tisdag 30 december 2008

Ursäkta tystnaden!

Ursäkta min långa tystnad. Inte ett ord har tillkommit i denna blog sedan jag julhälsade till den lilla läsekretsen på julafton. Men tystnaden har sina rutiga skäl och randiga orsaker. Jag har helt enkelt inte haft tid att rita ner några inlägg. Och den tidsbristen skyller jag på julklapparna.

Som jag hoppades fick jag böcker i julklapp. Och vilka böcker sen. Bara helt hopplöst att avbryta läsningen när man väl börjat. Har just läst en helt faschinerande roman där miljön är en liten bebodd ö på södra halvklotet där strider oavbrutet pågår mellan en indiansk armé och ett gerillaförband, innebärande stora plågor för den fattiga civilbefolkningen. Innan jag tar itu med nästa tar jag gud i hågen (är det ogudaktigt?) och skriver några rader så ni förstår att jag lever.

Det har varit en glad jul tillsammans med barn med familjer. Det betyder att vi kring julbordet var åtta personer. Lika många var mottagare av julklappar när det var dags för den aktiviteten. Ja, förresten var vi väl bara sju eftersom en av oss var tomte. Och alla trodde förstås på att den som saknades var ute och köpte Aftonbladet. Jag undrar hur länge den här töntiga seden ska behöva leva i en familjekrets där den yngsta snart fyller 14 år? Och varför ska just jag jämt få dra på mig det där äckliga skägget?

Snart är det nytt år och en januarimånad som lovar att bli riktigt spännande och innehållsrik. Kulmen kommer att nås den 24:e. Innan dess blir det återstart av lunchätandet i Lunchtolvan den 14:e, det årliga besöket hos Svensk Bilprovning den 19:e och pokerkväll i Kumla den 22:a. Varför heter det förresten dne 14:e och den 19:e men den 22:a? Skit samma, som han från Snavlunda brukar säga!

Nå, den 24:e då? Jo då firar jag och Kerstin en särdeles märkvärdig jubiléumsdag. Den kommer vi att fira på så sätt att vi tillsammans med Jens, AnnaCarin, Åsa och Jonas ser Cabaret Cartwright med After Shave-gänget på Kajskjul 8 i Göteborg. Festligt nog är det den absolut sista föreställningen efter över två år av ständigt fulla hus. Vá kul det ska bli! Psst! Den exakta jubileumsdagen är den 31:a, men det låtsas vi inte om. Den dagen ägnar vi istället åt min storasyster, som den dagen fyller mycket jämna år.

Jag hoppas och tror att det allsvenska spelprogrammet ska bli klart under januari så jag kan pricka in 30 härliga fotbollsfester i agendan.

PS Beträffande julklapparna fick jag utöver böckerna en låda "Lindeman". Inte vin men väl Malte, Valfrid Lindemans son. Så ni förstår att blogen får konlurrens.

onsdag 24 december 2008

GOD JUL!

GOD JUL om jag inte sagt det tidigare!

Det är julafton 2008, klockan är 11.40 och det ca en och en halv timma kvar tills vi samlas kring julbordet, det traditionella. Vi blir i år 8 personer kring det bordet, 4 göteborgare och 4 örebroare. Från Sveriges framsida har Jens, AnnaCarin, Viktor och Nora tagit sig till "Rätt Plats" eller till "Där vägarna och vi möts", det vill säga Örebro. Kär plats har många namn. Jens och AnnaCarin kommer till sin barndoms stad, Viktor och Nora till främmande territorium, tvättäkta göteborgare som dom är.

De fyra som "blivit vid sin läst" är jag och Kerstin, ansvariga för att julbordet håller måttet, och Åsa och Jonas. Vår dotter Åsa har visserligen temporärt bott i såväl Kanada som Karlstad, men är nu sedan många år återbördad till fadershuset. Tillsamman med sin Jonas bor hon på Tengvallsgatan, så nära att jag tror de kommer per fot.

Tidsplaneringen är som den brukar. 13.00 jullunch, 14.00 julklappsutdelning, 15.00 Kalle Anka &Co. Med reservation för den tredje punkten, för antalet julklappar i garderoben är av en numerär som inte bär några spår av finanskris. Eftersom det i vanlig ordning ställs krav att jag ska vara utdelare, gärna i tomtens skepnad, har jag gjort ett överslag av mängden. Åtta personer som var och en köper en julklapp till de övriga sju, låt se vad kan det bli. Femtiosex! Någon måste ha överträtt enpaketsgränsen så femtiosexvallen är nog sprängd. Det får vara hur det vill med det bara det ligger en god bok i något av mina paket. "Mina paket" förresten, jag är glad om jag får ett.

