tisdag 21 september 2010

Väst är väst och ost är ust

"Svårigheten att prata väder" satte jag som rubrik på en blog i snöiga februari i år. Där talade jag om en väderpresentatör från SMHI i Norrköping som fick sparken p g a sin svaga röst, dessutom med klart östgötskt idiom. Det här med att han fått sparken berättade han själv i direktsändning, i sin sista rapport, för alla svenska radiolyssnare.

Den sparkade rapportören ersattes av en kvinna, som omedelbart presenterade sig som en person som hade egenheten att uttala bokstaven o som u. Inte i alla ord men framförallt när det gällde det i väderrapporter ofta förekommande ordet "ost"och alla dess variationer, Sydost, norost etc. Efter ett tag försvann även denna kvinnliga rapportör från etern och jag drog slutsatsen att hon fått dela östgötens öde, d v s fått sparken. Jag vet inte vad Sveriges Radio ställer för krav på de väderrapportörer som SMHI ställer upp med, men uppenbarligen tollererar man inte rapporter om "sydustliga" eller "nordustliga" vindar i sjörapporten.

Hon fick inte sparken för nu är hon tillbaka. Och tillbaka är också "ust", "sydust" och "nordust", men i bland förvånar hon med ett glasklart "sydost", vilket antyder att hennes märkliga uttal påtalats, men att hon glömmer bort sig.

Ett råd till SMHI; arrangera arbetsordningen så att den här kvinnan är rapportör bara när det blåser västliga vindar.

Kvar i orubbat rapportörsbo är den manliga veteran som plågar oss med Venern och Melaren.

Årets mål (?) i Halmstad

Bland mycket annat ska "Årets mål" utses när Allsvenskan 2010 så småningom ska sammanfattas. Som vanligt kommer mest röster att läggas på distansskott som letat sig in bakom hjälplösa målvakter gärna via ribbans underkant.Eller någon turlig bicykletas som till exekutorns stora förvåning letat sig in mellan stolparna.

Därför tror jag inte att Per Johanssons mål mot Halmstad senaste omgången kommer att vara pretendent på att vara årets dito. Ändå var hela scenariot ett under av precision, från Almebäcks långa pass från sin försvarsposition till Per Johanssons löpning, mottagning, kontroll över boll och motståndare och slutligen distinkta skott i mål. Ett nummer på högsta tekniska nivå. Det var i mina ögon "årets mål" i Allsvenskan så här långt, men något pris lär det inte ge Per.


tisdag 14 september 2010

Bedrägliga änglar riksdagens favoriter

IFK Göteborg är riksdagsledamöternas favoritlag enligt en enkät gjord av Aftonbladet och redovisad i Sportbladet. Det är väl klubbens häftiga skattebedrägerier häromåret som attraherar de folkvalda

"Bondessonmatematik"

Tänk vad glad man skulle vara om det som basuneras ut i media om pensionärer som de stora vinnarna vore sant. Vilket det tyvärr inte är. För andra året i följd slår den s k bromsen till och sänker pensionerna med 4,3 procent Motsvarande säkning innevarande år var 3 procent. Man får gå till arbetslösa och sjuka för finna liknande sänkning av inkomsten och därmed standarden.

Båda politiska blocken säger sig vilja motverka effekterna av bromsen genom att avsätta pengar för sänkning av skatten, men ingendera sidan med så mycket att pensionärerna undviker att bli de stora förlorarna. Inte ens med tillämpning av "bondessonmatematik" kan man nå något annat resultat.

Jag opponerar mig inte mot att vi pensionärer får sämre ekonomiska villkor utan att det framställs som att vi är de stora vinnarna.

måndag 13 september 2010

IG i matematik till KD-råd

På debattsidan i dagens Nerikes Allehanda publiceras en insändare signerad kommunalrådet och KD:aren Lennart Bondesson. Insänder har av NA försetts med rubriken

VÅRDNADSBIDRAGET EN SUCCÉ FÖR ÖREBROS BARNFAMILJER.

