lördag 28 februari 2009

Jag lovar...

Om det kan intressera ärade läsar lovar jag på heder och samvete att aldrig köpa en tidning som på löpsedel eller förstasida puffar för ett innehåll som gäller Victoria Westling och/eller Daniel Bernadotte. Det må gälla kvällspress eller colorerad press. Undantag; jag kommer även fortsättningsvis att prenumerera på Nerikes Allehanda och ETC Örebro. När det gäller den senare avisan kommer royalistiska artiklar där vara synnerligen sällsynta och då djupt kritiska mot pinsamheterna. Hur många följer mitt exempel?

torsdag 26 februari 2009

En liten detalj att rätta till, Sixten!

Örebro SK har tillhört den svenska fotbollseliten 71 säsonger i obruten följd. Enligt nuvarande klassning utgörs svensk elitfotboll av de två högsta divisionerna. Det är också lag tillhöriga de två högsta nivåerna som utgör medlemskadern i Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF)



ÖSK inleder i april sin 42:a allsvenska säsong. Facit från de 41 avverkade säsongerna ges i den allsvenska maratontabellen där ÖSK är lag nummer 12, närmast efter Hammarby IF och närmast före Östers IF. Överst i den tabellen ligger IFK Göteborg med Malmö FF och AIK närmast efter.



Det första steget in i elitfotbollen tog ÖSK säsongen 1932-33 då klubben vann Mellansvenska div 3 före IFK Arboga. Den segern betydde inte bara ett steg in i den svenska fotbollseliten utan också att ÖSK för första gången kunde betrakta sig som etta inom distriktet. Den positionen har ÖSK sedan dess aldrig lämnat. Tidigare hade både IFK Kumla och IFK Örebro varit distriktstoppar. I den nya serien, Division 2 Norra, fick ÖSK konkurrens av just dessa två kamratklubbar. Derbymatcherna slutade med två ÖSK-segrar mot IFK Kumla och två oavgjorda mot IFK Örebro. I sluttabellen kom ÖSK också före både IFK Örebro och Kumla. Sedan dess, säsongen 1933-34 har Örebro SK varit nummer 1 inom distrikt Örebro Län.



I laget, som för första gången satte ÖSK på elitkartan, fanns en av klubbens allra framgångsrikaste målskyttar genom tiderna, Fritjof "Tjoffe" Olsson. Vidare Karl Panzenhagen, som efter den aktiva tiden blev lagledare för det sedermera allsvenska ÖSK. Backkämpen Gustaf "Gutten" Johansson känner jag väl, han blev så småningom min juniorledare.

Flera av lagen i årets Allsvenska har liksom ÖSK en lång obruten rad av säsonger i elitfotbollen, men sannerligen inte alla. Minst känt är nog att lag som Helsingborgs IF, Halmstads BK, Örgryte IS , GAIS och Hammarby varit nere och vänt i den tredje divisionen. Som gjutna i elitskiktet har däremot lag som AIK, Malmö FF, IFK Göteborg och Djurgårdens IF och IF Elfsborg funnits. Till den skaran kan alltså även Örebro SK räknas.

En liten detalj kvar att kommentera när det gäller den allsvenska maratontabellen. Av de tolv första lagen är det bara ÖSK som inte vunnit guldet. En liten detalj att rätta till, Sixten Boström & Co

onsdag 25 februari 2009

Hovet och Brickebacken

ÖrebroBostäder vill sälja ut delar av sitt bostadsbestånd men stöter på motstånd från såväl Hyresgästföreningen som boende i de områden man initialt valt ut för en utförsäljningsstart. Dessutom har det framkommit att Brickebacken inte särskilt attraherat presumtiva köpare. Nu har kanske läget förändrats eftersom delar av Brickebacken, Björkrisvägen i allmänhet och 3-rummaren på 2C i synnerhet, måste vara oerhört attraktiva sedan det genom ett Allehanda-scoop framkommit att den nye medlemmen av kungafamiljen, Daniel Westling, föddes just på Björkrisvägen 2 C.

Att kunna ståta med att bo i samma 3:a där Hertigen av Västergötland föddes måste vara en investering värd att satsa på för såväl rojalister som personer med spekulativa ambitioner. Skulle också tro att värdet spiller över på både 1-, 3-, 4-, och 5 C. Och varför inte också A, B och C på samma gata. I förlängningen, särskilt när det brakar loss med bröllopsfesligheter 2010, kommer nog även boende på Tallris- och Granrisvägarna att få gotta sig åt värdeökningar på sina bostäder. Undrar om inte Daniel var över till sandlådan på Granrisvägen och anlade ett sandslott.