Det började klockan sex i morse. Jag vaknade då och hade det varit en vanlig dag hade jag vänt mig på andra sidan oach somnat om. Men julafton är ju ingen vanlig dag. När jag hämtade Allehanda i brevlådan 6.30 var det absolut snöfritt på marken. När jag en timma senare hade klätt mig för en stavgångrunda runt Varbergaskogen var det vitt på marken. Inga drivor precis, men pudrat på ett vackert sätt. Tala om leverans i rätt tid. Jag kan alltså med stor säkerhet påstå att den snö vi ser nu föll mellan klockan 6.30 och 7.30. Tack för den!

Nu måste jag sätta punkt. Potisskalning väntar och jultomtedressen ska ses över. Jag tvivlar på att vi kommer att hinna med att se hela Kalle Anka &Co, men jag hoppas att Robin Hood kommer sent under Disney-timmen så jag hinner ta en koll på hur Robin bär sig åt för att knyta guldsäckarna till transport linan. Jag har aldrig lyckats komma på vilken knop eller stek han använder.

GOD JUL Om jag inte sagt det tidigare.

onsdag 17 december 2008

Utan värk och utan skuld

För ett par veckor sedan drabbades jag av tandvärk. Jag fick en akuttid hos min tandläkare sedan många år tillbaka. Diagnosen blev: utdragning. Trots moderna bedövningsmedel blev det en rättt smärtsam upplevelse. Ingrid, min tandläkare, hade uppfattningen att jag borde ha en medalj för "tapperhet i tandläkarstolen".

Utan någon som helst känsla för vad utdragning av en tand kostar reagerade jag inte nämnvärt för den kostnadsuppgift som kassaavdelningen presenterade. Jag betalade, var nöjd och befriad från värk och hade nu koll på hur mycket medel som kunde disponeras för julklappar med mera.

Döm om min förvåning och bestörtning när The Postman igår kom med en tilläggsfaktura från tandläkaren. Och det var ingen liten tilläggsfaktura, det var nämligen ett påslag på 250% (!) på den summa jag redan betalat och som jag inte hade någon som helst anledning ifrågasätta var en slutlikvid för behandlingen. Av tilläggsfakturen framgick att informationen till kassaavdelningen missuppfattats.

I natt malde i mitt huvud hur jag skulle formulera ett svar till tandläkaren. Någonting sa mig att tandläkaren skulle vinna en eventuell tvist. Min redan betalda del plus tilläggsfaktureringen var tydligen normalkostnaden för en tandutdragning och det skulle nog komma att hävdas att jag borde insett att den kostnad jag initialt betalade var för låg. Och det är nog så, att om man inte reagerar negativt på en tandläkarräkning, så är den nog för låg.

Nåväl, jag formulerade och sände ett mail enligt den strategi jag lade upp inatt istället för att sova. Svaret kom i stort sett med vändande mail, ett svar som jag i min tur besvarade direkt och med orden tack, jag visste väl att jag hade en juste tandläkare". Hon föreslog nämligen att jag skulle makulera den tilläggsräkning jag fått och det fanns väl ingen direkt anledning att inte ansluta sig till det förslaget. Det är ju inte särskilt jobbigt att makulera en tilläggsräkning på 250%, motsvarande ungefär kostnaden för tio julklappar till nära och kära.

Det var väl en bra start på dagen. Och i kväll ska jag spela poker med gänget!


tisdag 16 december 2008

"90-nojan"

Jag hajade till direkt när jag läste annonsen i dagens Nerikes Allehanda. Det var ICA på Ekersgatan i Örebro som annonserade. Om man bara litet slött ögnade igenom utbudet i annonsen kanske man inte lade märke till fadäsen. Men någon form av hjärnsläpp, tillfällig får man hoppas, hade annonsansvarig drabbats av. Eller, vilket är mindre troligt, att vi såg embryot till nytänkande inom handeln.