För att ni förstå att insändarens kräver en reaktion citerar jag följande från insändaren

" I Örebro har vådnadsbidraget funnits sedan den 1 januari 2009. Under första året fick 301 familjer del av vårdnadsbidraget, en mycket bra siffra. Hittills under 2010 har 264 familjer fått vårdnadbidrag, en stor ökning på ca 30 procent"
Eftersom jag inte har anledning tvivla på faktauppgifterna 301 resp.264 går inte leken "Finn fem fel" att applicera på de här raderna, men inte är det långt ifrån. Jag nöjer mig med att konstatera att Bondesson sällar sig till den skara - dagens skolelever i grundskolan- som har svårt med matematiken. Eller rättare sagt - jag tror att dagens skolelever med både lätthet och förtjusning sätter IG (för det finns väl inget lägre betyg) för Bondessons kunskaper i procenträkning.
Sen kan man väl ha sina funderingar över varför 301 familjer är "en mycket bra siffra" eller till och med "succé", som det står i rubriken, när hela 70 procent av Örebros barnfamiljer tycker att vårdnadsbidraget är bra. Den senare uppgiften står nämligen också att läsa i Bondessons insändare.
Men det var närmast den här 30-procentiga ökningen från 301 till 264 som jag ville kommentera.
Om Bondesson får anledning att fortsätta med sina 30-procentiga ökningar så är vårdnadsbidraget snart ett minne blott.

lördag 11 september 2010

Låt fotbollsintresset avgöra

Partiledarna borde inte bara redovisa vilka privatpersoner och organisationer som förser dem med kampanjpengar utan också deras, partiledarnas altså, förhållande till fotboll. Personligen tycker jag det känns tryggt när en partiledare påstår att han gillar fotboll. En sån partiledare inger förtroende.

Visserligen är till exempel KD-ledaren Göran Hägglunds intresse för den fascinerande sporten koncentrerad till Degerfors IF, vilket inte behöver betyda genuint fotbollsintresse. Och Lars Ohly berättade för några år sedan att han spelat mot, och blivit uppsnurrad av, självaste "Nacka" Skoglund, vilket visade sig inte vara riktigt sant. Antingen var det en lögn som många andra i en valrörelse eller också var det ett önsketänkande. Klart är att Ohly är Hammarbyare, vilket väl inte direkt inbjuder till röstande på de rödblås vänsterytter i dessa dagar.

Mona Sahlin sägs var maniskt intresserad av fotboll och ses ofta på Råsundas läktare då AIK spelar. Eller är det djurgårdare hon är?

Det sägs att minst fotbollsintresserad i hela partiledarklanen är f d officeren Jan Björklund. Det borde ge utslag i valresultatet på söndag. Återstår för herrar Reinfeldt och Eriksson samt Maud Olofsson att redogöra för ev .fotbollsintresse. Svaret på en enkel enkätfråga som "heter det spela fotboll eller sparka fotboll" bör kunna ge besked. Det är ju ingen ja- eller nejfråga.

Felräknat på Gäddestavägen

Min redovisning av antalet fartbegränsningsskyltar efter den 3000 meter långa Gäddestavägen har ifrågasatts. "Så många skyltar kan inte finnas på så kort sträcka" har jag fått höra. Eftersom jag för allt i världen inte vill fara med osanningar gav jag mig ut och kontrollkörde sträckan och kontrollräknade de hastighetsbegränsande skyltarna. Och, mycket riktigt, jag hade räknat fel.

50-30-60-40-60-30-60 ska vara 50-30-60-40-60-50-30-50. Förlåt!

Strömpriset

I dessa yttersta valrörelsedagar ifrågasätts från många håll om inte partierna öppet borde redovisa de bidrag de får från privatpersoner eller organisationer. Jag ifrågasätter om inte Folkpartiet borde redovisa vad de fick betala för att bli av med Ola Ström.

fredag 10 september 2010

En fråga till Brommapojkarna

Allsvensk fotboll
6 april 2010- Grimsta
BROMMAPOJKARNA-GAIS
Publik: 1.085

En fråga till Ola Danhard (klubbdirektör) och alla andra i BP:

Hur kunde ni så effektivt hemlighålla att det var allsvensk fotboll på Grimsta den här dagen?

torsdag 9 september 2010

Allsvenskan inget självspelande piano

Jag säger det igen; Allsvenskan i fotboll har aldrig tidigare innehållit så många publiksvaga lag som i år. Där har ni den främsta anledningen till att publiksnittet (genomsnittspubliken per match) sjunkit till den lägsta nivån sedan mitten av 1990-talet. Å andra sidan ligger ett rekordmässigt publikår bara tre år tillbaka (2008).