Får jag till slut komma med ett eget scoop. En källa säger mig att det inte är en tillfällighet att det en gång i tiden fanns en bokhandel i Örebro som var Westlings. Jag påminner om att det är förbjudet att söka efter källor.

Jag vet inte vad Motorstadion i Sannahed kan vara värt för Kumla-Indianerna, men litet värdehöjande blir det nog när det kommer fram att jag föddes bara en "Dala Dahlkvist-rensning" från detta speedway-fäste.



måndag 23 februari 2009

Charmigt enögda äter lunch

Lunchtolvan har gett sig i kast med vårsäsongens måltider, de luculliska och de fotbollsmässiga. Ni kommer väl ihåg att Lunchtolvan är "en samling charmigt enögda fotbollsentusiater med ÖSK-hjärta" som träffas en gång i veckan för att tillsammans äta lunch och prata fotboll? Detta sällskap, där samtliga är eller har varit aktiva och/ eller ledare i klubben, är till numerären 13 och bildades några år in på 2000-talet.

Lunchtolvan har inte en förenings status,men håller sig ändå med ordförande, sekreterare, kassör, klubbmästare och "motvalls kärring", den senare funktionen på närkingsk vis döpt till "gnällspik".
Ordförandens roll är att hålla diskussionerna inom statuerade gränser, det vill säga de ska handla om fotboll i allmänhet och ÖSK i synnerhet. Även inom diskussionsområdet "fotboll" finns gränser som inte får överskridas. Beröm får till exempel inte ges till Degerfors IF.

För att diskussionerna ska få den rätta glöden har funktionen "gnällspik" kommit till , en person som har till uppgift att käbbla emot när enigheten om ÖSKs förträfflig blir för stor eller när berömmet till tränare, laget eller enskilda spelare tenderar att gå till överdrift. Vid valet av "gnällspik" stod det samma namn på 12 av de lämnade röstsedlarna. Att vara "gnällspik" i Lunchtolvan är ingen lätt roll att spela, men med tiden har vi insett att rätt person valdes

Sekreteraren producerar efter mötet ett protokoll, som inte har kravet på sig att sanningsenligt redogöra för vad som skett på mötet. För att utomstående, till exempel FRA, inte ska kunna identifiera personerna som nämns i protokollet ,har varje medlem ett kodnamn. Exempel på sådana kodnamn är Svetsloppan, Stilig, Välfärden och Vedevåg. Barnsligt kanske, men vad gör man i tider när "storebror ser och hör dig"?

I morgon, onsdag, kallar sekreteraren till nytt lunchmöte, men än är det inte dags för sällskapet att fatta det allra svåraste beslutet, nämligen uttagningen av startelvan mot Djurgården i den första allsvenska omgången. Men i god tid före seriestarten måste det ske, så vårt beslut hinner fram till Sixten Boström.

Nu har jag blivit "ÖSK-klassiker"

Allehanda-journalisten Dixie Eriksson är medarbetare i ÖSKs klubbtidning ÖSK-aren, som distribueras till medlemmarna ett par gånger per år. I det senaste numret rekapituleras ingredienserna i förra årets 100-årsfirande. Dessutom i vanlig ordning mängder av annan intressant läsning. Om inte för annat är klubbtidningen mer än väl värd årsavgiften för medlemskap.

Under rubriken "Inlägget" analyser Dixie det idrottsliga utfallet under jubiléumsåret. Eftersom analysen är några veckor gammal tror han att bandylaget har stora chanser att nå en kvalplats. Nu vet vi dessvärre bättre. Den allsvenska sejouren blev bara ettårig.

När det gäller fotbollen ägnar Dixie stor uppmärksamhet åt den exeptionella standardhöjning som inträffade när John Alvbåge och Kim Olsen enrollerades. För mig är det glädjande att Dixie i sin analys använde sig av de siffror han fått av mig. Siffror som visar skillnaden i resultat före resp efter Alvbåge/Olsen. Före A/O blev det 9 inspelade poäng, efter A/O 33. Så här skriver Dixie Eriksson:

" ÖSK-klassikern Bengt Thörners analys på den egna bloggen ger siffermässig relief åt deras betydelse"

Jojo, nu har man blivit ÖSK-klassiker. Tack Dixie, du kanske också kan lägga ett gott ord för mig till dom som mera handfast utser klubbens klassiker, d v s medlemmar till den s k "Guldklubben". De som rekryteras till den klubben ,med en guldmedalj hängande kring halsen, ska " ha nedlagt mångårigt (20 år) förtjänstfullt, nitiskt och framgångrikt arbete inom klubben eller på annat synnerligen förtjänstfullt sätt gagnat klubbens verksamhet"

När jag räknar på verksamhetåren klarar jag med glans de 20 åren, så det är väl på bristande förtjänstfullhet, otillräcklig nit och brist på framgång som jag faller inför juryn. Så du får nog revidera det där med "ÖSK-klassikern", Dixie.