Vad var det då jag hajade till inför? Jo, bland det utbud som annonsen visade fanns ett extrapris på färdigmat, rullpack, 500 g, Felix. Priset 22:- för 3. Vadå 22:-? Det ska naturligtvis vara 21:90. Varför ska just färdigmat ha ett pris som inte slutar på-:90? Alla andra livsmedel i annonsen hade ett pris som var ett antal kronor + 90 öre. Till exempel kostade, enligt annonsen, den frysta kalkonen 49:90 per kilo. Fast du får förstås betala 50:- om du köper ett kilo. Ska du lura affären får du allt dra till med 5 kilo. Först då blir kilopriset utlovade 49:90 Fast vem kan käka 5 kilo torr kalkon?



Skämt åsido, nog är det väl fler än jag som tycker att det är löjeväckande med den här prissättningen som handeln i alla brancher tillämpar tämligen konsekvent. Tror verkligen handelns strateger att en vara som enligt prislappen kostar 299:90 skulle sälja sämre om priset var 300:-? Eller är det så att det finns någon utredning som visar att vi människor fungerar så. Att vi anser oss ha råd att köpa en vara som låt oss säga kostar 499:90, men om priset varit 500:- hade vi ansett det oöverkomligt. Jag ska fråga första bästa ICA-handlare om det finns någon statistik eller utredning som visar att det finns lönsamhetsskäl att fortsätta den löjeväckande prisättningen. I så fall ett klart underbetyg till oss lättlurade konsumenter.

Jag lovar på stående fot att i framtiden styra mina inköp till den handlare som avskaffar 90-nojan, som jag föredrar att kalla det. Är det nån som hänger med?

tisdag 9 december 2008

Att få ändan ur vagnen när det gäller....

Varför ska det vara så förbenat svårt för en del att få ändan ur vagnen, att få enkla saker gjorda inom rimlig tid. Det är inte alltid man som utomstående vet vem det är som borde agera och som man kan anklaga.

.....Lek- & Busrondellen
I varje fall inte lika solklart som var ansvaret ligger när det gäller Sveriges fulaste och bedrövligaste - och farligaste- rondell. Jag menar naturligtvis missfostret i korsningen Västhagagatan och Åbyvägen. Läste i Allehanda ett uttalande av en rondellansvarig i Örebro Kommun. Jodå, sa han, det ska bli en permanent rondell av provisoriet. Men han sa inte när.

.....Karlslundsspåret
En stormig natt i början av november knäcktes en belysningsstolpe i Karlslunds motionsspår. Elkabeln lade sig, utan att brytas, rakt över motionsspåret på någon meters höjd. Motionerande fick ta en liten kringgående rörelse i den mån de första överhuvudtaget upptäckte elkabeln. Faktiskt ganska snabbt kom ett gulrött varningsband upp och upplyste motionerande om att här ska man ta det försiktigt. Ungefär två veckor efter att stolpen fallit var fortfarande ingenting annat åtgärdat än att det gulröda bandet fanns på plats. Det kunde jag konstatera under en motionsrunda. Sedan jag passerat brottstället mötte jag en person med e.on-jacka, som frågade mig om jag visste var det fanns en nedfallen elkabel. Skönt, tänkte jag, nu blir det nåt gjort. Trots att jag inte har alltför stort förtroende för just e.on.

Här kunde denna historia ta slut, men så icke. Ytterligare två veckor senare, fyra veckor efter att stolpen knäcktes, var jag på nytt ute i spåret. Döm om min förvåning när jag upptäckte att elkabeln fortfarande spärrade löpvägen. Ingenting var gjort. Förmodlingen hade han med e.on-jackan bara uppgift att ta reda på var den stupade stolpen låg, sedan hade han åkt hem och rapporterat till någon sömnig chef. Till slut måste jag ändå medge att jag igår kunde konstatera att ny fräsch stolpe fanns på plats och kabeln fanns på säker höjd. Fem veckor efter stormnatten i början av november.

.....Lundbyspåret
I motionsspåret i Lundbyskogen finns de olika spårlängderna markerade med en- eller tvåfärgade brickor som finns uppsatta med jämna mellanrum. Men, precis som för drygt ett år sedan, finns ingen information om vad det olika brickorna markerar för spårlängd. Ska det var så förbannat svårt att på anslagstavlan vid starten ge den informationen. Precis som man gör vid alla andra motionsspår jag känner till.

