Dagens Kronblom

"Vore jag som Sixten skulle jag beordra Larsen att plocka ner skorna från hyllan igen"

Ännu vet ingen vem som ska besätta de nya rollerna i ÖSK

Ytterligare en träningsmatch som spädde på oron inför den allsvenska starten. Å andra sidan vet jag hur litet resultaten i träningsmatcherna betyder när allvaret börjar. I tämligen färskt minne har jag den formidabelt lyckade försäsongen inför den första av de två säsongerna i Superettan. Efter den försäsongen var det aldrig snack om annat än att ÖSK skulle åter till Allsvenskan "med vändande post". Vi vet hur det gick. Nämligen inte alls.

Varför finns det då oro att känna inför den seriestarten? Ja, det är inte resultaten så mycket som att spelarna med tydlighet inte känner sig bekväma med det 4-3-3-spel som tränarparet Sixten & Alexander har beordrat, Eller hinner man finslipa rollerna på de 4-5 träningsmatcherna som återstår innan premiären. Ja, det vore nog möjligt om Sixten & Alexander nu vore klara med vilka elva spelare det är som ska trimmas in i sina roller, Men så är det knappast. Är ganska säker på att vi inte förrän den sista träningsmatchen före premiären, mot Åtvidaberg, kommer att få se premiärlaget födas.

Jag har sett fyra av de hittills spelade träningsmatcherna och efter det jag sett där torde inte premiärelvan inte avvika särskilt mycket mot denna:

Målvakt: Peter Westman
Backlinje: Joakim Green, Bertin Ze Ndille, Patrik Haginge och Glenn Holgersson
Mittfält: Fredrik Nordback, Nordin Gerzic, Sebastian Henriksson
Anfall: Eric Bassombeng, Nedim Halilovic, Kristoffer Näfver

Å andra sidan inser jag att det bara är Westman, Haginge och Nordback som är självklara i en startelva. En styrka eller svaghet? Jag vet inte. Jag börjar mer och mer inse vilket tomrum Lars Larsen lämnat efter sig,

Bengt

Moderatbrev obetydligt snabbare än flaskpost

Jag har fått ett mail från Nya Moderaterna i Stockholm. Ja, egentligen är det ett mail-svar på mina oändliga påminnelser om det enda av Nya Moderaternas valöften jag bedömde skulle påverka den ekonomiska situation för min familj. Löftet, som alla läsare av min blogg vet, handlade om en hyresrabatt på 3000 kronor per år till pensionärer över 65 år som bor i hyresrätt. Här är ett utdrag ur mailsvaret:

Hej Bengt och tack för ditt brev!

Vi ville införa en skattesänkning på 3000 kronor per år för alla över 65 år som bor i hyresrätt. Detta var ett förslag som Moderaterna hade med sig i diskusionerna med de övriga i alliansen. Dessvärre var det ett förslag som inte gick igenom hos de övriga i alliansen. Så det blev inget av det. I detta fall går det alltid att följa upp genom att ställa frågor till Kd, Fp och C
....................

Har du fler synpunkter och funderingar är du välkommen att höra av dig igen

Med vänlig hälsning

Sylvia R

Nya Moderaterna Stockholm

Nej, Sylvia R, jag kommer inte att höra av mig igen. Nu har jag fått det svar jag påmint om och väntat på sedan Alliansen tog över. Varför redovisar inte partierna de vallöften de av olika anledningar inte kan uppfylla. Då hade jag redan från början kunnat vända mig till de partier som sabbade min hyresrabatt på 3000 kronor per år. Nu vet jag att regimbytet i september 2006 bara betydde försämrad ekonomi för alla pensionärer i samma situation som jag och min fru.

Jag måste i sanningens namn erkänna att jag fått ett tidigare svar från Nya Moderaterna i Stockholm. Det kom för cirka 10 dagar sedan och löd så här:

Hej Bengt,

Jag måste erkänna att jag inte känner till vallöftet du talar om

Hälsningar
Johan L
Nya Moderaterna
Stockholm

Tack för svaren R och L. Själv heter jag Thörner

Leif Wendt - mångsysslaren

100-åriga ÖSK har varit allsvenskar i samtliga de fyra stora lagsporterna fotboll, bandy, handboll och ishockey. Många av klubbens lagspelare har också varit dubbela allsvenskar. Anmärkningsvärt många har dubblerat i sporterna fotboll och bandy. Den mest framgångsrike dubbelt allsvenske spelaren är naturligtvis Orvar Bergmark som också var landslagsman på sina specialområden fotboll och bandy.

Orvar Bergmark och andra "dubbellirare" i all ära men den verklige mångsysslaren i ÖSK-dress är Leif Wendt.
Leif Wendt var i första hand fotbollsspelare. Jag har i ett tidigare inlägg visat att han är klubbens effektivaste målskytt i allsvenska sammanhang genom tiderna. Thomas Nordahl har visserligen gjort flest allsvenska mål, men om man räknar mål per match så är Leif Wendt snäppet bättre. Leif har dessutom spelat allsvensk handboll för klubben och varit andremålvakt i bandy och som sådan till och med förärats en SM-medalj. Mångsysslaren Wendt har utöver detta spelat i klubbens A-lag i ishockey när det en gång begav sig. Då var det dock inte frågan om spel i allsvenskan men väl i kval till den högsta serien. Leif Wendt har alltså spelat i klubbens representationslag i samtliga fyra lagsporterna. I sanning en framgångsrik mångsysslare

Översitteri a la Åke Eriksson

Åke Eriksson, vikarierande TV-recensent i Nerikes Allehanda, är svuren fiende till Melodifestivalen. Han tycker att det är usel lördagsunderhållning. Jag är i många stycken beredd att hålla med honom. Åke förfogar, i motsats till mig, över ett absolut gehör vilket gör hans lidande större än mitt. Vad jag förstår. Han hör de falska tonerna och ger därför underhållningen sämsta tänkbara betyg. Det är han i sin fulla rätt att göra.

Han har också rätt att föreslå "att hela skiten läggs ner", men då visar han ett översitteri som inte anstår en tyckare i en seriös tidning som Nerikes Allehanda. Varför ska man lägga ner en produktion som ses av fler människor än något annat SVT-producerat underhållningsprogram. För Åke Eriksson är folklig underhållning bara "skit".

Bengt

ÖSKs offensiva allsvenska rekord

ÖSK har två egna och ett delat rekord i den svenska elitfotbollen. Det delade rekordet gäller antalet oavgjorda matcher under en och samma allsvenska säsong. Säsongen 1965 spelade ÖSK totalt 13 oavgjorda matcher, Bara 9 matcher slutade maed annan utgång, nämligen femsegrar och fyra förluster. Nio av de oavgjorda matcherna slutade 1-1. I en av de oavgjorda matcher gjorde ÖSK mer än ett mål. Hemmamatchen mot IFK Göteborg blev rena målfesten, 3-3

Av de två egna rekorden (som man inte delar med något annat lag) är ett defensivt och ett offensivt. Att ÖSK har ett defensivt rekord förvånar säkert ingen i vårt avlånga land. Men att klubben också har ett offensivt rekord är för de flesta överraskande och framförallt tämligen okänt.

Det defensiva rekordet amanerar från säsongen 1988, den säsong ÖSK vann division 2 Norra och återtog en allsvensk plats efter tio år i skymundan. Seriesegern kan framförallt tillskrivas ett mycket vattentätt försvar med Sven "Dala" Dahlkvist som suverän dirigent. Bara nio insläppta mål på 26 matcher är ett mycket svårslaget rekord på de två högsta serienivåerna.

Det offensiva rekordet från 1994 verkar ännu svårare att överträffa. Rekordet är inte de 62 gjorda målen, även om det är en mycket imponerande siffra, utan att laget inte gick mållöst från någon av de 26 matcherna. Rekordet gäller för en 14-lagsallsvenska. Belöningen för den bedriften år blev ändå "bara" silvermedaljer. Av de 62 målen gjorde Miro Kubisztal och Mattias Jonsson över hälften tillsammans, 34.