Med hjärnan full av kodsiffror

Livet är fullt av sifferkombinationer för våra arma hjärnor att ge plats för. Dessutom måste vi hålla koll på var i vindlingar vi stoppar in de olika kombinationerna så att vi med lätthet kan plocka fram desamma då det moderna samhället kräver en snabb åtkomst.



Jag minns den ljuva tiden då det på sin höjd gällde att hålla reda på sitt födelsedatum, postlådans nummer och telefonnumret. För egen del fanns, till att börja med, inte ens telefonnumret att minnas. Den attraktionen kom på plats hemma i Sånnersta först när jag var 13-14 år. Men numret vi tilldelades av Televerket kommer jag mycket väl ihåg - 70849. Det var på sin tid ett typiskt "kumlanummer".



Med tiden blev födelsedagens datum ett "personnummer"- i samhällets tjänst för att makten skulle kunna hålla koll på, och registrera, oss arma medborgare. Personnumret var först sexsiffrigt men så småningom kom man på att det trots allt var många som föddes samma dag och samma år. För att särskilja dessa själar åt måste man lägga till först tre och så småningom fyra siffror för att personnumren skulle bli unika. Mina tilläggssiffror var först 681, vilket jag tydde så att jag hade 680 kompisar som också föddes den där dimmiga novemberdagen anno dazumal. I varje fall lär det ha varit dimmigt i Kumlabyn. Så dimmigt att Yxhultalusa spårat ur, eller hur det var. I varje fall ska min pappa ha sagt att han varit vittne till "ytterligare en olycka" den här dagen. Jag tror inte han menade så illa med den utsagan.



I lumpen fick jag beteckningen 681:an. Hade jag varit beväring idag hade jag blivit 6811:an, för myndigheterna ansåg att det behövdes en extra kontrollsiffra så jag inte på något sätt skulle kunna förväxlas med någon annan och komma undan. Som 681:an dubbades jag till vicekorpral, en hedersbetygelse som fanjunkare Meijel i Skövde fann säkrast att beröva mig när jag gång på gång strulade till det med "patron ur". I stället för att placera mig vid skjutbanan satte han mig i körskola, vilket gjorde att jag när jag muckade skulle ha kunnat köra bil hem. Om jag hade haft nån.

Nästa sifferkombination vi fick att hitta rum för i våra hjärnor var Kungliga Postverkets påfund med postnummer, ett femsifrigt nummer att skriva före ortnamnet på brev. Det egna postnumret fick väl rum i hjärnvindlingarna, men när brev till andra skulle adresseras blev det att slå upp i speciella kataloger för att kunna skriva det korrekta postnumret. Jag har kommit på att på vårt nuvarande postnummer måste jag mumla Sigillgatan 69 för mig själv för att komma fram till 703 78.

Sedan postnumrets införande har det accellererat med mobilnummer, nummer kopplade till kreditkort, nummer för att komma in på "mina sidor" när det gäller t ex ICA och e-on. Till och med när jag lånar böcker på biblioteket krävs ett kodnummer för att jag ska kunna expediera mig själv.

Jag kan till er kära läsares stora glädje, förstår jag, bekänna att jag fortfarande klarar av att på ungdomligt kort tid plocka fram alla kodsiffror som krävs för att leva ett modernt liv. Jag har ännu inte stått i ICA-kassan med blockerad hjärna och låtit bakomvarande stressade människor vänta på att hjärnfunktionen ska gå igång. Min alltså. Men den dagen kommer förstås och då ska jag jag rapportera det till er. Om jag kommer ihåg