.....Gläntan
För sådär 20 år sedan hälsade dagiset GLÄNTAN i Oxhagen alla välkomna med en skylt där de sju bokstäverna hade var sin glad färg och formerades som en regnbåge på skylten. Så var det för 20 år sendan alltså. Sedan 15 år tillbaka återstår bara fyra bokstäver, samtliga med flagnande färg. De fyra bokstäverna är ANTA. Så har det sett ut i 15 år och varje gång jag går förbi dagiset får jag tanken att " här kan inte pågå någon vidare verksamhet". Så risig är skylten och för övrigt hela exteriören.

.....Björkhaga-Centrum
Det dagiset och den skylten går jag förbi när jag tar promenaden från Björkhaga till Centrum. Hur lång den sträckan är vet jag på ett ungefär eftersom jag använt stegräknare. Örebro Kommun har också genom avståndsskyltar upplyst oss vandrare och cyklister hur långt den tror att det är. De skyltarna är så felaktiga i sina sträckangivelser qtt den kommunalanställde mätaren knappast kan ha varit nykter när han verkställde sitt viktiga uppdrag. Jag har informerat ansvariga på kommen om de här felatigheterna, men någon rättelse har inte ansetts vara av nöden
.
.....Grannens persienn
En närboende i Björkhaga drabbades av en tredskande persienn. Den hängde sig på trekvart och var ingen vacker syn utifrån. Inte inifrån heller får man förmoda. Det här strulet med persiennen hände för fyra år sedan och innan jag började skriva de här raderna gjorde jag en extrakontroll. Jodå, persiennen hängde likadant som för fyra år sedan. Det var egentligen på grund av den där persiennen som jag fick idén att skriva det här inlägget, som alltså handlar om hur förbenat svårt det är för en del att få ändan ur vagnen.

Nu måste jag ut och förankra stolpen till vår postlåda. Den fick sig en riktig törn samma natt som stolpen i Karlslundsspåret knäcktes. Handlingskraft har alltid varit min starka sida



lördag 6 december 2008

Tyrone Waerners bristfälliga kalkyl

Den trägne insändarskribenten ( i Nerikes Allehanda) Tyrone Waerner tror uppenbarligen på fullt allvar att kommunen tjänar 114.000 kronor för varje barn vars föräldrar väljer att inkassera 3000 kronor skattefritt varje månad genom att inte utnyttja den kommunala dagisverksamheten. Den nettovinsten kommer han fram till genom att subtrahera vådnadsbidragets 36.000 kronor per år från den troligen ganska korrekta kostnaden för varje barn i dagisverksamheten, 150.000 kronor. 150.000:- - 36.000:- är nämligen 114.000:-.

Har aldrig den gode Waerner funderat över varför kommunen då räknar med en kostnadsökning på dryga 11 miljoner kronor för ett år med vårdnadsbidrag? Det borde istället, enligt Waerners sätt att räkna, bli ett rejält plus i kommunkassan. Desto större plus dessutom ju fler som väljer vårdnadsbidragsalternativet. Har inte kommunalliansen förstått och tagit till sig det sätt att räkna som Tyrone Waerner lanserat?


Nej, det är inte för att sänka kostnaderna som kommunen beslutat att införa vårdnadsbidrag från och med årsskiftet. Det är istället den goda tanken, att fler föräldrar ska kunna stanna hemma längre hos sina barn under de första känsliga levnadsåren, som styrt. Tron hos de styrande att detta har betydelse för barnen finns ingen anledning att ifrågasätta. Därför är de beredda att sätta till skattemedel för att realisera det de kallar för en rättvisereform. För Örebro Kommun har man beräknat den tillkommande kostnaden till just 11 miljoner kronor.



Såg en uppgift i Allehanda att det idag finns ungefär 400 barn i kommunen som inte tillbringar sin dag på dagis utan istället antingen är hemma hos en förälder eller någon annan anhörig. Föräldrarna till dessa barn kommer från och med årsskiftet att tillerkännas, om de söker, ett tillskott på 3000 kronor varje månad. Säg att 300 av dessa familjer tar tillfället i akt och söker blir kostnaden för kommunen just 11 miljoner kronor. Men kan det verkligen vara på det sättet kommunen kalkylerat kostnaden?


Så kan det naturligtvis inte vara. Då skulle man ju inte med en enda procent öka hemma-hos-barnen-alternativet. Det får bara den effekten att de, som redan har ekonomiska förutsättningar att stanna hemma med sina barn, får en extra kompensation för att de inte utnyttjar dagis.


