Sverige-Brasilien i repris

I kväll med start 18.15 återsänder svensk TV finalmatchen i 1958 års fotbolls-VM. Trots att alla väl känner till hur matchen mellan Sverige och Brasilien slutade känns det på något sätt spännande att se om jag fortfarande tycker att brasilianarna är så fenomenala som jag uppfattade dom då när det begav sig. Jag fanns bland de 35.000 på nationalstadions läktare denna vackra junisöndag tillsammans med, om jag minns rätt, en aktiv fotbollskompis, Pelle Yngvesson och en veteran, Ivan Larsson.

Det svenska laget hade redan emottagit oerhörda hyllningar under tågresan från Göteborg, där man sensationellt besegrat Tyskland, och till Stockholm. Vid snart sagt varje hållplats efter stambanan stannade tåget och lokala pampar och vanliga fotbollsfantaster såg till att spelarna kom ut på perrongen och mottog hurrarop.och andra hedersbetygelser Allt med den svenska laglednignens goda minne trots att det knappast var någon lämplig laddning inför den förestående finalmatchen. Nog kan man få tanken att det svenska laget var rätt nöjt med vad det redan presterat och att det inte fanns den där brinnande viljan att bli världsmästare som måste till för att besegra en fotbollsnation som Brasilien.

Trots att facit när det gäller utgången finns ska det ändå bli spännande att återse norrköpingsbacken Sven Axboms tillkortakommande i duellerna med ko- och hjulbente brasseytter Garrincha. Trots att Axbom så väl förstod vilken väg Garrincha skulle ta i sina ryck förmådde den svenske backen inte förhindra inspelet till framrusande Vava, framförallt. ÖSK-aren Orvar Bergmark var en av dom svenska försvarare som inte förmådde eliminera effekten av Garrinchas lek med Axbom. Det ska ockå bli intressant att se varför den brasilienske vänsteryttern så lätt kunde passera Orvar vid, tror jag, 4-1 målet. Hur 17-årige Pelé sedan totallurar Bengt "Julle" Gustafsson och prickar in 5-2 i slutsekunderna har vi sett vevas många gånger när denne fotbollsgigant porträtterats. Jag kommer förresten ihåg att det länge var ovisst om matchen slutat 4-2 eller 5-2. Det var matchspeakern som informerade oss på läktaren att Pelé mål kom sekunden innan slutsignalen. Men blev det verkligen en svensk avspark efter det målet?

De svenska målen gjordes av Nils Liedholm och Agne Simonsson. Liedholms mål innebar ledning med 1-0 och unge Simonssons mål vid ställningen 4-1. Lennart "Nacka" Skoglund som varit lysande i de tidigare matcherna var som en junior i händerna på den väldige brasilianske högerbacken. Trots den svaga finalinsatsen valdes Nacka, tillsammans med Orvar Bergmark, in i det världslag som den församlade världspressen tog ut.

Observera att det brasilianska laget spelade efter modellen 4-2-4 vilket var helt nytt för svensk fotbollspublik som dessförinnan inte sett någon annan uppställning än den s k helsingborgsmodellen, det vill säga två ytterbackar, en centerhalv, två ytterhalvor och fem forwards. Den spelmodellen tillämpade Sverige också i finalmatchen.

18.15 vá dé. Med Chris Härenstam och Glenn Strömberg som kommentatorer

Vad jag och Karlsson sa

Över 2700 åskådare kom till Behrn Arena för att se ÖSK spela träningsmatch i fotboll mot brasilienska Fluminenses ungdomslag. En fenomenalt bra publiksiffra sett mot det förväntade och verkliga underhållningsvärdet men en usel publiksiffra när 100-åriga ÖSK bjuder in till jubiléumsmatch. Kanske också usel med hänsyn till vad det kostat att ta hit de brasilianska juniorerna. Jag har ingen aning om storleken av de kostnaderna, men eftersom ÖSK-direktören Jan Karlsson kalkylerat med en tredubbelt högre publiksiffra, finns det anledning tro att jubileumsmatchen blev ett ekonomiskt fiasko. Vi kanske får en redovisning så småningom.