Bengt

Arvet efter Calle Lundholm

Calle Lundholm och IFK Kumla är osvikligt förenade. Eller var, för den genuine arbetaren i idrottens vingård gick bort för några år sedan. Efterlämnande, bland annat, resultatet av ett livslångt klippande och klistrande av allt vad lokalpressen producerat av skriverier om idrottslivet i Kumla. Resultatet, hundratals fullmatade pärmar av tidningsklipp, finns att studera i ett rum på stadshuset i Kumla.

Jag har flera minnen av Calle Lundholm. När jag var fotbollsintresserad knatte var det stora problemet att bli ägare till en fotboll. Att mina föräldrar skulle kosta på mig och mina bröder en ny fotboll var bara inte att tänka på. Däremot fick vi pappa att höra sig för hos IFK om det inte fanns några uttjänta bollar som vi skulle kunna få överta. Det fixade ofta pappa och det var just Calle Lundholm som letade fram den där uttjänta bollen. Det var då alltid fråga om en boll som gått upp i sömmarna och där gummiblåsan stack fram. Eftersom pappa var en duktig skomakare så sydde han igen dom där sömmarna, men han kunde inte tekniken att sy sömmen inåt så att säga, utan det blev en hård sydd kant på utsidan. Det gjorde att några nickspecialister blev varken jag eller mina bröder. Men det var Calle Lundholm som försåg oss med uttjänta bollar.

När jag gjorde rekryten på Trängregementet i Skövde 1955-56 var det ofta aktuellt för mig att begära permission för matcher. Mina permissionsansökningar kompletterades alltid av en skrivelse från IFK Kumla, författad och underskriven av Calle Lundholm. De skrivelserna från Calle måste ha varit skickligt formulerade för permissionsansökningarna godkändes alltid vad jag kan minnas. Jag minns att kompaniadjutanten, eller vem det var, som överlämnade permissionssedeln till mig vid något tillfälle sa " hälsa den där Lundholm att han är duktig att skriva och hitta på". Vad han nu kan ha menat med det där "hitta på"?

Jag har tänkt mig att bli en flitig deltagare i de "Calle Lundholm-seanser" som sker i Kumla stadhus varje fredagmorgon. För nog vill jag veta vem som kom tvåa* i det där skolmästerskapet på skidor i Stene 1948 och hur pressen beskrev det där konstmålet jag gjorde mot Kristinehamn 1955. Det gäller bara att leta fram rätt pärm.

Bengt
* Jaag vann på tiden 10.39.

Det var inte Ronis match

Skulle tro att dubbleringen av åskådarantalet från förra träningsmatchen på Behrn Arena mot Degerfors berodde på stor nyfikenhet på finska nyförvärvet Roni Porokara. Efter alla positiva omdömen om den finska landslagsmannen ville naturligtvis många se det senaste, och enligt alla bedömare viktigaste, nyförvärvet för första gången.

Alla vi som var på plats, 2100 åskådare är en imponerande publiksiffra på en träningsmatch, har nu sett Roni i aktion och kunnat skaffa oss en uppfattning om grabbens kvalitéer. Eller kunde vi det, egentligen...? För det vad väldigt litet som den omskrivne finländaren uträttade under de 90 minuter han fick vara på plan. Och inget av det ytterst lilla som han gjorde skvallrade om att vi kan vänta oss kommande stordåd. Även riktigt bra spelare gör emellanåt dåliga insatser. Men för det mesta kan man ändå i allt misslyckande spåra kvalitéer och talang. Jag kunde inte det den här eftermiddagen på Behrn Arena. Var grabben sjuk? Var han så tyngd av alla förväntningar att han spände sig så till den grad att ingenting blev uträttat? I köerna ut från arenan efter matchen hörde man alla de besvikna kommentarerna: "Var han inte bättre än så?"

Alla som i n t e var på plats var säkert intresserade att få ta del Allehandas omdöme om Roni dagen efter. Men för att få veta något om hur det finska nyförvärvet skött sig var det enda sättet att ringa upp någon som såg matchen live. För i Allehanda stod inte något omdöme att finna. Hans namn nämndes inte ens. Nyfikna läsare måste ha fått uppfattningen att Roni inte deltog i matchen.

Min tro är att Allehanda bara ville vara hänsynsfull och finkänslig. För om man verkligen velat ärligt informera den läsande fotbollsintresserade allmänheten om Roni Porokaras insats hade det inte kunnat ske med snälla ord. Så man valde att inte skriva något alls. Jag kan ha förståelse för det valet.

Naturligtvis kan Roni Porokara betydligt bättre än han visade mot Djurgården. Det vet alla som såg honom i aktion i Norrköping förra helgen. Jag var inte i Norrköping och har därför inget annat än matchen i lördags att rätta mig efter.

Bengt

"Knycken" var svår att ersätta

På Alfa-bildernas tid fick även min bror Pelle vara med på bild. På baksidan av korten fanns alltid en liten presenterande text. I Pelles fall stod som rubrik "Pelle med påbrå" med textinformationen att hans (vår) pappa Lars spelat i IFK-Kumla under 1920-talet.

Egentligen har varken jag, Pelle eller övriga syskon fått någon riktig bild av hur det var med pappas fotbollsspel. Själv talade han aldrig om några fotbollsminnen, vad jag kan komma ihåg, men i rättvisans namn ställde vi väl heller inga frågor om hans fotbollsbravader. Det ångrar jag nu när det för länge sedan är för sent att ställa frågor. Visst har minnesgoda kumlabor berättat om den snabbe vänsteryttern som kallades "Knycken", men jag hoppas att jag nu, när jag kommit in i den gemenskap som studerar kumlaidrotten med tidningsklipp som studiemateriel, ska få veta litet mer om faderskapets, Lasse Thörner, framfart på fotbollsplanerna.

En liten puzzelbit fick jag redan i fredags då en av nostalgikerna gav mig ett blad med en fotbollsvisa författad av välkände kumlamusikanten Artur Pettersson, mera känd som Kumla-Greven. Han skrev visan till en IFK-basar som genomfördes 16-17 augusti 1924. Melodi var Bonn-Jazz, som jag inte för mitt liv kan komma på hur den låter, och visan handlade om och häcklade fotbollen i Kumla. En av de många verserna handlade om min pappa:

"Och på fotbollsektionen de aldrig tycks få
nån på vänsterytter som något förmår
sen Lasse med vändningen hastigt försvann
så tycks de på vänstern ej få någon ann"

Dessa rader genererar flera frågor. Var det "vändningen" som gav honom smeknamnet "Knycken"?
Men varför "försvann" han hastigt. 1924 var han 21 år och borde ha varit på gång ordentligt som fotbollsspelare. Hade han redan tröttnat? Eller var det då han nappade på erbjudandet om jobb i Mjölby som behövde utbildade skotekniker ( som väl skomakare heter nuförtiden) till nystartad skoindustri? Jag vet att han flyttade till Mjölby för det var där han träffade min mamma. Men var det den flytten som skedde "hastigt"?.

Av "Kumla-Grevens" vistext att döma var pappa svår att ersätta på vänsterkanten, så han var nog inte så pjåkig, "Knycken"!

Bengt

Dagens Kronblom

"Den där Calle Lundholm måste ha varit en riktig klippare. Och någon rakare får man leta efter"

Marknadföring med flygbladsmetoden

Att marknadsföra och sprida kännedom om sin blogg är inte så lätt. En metod vill jag absolut avråda, nämligen att använda dom kraftiga vårvindarna som just nu sveper över våra trakter. Jag tror inte man får fram informationen på rätt sätt den vägen. Jag vet, jag har prövat metoden.