Ponera att utfallet blir att 200 familjer väljer att anta vårdnadbidraget och avstår från en tidigare löneintäkt på låt oss säga 10.000 kronor i månaden. Det är väl den högsta bruttolönenivå som kan vara aktuellt att avstå ifrån för att istället välja vårdnadsbidraget. Vad kostar då ett sådant alternativ skattebetalarna? Jo, vårdnadsbidrag 200 x 36.000 = 7.200.000:-. Missade skatteintäkter från 200 yrkesarbetande som väljer att stanna hemma 200 x 12 x 2500 = 6.000.000::-. Totalt ökade kostnader och minskade intäkter 13.200.000:-. . Det är alltså en kalkylerad kostnad för kommunen om 200 familjer byter ut en löneinkomst mot vårdnadsbidrag. Märk väl att jag inte kalkylerat med de intäkter i form av den månadsavgift som familjen tidigare betalat för barnets dagisvistelse och som det allmänna nu går miste om.

Men blir då inte dagisverksamheten billigare om 200 barn avstår från sin plats? Nej, i varje fall blir inte kostnaden per barn, 150.000:- enligt Tyrone Waerner, eftersom den totala kostnaden då fördelas på färre barn, 200 färre enligt mitt exempel.

Även om min kalkyl är ganska summarisk, ger den ändå en betydligt mer nyanserad och sanningsenlig bild av vad vårdnadsbidraget verkligen kostar samhället. Fjärran från den av insändarskribenten Tyrone Waerner kalkylerade nettointäkten 200 x 114.000:- = 22.800.000.

Den felkalkyl Waerner gör är att han tror att kostnaden för dagisverksamheten minskar rmed 150.000 kronor för varje barn som stannar hemma.

Sammanfattning

Antagande: 200 familjer avstår från en löneinkomst på 10.000 kronor brutto ( 7500 kronor netto) och tillerkänns i gengäld ett vårdnadsbidrag på 3000:- i månaden.

* Enligt Tyrone Waerners kalkyl gör kommunen en nettovinst på 22.800.000 kronor
* Enligt min kalkyl innebär det en extrakostnad på 13.800.000 kronor
* Skillnad i kalkylerna 36.600.000:-

Vilket antagande kommunen gjort när de kalkylera årskostnaden till 11.000.000 vet jag naturligtvis inte.

För den enskilda familjen i exemplet innebär deras val att de förlorar 54.000 kronor i inkomst på ett år. Den förlusten ska förstås minskas med den dagisavgift de tidigare betalt.

Den kalkyl som inte handlar om ekonomi: hur mycket bättre barnen mår av att vara hemma istället för på dagis, har jag inga synpunkter på. Men hur många har möjlighet att välja alternativet vårdnadsbidrag?


fredag 5 december 2008

Dramatiskt i Karlslundsskogen

Cykeln stod lutad mot en av belysningsstolparna vid 5-kilometersslingan i Karlslundsskogen. Cykeln var låst så ägaren var väl inne bland snåren och tjuvhögg en julgran eller plockade litet lingonris till dörrkransen. Den stod där motionsslingan är som längst bort från start- och målplatsen. Det här registrerade jag då jag i måndags bytt ut Lundbyspåret mot Karlslundsspåret.

Idag, fredag valde jag återigen Karlslundsspåret- 5-kilométersslingan. Cykeln stod kvar. Låst. Översnöad. Lutad mot samma belysningsstolpe. Någon, förmodligen ägaren, hade ställt cykeln och fortsatt till fots där det inte gick att ta med sig cykeln. För vilken annan än cykelns ägare låser cykeln i en sådan situation. Och visst måste han ha haft intensionen att komma tillbaka till platsen han ställde cykeln. Men ännu fem dagar senare stod alltså cykeln kvar. Låst. Översnöad.

Nog börjar man i en sån situation undra vad som hänt ägaren. Irrar han omkring i skogen utan att hitta ut eller i varje fall utan att hitta åter till den plats han lämnade cykeln på? Har han huggit sig i foten och ligger hjälplös kvar vid den tänkta julgranen? Är cykelägaren vid liv överhuvudtaget? Är jag ett drama och en tragedi på spåren? För nog verkar det ganska oförklarligt? Var är ägaren av cykeln eller den annan person som ställde cykeln mot belysningsstolpen för att, får man förmoda, senare hämta åkdonet.