Redan när det i april stod klart att ÖSK valt Fluminense som motståndare i en jubileumsmatch förstod jag att Jan Karlsson inte besatt känslan för vad som går hem hos publiken. Den tiden är nämligen sedan ganska länge förbi då brasilianska lag ägde stor attraktionskraft och framförallt när arrangörer med gott samvete kunde garantera "sambafotboll". Så här skrev jag i min blog när Jan Karlsson presenterat motståndarlaget i jubileumsmatchen:

"Jag tror ÖSK-direktören Jan Karlsson gör sig skyldig till en svår felkalkyl när han tror att en vänskapsmatch mellan ÖSK och brasilianska Fluminense ska kunna bli en stor folkfest"

Fotbollspubliken i den allsvenska staden Sundsvall gick inte på reklamtricket "sambafotboll" utan kom till matchen mellan Giffarna och Fluminense i ungefär det antal som motsvarade det tänkta underhållningsvärdet, 150 betalande. Det spelade naturligtvis in att arrangörerna uppe i norr klart deklarerat att brasilianarna inte kom till Sverige med sitt representationslag utan med sitt ungdomslag. Representationlaget hade viktiga serie- och cupmatcher att avverka hemma i Brasilien. I Nerikes Allehanda och på ÖSKs hemsida förklarade Jan Karlsson att uppgiften att Fluminense kom till Sverige med sitt ungdomslag var falsk. En mix av A- och B-lagsspelare var det korrekta. Jag citerar vidare:

"I en intervju i dagens Nerikes Allehanda redovisar Jan Karlsson vilka storstjärnor som en gång i tiden spelat i Fluminense, men han namnger av speciella skäl inte en enda för svensk publik känd spelare i dagens lag. Det speciella skälet är att det inte finns någon sådan spelare i laget"

Ett märkligt sätt att marknadsföra matchen. Nu hade det ändå inte spelat någon roll om Ronaldinho eller Cafu ellen någon annan storfräsare spelat i dagens Fluminense, eftersom de ändå stannat hemma i Brasilien för serie- och cupspel. Mer citat:

"Dessutom, det borde Karlsson noterat, så spelar brasilianska lag inte längre gammal fin gladfotboll. I den brasilianska förstaligan är målsnåla matcher legio. Brasilienska lag är numera mycket försvarsinriktade, fjärran från den sorglöshet och artisteri som förr präglade både klubblag och landslag från Brasilien.........den tiden är forbi när arrangörer med gott samvete annonserade om sambafotboll"

Jag slår mig inte för bröstet för att det ungdomliga Fluminense-laget bekräftade riktigheten i mitt påstående. Det är en sanning som den initierade fotbollspubliken väl känner till.

En positiv sak till sist; ÖSK-tränaren Sixten Boström säger i en intervju att det var en bra träningsmatch för ÖSK. Jag förutsätter då att han menar "inför den allsvenska återstarten". Om segern i jubileumsmatchen har en positiv inverkan på självförtroendet för de svart-vita kan den ändå visa sig att matchen var värdefull. Trots allt.

Dala-epoken och Tidernas ÖSK-elva

"Dala-epoken störst i ÖSK:s historia" skriver före detta sportchefen Hans Jonsson i sin artikelserie "ÖSK 100år/Århundradets ÖSK-elva". Naturligtvis ger tidningens sportredaktion Sven "Dala" Dahlkvist en given plats i tidernas försvarslinje, tillsammans med Orvar Bergmark, Thomas Andersson och Hasse Borg.

I artikeln porträtteras "Dala" och hans oerhörda betydelse för klubben under åren 1988-1999. Jag vill gärna kommentera ett par uppgifter i artikeln som inte är helt korrekta. Hans Jonsson påstår att Rolf Zetterlund låg bakom värvningen av "Dala" från AIK till ÖSK. Detta har Rolf Zetterlund förnekat kategoriskt varje gång det kommit på tal. Naturligvis bör vi tro Rolf på hans ord. Men naturligtvis hade det betydelse för "Dalas" ställningstagande att Rolf sedan ett år tillbaka var tränare i ÖSK. Den betydelsen hade säkerligen Rolf för flera av de uppmärksammade värvningar som ÖSK lyckades med de här åren