Jag säger också det här igen:

med lag som Häcken, Trelleborg, Brommapojkarna, Gefle och Åtvidaberg i vår högsta serie kan aldrig 2008 års publiknivå ( 10.209 åskådare per allsvensk match) nås igen.

Det gör man inte ens om man minimerar antalet lag i Allsvenskan, eftersom de här fem lagen är så sportsligt starka att de, alla eller flera av dem, mycket väl kan kvalificera sig även om Allsvenskan reduceras till låt säga 10 lag. Den åtgärden verkar annars, av allt att döma, elitlagen, genom sin organisation Föreningen Svensk Elitfotboll, märkligt nog vara inne på.

Jag undrar vilka analyser elfsborgaren Bosse Johansson och hans styrelsekamrater i SEF gjort av möjliga anledningar till publiktappet i år.

Har man värderat effekterna av den rekordtidiga starten, då de fyra första omgångarna spelades under vintriga förhållanden och på bedrövliga planer?

Har man tagit hänsyn till den olyckliga sammansättningen med historiskt många publiksvaga lag ?

Har man tagit hänsyn till att de två vanligtvis publikstarka lagen AIK och IFK Göteborg gått kräftgången både sportsligt och publikmässigt? Hur hade t ex hela allsvenskans publiksnitt sett ut om dessa två klubbar, som vanligt de senaste åren, varit i serietopp?

Den olyckliga sammansättningen kan man kanske inte göra någonting år, men nog måste det finnas fler kriterier än en ordnad ekonomi för att få allsvensk status. (förutom den sportsliga delen) Har SEF-styrelsen till exempel varit i kontakt med de fem klubbarna ovan, och frågat vad de gjort för att marknadsföra sina matcher på annat sätt än genom en traditionell matchannons eller matchaffisch? Kanske till och med SEF kan ställa marknadsförare till klubbarnas förfogande i det fall det inte finns tillgång till sådana inom klubbarnas egna led.

Allsvenskan är ett urstarkt varumärke men absolut inget självspelande piano.

Här är några av mina egna analyser av allsvenskans publikproblem 2010:

34 av årets allsvenska matcher har spelats inför en publikskara av under 3000 personer. I samtliga 34 matcher har antingen Häcken, Trelleborg, Åtvidaberg, Gefle eller Brommapojkarna varit hemmalag.

På sina hemmamatcher har de fem lagen haft en snittpublik på 2944 åskådare. På lagens bortamatcher är snittet bättre, 5539 per match, men då är det ju motståndarlaget som stått för marknadsföringen.

Snittet på de matcher där inget av de fem lagen varit ena parten är 8825, ett acceptabelt snitt, som varit ännu bättre om AIK och IFK Göteborg haft toppositioner.

Vilka analyser har SEF gjort- och vem påminner om och informerar om fiaskot med den panikartade serieomläggningen 1991?



onsdag 8 september 2010

Mästerskapsserien - ett missfoster som kanske återuppstår

Tagna på sängen av årets låga allsvenska publiksiffror har de som styr och ställer i svensk fotboll gjort analysen att det nog är för många lag i vår högsta serie. En bantad liga skulle nog vara bra för såväl standarden som publikintresset. I den analysen har man uppenbarligen glömt bort att ett av de främsta publikåren i Allsvenskan någonsin bara ligger tre år bort. 2007 var det allsvenska publiksnittet 10.209 åskådare.

2007 var antalet lag i Allsvenskan 14, i år som bekant 16. En analys utan djupare eftertanke säger alltså att färre lag ger högre publiksnitt per match. Exempel på motsatsen finns.

Jag vill påstå att de sjunkande allsvenska publiksiffrorna under 1980-talet (hela decenniet) var mer alarmerande än dagens. Decenniet började 1980 med allsvenska snittet 6280 för att 1989 vara nere i 4211. Det här sista decennieåret var för övrigt ÖSKs come back-år efter mer än 10 år i andradivisionen. ÖSK överträffade dock det allsvenska snittet med marginal. 5900 i snitt kom till ÖSKs allsvenska matcher på Eyravallen.

I det här ansträngda läget beslutades om en omfattande förändring av det svenska seriesystemet. Det nya skulle börja att gälla från och med spelåret 1991, vilket inte en viss förbättring 1990 kunde stoppa. 1990 med oförändrad 12-lagsallsvenska ökade publiksnittet till 4608 (5529). Siffran inom parentes ÖSKs snitt. Nämnas bör att Allsvenskan 1989 såväl som 1990 spelades som en rak serie med slutspel ( semifinaler och final) mellan de fyra främst placerade lagen. ÖSK kvalificerade sig för finalspel båda åren men föll i semifinalspelet mot Norrköping resp. Göteborg.