Fulladdad med utskrifter från min blogg parkerade jag idag på morgonen på torget i Kumla. Det var bara de inlägg med anknytning till Kumla jag hade med mig i en mapp. Eftersom det blåste rejäla virvelvindar på Kumla Torg var det natuligt att ta ett extra stadigt grepp om mappen med de ca 60 A-fyraarken med bloggtext. Eller rättare sagt, det hade varit naturligt att ta ett stadigt grepp. Vilket jag inte gjorde. Under några minuter täcktes plötsligt luftrummet över Kumla Torg av vita ark. Ett 60-tal verkade det vara. Eftersom det var virvelvindar seglade bladen iväg i samtliga fyra väderstreck och med en sådan hastighet att även en person med ambitionen att tangera Bekeles världsrekord på 5000 meter fann det lönlöst att springa efter.

Jag får ta tillfället i akt att tacka alla dom morgonpigga, klockan var 09.00, kumlabor som var på väg mot torget från diverse sidogator. Man lät sig inte överraskas av de virvlande bloggpappren utan fångade in dom en efter en. På det sättet fick jag tillbaka hälften av mina inlägg. Resterande kommer tyvärr att ligga och skräpa i portgångar, på gräsmattor och under bilar. Till avsevärd kostnad för renhållningsvdelningen på Kumla Kommun. Förlåt!

Så startade mitt besök i Kumla. Fortsättningen blev desto roligare tillsammans med gänget som varje fredagsmorgon träffas för att idka idrottsnostalgi med hjälp av de hundratals välmatade pärmar med tidningsklipp som legendariske idrottsledaren Calle Lundholm lämnat efter sig.

Jag hann inte läsa så många klipp idag, men jag ska absolut återkomma för att bland annat samla på mig stoff till kommande inlägg på bloggen. Det första inlägget i den vägen kommer inom kort men jag kan inte undanhålla er ett tidningsklipp som direkt drog till sig min uppmärksamhet. Det var en artikel i Nerikes Allehanda där tidningens sportchef Olle Åkerberg, gammal ÖSK-are för övrigt, spekulerade kring en kommande uttagning av ett landskapslag i fotboll. I sitt förslag föredrog han laxåspelaren Kurt Andersson som center före en viss Orvar Bergmark. Nerikes Allehands sportredaktion levde upp till sitt rykte även på den tiden, 1951.

Bengt

Dagens Kronblom

"Nästa regeländring dom kommer med i den där frukostklubben är väl att man måste kasta inkast med fötterna"

Platini och Blatter positiva

Ursäkta, att jag inte var tillräckligt tydlig i föregående inlägg. Det var naturligtvis fel att inte tydliggöra att UEFAoch FIFA självklart inte behöver följa de beslut som tas i Lunchtolvan. Däremot är det synnerligen ovanligt att dessa organisationer inte tar Lunchtolvans kloka beslut ad notam. Platini, UEFA-basen, har i ett mail låtit meddela att han gör tummen opp för vårt förslag att utvisad spelare fortsättningsvis får ersättas. Han ska bara ta ett snack med Blatter, FIFA-basen, innan vårt förslag kan godkännas.

Vid Lunchtolvans nästa möte kommer vi att ta upp en annan revolutionerande regeländring, som redan varit ute på remiss i Sydnärke. Förslaget innebär att bollen aldrig kan var död i luften- bara på planen. Det finns inga sidolinjer eller kortlinjer 15 meter upp i luften, varför det är hart när omöjligt för de assisterande domarna att avgöra om hela bollen varit över denna osynliga linje. Bara när bollen är nere på gräsnivå kan de ta ett sådant avgörande beslut. Låt det istället få bli en extra möjlighet för de tekniska spelarna att mata yttrarna med skruvade passningar som när bollen passerar backen är långt utanför sidolinjen men är innanför när den tar mark. Högerhörnor som slås med högerfot och vänsterhörnor som slås med vänsterfot ogillas i dagsläget ofta för att bollen fem meter upp i luften passerat kortlinjen fem meter under.

Om inte vårt förslag godtas kommer vi att förorda kritning av linjer 5 -10-15 meter upp i luften i divisionerna Allsvenskan - division 3 och med ytterligare en högre nivå från fyran och neråt. För Hidingsta föreslås 25 meter.

Lunchtolvan är på regeländringshumör och återkommer med ytterligare förslag.

Bengt

Nu får utvisad spelare ersättas

Proffstyckarna, när det gäller fotboll, i Lunchtolvan har vid sitt ordinarie möte idag beslutat att utvisning i fotboll skall vara ett personligt straff och inte ett lagstraff. Det betyder att en utvisad spelare får ersättas.

Skälet till Lunchtolvans beslut är omsorg om den betalande publiken. Publiken har nämligen betalt entré för att se en kamp mellan två elvamannalag, inte som igår en kamp mellan ett stympat Inter och ett Liverpool med fullt lag. Sådana matcher har ett begränsat underhållningsvärde för publik på plats och TV-publik i miljonantal.

Några tilläggsregler behövs. Bara de två första utvisningarna för ett och samma lag genererar rätt till ersättning med ny spelare. Från och med den tredje utvisningen får ingen ersättare tas in.

Den personliga utvisningen skall följas av en längre avstängning än som gäller idag. Genom detta blir det också ett straff för laget, som under en lång tid får avvara en kanske värdefull spelare. Denna långa avstängningstid skall få laget att tänka sig för innan man beordrar en spelare att gå litet extra hårt fram mot en ledande spelare i motståndarlaget.

Förslaget är mycket genomtänkt trots att det togs efter bara några minuters diskussioner. FIFA kommer att informeras om beslutet.

Bengt

Svenskar är från Sweden

Vare sig namnet Sverige kommer av Svea Rike eller Svitjod eller något annat namn från fordom tycker jag det är ett förfärligt fult namn. Både stavningen S-v-e-r-i-g-e och uttalet "Svärje". Finns det något annat ord med stavningen e-r-i-g som uttalas "ärg"? Eftersom det inte finns någon bekräftad härkomst av namnet Sverige tycker jag att vi utan skam kan lämna det namnet och i fortsättningen enbart lystra till Sweden, det namn vi har ute i stora världen. Det är internationellt, vackert och välklingande. Däremot vill jag inte, vilket annars vore konsekvent, säga att jag är en Swede, eftersom det betyder "kålrot" på engelska. Jag är en svensk som kommer från Sweden.

Från och med nu heter vårt fosterland Sweden. Någon större förändring av nationalsången behövs inte . Det går alldeles utmärkt med "Ja, jag vill leva, jag vill dö i Sweden".

I konsekvens med den rådande stavningen av Sverige skulle vårt grannland i väster stavas Norige

Skämt åsido, nog är Sverige ett fult namn. Inte behöver man ställas inför riksrätt för landsföräderi för den uppfattningnen.

Bengt

Lunch, fotboll, poker och kontrollerad syn

Jaså, ni är nyfikna på vad jag ska ha för mig den närmaste tiden. Hur intressant kan det vara? Men låt gå då. Dom allra närmaste timmarna, innan det blir onsdag, ska jag fastställa en agenda inför Lunchtolvan ordinarie möte i morgon. Den agendan ska också sändas ut till medlemmarna per omgående så dom kan förbereda sig. Därefter blir det hela den kommande veckans höjdare, CH-matchen i kväll mellan Liverpool och Inter. Den matchen är på förhand så intressant att det inte skulle förvåna mig om det utmynnar i ett "är dom inte bättre"

Som sagt var, i morgon är det ätning med Lunchtolvan och spekulationer kring fiaskot i Norrköping. För en vecka sedan hade vi ett lag som i kvalité kunde mäta sig med 1984 års silverlag. Skulle inte förvåna mig om någon i morgon kommer att med emfas lova "att det här kommer att gå åt h-vete". Min uppgift under mötet är att göra sådana noteringar att jag senare under eftermiddagen kan formulera ett protokoll där överensstämmelsen med sanningen inte behöver vara. anmärkningsvärt stor.