Om det nu istället är en kombinerad cykel- och julgranstjuv som tänkt sig cykeln som transportmedel för den tjuvhuggna granen så borde väl återtransporten ha skett vid det här laget, fem dagar efter stölden av cykeln. Men han kanske har tappat cykelnyckeln, eller han kanske haffades av skogvaktaren i direkt anslutning till tjuvhuggningen. Så kan det naturligtvis ha gått till, han ville väl inte stå till svars för både cykelstöld och tjuvhuggning av julgran. I så fall får väl cykeln stå där översnöad och låst till det dyker upp en cykeltjuv och förbarmar sig över den övergivna DBS:en.

Det händer saker i Karlslundsskogen. Den minnesgod kommer ihåg mitt fynd av en mosbricka för något år sedan. Moset var kvar men korven väck. Inte så konstigt kanske, men varför köpa en korv med mos hos Deiles, eller var det kan ha varit, och sedan åka ut till Karlslundsspåret och i höjd med 3-kilometerspasseringen sätta sig ner och mumsa i sig korven, slänga moset och pappbrickan och sedan spurta in i mål. Eller hur det nu kan ha gått till.

Det händer dramatiska saker i Karlslundsskogen! Undras om polisen vet?

torsdag 4 december 2008

Trippelbladen

Till leda har jag nu sett reklamen om den fantastiska manuella rakhyveln med, titta och häpna, tre blad i ett, samtliga blad med fantastisk skärpa och unik funktion. Den unika funktionen är för blad nummer 1 att kapa skäggstråna till ca en millimeters höjd, nummer två att reducera stråhöjden till ca en halv millimeter och slutligen nummer 3 att kapa stråna tight intill huden, till stor lycka för ömhudad, kelsjuk partner. Enligt reklamen.

Nog verkar det fantastiskt bra? Men man kan naturligtvis ställa sig frågan varför inte redan blad nummer 1 kapar jäms med huden. Då skulle ju blad nummer 2 och 3 inte behövas och vi skulle få en billigare och miljövänligare rakhyvel. För visst tar det naturresurser i anspråk att tillverka rakhyvelsblad med extraordinär skärpa och funktion.

Naturligtvis har jag missat någonting. Jag kan bara inte komma på vad det är. Hjälp!

måndag 1 december 2008

En kvartett kloka tyckare anno 1991

Lyssnade just igenom en inspelning från ett av programmen i ÖSK-radion. Sändningen är från 1991 och temat för dagen var den allsvenska publikkrisen. Det var bara några dagar kvar till den allsvenska premiäromgången, men det var inte spekulationer kring den premiären och den kommande Allsvenskan som avhandlades utan frågan "Har Allsvenskan någon framtid" ställdes. Temat var valt dels med tanke på föregående års magra publiksnitt i Allsvenskan, 4.608 åskådare per match, dels en stort debatt i SVT i samma ämne, publikkrisen, som skulle sändas samma kväll.

Samlade att i ÖSK-regi dryfta ämnet var ishockeyexperten Lars-Gunnar Jansson, då tränare för Örebro Ishockeyklubb, Rune Åhrling, handbollslegendar i ÖSK och svenska landslaget, ÖSK-kassören Lars-Gunnar Rosmark och jag själv. Programledare var bandyspelaren och fotbollsmålvakten Anders Edh.

Som diskussionsunderlag hade jag skaffat fram mängder med publikstatistik från såväl goda publikår som från de usla åren på 80-talet och 90-talets början. Då, som nu, var det främst i storstäderna som publikraset var mest anmärkningsvärt. Svenska Fotbollförbundet hade inte stillasittande åsett den negativa utvecklingen utan agerat, dels genom en stort genomförd enkät där man frågade svenska folket till råds, dels genom en serieomläggning som förhoppningsvis skulle stimulera intresset. Den serieomläggningen innebar i korthet att det först spelades en grundserie på 18 omgångar. De sex bäst placerade lagen efter dessa 18 omgångar skulle fortsätta att spela en Mästerskapsserie på 10 omgångar. Min statistik och denna serieomläggning var alltså underlag för diskussioner under den timslånga sändningen.

Här redovisar jag deltagarnas olika synpunkter på vad som behövde göras för att få tillbaka publiken till de allsvenska arenorna.