Seriespelet 1992 var förändrat till oigenkännlighet. Allsvenskan var bantad till en 10-lagsserie, som slutspelades under våren. De sex främsta lagen i den Grundserien kvalificerade sig till Mästerskapsserien, med spel under hösten. Tanken med Mästerskapsserien var att den skulle fylla två syften. Kvalitén skulle vässas och publiken skulle strömma till. Resultatet blev att den allsvenska Grundserien, där det gällde att komma sämst 6:a, samlade 4325 (6454) åskådare i snitt och den efterlängtade Mästerskapsserien - räddaren i publiknöden- 4747 (4741) Siffrorna inom parentes ÖSKs snittsiffror hemma på Eyravallen. ÖSK kvalificerade sig alltså för Mästerskapsserien men publikintresset för denna elitserie blev genant lågt. . Ändå hade skaparna av det nya seriesystemet den turen med sig, att just de bästa publiklagen kvalificerade sig för Mästerskapsserien. Här är den nästan ofattbart låga publiksiffrorna vid ÖSKs matcher i denna vässade serie:

6.540 ÖSK-AIK
5.432 ÖSK-Norrköping
4.853 ÖSK-Göteborg
3.256 ÖSK-Malmö
3.309 ÖSK-Djurgården

Publiken hade sagt sitt när det gällde det nya seriesystemet. Ändå är det just på liknade sätt man resonerar nu när publiken sägs svika igen.

Missfostret till seriepyramid blev bara ettårigt. 1992 var den raka allsvenskan tillbaka igen. Visserligen med bara 10 lag, vilket återigen publiken straffade. Bara 3990 åskådare i snitt såg de allsvenska matcherna 1992 (4128)

Någon riktig ordning på de allsvenska publiksiffrorna blev det inte förrän 1994 och åren framåt, då Allsvenskan återigen blev en riktig liga med 14 lag. Med kulmen 2007 då imponerande 10.209 åskådare i snitt såg de 182 matcherna. Så många åskådare som 2007 har varken förr eller senare sett allsvensk fotboll på plats.

tisdag 7 september 2010

Målning med fördröjning

"Det var i maj när göken gol" som det kom en skrivelse från hyresvärden, Örebrobostäder. Nu skulle det bli målning av. Av staket, skärmväggar, fasader m m . Det hela skulle starta med att ÖBO-personal skulle komma och såga ner häckplanteringar och andra hinder för att målarna skulle utföra sitt jobb på ett bra sätt.

Dessutom, och det var viktigt, att "om du har egna växter som sitter mot sådana ytor får du åtgärda det själv så vi kommer åt att måla"

Visst hade vi sådana växt- och blomsterarrangemang som det tydligen var bråttom att åtgärda. Inte helt lätt med växter som krampaktigt trycker sig fast med sina sugfötter på väggar och staket. Skyndsamt skulle det ske också, eftersom målarna närsomhelst kunde klampa in. Enligt skrivelsen skulle vi räkna med att det "klampet" skulle inträffa i "mitten av vecka 17", som väl är just i början av den månad då göken gal.

Vi är nu inne i vecka 36 och fortfarande har vi inte sett röken av vare sig häckröjare eller målare. Och någon ny skrivelse med förklaring har vi inte sett till men en rekognoseringspromenad har gett vid handen att röjare och målare är på gång. Äntligen. Till Lucia har vi dom nog här.

Och göken har flyttat söderut för flera veckor sedan.

måndag 6 september 2010

Den bästa halvleken. Någonsin.

Till och med ÖSK-ätaren Pelle Blohm kände sig smått euforisk där han satt på Behrn-läktaren och åsåg ÖSKs propagandaspel och utklassing av serieledarna Helsingborgs IF. Eller också menade han att stämningen på läktaren var smått euforisk och att han påverkades och kände sig -som uppburen fotbollsexpert- manad att erkänna och berömma finliret.