På torsdag ska jag ta den veckovisa dusten med de 350 anställda hos Willys i Västhaga. Det gäller att slå sig fram till de varor man behöver för att hålla livslågan brinnande under den närmaste veckan. Vad jag förstår har Willys inte något lager utan när varubilarna kommer från Arla, Scan och Skogaholm och alla de andra, så bärs varor direkt ut i kundlokalen. Tror att det är den väg Willys funnit vara nödvändig för att hålla lägre priser än de flesta konkurrenterna. Därför accepterar jag att under någon timma gå en tät match med personal, truckar och palldragare.

Fredag disponerar jag för några timmar i Kumla Stadshus. I Hällabrottsrummet, eller vad det heter, ska jag tillsammans med gamla klubbkamrater i IFK Kumla gå igenom det fantastiska material i form av tidningsklipp som fullständigt täcker minst 50 år av Kumlas idrottshistoria. Det blir min första medverkan i den nostalgiska trippen. Saxen har hanterats av gamle IFK-ledaren Calle Lundholm. Klippalbumen fick bli IFKs arvegods efter den värderade ledaren Calle.

Lördag är fotboll live. På Behrn Arena. Mot Djurgården. Ska bli intressant att se den nye finländaren och de två kamerunerna. Och naturligtvis Mattias Jonsson i Djurgården. Jag har hävdat att Mattias aldrig varit så bra som genombrottsåret i ÖSK. Trots allsvenskt guld i Helsingborgs IF och många landslagsuppdrag..

Söndag och måndag blir vilodagar förutom att jag ska producera inlägg till bloggen och göra min dagliga 5-kilometersrunda. Precis som alla dagar.

På tisdag ska jag på min årliga synkontroll på Universitetssjukhuset. Den kontrollen kommer lägligt för på kvällen är det pokerdags. Denna gång i Hovsta. Varför synkontrollen kommer lägligt. Jo, när man spelar poker gäller det att kunna syna med skärpa, antar jag.. Inte bara stöta och bluffa.

Sen är det onsdag igen och lunchträff med Lunchtolvan. Och nu närmar vi oss det ögonblick då vi ska ta ut premiärelvan mot Trelleborg. Tänk vad skönt för Sixten och Alexander att kunna överlåta det jobbet till oss.

Så ungefär kommer det närmaste veckan att se ut för min del.

Bengt

Wall skippar ekonomin

Göran Wall, den idoge insändarskribenten i Nerikes Allehanda har äntligen förstått att hans metod att jämföra dagis och vårdnadbidrag kostnadmässigt inte är korrekt. Hans insändare i dagens NA handlar förstås fortfarande om vårdnadsbidragets förträfflighet, men inte med ett ord upprepar han den kusligt naiva kostnadskalkyl han redovisat i tidgare insändare.

Bengt

Svenska seriesystemet brister i logik

Är det någon som på rak arm kan säga vilken nivå division 3 har i den svenska fotbollens seriesystem? "Den tredje nivån från toppen" säger naturligtvis den logiskt tänkande men i den svenska fotbollspyramiden oinvigde. Varför har det blivit så? Varför kan inte division 3 få vara den tredje nivån som allt fönuft talar för.

Jag retar mig på detta hattande med namnen på seriepyramidens olika nivåer. Det som fordom hette division 2 och var nivån närmast under Allsvenskan, har numera degraderats till landets fjärde serienivå. När man som jag ofta relaterar till fotbollshändelser från förr får man översätta till vilken serienivå det motsvarar idag. Utan sådan översättning framstår det inte som särskilt imponerade på dagens ungdomar om man påstår att "ÖSK vann division 2 med bred marginal" eller liknande.

Det är helt OK att det oerhört starka varumärket "Allsvenskan" behålls. Nivån under får gärna för mig heta "Superettan" om det stärker självkänslan hos lagen som spelar på den nivån. Men varför i all världen ska nivån under Superettan" heta division 1 när det enligt alla vedertagna sätt att ranka borde heta division 3. Av det enkla skälet att det är den 3:e divisionen. Forward, för att ta ett närliggande exempel, spelar i division 3. I konsekvens med detta spelar Karlslunds IF och Rynninge IK i division 4.

Är det inte lite av falsk marknadsföring att genom namnfusk förespegla att det vankas elitfotboll i den första divisionen- i division 1, när det egentligen gäller en match i, om inte lingonserien, så i varje fall en bra bit under toppen i svensk fotboll. Hur har egentligen denna kvalitétförfalskning kommit till?

För övrigt ryktas det att det kan bli aktuellt med ett namnbyte när det gäller Allsvenskan. Skulle inte förvåna mig om vår högsta fotbollsserie om något år heter Swedbank League eller något liknande. Varför ska inte vi kunna radera ut gamla fina varumärken när Danmark och Norge kan?

Jag avslutar med en redovisning av den svenska seriepyramiden:

Division 1 heter Allsvenskan
Division 2 heter Superettan
Division 3 heter Division 1
Division 4 heter Division 2
Division 5 heter Division 3

Grattis till logiken!

Bengt

Åter i Lundbyskogen

Idag gjorde jag come back i Lundbyspåret. Det var några veckor sedan jag attackerade Bekeles världsrekord på 5000 meter där, men allteftersom jag insåg att det var alltför mycket vandrande pinnar , skägg och en pratsjuk Sören ivägen för mina rekordambitioner bytte jag hemmaplan till Karlslundsskogen. Där kan bara en och annan mosbricka hindra min framfart.

Mina gamla motionskamrater såg jag inte skymten av. Synd, för jag hade tänkt håna Sören för LIllåns misslyckade försök att ta poäng i innebandy. Den vandrande pinnen, med sitt rekord på cirka 20 minuter på 100 meter, lyste också med sin frånvaro. Han kanske inser sin begränsning och avstår från nya rekordförsök Skägget som brukar stoltsera med att han tar sig runt de fem kilometerna utan stavar syntes inte heller till. Med andra ord, jag var ganska ensam på spåret.

Som tidigare har jag lovord till dom som sköter spåret i Lundby. Spårmarkeringsbrickorna fanns på plats. Helt gula. Gula och Vita. Vita oach svarta. Jag menar dom där brickorna som man fäster på stolpar utefter spåret och som i alla andra motionsspår visar vilken spårlängd motionären är inne på. 10 km. 5 km. 2 km. I Lundbyskogen får man gissa sig till vad de olika färgkombinationerna betyder. Det känns ovisst huruvida man snart är i mål eller om man har sisådär en 8 kilometer kvar innan man kan bryta målsnöret.

Kanske är det med dom här spårmarkeringarna som med trafikskyltar; man är skyldig att veta vad dom betyder. Det kanske till och med står i den lokala ordningsstadgan och den är man ju absolut skyldig att kunna.

Jag kom dock i mål men långt från rekordtiden. Kanske var stavarna för korta. Eller hade olika längd. Eller var det blåsten? Hur kan det blåsa motvind hela tiden på en motionsrunda?

Bengt

Fullsatt på Kumla IP

Pelle Yngvesson, bolltrollare i IFK Kumla på 50-60-talet, ringde. Han hör till det gäng som varje fredagmorgon träffas i ett rum på Stadshuset i Kumla för nostalgiska samtal kring ett stort antal klippböcker som speglar kumlaidrotten under en mycket lång tid. Klippböckerna är ett arv efter gamle IFK-ledaren Calle Lundholm.

Pelle hade en fråga kring ett foto utvisande en fullsatt läktare på Kumla Idrottspark. Flera av personerna på fotot var lätt igenbara som lirare från 50-60-talet, d v s vid den tiden då läktaren fylldes på grund av att gästande lag på Idrottsparken hette AIK, Örebro SK, IFK Eskilstuna och andra storheter. När hade det här fotot tagits? Så vitt "fredagsgänget" kunde erinra sig hade det sedan deras tid inte spelats en fotbollsmatch i Kumla som genererat så stor publik som fotot visade.