Vidare säger "Dala" om den märkliga fadäsen med för många utländska spelare i laget i UEFA-cupmötet mot luxemburgska Avenir Beggen att "reglerna hade ändrats" och att han tog på sig hela ansvaret för debaclet. Reglerna hade visserligen ändrats sedan klubben senast spelade i UEFA-cupen, men de ändringarna fick ÖSK instruktioner av Svenska Fotbollförbundets Tävlingskommitté hur man skulle hantera. "Reglerna är desamma som i Allsvenskan" skrev Tävlingskommitténs ordförande Anders Brulin i ett fax till ÖSK. Och de reglerna kunde ÖSK till punkt och pricka. Korrekt är dock att "Dala" trots detta tog på sig hela skulden

När det gäller tidernas ÖSK-elva ska det bli intressant att ta del av NA-sportens formering av mittfältet. Jag förutsätter att det blir ett fyrmannamittfält. Mitt tips är att man fastnat för kvartetten Mikael Steen-Gösta Lindh-Arnor Gudjohnsen-Christer Fursth. Sedan blir det spännande att se vilka två gubbar man ratar bland anfallsgiganterna Thomas Nordahl, Miro Kubizstal, Dan Sahlin och Leif Wendt

Konserverad gröt och Fluminense

"Vad var det jag sa", väntar jag med att skriva till i morgon. Såvida det då fortfarande finns anledning att återkomma till vad jag sagt en gång. Jag kan ju ha varit ute i ogjort väder när jag påstod att det inte var någon bra idé att bjuda in brasilianska Fluminense ens om de kommit med A-teamet och inte ungdomsupplagan som nu. Det möjligtvis intressanta i kvällens match är inte eventuell sambafotboll utan om ÖSK kan presentera något nyförvärv som ger hopp inför den allsvenska omstarten.

Olrog skrev en gång i tiden om att "allting går att sälja med mördande reklam" och tog som exempel "lagom söt konserverad gröt". Vi får se om det till och med går att sälja ett brasilienskt juniorlag "med mördande reklam".

Smultronplockning modellen för värstingar

Det klagas vilt på dagens ungdom. "De unga slåss, super, rycker väskor av gamla gummor, misshandlar pensionärer och mobbar menlösa kamrater." Det är en utveckling som jag förutsett länge. Och jag vet orsaken till att det blivit så här. De har inte fått lära sig värdet av att plocka bär, företrädesvis då smultron. Ingenting är så danande och fostrande som att leta upp de ljuvliga sommarbären och fylla litermåtten.

Hur jag vet att smultronplockning fostrar goda medborgare? Ja, jag har inte så många exempel och bevis. Egentligen har jag bara ett exempel och det är jag själv. Jag började plocka smultron i 10-11-årsåldern och har fortsatt med det hela mitt liv. Och jag har aldrig slagit någon pensionär på käften. Behöver ni fler bevis? Jag kan också ge er undantaget som bekräftar regeln. Jag var nämligen på god väg att bära hand på min egen farmor. Elisabeth. Pappa och mamma var bortresta och vi var satta under farmor Elisabeths befäl. Jag hade under stor möda plockat några deciliter smultron och i ett obevakat ögonblicket tog sig farmor Elisabeth orådet före att koka kräm av dessa smultron. Smultron ska inmundigas färska tillsammans med socker och grädde. Att koka kräm av smultron är som att svära i kyrkan eller att i BK Forwards omklädningsrum påstå att ÖSK spelar attraktiv fotboll. Farmor fick en riktig utskällning och det var nog nära till litet misshandel av närstående fast jag bara var 12 år.

Ett praktexempel på hur undantag kan bekräfta en regel

Värstingar är ett problem har jag förstått. Ibland är dom så oregerliga att dom måste skeppas till Västindien eller Samoaöarna. Nu är ju snart också den danande och fostrande värnplikten ett minne blott. Jag är ganska övertygad om att smultronplockning kan bli ett effektivt substitut till "lumpen" för svenska ynglingar och flickor. Liksom värnplikt kräver smultronplockning disciplin. Den oknäppta knappen i vapenrocken motsvaras på plockarsidan av det tappade smultronet. Knappen måste knäppas och smultronet måste fångas in, hur långt ner till gräsrötterna det än försvunnit.