Lars-Gunnar Jansson ansåg att fotbollen hade blivit för svår att förstå sig på. Publiken var inte skolad att förstå alla finesser benämnda "överlappningar", "bollar på ytan" och liknande. Det behövde man ha insikt i för att tillfullo förstå och förnöjas av spelet. Det var annat med hockeyn som är så okomplicerat "att till och med gamla farmor förstår vad det går ut på" . Fotbollspubliken måste bli kunnigare, tyckte alltså Ishockey-Lars-Gunnar. Dessutom, påpekade han, det måste komma fram fler lirare med tvåfotsdribblingar och tunnlar på repertoaren. I det sammanhanget nämnde han Hans Holmqvist, ett av ÖSKs nyförvärv inför den kommande säsongen.

Rune Åhrling, som inte spelat fotboll men väl under många år agerat som entusiastisk hejaklacksledare på Eyravallen efterlyste mer anfallsfotboll. "Det är egenligen bara målvakten som inte behöver offensiva kvalitéer". Två ensamma anfallare mot en försvarsmur på 6-8 spelare är en styggelse, tyckte Rune som dessutom ansåg att det var för mycket "dödtid" under matcherna. Genomför effektiv tid som i hockeyn! Rune trodde att den beslutade serieomläggningen skulle ge större publikintresse när de sex bästa lagen fighades om SM-guldet.

Lars-Gunnar Rosmark hade nedtecknat och redovisade samma åsikter som hockey-Lars-Gunnar när det gällde "utbildningen" av publiken. I det sammanhanget föreslog han att tränarna måste bli mer öppna och börja redovisa sina taktiska dispositioner så att publiken hänger med. I övrigt önskade han större entusiasm för det egna laget, faktiskt litet mer chauvinism. Det var väl närmast ett tips till klackarna och fansen.

Själv bidrog jag, förutom med statistiken, med några föarslag till regeländringar till förmån för underhållningsvärdet. En sådan regeländring gällde offside. "Det bör aldrig dömas offside på spelare som inte får bollen. Regeln att bestraffa offsidestående spelare som aldrig får bollen, men anses påverka spelet skall bort"

När vi nu skriver 2008, arton år efter radioprogrammet, har allsvenska publiken i det närmaste fördubblats men igen pratar man trots det om publikkris. Vad har då gjort att publiken ökat igen? Har någon av ÖSK-debattörenerna fått rätt? Ja, det vill jag påstå.

Rune Åhrlings profetsior kanske inte så mycket. Mästerskapsserien blev verkligen ingen framgång, fortfarande är det alltför vanligt att två ensamma anfallare ställs mot en övermäktig försvarsmur. I viss mån har han fått rätt när det gäller att spelare på alla positioner måste ha offensiva kvalitéer.
Någon "effektiv speltid" har däremot aldrig prövats.

"De två Lars-Gunnars" har däremot fått sina önskemål om publikutbildning infriade. Det har skett genom TVs förtjänst och experter som Ola "Rit-Ola" Andersson, Jens Fjellström, Glenn Strömberg och vår egen Pelle Blohm, andra icke att förglömma. De är visserligen inte tränare, som Rosmark antydde skulle vara lärare, utan i huvudsak f d elitspelare med verbal och nalytisk förmåga. De har gjort ett stort upplysningsjobb med hjälp av avancerad teknik och TV-mediet. Och när det gäller uppslutningen kring det egna laget har Lars-Gunnar Rosmark mer än nog blivit villfaren. Fansen har utvecklat en läktarkultur med allehanda avancerade tifos och klubbsånger som blivit en stor del av underhållningsvärdet. I bland har entusiasmen och vaktslåendet kring det egna laget spårat ur, det ska villigt erkännas. Men att fansen, precis som Lars-Gunnar Rosmark önskade, har en stor del i att fotbollspubliken fördubblats är ställt utom allt tvivel.

Och till sist, min egen lilla regeländring har kommit till och gjort offside-regeln mer förståelig. Om den medverkat till publikökningen vet jag inte, men den konservativa fotbollen behöver se över sitt regelverk då och då.

Sammanfattningsvis kan man väl påstå att den kvartett tyckare som under Anders Edhs ledning samlades i ÖSK-studion en torsdagkväll 1991 defenitivt tyckte till med stor insikt i ämnet.

PS ÖSK kvalificerade sig för Mästerskapsserien, där laget till slut kom 3:a. Publiksnittet i Mästerskapsserien blev 4747 DS