Ni som regelmässigt tar till er vad som skrivs i den här bloggen vet att det i mitten av 1980-talet spelades en div 4-match mellan IFK och Sköllersta som samlade över 2000 åskådare. Beklagligtvis var det inte fotbollsmatchen som publiken huvudsakligen kommit för att titta på, utan pausunderhållning i form av en improviserad boxningsmatch mellan VM-bronsmedaljören Shadrash Odhiambo och BK Kellys Alper Gungör. Det hela blev, som jag tidigare beskrivet pinsamt eftersom publiken efter boxningsmatchen troppade av och lämnade fotbollsspelarna åt sitt öde.

Fotot som "fredagsgänget" funderat över är taget vid det evenemanget i Idrottsparken. Jag kan med säkerhet säga stt fotot är taget före boxningsmatchen. Evenemanget som fyllde Idrottsparkens läktare gick av stapeln den 11 maj 1984. Fotot som togs skulle användas i annonser, på affischer och som förstasida i matchprogrammet tillsammans med slogan " Vi ses i Parken och hejar på IFK". Den ramsan förekommer än idag i klubbens matchannonser.

Lite fakta kan väl vara på sin plats att lämna när det gäller Pelle Yngvesson. Pelle är en av Kumlas stora spelare genom tiderna. Anledningen till att han inte nått samma berömmelse som till exempel Conny Tholsson och Mattias Jonsson är att han aldrig nappat på några locktoner från storklubbar. På den tiden då det fortfarande spelades landskapsmatcher var Pelle ofta given i Närkes lag trots konkurrens från allsvenska storstjärnor i Örebro SK.

När IFK Kumla 1960 vann den serienivå som idag närmast motsvaras av div. 1 och kvalificerade sig för den tidens "Superettan" var IFK hela Sveriges mest målglada lag om man begränsar sig till de tre högsta divisionerna. Den målglada kedjeformationen bestod av Pelle Yngvesson-Åke Eklund-Henry Björn-Conny Tholsson-Anselm Fredsdahl. Om jag inte minns helt galet snittade IFK 4-5 mål per match.

Bengt

Som Mats Rubarth - fast bättre

I ett inlägg strax för jul redovisade jag stor oro inför ÖSKs chanser i 2008 års Allsvenska. Med Larsens kängor liggande på hyllan och med Riddez flyktad till Norge fanns det alla skäl till den oron.
Till oron bidrog också Anttonens besked att till högerbacken tänkte han inte återgå. Illa värre eftrsom den tänkbare ersättaren för Anttonen, Fredrik Samuelsson, lämnat klubben för Assyriska.

Efterhand har läget ljusnat och är i nuläget så ljust att en medlem i Lunchtolvan vid senaste mötet förde till torgs att årets ÖSK-trupp är den bästa någonsin. Denne man är ändå i den positionen att han normalt ska anse "att det var bättre förr" eftersom han var en av dom med stort ansvar och inflytande i klubben 1994, ÖSKs bästa fotbollsår någonsin.

Själv vill jag inte sätta så högt betyg än på årets trupp. Det får nog gå en tid till innan det visar sig att kamerunerna är fåglar och inte fiskar (för nog är fåglar bättre än fiskar i fotbollssammanhang?) och att den finske landslagsmannen svarar upp mot det betyg en trovärdig ÖSK-are gav :Han är bättre än Mats Rubarth och till vissa delar bättre, till andra delar litet sämre än Mattias Jonsson". Jo, jo det är att ha krav på sig. Så visst kan det bli bra, men om jag idag skulle skissa på ett premiärlag mot Trelleborg så skulle jag nog göra stora missar i förhållande till det lag som springer ut på Behrn-plasten i allsvenska premiäromgången.

Men visst kommer Patrik Anttonen att spela högerback och Fredrik Nordback vara lagkapten med tröja nummer 100. Men det enda riktigt säkra är väl att matchspeakern som vanligt heter Sven-Arne Ahlberg

Bengt

Dagens Kronblom

"Jag har hört att nästa stora roll för Sven "Dala" Dahlkvist blir Hamlet"

Den oefterhärmlige Dala

Efter en lång karriär som fotbollsspelare i AIK, Svenska landslaget och Örebro SK blev det en fortsättning som tränare och klubbdirektör i "Närkes stolthet". Resultatet av hans engagemang i ÖSK, som spelare, tränare och klubbchef, blev den särklassigt framgångsrikaste perioden någonsin för den nu 100-åriga klubbens fotbollslag. Sven "Dala" Dahlkvist roll i denna framgångsera är till sin betydelse en huvudroll.

Nu läser vi i bladen att han har inlett en ny karriär väsenskild från "det gröna fältets schack" - fotbollen. Dala har debuterat som skådespelare. Han har på scenen kreerat en av Hjalmar Bergmans krumelurer- von Hanken. Ingen stor huvudroll förvisso, men ändå inte så liten att den inte blev föremål för en rescention. För i Nerikes Allehanda dagen efter premiären kunde vi läsa om "den oefterhärmlige Sven "Dala" Dahlkvist". Inget dåligt betyg för en debutant, om nu vitsordet avsåg rolltolkningen.

En person med så många strängar på sin lyra kan alltid betraktas som "oefterhärmlig". Jag kan till exempel av egen erfarenhet lägga till Dalas roll som livräddare. Jag skulle kanske inte kunna göra det tillägget till hans "meritlista" om det inte varit mitt liv han räddat. Med fast hand höll han mig kvar när havets underströmmar ville dra mig längre och längre ut. Han höll mig kvar tills ytterligare krafter anlände. Detta hände i mexikanska Cancun för tiotalet år sedan.

Andra får bedöma om det var en större prestation än att gestalta krumeluren von Hanken på en örebroscen eller att armera "Dala-Vallen", den mest hållfasta försvarsbastionen i svensk fotbolls historia.

Bengt

Dagens Kronblom

"Jag har inte mycket till övers för svärmor. Hur mycket kan det vara värt, tro?"

När hatramsor premierades

Måndagen den 13 juni 2005 blev en svart dag för alla som med stor seriositet arbetar för att befria svenska fotbollsarenor från allt vad huliganism heter. Inte helt oväntat var det AIK-fansen i Black Army som effektivt satte stopp för alla förhoppningsfulla försök, från bland andra en stor kvällstidning, att ge den städade fotbollspubliken en chans.

Med stor brutalitet och stor hänsynslöshet gick ett 30-tal AIK-anhängare till attack mot fredlig Gamla Ullevi-publik f ö r e matchstart mellan GAIS och AIK.

På Behrn Arena i Örebro spelades, samtidigt som de tragiska händelserna i Göteborg utspelade sig, derby mellan ÖSK och Degerfors inför sedvanlig storpublik. Matchvärden för dagen, Nerikes Allehanda, hade utlyst en tävling mellan de båda lagens klackar, Kubanerna och Vulkanerna, där ett belopp på 5.000 kronor skulle överlämnas till den klack som gjorde det bästa intrycket i sportsligt och fantasifullt hänseende. När Vulkanerna för femte gången under matchens gång skanderade Hata, hata, hata Örebro! förstod jag att Vulkanerna inte led av pengabrist och inte hade några som helst ambitioner att vinna den fem "lakanen".

Vad tror ni hände? Jo, Nerikes Allehanda dömde Vulkanerna som segrare, bland annat med motiveringen att de med sina ramsor mer än Kubanerna stött sitt eget lag. Det valet var för mig ett lika stort nederlag för fotbollen som händelserna på Gamla Ullevi.

Det rapporteras idag att Nerikes Allehanda behöver spara pengar. Men i anständighetens namn bör man, innan sparplanerna sätts i verket, ge Kubanerna de 5.000 som man på ett oanständigt sätt berövade Örebro-klacken den 13 juni 2005

Bengt

Det oförklarliga fyndet i Karlslundsskogen

Jag såg på långt håll att det inte var det vanliga skräpet som låg där på sidan av motionsspåret i Karlslund. Ungefär tre kilometer från starten, medsols. Under tiden jag närmade mig objektet försökte jag gissa vad det kunde vara. Men jag gissade helt fel.