Dessutom har jag ett antal helt onödiga sifferkombinationer placerade långt innanför hjärnbarken. Dessa sifferkombinationer bleknar aldrig utan poppar upp vid olika tillfällen. Såsom 556, 1039 och 2112. Vad är då detta? Jo, 556 är det längdoppsresultat som gjorde mig till vinnare på Skolungdomens på Eyravallen 1950. En proffsig medtävlare från Hallsberg lånade ut sina hopparskor till mig inför de sista hoppen. Det skulle han nog inte ha gjort om han förstått att han själv därmed förpassades till andra plats i tävlingen. 10.39 är segertiden för pojkar 12 år vid skoltävlingar i skidåkning vid Stene Skola 1947. Segrare Bengt Thörner, Brånsta skola. Vinnarpriset, en ryggsäck fylld med skidvallatuber, utdelades först vid skolavslutningen mitt i sommaren. Slutligen 21-12 är slutreslutatet vid bandymatchen mellan hemmalaget Mossby skola och bortalaget Brånsta skola 1948. Det var Brånsta som vann på det igenfrusna dagbrottet i Hällabrottet. Dom sifferkombinationerna kommer jag nog att ha snabb åtkomst till långt efter att jag tappat alla andra koder som krävs för leva ett modernt liv.

torsdag 12 februari 2009

Maud Olofssons kompromiss

När nu hjärnan inte längre bara är mos utan en någorlunda fungerande tankeverkstad skulle jag vilja använda den återfunna funktionen till att bena ut det här med kompromissen, med Centerns och Maud Olofssons ja till kärnkraften eller som Olofssons utrycker det; "fortsatt kärnkraft under överskådlig tid". En för många med kännedom om Centerns politiska agenda otänkbart ställningstagande och uttalande för bara någon kort tid sedan. Än märkligare är att hon gör helomvändningen "med hänsyn till våra barn och barnbarn".

Men det var inte kärnkraftens vara eller inte vara som jag ville bena ut, utan begreppet "politisk kompromiss", som enligt Maud Olofsson är något mycket fint inom demokratins ram. Det är ett ärligt givande och tagande för att komma fram till ett gemensamt beslut.



Låt oss då se vad de båda parterna, Centerpartiet på ena sidan och Moderaterna/Folkpartiet och Kristdemokraterna på den andra fått bidra med till den uppgörelse som parterna redovisade i förra veckan. Vad de fått ge och vad de fått ta, för att det hela ska kunna betraktas som en kompromiss.

Enligt Maud Olofsson har Centerpartiet fått full kompensation för sin gåva; "gamla kärnkraftverk får ersättas med nya" genom att motparten gått med på en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor, ambitiösa mål när det gäller att begränsa utsläpp och program för energibesparing. Att gå med på denna satsning har alltså varit M/Fp/KDs bidrag till uppgörelsen, kompromissen. Med andra ord har inte denna ambitiösa satsning på förnyelsebart, gränser och besparingar funnits med på de tre partiernas framtidsagenda innan kompromissandet startade. Därför skulle jag gärna vilja veta hur de tre allianspartiernas energilösningar såg ut innan de fick ge med sig för Centerpartiets krav, som i stort sett inte var mer ambitiösa än i linje med EUs krav. Eller, jag kan väl ställa frågan så här; Vad var det M/Fp/KD fick ge upp, bidra med, ge, för att det skulle bli en kompromiss?

Min bestämda uppfattning är att det som Maud Olofsson betraktar som en historisk kompromiss inte är någon kompromiss alls utan ett ensidigt krav på Centerpartiet att ge upp sitt motstånd mot byggandet av nya kärnkraftverk som ersättning för gamla som tas ur bruk p g a ålder. Det hon påstått hon fått tillbaka är, vad jag förstår, vad samtliga allianspartier sedan tidigare överens om för att leva upp till EU-krav.

Rätta mig om jag har fel!

tisdag 10 februari 2009

Snorigt uppehåll

Ber om ursäkt för den långa tystnaden, men det är inte lätt att formulera intelligenta tankar när huvudet är fullt av influensa. Förmodligen är det inte den illa sedda "asiaten" jag drabbats av för mot den ohyran är jag vaccinerad. Så snart jag på nytt kan producera tankar att förmedla kommer jag igen. Gissar att det då kommer att handla om Centerpartiet och Maud Olofsson, ÖSKs sjukstuga och litet Alvbågiana. Skulle tro att vi då kan skriva torsdagen den 12 februari. Förhoppningsvis.

måndag 2 februari 2009

Sjukt!

Det var mycket som var sjukt i John "Gårdvaren" Alvbåges blogg i dagens Nerikes Allehanda.

Det var t ex sjukt kul att Anttonen fick göra sin landslagsdebut. Den gode John var desssutom sjukt seg av hemlängtan, men slapp i motsats till spelare från Kalmar FF att dra vidare till spanska La Manga för träningsläger, vilket, enligt John, måste ha varit sjukt tungt. Krya på dej, John!