Dessutom är jag säker på att det är billigare att utbilda ungdom till effektiva, disciplinerade smultronplockare än att sända dem på seglatser till Västindien.

Jubileumsmatch på tisdag

I sin första match på svensk mark förlorade den brasilianska storklubben Fluminense mot GIF Sundsvall med 2-1. Det var ingen vidare reklam laget gjorde inför fortsättningen på svensk mark. Inte så konstigt kanske eftersom hela A-laget med reserver stannade kvar hemma i Brasilien för att spela viktiga cupmatcher. Värre än matchresultatet är det ringa publikintresset för matchen. Bara 150 betalade entré i Sundsvall för att se den sambafotboll som laget anses spela. Med eller utan A-lagsspelare.

Till matchen på Behrn Arena på tisdag kommer betydligt fler åskådare. Enligt uppgift har över 2000 biljetter sålts i dagsläget. Fotbollsintresset i Örebro förnekar sig inte.

Den eviga smultrontårtan är räddad

Sedan urminnes tider har jag levererat färska smultron till en midsommartårta att föräras glada midsommarfirare i Munkaboda utanför Frövi. Länge var jag rädd att de härliga sommarbären inte skulle mogna i tid. Den tidiga, långa värme- och torrperioden såg länge ut att äventyra utveckligen och mognaden. Regnen kom emellertid och räddade traditionen. I går plockade jag de första sju decilitrarna och det var bara för Kerstin att sätta in sockerkaksformen i ugnen

Munkaboda, here we come!

Alla som tvingas fira midsommar under betydligt enklare former än de som gäller i Munkaboda, till exempel i Snavlunda eller andra avlägsna platser, tillönskar vi, jag och Kerstin, en GLAD MIDSOMMAR!

Ingo boxades inte ens i Hickes tv

I en TV-recension i söndags skriver Allehandas Anna Levin apropå det stora fotbollsutbudet och -intresset att "min mamma glömmer aldrig när Ingo boxades i TV på 50-talet. Hela släkten samlades hemma hos morbror Hicke som precis investerat i en tv. Sverige stod stilla när det var dags för Ingo"

Förvisso var intresset för Ingos matcher stort men inte samlades man framför några tv-apparater för att i direktsändning följa matcherna. Inte ens när Ingo mötte Floyd Pattersson i den första matchen kunde man följa matchen i Sveriges Radio, än mindre naturligtvis i tv. Du får nog kolla med din mamma, Anna, vad det egentligen var för sändningar i Hickes tv-apparat som samlade hela släkten.

Gnällspiken kan bli expert på sprängteknik

Nu ska det inte bara bli möjligt för Storebror att se oss (genom alla sina kameror) utan nu ska han också ges möjligheter att läsa alla våra mail. Allt i avsikt att komma åt terrorister och internationella brottslingar. Jag ser framför mig hur det, till exempel, kommer att sitta en nitisk granskare och studera protokollen från Lunchtolvans möten, protokoll som sändes via mail till medlemmarna.

För naturligtvis kommer den mystiska organisationen Lunchtolvan att väcka uppmärksamhet. Framförallt när man kommer på att den folkskygga församlingen, trots namnet, består av 13 manliga medlemmar. "Naturligtvis för att vilseleda" När man väl noterat detta märkliga faktum kommer man att dra slutsatsen att många protokollförda beslut och händelser är kodade och beskriver ett helt annat skeende än vad klarskriften indikerar. Hur lätt blir det då inte för granskaren, Storebror alltså, att få för sig att till exempel den i prokollet nämnde Gnällspiken egentligen är en internationellt känd sprängämnesexpert. Och "den vänlige" är naturligtvis i Storebrors ögon allt annat än vänlig. Att protokollföraren är "stilig" finns ju i granskarens ögon ingen anledning att särskilt poängtera om det inte är ett annat ord för expert på hårdföra förhörsmetoder. Och nog kommer man att dra slutsatsen att orter som nämns, Snavlunda, Sånnersta, Hidinge, Kvarntorp och Åsbyviken är kodnamn för Riksdagshuset, Globen och platser med kärnkraftverk

Jag kommer att förorda att Lunchtolvan tillskriver FRA, som Storebror heter enligt pressen, och meddelar att Lunchtolvan bara innehåller ödmjuka, vänliga, stiliga och ofarliga svenska medborgare. Om inte det hjälper får vi väl visa upp "den vänlige" som bevis.