För vem kunde ana att det mitt ute i skogen skulle ligga en mosbricka med en portion potatismos. Utan korv dock, men med en plastgaffel nedstucken i moset. Jag tittade mig omkring för att konstatera att jag verkligen var i karlslundsskogen och inte på Järntorget eller något annat korvmojscentrum. Jag var i Karlslundskogen.

Klart att tankarna började rulla. Under vilka omständigheter har en mosbricka, utan korv visserligen, hamnat mitt ute i skogen. Så vitt jag vet är det flera kilometer till något näringsställa med korv och mos på menyn. Den första tanken var, att det var ett något udda energitillskott som en långskubbare tagit med sig men slängt när han märkte att det var pulvermos. Långsökt kanske. Eller någon som ville praktisera ett frihetsideal som han ville få utlopp för. "Jag slänger väl för f-n min mosbricka var jag vill". Kanske var det Ola Ström. Nej, förlåt, Ola, jag skojade bara.

Jag funderar fortfarande, men har svårt att komma fram till någon bra förklaring. Jag lät brickan ligga kvar. Det kunde ju vara så att någon långskubbare ätit upp korven på första rundan och sparat moset till den andra. Med risken att något hungrig motionär hann före. Eller pensionär.

Detta hände tisdagen den 12 februari 2008 klockan 9.45 ungefär.

Bengt

Vet inte människorna sitt bästa i alliansens Sverige?

Folkpartiets Johan Pehrsson listade i en politisk insändare till Nerikes Allehanda i förra veckan allt gott som den borgerliga alliansregeringen åstadkommit. Det var ingen måtta hur mycket bättre "vanliga" människor fått det. Mer kvar av lönen på grund av skattelättnader, fler i arbete, rabatt på hushållsnära tjänster, ordning och effektivitet på väg i den svenska skolan tack vare Björklund. Med mera, med mera.

Mot denna bakgrund kan det kännas märkligt att inte alliansen får bättre betalt i opinionsundersökningarna. Vet inte folk sitt eget bästa? De som i andra sammanhang, enligt de borgerliga, vet bäst och inte är behov av politisk klåfingrighet och styrning.

Kan förklaringen vara så enkel som att människorna inte vill få det bättre på andra människors bekostnad?

Bengt

När min bror var en sprallig Matthews

Om ni inte misstycker skulle jag vilja berätta om ytterligare en minnesvärd ÖSK-match där min bror Pelle spelade en av huvudrollerna. Jag har nämnt matchen i förbigående tidigare utan att säga något om Pelles insats.
Jag säger att Pelle hade e n av huvudrollerna. Den andra spelades av Yngve Brodd, som med sina två mål nog uppmärksammades mest.

Matchen spelades på Eyravallen demonstrationsdagen 1 maj 1953. Gästande lag var IFK Göteborg som var stora favoriter, inte minst för att man låg väsentligt bättre till i den allsvenska tabellen än ÖSK. Med stor respektlöshet gick ÖSK till verket och de två huvudrollsinnehavarna Yngve Brodd och Pelle Thörner skojade friskt med favoriterna från Göteborg. Jag såg matchen från läktarplats och har en bra minnesbild av det som hände. ÖSK vann matchen med 4-0 men mest av allt kommer jag ändå ihåg Idrottsbladets referat från matchen. Ja, kanske inte referatet, men väl den rubrik man valt, nämligen

Örebros sprallige Matthews dyrkade upp göteborgsförsvaret inifrån

Även att bli betraktad som en sprallig variant av den engelske legendaren Stanley Matthews måste betraktas som en stor ära. Eftersom jag aldrig sett Stanley Matthews spela kan jag inte avgöra om det fanns några likheter, men rubriksättaren hade väl fog för sin liknelse. Jag förstod nog heller aldrig vad referenten menade med "dyrkade upp göteborsförsvaret inifrån", men något hade det väl att göra med att Pelle, för det var Pelle som avsågs i rubriken, gjorde i stort sett som han ville på sin högerkant och hade något av lekstuga. Och nog såg det lite spralligt ut mitt i det allsvenska allvaret.

Som sagt, jag kommer ihåg matchen men allra mest Idrottsbladet rubrik.

Bengt

Renässans för "hartricket"

Såg i matchen mot Degerfors att kamerunen Bassombeng på sin reportoar har det i Sverige helt avsomnade "hartricket". Detta trick är av enklaste slag och användes förr av ytterforwards som en metod att ta sig förbi tröga backar. Enkelheten låg i att yttern slog bollen på ena sidan av backen och rundade densamme på andra sidan. För att metoden skulle vara lyckosam fordrades explosiv startsnabbhet av yttern och en back som var trög i vändningarna.

Enligt rapporterna från Avesta och matchen mot Gefle använde sig "Bassom" av hartricket vid flera tillfällen och med lyckat resultat. En härlig renässans för ett enkelt trick som jag inte sett på en svensk fotbollsplan under de senaste 50 åren. Även om det till sin konstruktion är enkelt fordras stor känsla av utföraren. Passningen till sig själv på ena sidan av backen måste vara rätt avvägd. Den får inte vara för lång för då kommer en mittback med understöd i sinnet emellan och bryter. Är den för kort får man lätt bollen bakom sig när man är klar med rundningen av backen.

Det ska bli verkligt intressant att se hur allsvenska backar hanterar detta urgamla trick.

Bengt

Dagens Kronblom

"Spelet kan inte ha klickat något vidare mot Gefle eftersom det blev vinst med 4-2."

Något för Floskeltoppen

Så här säger ÖSKs Nordin Gerzic i en intervju på ÖSKs hemsida inför matchen mot Gefle IF:

"Jag hoppas på vinst, men först och främst är det spelet som måste klicka"

Hoppas bara att det inte är nya tränaren Sixten Boström som bibringat Nordin den uppfattningen. I så fall finns det anledning att se mörkt på årets säsong.

Bengt

Då kom storpubliken

Vad är det som förorsakar den där stora folkvandringen till en fotbollsarena, till en enskild match. Vad är det som genererar det där stora våldsamma intresset. Det kan naturligtvis finnas olika orsaker. Det kan vara matchens betydelse - en seriefinal eller en helt avgörande kvalmatch- eller ett hett derby. Den allt annat överskuggande orsaken är ändå vad det egna laget , hemmalaget, favoritlaget, svarat för i form av intresseskapande resultat. Jag vill presentera den analys jag gjort hur intresset på detta sätt byggdes upp inför ÖSKs tre mest publikdragande matcher på Eyravallen

9 maj 1952
ÖSK- IFK Norrköping 1-1
Publik: 15.951

ÖSKs lag: Lars Carlsson-Orvar Bergmark, Olle Sääw- Gösta Lindh, Ragnar Larsson, Åke Engwall-Pelle Thörner, Bo Finnhammar, Gunnar Ring, Yngve Brodd, Gunnar Burström.

Detta var i vårens femte omgång. ÖSK hade startat sensationellt bra genom att bortabesegra Djurgården med 2-1. En bra reklam inför nästa omgångs hemmamatch mot ärkerivalen Degerfors. Men den fina marknadsföringen räckte "bara" till att locka 9.321 till det derbyt. Skulle tro att ÖSK-kassaören var mäkta besviken över den publiksiffran. Segern mot Djurgården och den succéartade premiärmatchen för nyförvärvet Yngev Brodd borde ha lockat åtskilligt flera.
Efter förlusten mot Degerfors följde en ny hemmamatch som egentligen skulle ha inlett vårsäsongen, men på grund av att Eyravallens bandyis ännu inte ömsat till gräs, flyttades matchen till den 1 maj. IFK Göteborg var då motståndare. Eftersom 1 maj är en dag för demonstrationer passade ÖSK på att demonstrera en sällan sedd styrka och vann över "Blåvitt" med hela 4-0. I den matchen fick Eyravallen en ny publikfavorit i miniliraren Yngve Brodd från Fritsla i Västergötland. Yngve gjorde två av målen mot den klubb, som tidigare nobbat honom under motiveringen "han räcker inte till i Allsvenskan".
Efter dessa imponerande 4-0 mot Göteborg följde ännu en stormatch av ÖSK. Tidigare omöjliga Elfsborg besegrades på Ryavallen med hela 5-2, återigen med Brodd som målskytt. Dessa mäktiga styrkedemonstrationer- 4-0 mot IFK Göteborg och 5-2 mot Elfsborg var bästa tänkbara reklam inför hemmamatchen mot allsvenskans ledarlag IFK Norrköping. Den matchen slutade 1-1 och över 15.000 kom och tittade på en match som veteraner beskriver som den kanske bästa allsvenska match som spelats på "Vallen". Under alla omständigheter är publiksiffran en av de bästa.