I det allmänna sorlet på läktarplats tyckte han sig uppfatta påståendet att "det var det bästa ÖSK-spelet på 40 år". För 40 år sedan, 1970, klarade ÖSK med nöd och näppe det allsvenska kontraktet. Ni kommer val ihåg, eller har läst om, den ödesmättade sista omgången då det skulle avgöras om ÖSK eller IFK Göteborg skulle tvingas ta steget ner i en lägre division. För ÖSK räckte det med en "pinne", "änglarna" måste vinna. När Janne Mossberg i den andra halvleken dränkte göteborgarnas förhoppningar om ett för deras del lyckligt slut på matchen, försökte tillresta änglasupporters att få matchen avbruten och i förlängningen stoppad och omspelad. Trots att dessa, svensk fotbolls första huliganer, stormade in på planen i hundratal och bland annat ryckte upp målstolparna så lyckades de inte i sitt uppsåt. Efter ett längre uppehåll slutfördes matchen och Janne Mossbergs mål räckte till matchvinst och förlängt allsvenskt kontrakt.

Nu var det nog inte den matchen Pelle Blohms läktarkompis tänkte på som den match som konkurrerar med utskåpningen av Helsingborgs IF om epitetet "tidernas bästa ÖSK-match". Den minnesgode på läktaren hade formodligen hemmamatchen mot GAIS samma år i åminnelse. Den matchen spelades i augusti 1970. Läget då var att ÖSK behövde en seger för att lämna nedflyttningshotet men att motståndarna, GAIS, lika hett eftertraktade de två poängen (som var belöningen för seger på den tiden) för att behålla sin position i toppen av tabellen.. Janne Mossberg ( vem annars) gav ÖSK ledningen i den 20:e minuten.

8 minuter före slutsignalen var resultatet fortfarande 1-0 till ÖSK, men när matchen var slut kablades slutresultatet 5-0 till ÖSK ut genom Sportextrasändningar och diverse resultattavlor landet runt.

Under matchen sista 8 minuter gjorde nämligen Janne Mossberg ytterligare två mål. Han fick dessutom hjälp med målskyttet av Leif Eriksson och Jan-Olov Wallgren. Kanske var det dessa sista matchminuter en augustidag 1970 som Pelle Blohms läktarkamrat erinrade sig?

För min del tror jag att det endast är några matcher under säsongen 1994- silveråret- som i någon mån kan konkurrera med helsingborgsmatchen. 1-1-matchen borta mot det slutliga guldlaget IFK Göteborg räknades, till exempel, allmänt som den säsongens bästa allsvenska match. I ett avseendet var matchen 1994 bättre. Den spelades mellan två bra lag.

Min egen uppfattning är att den första halvleken mot Helsingborg i senaste omgången är den bästa halvleken ÖSK presterat. Någosin.

söndag 5 september 2010

3000 meter hinder

Lite förenklat och aningen provokativt kan man väl säga att hastighetsbegränsningarna på våra svenska vägar utgör hinder. Man måste som bilist både vara uppmärksam och ständigt beredd att lätta på gasen. Nu när de urgamla begänsningarna 50, 70 och 110 kilometer i timmen kompletterats med såväl 30 som 40, 60, 80 och 100 kilometer kan man säga att "hindren" ( för en lugn trafikrytm) blivit fler.

Detta förhållande gäller på en sträcka jag så gott som dagligen åker - Gäddestavägen från Karlslundsgatans avfart mot Björkhaga/Längbro kyrka till rondellen i Mellringe- en sträcka som i längd stämmer väl med Anders Gärderuds gamla gulddistans 3000 meter. Färden på Gäddestavägen inleds med 50 km/timmen, därefter i tur och ordning 30 km-60 km-40 km-60 km-30 km-60 km.

Den första begränsningen till 30 kv/tim är föranledd av det Bovieranbygge som pågår nära (alltför nära?) Längbro kyrka. Den begränsningen är tänkt, tror jag, att bara gälla under arbetsdagarna måndag till fredag, men tyvärr är inte den som ansvarar för att begränsningsskyltarna tas bort efter arbetsdagens slut på fredagen alltid på alerten utan glömmer alltsomoftast sin grannlaga uppgift. Det känns som bilist litet genant att på lördagsmorgonen lätta på gasen till nästan stillastående trots att ingen verksamhet pågår vid Bovieranbygget. Litet extra jönsigt känns det vid de tillfällen då begränsningsskylten bara finns kvar i ena färdriktningen. Vilket har hänt.

På den 3000 meter långa sträckan finns alltså sex begränsningsskyltar att uppmärksamma och anpassa farten till. En begränsningsskylt var 500:e meter. De´ ni!