Den äckliga snigeln nära Villa-samhället Lundby

Jag borde ha förstått att det var någon mening med den där äckliga, feta snigeln som låg där tre meter bakom mållinjen i Lundbyskogen och representerade Spanien. Mållinjen var naturligvis den ordinarie matchtiden, 90 minuter, och de tre metrarna därefter stopptiden, som var just tre minuter.

Wanted- Kaffe-Ragnar!

I början av mitt bloggande i höstas var en av mina stora inspirationskällor signaturen Kaffe-Ragnar som både läste och ofta kommenterade mina bloggar. Men det var länge sedan jag fick ett livstecken från den anonyme kaffeälskaren. Jag funderar ofta och länge varthän han tagit vägen. Har mina bloggar blivit ointressantare? Har han fått magsår av allt kaffedrickande eller är det nåt annat som krackelerar? När jag väger ihop alla spekulationer kommer jag fram till att Kronfogden har varit och hämtat Kaffe-Ragnars dator eller att han av ekonomiska skäl fått säga upp sitt bredbandsavtal. Hör av dig, Kaffe-Ragnar, så jag vet att du lever och har hälsan! Du får säkert låna bibliotekets dator om Kronofogden varit dum.

Sniglarna i Lundby tippar oavgjort

I morgon möts Sverige och Spanien i EM-fotbollen. Mitt tips är att lagen delar på poängen, oavgjort alltså. Ja, egentligen är det inte mitt tips utan sniglarnas i Lundbyskogen. Men det blir nog inte 5-5 som dessa svarta och orangea "fartdårar" indikerar. Känns som om jag måste lämna en litet närmare förklaring.

När man går Lundbyskogens motionsspår gäller det att se sig för så man inte får rensa skosulorna från snigelkadaver när man kommer hem. Det finns alltså gott om sniglar, svarta och orangea som holländska landslagströjor. Dom har dock minskat i antal alleftersom värmen och torkan fortgått. Därför verkar rekordet på 40 sniglar på femkilometersslingan, satt tidigare i våras, att i nuläget vara oslagbart. Idag blev det alltså 5-5. För att ha något att göra, utöver att vandra, brukar jag räkna sniglar och göra det till en ädel tävlan. Vilka är talrikast, de svarta eller de orangea. Hittills har nästa alltid de orangea vunnit. Rekordrundan på 40 sniglar slutade 21-19 till de med holländska landslagströjor.

Inför dagens runda beslöt jag att lägga till en demension i tävlingsmomentet. Sniglarna skulle få avgöra resultatet mellan Sverige och Spanien. Eftersom Spanien betraktas som storfavorit fick de representeras av de orangea sniglarna. Sverige av de svarta alltså. De svarta sniglarna finns mestadels i början av rundan, varför Sverige tog en stabil ledning. 4-1 till Sverige stod det innan jag kom till dom spanska trakterna, det vill säga där dom orangea sniglarna trivs bäst. Ganska snart var den svenska ledningen uppäten. 4-4 såg länge ut som ett slutresultat. Men så dök det upp en sån där äcklig, orange bamsesnigel på ett avsnitt där det vanligtvis inte brukar finnas några sådana. Kändes ungefär som om Mellberg gjorde självmål. 5-4 till Spanien och inte mer än 4-500 meter kvar till mål. Slaget verkade förlorat då jag på långt håll såg den svarta kvitteringssnigeln på stigen. Mosad och död visserligen, men ingenting i mina regler sa att sniglarna måste leva för att räknas. 5-5. Jag fick hjärtat i halsgropen när jag såg att det tre meter bakom mållinjen låg en fet, orange snigel och mumsade på ett barr. Skulle han räknas? Var det på stopptiden han dök upp där? Jag konfererade med tävlingsjuryn, det vill säga mig själv, och beslutet blev att Spaniens 6-5-mål gjordes efter domarens slutsignal.

Saken är klar. Spanien och Sverige delar på poängen. Som första människa i världen har jag tagit sniglar till hjälp för att förutse en matchutgång. Bara inte sniglarna sätter sin prägel på matchtempot också.