8 oktober 1961
ÖSK-Degerfors 2-0
Publik: 20.066

ÖSKs lag: Lars Carlsson- Kenneth Karlsson, Olle Sääw- Antti Lundgren, Orvar Bergmark, Gunnar Burström,- Kjell Magnil, Peder Persson, Leif Wendt, Åke Eriksson, Karl-Olov Jäwerström.

Nu kom det mer än dubbel så många som till det ovan nämnda derbyt 1952. 20.066 är alla tiders publikrekord på Eyravallen, ett rekord som aldrig kommer att slås på nuvarande Behrn Arena med nuvarande publikkapacitet. Återigen var det en imponerande ÖSK-seger mot IFK Göteborg som genererade det våldsamma intresset. Förutom att det var derby förstås mot ett Degerfors som gjort en radda bra matcher i sin kamp att rädda kontraktet. Bland annat hade man besegrat storlaget IFK Norrköping med 4-2 hemma på Stora Valla.
ÖSKs bidrag till matchreklamen skedde genom att på Nya Ullevi vinna med hela 6-2 efter att göteborgarna, enligt rapporterna, haft överlägset bollinnehav men ideligen fastnat i de listiga offside-fällor som Orvar Bergmark och hans kamrater gillrade. Slår man IFK Göteborg med så stora siffror på deras egen hemmaarena då vaknar publiken.



26 september 1971
ÖSK-IFK Norrköping 0-0
Publik: 17.476

ÖSKs lag: Sven-Gunnar Larsson- Per-Anders Jonsson, Hasse Nordin, Ola Ljungberg, Jan-Olov Wallgren, Arne Olsson- Sören Andersson, Thomas Nordahl, Sven Andersson, Thomas Thörnqvist, Torbjörn Svensson/ Jan Mossberg

Efter det omöjliga publikrekordet mot Degerfors 1961 kommer den här imponerande samlingen åskådare på andra plats. Vad var det då denna gång som genererade det mäktiga intresset? Jo, efter en bedrövlig inledning som endast gav en seger på de åtta första omgångarna, kom ÖSK igång ordentligt. Före den ovannämnda publikmatchen mot IFK Norrköping spelade ÖSK tio raka utan förlust. Undra på att intresset var på topp! Närmast före toppmötet mellan ÖSK och Norrköping - ja det hade faktiskt fått karaktären av toppmöte- vann ÖSK hemma på Eyravallen mot Elfsborg med 3-0. Så ska en slipsten dras om publiken ska komma!

En helt annan femma är att ÖSK efter publikmatchen mot Norrköping totalt tappade formen och avslutade serien med tre förluster

Som sammanfattning kan man väl säga, att om storpubliken ska komma till Behrn Arena ska antingen IFK Norrköping eller Degerfors stå för motståndet. Effektiv marknadsföring är att dessförinnan ha slagit IFK Göteborg och IF Elfsborg med stora siffror. Så enkelt är det.

V s b (vilket skulle bevisas)

Bengt

Pelle vs Erik Nilsson

"Jag kommer ihåg när brorsan din, Pelle, spelade bort Erik Nilsson från landslaget"

Jag vet inte hur många gånger jag hört den kommentaren i kontakter med fotbollsfolk av den litet äldre generationen. Den händelse man avser ägde rum på Eyravallen en majsöndag 1953. ÖSK spelade en ödesmatch mot Malmö FF i seriens näst sista omgång. Läget var sådant att ÖSK behövde vinna båda de avslutande matcherna för att ha en möjlighet att ta sig upp på fast mark, det vill säga klara det allsvenska kontraktet. Malmö å andra sidan var i princip klara seriesegrare.
På grund av matchens betydelse hade närmare 10.000 åskådare kommit till "Vallen".

I Malmö spelade mångårige landslagsbacken Erik Nilsson. Erik var med och spelade hem de olympiska guldmedaljerna i London 1948, men var av åldersskäl något på retur. Den vänstra backplatsen i landslaget behöll han dock fortfarande. Hans dueller med Pelle har uppenbarligen fastnat i mångas minne. Pelle med snabbhet som främsta vapen mot en något trög och osnabb Erik Nilsson blev något av lilla julafton - för Pelle. Under första halvleken ska understrykas. Pelle lyckades med allt. Dribblingar, ryck, tunnlar. Erik Nilsson hade med andra ord ett litet helsicke.

Det där låter naturligtvis bra. Men i sanningens namn ska sägas att det här skojandet på högerkanten inte ledde något mål. Det enda mål som tillverkades under den första halvleken gjordes av Malmö FF. I andra halvleken såg rutinerade Erik Nilsson till att han fick övertaget över pilsnabbe Pelle och Malmö FF tog totalt över matchen. Segrade till slut med 2-0 och ÖSKs allsvenska öde var beseglat. För lång tid framåt.

Nå hur var det då med Erik Nilssons förlorade landslagsplats. Helt sant är det inte, för Erik var landslagsback ytterligare några matcher innan han klev av. Men visst bjöds han upp till en lustiger dans på Eyravallen den där majsöndagen 1953.

Bengt

ÖSKs dubbelallsvenskar

Undras hur många klubbar som kan plocka ihop ett allsvenskt bandylag av spelare som också representerat klubben i Allsvenskan i ett annat bollspel?

Jag ställde mig frågan när jag tänkte över hur många spelare som representerat ÖSK i såväl fotboll som bandy. I Allsvenskan. Dubbelallsvenskar alltså. Som Orvar Bergmark. Som Olle Sääw. Svaret är nog att det bara är ÖSK som klarar det betinget. Titta på det här bandylaget:

Målvakt Gunnar Ring
Backar Orvar Bergmark- Ola Ljungberg-Hasse Nordin
Mittfält Dixie Eriksson-Per-Anders "Pajen" Jonsson-Benny Lennartsson-Lars-Göran Gawelin
Anfall Olle Sääw- Ove Eidhagen-Sören Andersson

Samtliga dessa mycket duktiga allsvenska bandyspelare har också representerat ÖSK i fotbollsallsvenskan. Kan tänka mig att klubbar som Djurgården och Hammarby kan åstadkomma något liknande, men då i kombinationen fotboll-hockey.

Det omvända, att ta ut ett allsvenskt ÖSK-lag i fotboll med spelare som också spelat allsvensk bandy i klubben, faller på att det laget inte kan mobilisera en målvakt. Visserligen kom Sven-Gunnar Larsson till klubben för att försöka kvalificera sig för en plats i bandylaget, men han skadade sig i en träningsmatch och därmed tog hans bandydrömmar slut. Han haltade över till fotbollsträningen istället. Och det var nog tur, både för ÖSK-fotbollen och svenska fotbollslandslaget.

Jag måste i detta sammanhang också nämna ytterligare några av klubbens "dubbelallsvenskar". Per-Olof Larsson och Olle "Totten" Gustafssons dubbelspel gällde fotboll och handboll. Den ende med kombinationen fotboll/ishockey är Yngve Hindrikes. För Sven-Åke "Fisken" Erixson gällde dubbelspelet bandy/ hockey.

