Claes Runheim har i många år varit studioankare oftast med Thomas Nordahl som bisittare och expert. Nästan lika länge har Stora Mellösa-grabben Anders Fredriksson kommenterat engelska ligamatcher. På senare år har Pelle Blohm demonstrerat stora talanger som expert och glasklar analytiker. Talanger som flitigt utnyttjats av framförallt Canal+. Då och då har vi även haft nöjet att få ta del av Patrick Walkers klokhet i diverse sportstudios.

Nu verkar den örebroska hegemonin vara bruten. Claes har förvunnit ut i kylan och anonymiteten, Thomas Nordahls "för oss fotbollsälskare" hörs allt mer sällan. Nu verkar också Pelle Blohm ha resignerat och satsar på andra verksamheter än fotbollsanalys. Still going strong är fortfarande Anders Fredriksson, men hur länge?

Trots sina framgångar är Pelle Blohm bitter när han i sin blog berättar att hans saga som fotobollanalytiker snart är över. Fyra uppdrag för Canal+ och sedan är det finito. Så här skriver Pelle i sin blog:

"Åtta års kamp räcker. Har jag inte haft vad som krävs fram till nu så lär det inte förändras om ett år, om två år eller om fem år. Jag tycker ju att jag är bra men det betyder naturligtvis ingenting alls i detta sammanhang.

Om Nerikes Allehanda vill så kommer jag säkert fortsätta att skriva mina krönikor där, men mitt jagande efter ett större erkännande och fler uppdrag är över. Det kommer ändå aldrig att hända"

Vad det är för nedslående besked som Pelle fått framgår inte klart men i ett tidigare inlägg på bloggen har Pelle berättat hur nedstämd han var på tåget hem till Örebro efter en intern Canal+-träff i Stockholm. På kanalens uppdragslistor för 2009 kunde han inte finna sitt namn någonstans, trots att han på samma träff fått många klappar på axeln.

"Jag är som den där ständige inhopparen som drömmer om att bli ordinarie, men som tränaren ständigt försöker övertyga om att din tid kommer, ha tålamod. Men tålamodet är slut"

I fortsättningen räknar Pelle med att försöja sig på föreläsningar över ämnet "Livsvägledning och coachning" inom ramen för ett eget företag. Dessutom är han i färd med att skriva de sista kapitlen i sin självbiografiska roman "En jakt på livet".

Jag förutsätter att det är fler än jag som kommer att sakna Pelle Blohms kloka fotbollsanalyser i rutan.

Penningtillskottet var ett lån

Läser i SPORTBLADET att det jublas i Helsingborgs IF. Inte framförallt för segern över MalmöFF i skånederbyt utan för ett postivt ekonomiskt resultat som innebär att man snart amorterat färdigt på de lån på sammanlagt 59 miljoner kronor som man fick av sin bank och av kommunen för att inte helt gå överstyr i början på 2000-talet. Men det var ju inga lån, sas det när klubben skulle flyttas ner i serisystemet, utan en form av penningtillskott som ingen redovisningkunnig ekonom visste namnet på. Vad kallar man i en balansräkning ett lån som till sin karaktär är ett lån men som bara behöver betalas tillbaka " om man kan". "Villkorat lån" benämndes det, men var i en klubbs balansräkning får en sådan post sin plats?

Jag vet inte hur stort negativt kapital som Helsingborgs IF hade då "lånen" beviljades, men allt talar för att det var åtskilliga miljoner. Ett underskott som Tallinger & Co i Svenska Fotbollförbundet med rymligt samvete och stort siffertrolleri lyckats förvandla till ett pluskapital. Enligt alla konstens ekonomiska regler kan inte ett lån förbättra det egna kapitalet med en enda krona. Men Tallinger & Co, inklusive Lars-Åke Lagrell, ville till varje pris rädda kvar legendariska Helsinborgs IF i Allsvenskan och godkände att lånet inte var ett lån utan en gåva, som kunde lämnas tillbaka om HIF hade lusten och viljan. Men nu har klubben genom goda ekonomiska resultat under flera år amorterat på lånen, som inte var några lån, och därmed bevisat att det verkligen var lån och inga gåvor. När paret Tallinger-Lagrell vill trolla har de flera ess i ärmen.

Tallinger har förresten en dagsfärsk duell med Lungskile SK. Lagets tränare lär nämligen ha pratat i sin mobil under en match då han var avstängd av disciplinära skäl och Tallinger har på tränarens gester kunnat utläsa att samtalet gick till någon på bänken, vilket är förbjudet. Tränaren är därför avstängd i ytterligare två matcher, vilket kan vara förödande för klubben i slutfasen av Allsvenskan. Det må vara hur det vill med det där mobilsamtalet men jag fäste mig vad Tallinger säger i en intervju. "Vi är helt fristående från Svenska Fotbollförbundet och påverkas inte i våra beslut". Som när Lars-Åke Lagrell for runt som en skottspole för att leta experter med den rätta åsikten då ÖSK fick nådastöten

Ett nytt fall för Lars-Åke Lagrell

Vakna, Lars-Åke, dags att agera! Domen har fallit och saken är klar - IFK Göteborg, företrädda av Person och Plånbok, har å det grövsta obstruerat mot Sveriges skatteregler för att kunna köpa spelare man annars inte haft råd med. Persson & Plånbok får krypa in i fängelse men Tallinger & Compani i Svenska Fotbollförbundet har väl inget annat straff för IFK Göteborg och dess styrelse att ta till än nedflyttning till Superettan respektive avsättning. I fråga om det senare är kanske saken redan verkställd, d v s vederbörande ledmöter och ansvarige har självmant lämnat sina platser.

Ljungskile, Sundsvall, Gefle och Norrköping kan naturligtvis lugnt räkna med att du gör din plikt, Lars-Åke, och ser till att de effektiva exekutorerna i bestraffningskommittén ser till att bara ett lag degraderas på sportsliga grunder från årets Allsvenska. Ett lag utöver IFK Göteborg alltså. Du var väldigt beslutsam och handlingskraftig, Lars-Åke, när du med ett bestämt stöveltramp på fingrarna fick en klubb, vars enda brott var fattigdom, att släppa taget högst upp på seriestegen och hårt dunsa i stengolvet på superettannivån. Det har gått några år nu men jag hoppas att handlingskraften är intakt

Dalas Lisa

Ser att pappa Dalas Lisa ska spela från start i dagens kvalmatch för damlandslaget. Dala får nog börja inse att han snart inte är meste landslagsspelare i familjen. Hans 39 A-landskamper är snart överträffade. Tror att han står ut med den nesan.