När vi möter Ryssland får Sverige ha orangea tröjor.

Finns det tillslaget med på Eijas repertoar?

När jag såg Zlatan klämma in ledningsmålet mot Grekland kom jag att tänka på Eija Feodoroff. Ni vet tjejen som ingår i Nerikes Allehandas expertteam och som i en artikel för en tid sedan presenterades som expert på "tillslag på bollen". Varför jag kom att tänka på Eija? Jo, jag undrar om det ovanliga, och svåra, tillslaget som Zlatan tog till för att överhuvudtaget träffa målet finns med i Eijas "tillslagsbibel"?

Redan i liveversionen förundrades jag över att bollen fick den bana den fick. Normalt borde skottet ha hamnat någonstans ganska långt till vänster om det grekiska målet. Jag tar då hänsyn till Zlatans postition i förhållande till bollen när han nås av Henkes väggpass. Närmast till hands hade, som jag såg det, varit en höger ytterskruv. Det hade säkert en normalbegåvad spelare tagit till i det läget. Men Zlatan är ingen nomalbegåvning utan han tog till en oerhört svår variant, nämligen sträckt vrist men med en träffyta på bollen som gjorde att skottet både kom att få hög hastighet och en riktning som inte stod i relation till Zlatans position i förhållande till bollen. Zlatan korrigerade en normal skottriktning ( som alltså borde varit någonstans till vänster om målet) genom att välja en träffyta något till vänster på bollen. Den ytan ska normalt träffas av skons högersida och bli till en skruv. Zlatan träffade den ytan med vristen varvid skottet blev rakt och med en fart som normalt bara en vristträff kan åstadkomma.

Kanske lika bra om Eija inte har med det tillslaget på sin undervisningsrepertoar för det tillhör absolut en överkurs även för spelare i absolut världsklass.

Nu vet ni varför jag kom att tänka på Eija Feodoroff när Sverige tog ledningen mot Grekland. Någon ambition att konkurrera med "Eijas tillslagsskola" har jag därmed inte.

Åskådarna har inget fotbollsintresse enligt Ludvig

Ludvig Rasmussen har alltid varit en av mina favoriter inom kåsörskrået. Hans lugna fina berättarkonst lockar kanske inte till gapskratt men ofta ett leende i mjugg och en dos eftertänksamhet. Trots att han i söndagens radio, P1, chikanerade och raljerade över det stora fotbollsintresset i dessa EM-tider så får han behålla platsen som min favoritkåsör. Men några fler klavertramp klarar inte den positionen.

Speciellt usel var hans argumentat för åsikten att det bara är den som aktivt spelar fotboll som kan betraktas som fotbollsintresserad. Vad sägs om följande argument; "en som är litterturintresserad läser böcker, han eller hon tittar inte på när någon annan läser böcker". Utomordentligt fånigt, eller hur? Varför fortsatte han inte i samma stil och påstod att musikintresserad är bara den som hanterar ett instrument, att en teaterintresserad naturligtvis är en aktör eller aktris som uppträder på tiljan. Och för att vara intresserad av samhällsfrågor måste man vara aktiv politiker. Eller...?

Gjorde den svenska domartrion rätt bedömning?

Om den svenska domartrion med Peter Fröjdfeldt i spetsen gjorde rätt som godkände Hollands första mål på Italien så är de tre värda det allra högsta betyg. För ett svårare bedömningsfall än det Peter och hans medhjälpare ställdes inför är svårt att finna. Men det verkar inte som om den uppkomna situationen finns förutsedd i regelskrivningarna, så jag undrar om det någonsin kommer att klargöras om den svenska domartrion gjorde rätt eller fel.

Frågan är, som alla någorlunda initierade vet vid det här laget, om en spelare som av en eller annan anledning befinner sig utanför de linjer som begänsar spelytan, bakom målet till exempel, skall räknas som varande på spelplanen. Offside-regeln säger att det måste finnas två spelare mellan bollmottagaren och målet då passningen levereras. I det aktuella fallet befann sig bara en intaliensk spelare, målvakten, mellan målskyten van Nistelroy och målet. Men de svenska domarna hittade en andra iteliensk spelare som behövdes för att off side inte skulle föreligga. Den spelaren befann sig liggande på rygg utanför spelplanen efter en duell med en holländsk spelare. I tankarna och kanske enligt regelboken "flyttade den svenska domartrion in den spelaren på planen" för att upphäva offside-läge. Är det någon som någon gång tidigare upplevt en sådan situation och där domarbedömningen blivit densamma? Jag har det inte.