Ett stycke i Johns blogg som roade mig var detta:

"En liten och knubbig kille med alltför små t-shirts på sig hela tiden från Aftonbladet hade varit sjukt kritisk till det dåliga landslag som Lagerbäck/Andersson skickat till USA. Därför var det kul att vi vann mot Mexico, eftersom han hade tippat att vi skulle torska med tvåsiffrigt. Men varför lägga energi på dessa tomtenissar, dom gör trots allt bara sitt jobb"

Varför inte tala om, John, att den sjukt kritiske lille knubbisen heter Robert Laul och är av Sportbladet upphöjd till fotbollsexpert fast han egentligen bara är en tomtenisse som inte ens "gör sitt jobb".
Antingen var han övertygad om att Sverige skulle få tvåsiffrigt däng av såväl USA som Mexico, i vilket fall han bevisade sin inkompetens som fotbollsexpert. Eller också utnyttjade han sin expertroll, som vi fotbollsintresserade av olika grader skall sätta sin tro till, till att förleda oss inse att vi nog gjorde bäst i att se fram emot tvåsiffriga nederlag. I första fallet gjorde han inte sitt jobb, därför att han inte var kompentent att gör det jobbet. I andra fallet genom att han, mot bättre vetande, lurade i oss att ett svenskt fotbollslandslag stod inför ett fiasko av aldrig tidigare skådat slag. Vi kräver bättre av en medarbetare i Sveriges största sporttidning, Sportbladet.

Det där med för små t-shirts var sannolikt, även det, ett utslag av dåligt omdöme. Ett sjukt dåligt omdöme.

söndag 1 februari 2009

Eftersnack om "Eftersnack"

På frågan varför jag började blogga skulle jag naturligtvis ha svarat att jag behöver tid på mig att formulera mina åsikter och ge genomtänkta svar. Men den möjligheten ges inte i en direktsänd TV-sändning som dessutom gör anspråk på att vara en så kallad pratshow. Underhållning alltså. Men det är kanske nödvändigt att deltagare i en pratshow som ska diskutera det ökande bloggandet själva ska vara just bloggare.



Jag gör den här reflexionen sedan jag i reprissändning sett och hört mitt deltagande i Tvärsnytts "Eftersnack". Det blev inte många kloka ord sagda från min sida, tur då att mina två deltagande kamrater från blogvärlden hade lättare att uttrycka sig. Dessutom var det något i studioluften som gjorde min stämma så hes att de som vanligvis hör mig prata undrade om jag var dubbad. Vilket kanske hade varit en fördel.



Nog med självkritik, men sanningen är nog att bloggare i gemen lättare formulerar sig i skrift än i tal. I mitt fall fascinerades jag också av tanken att mina "Thörners Tankar" skulle kunna läsas över hela vår jord utan att jag ett ögonblick reflekterade över det eventuella intresset i Nya Zeeland och på Bari att få ta del av rondellproblemen i Örebro eller ÖSKs förberedelser inför den allsvenska säsongen.

Men visst var det kul och lärorikt att få vara med i en direktsänd TV-produktion. Den höll för övrigt på att aldrig bli verklighet eftersom jag hade svårigheter att komma in i de hermetiskt tillslutna Tvärsnytt-lokalerna på Fabriksgatan i Örebro. Jag hade, vis av många skador, frågat hur man som gäst kommer in i dessa lokalerna och fick det käcka svaret att "det är bara att trycka på knappen". Det var bara det problemet att det fanns inte bara en knapp utan mängder. Det var alltså en portkod det gällde att kunna. Jag fick återigen klart för mig att anställda aldrig vet hur ingångarna för besökare och kunder ser ut, vilka anslag som finns uppsatta till ledning för besökare eller hur man som anländ sådan ger sig tillkänna. Så är det på Scandic Hotel Väst i Örebro och så är det hos Tvärsnytt i samma stad. Jag föreslår att i den interna informationen ingår att någon gång passera in på företaget genom besöksentrén. När produktionsledningen på Tvärsnytt upptäckte att en deltagare saknades insåg man att Thörner antingen stod i sina tankar eller hade glömt att han skulle trycka på knappen.

Bortsett från detta var det en angenäm upplevelse att tillsammans med avspänd, vänlig och yrkesskicklig personal få göra detta pratprogram om bloggning.



PS Det behövdes alltså en portkod för att ta sig in i SVT-lokalerna på Fabriksgatan. Den portkod som gällde fanns visserligen anslagen men omöjlig att läsa i mörkret utanför entrén. Uppmaningen "tryck bara på knappen" borde istället ha varit "ta med dig en ficklampa". DS