I efterhandssnacket har det sagts att det i regelboken står att det inte ska vara möjligt för till exempel en försvarsspelare att kliva utanför linjerna för att inte räknas som en av de två som ska finnas för att offside inte ska föreligga. En medveten handling alltså för att sätta reglerna ur spel. Men det var sannerligen ingen medveten handling av den italienske spelaren att han hamnade utanför spelplanen. Så var det rätt av den svenske assisterande domaren att "flytta in spelaren på planen" och genom det skapa förutsättningar för att godkänna det holländska målet? Jag skulle vilje se den regeltext som vägledde domaren i den uppkomna situationen.

Nu gjorde den holländska lagmaskinen ytterligare två mål och all tänkbar rättvisa skipades. Men vad hade följderna blivit om det omdiskuterade målet av van Nistelroy blivit matchens enda?

När ska ÖSK vakna?

Om ni kan tänkta er att missa en av de två EM-matcherna idag så styra gärna stegen, bågen eller bilen till Trängens IP. Där spelar önämligen, med start 17.00, länets för närvarande mest sevärde spelare, Jimmy Touma.
Jimmy har nyss kommit åter från ett, enligt rapporterna, lyckat provspel hos Malmö FF. När ska ÖSK vakna?

Retroaktiva framgångar för "Dala"

För tjugo år sedan kämpade ÖSK och IFK Eskilstuna i stort sett sida vid sida i toppen av fotbollens andradivision. Det blev till slut ÖSK som drog längsta strået och klev upp i Allsvenskan genom seriesegern 1988. Sedan har de två klubbarna tagit ut skilda kompassriktningar, ÖSK uppåt mot toppen av svensk fotboll, IFK Eskilstuna nedåt mot anonymiteten. Idag återfinns legendariska IFK på den nedre halvan i division 2., en serie som i ganska övertygande stil leds av ett annat eskilstunalag- IK City.

För några år sedan beslöt några inflytelserika och kreativa "smeder" att nu måste det bli ett slut på förnedringen för stans fotboll. Beslut tog om upprustning av fotbollsarenan Tunavallen, som idag håller allsvensk klass, och man engagerade AIK- och ÖSK-profilen Sven " Dala" Dahlkvist för att få in proffessionellt tänkande i fotbollkretsarna. Det första steget som intressenterna och "Dala" tog var att beluta om att inte jobba för att lyfta klubbfotbollen i stan överhuvudtaget utan att välja ut en klubb för sin elitsatsning. Den klubben blev inte, som alla trodde, IFK Eskilstuna, utan arga konkurrenten IKCity. City ansågs ha de bästa förutsättningarna, bland annat genom sin framgångrika ungdomsfotboll.

Under "Dalas" ledning satsades det hårt under några år, men som vanligt tar det sin tid att gå från litet sömnig, oengagerad amatörism till ett mer proffsigt tänkande och agerande. Det blev inte de snabba framgångar som de inflytelserika och penningstarka hade väntat sig och "Dala" försvann så småningom ur bilden. Men jag är övertygad om att det korn av professionellt tänkande som " Dala" sådde nu har slagit rot och börjat bära frukt. Allt talar för Eskilstuna, genom IK City, är på väg att ge Eskilstuna dess, för många, självklara plats i svensk elitfotboll.

När det skett hoppas jag att man skänker en tacksamhetens tanke till Sven " Dala" Dahlkvist.

Två faktafel på två dagar, Viktor Liljerås!

Tro inte på Viktor Liljerås! Viktor är för mig en ny skribent på Nerikes Allehanda-sporten som inte är särskilt noga med fakta. Två dagar i rad har jag kommit på honom med att förmedla felaktiga uppgifter till läsarna av Allehandasporten.

I går hade Viktor till uppgift att särskilt redogöra för Hanna Pettersson insats i KIFs segermatch mot Hammarby. " Hanna fick en halvtimme På den stunden hann hon med att både prestera och njuta" skriver Viktor. Det var kanske korrekt med både "skjutningen och njutningen" men det var absolut inte korrekt med "under en halvtimme". Hanna kom nämligen enligt matchrapporten in i spel i 72:a minuten. Inte var det väl 12 minuters stopptid i matchen?

Idag beskriver han en situation i matchen Forward-Gröndal som jag inte behöver förlita mig på matchrapporten för att veta att den relateras felaktigt. Jag var nämligen åsyna vittne till hur Gröndals Carl Nilsson skickade iväg ett bakåtpass till egen målvakt från mittlinjen ungefär. Han gjorde det så urbota slarvigt att det blev till hörna för Forward. Hörnan blev en kort sådan, ett snabbt inlägg innan Gröndalspelarna hunnit samla sig och nick i mål av Kenny Mathisen. Slarvige Viktor fick det i sitt referat till att den misslyckade bakåtpassningen hanns upp av Niklas Sohlberg och att denne "krånglade till sig en hörna". Så var det inte Viktor. Skärpning beordras härmed. Lita på att jag kommer att hålla ett extra öga på dina journalistiska bravader fortsättningsvis.

Bortglömd Kallur

Jag lyssnade på Sportpanelen i Radio Örebro. Gästerna Sven "Dala" Dahlkvist, Olle " Totten" Gustavsson och Annika Grell fick bla redogöra för vilka idrottshändelser i helgen de lade störst vikt vid.

Annika Grell lade sin röst för KIFs seger mot Djurgården i Damallsvenskan. Hon berömde framförallt Elin Magnusson som helt rättvist också fick avgöra matchen med sitt nickmål. Att det bara var ca 500 åskådare trodde hon berodde på det varma vädret.

Olle "Totten" Gustavsson hade också ägnat sig åt fotboll men inte KIFs match på Behrn Arena utan EM-genrepet mot Ukraina på Nationalstadion i Solna. TV-sändningen alltså.

Sven " Dala" Dahlkvist hade sett OS-kvalmatchen i handboll. "Dala" ansåg att svenska spelarna inte var focuserade på uppgiften och han föreslog en spelarkurs i mental träning.

Ingen av de tre hade ett enda ord till övers för helgens absolut största händelse sett ur svensk synvinkel- Susanne Kallurs säsongsdebut och come back efter sin skada.

Skamligt Dala, Totten och Annika!

Sveriges mest haltande tabell-Damallsvenskan

Vad gör klubbar och förbund för att höja statusen på och publikintresset för svensk damfotboll?

Inte mycket vad jag förstår. Jag var inne på ämnet redan i höstas då STV direktsände en allsvensk match i Stockholm. Spelarna i den matchen hade så lika matchdress att det svårligen gick att skilja på lagen. Dessutom kunde jag som TV-tittare räkna till en åskådarskara på sexton personer, som kunde ses i TV-rutan. När publiksiffran redovisades visade den sig vara över 800, så gott som samtliga på samma sida som TV-kameran. Tala om att inte ta tillvara den reklam för sporten som direktsändning ger.

I går spelades fyra matcher i Damallsvenskan som tidsmässigt kolliderade både med herrlandslagets TV-sända EM-genrep och det spännande OS-kvalet i handboll mellan Sverige och Island. Resultatet blev att de fyra matcherna samlade i snitt bara 640 åskådare och då var ändå poplaget Umeå IK i farten mot relativa grannen Sunnanå. De 565 på Behrn Arena hade kanske varit det dubbla med annan starttid. Varför inte 20.00 en härlig sommarkväll?

Studerar man sedan den allsvenska tabellen undrar man vad de styrande och klubbarna sysslar med. En mer haltande tabell än Damallsvenskans står inte att finna i svensk fotboll. Så här ser lagens antal matcher ut:

1 lag har spelat 9 matcher
7 lag har spelat 8 matcher
1 lag har spelat 7 matcher
3 lag har spelat 6 matcher

Till råga på eländet och till förfång för intresset är det ledarlagen som bara spelat 6 matcher.

Det kan tyckas vara berömvärd stolthet över sin sport att inte bry sig om konkurrens från TV-sändningar eller andra sporter, men det är lika lätt att betrakta det som dumhet.

Skärpning!