Så nog är ÖSK en av landets framgångsrikaste allround-klubbar när det gäller bollsporter.

Bengt

Dagens Kronblom

"Jag minns den ljuva tiden. Det var härligt att kliva ut ur serierutan och lägga sig på rygg på Eyravallens gröna matta där Arnor om en stund skulle spela. Jag längtar tillbaka"

Nöjesfältet Eyravallen- igen!

"Nöjesfältet Eyravallen" tillkom som en eftergift till den fotbollsintresserade allmänhet som i allt glesare skaror drog till framförallt de allsvenska arenorna. I en av Svenska Fotbollförbundet initierad landsomfattande undersökning framgick med all tydlighet att fotbollsfolket tröttnat på de allt torftigare arrangemangen. Allsvensk fotboll skall vara stor fest. I det avseendet hade svenska fotbollsarrangörer totalt hamnat i skuggan av såväl sina nordiska grannar Norge och Danmark som till exempel England.

I Sverige var ÖSK först att ta publikens önskemål på allvar. Det koncept som klubbens marknadsgrupp enades om byggde till stor del på arenaområdets- Eyravallens- stora fria ytor. Det fanns möjligheter att röra sig fritt inom området innan man tog sin läktarplats i besittning. Den möjligheten fanns inte på särskilt många fler allsvenska arenor i Sverige. Kanske Örjans Vall i Halmstad och någon ytterligare. Konceptet byggde på aktiviteter på flera platser inom promenadområdet, allt från levande musik till aktiviter för barn och barnfamiljer, diligensåkning runt arenan och träskultörer i arbete. Dessutom många försäljningsställen för korv, kaffe, godis och andra begivenheter.

Under den numera "gamla läktaren" byggdes Orvars Café upp. Där kunde man sitta med en kopp kaffe och lyssna till levande musik i väntan på matchstarten. Den stora öppna asfalterade ytan mot Idrottshuset döptes till Marknadstorget och fylldes med marknadsstånd och serveringstält. Ibland med underhållning från lastbilsflak. I publikvimlet på dessa ytor rörde sig mascoten Kronblom innan han strax före matchstart intog ryggläge på fotbollsplanen i avvaktan på att få delta i slantsinglingen.

För publiken som intagit sina sitt- eller ståplatser bjöds på underhållning som oftast genererades av det företag som köpt matchvärdskapet. För att matchvärdskapet inte bara skulle utnyttjas för trista reklambudskap via högtaleriet lämnade marknadsgruppen förslag på aktiviteter, när företaget självt inte hade några förslag på underhållning på innerplan. På läktarplats byggde vi upp en scen som under ett par år i stort sett abonnerades av en duo från Degerfors som underhöll med musik. Under en period spelades luffarschack på jättestor spelplan och med koner som markörer. De som spelade var ofta lokala kändisar som vanligtvis var antagonister på helt andra områden. Politiker till exempel. På innerplan byggdes en mysgrupp upp, där intervjuer av inbjudna kända personer genomfördes. Mysgruppen var en trädgårdsenhet under parasoll. På träläktaren fanns Guldsitsen reserverad för speciellt inbjuden person.

Vårt koncept intresserade Svenska Fotbollförbundet så till den grad att det i skriftlig form distribuerades till alla övriga klubbar inom svensk elitfoboll. Med uppmaningen att gå till verket att göra fotbollsmatcherna till stora fester, så som man gjorde i Örebro och så som publiken uttryckt att man ville ha det.

Nöjesfältet Eyravallen blev känt över hela Sverige. Dala-Demokraten skickade ett reportageteam som till sina läsare rapporterade att "I Örebro är fotboll stor fest- redan innan matchen börjar" och Sydsvenska Dagbladet, med välkände ÖSK-ätaren Åke Stolt vid pennan, tvingades erkänna att när det gällde matcharrangemang var Örebro i topp. I motsats till vad man presterade på plan, som han uttryckte det.

När det gällde publikaktiviteter fick ÖSK en efterföljare i framförallt Hammarby. Dock i en annan form än på Eyravallen eftersom Söderstadion inte var byggd för liknande aktiviteter. "Bajens" aktiviteter flyttade istället upp på läktarplats, där fansen så småningom blev landets första proffs på s k tifos.

Sammanfattningsvis kan man säga att ÖSK var först med att ta publikens önskemål om festliga arrangemang på allvar, men att det var Hammarby som tog över och nog skall ha största äran av att den stora publiken återkom till fotbollsrenorna.

ÖSKs snittpublik på hemmaplan var under åren 1989-1997 varje år större än det allsvenska publiksnittet. Hur stor del "Nöjesfältet Eyravallen" hade i den publiksuccén är naturligtvis svårt att veta. En uttalad målsättning de här åren var att " varje år komma på den övre halvan i den allsvenska publikligan" . Den målsättningen klarades med glans.

Bengt

Dagens Kronblom

"Fungerar stegräknaren om man har 48 i kängnummer och inläggssula?"

Köp in en stegräknare Park & Fritid!

Ett bra sätt att hålla koll på längden av den dagliga promenaden är att köpa och använda en stegräknare. Med rätt inställning och rätt applicering (den bör kunna känna av när man tar ett steg) visar stegräknaren inte bara antalet steg utan också promenadens totala längd.

Om rätt längd ska kunna avläsas fordras att man först mäter och talar om för räknaren hur långt ditt normala steg är. Den räkningen går lämpligen till så att du tar några normalsteg på ett underlag som ger fotavtryck. Snö eller gegga är lämpliga sådana underlag. Därefter mäter du med linjal, tumstock eller måttband hur långt ett steg är. Mät från hälavtryck till hälavtryck. Gör för kontrollens skull mätningar av flera av avtrycken för att få fram den optimalt rätta steglängden. Går du 7000 steg betyder det att totala sträckan blir 70 meter fel om du registrerat 1 cm fel steglängd.

Undras om inte jourhavande sträckmätare vid Park & Fritid, eller vilken enhet som ansvara för mätning av cykelavstånden mellan stans olika delar, skulle ha använt stegräknare när man mätte avstånden, mellan till exempel centrum och idylliska Björkhaga. När man använder ett måttband, som man uppenbarligen gjort, så händer det att man glömmer hur långt man kommit när man adderat meter till meter. Det är väl så det gått till eftersom man kommit till så många olika resultat. Mellan centrum och Björkhaga är det enligt skyltningen endera av 3,1 km, 3,7 km eller 4,6 km. Det kunde ju vara OK om man det fanns tre alternativa vägar till Björkhaga från centrum, men de tre alternativa avstånden gäller samma cykelväg.

Skyltuppsättaren har i motsats till sträckmätaren gjort ett bra jobb för skyltarna pekar utan undantag åt rätt håll.
Han är förmodligen inte ansvarig för avståndsangivelserna på skyltarna. Det säkra mätverktyget stegräknare visar att avståndet 4,6 ligger närmasts sanningen. Om stegräknaren suttit på mitt högerben och matats med min steglängd. Några meter fel blir det nog ändå. Ibland tar man ju ett litet längre steg, till exempel för att undvika att trampa i hundskit eller något annat smått och gott. Med tanke på mängden hundskit kommer nog stegräknaren att visa ett femtiotal meter fel.

Det är inte bara det att skyltarna visar felaktiga uppgifter om avstånden, de har också satts upp i fel ordning. Så det är nog inte helt rätt att befria skyltuppsättaren från allt ansvar. När man är på Björkhagaspåret och kommer till Trängens IP anges återstående avståndet till Björkhaga till 2,1 km. Nästa avståndsskylt, som helt riktigt pekar mot Björhaga, visar att återstående sträcka innan man är framme i natursköna Björkhaga är 2,6 km. Något säger mig att dom här två skyltarna borde byta plats.

Bengt

Dagens Kronblom

" I tidernas Vinkelbodalag är det bara Rovlund som är given. På bänken."

Våra trogna husdjur

I morse i snövädret var de fem. Rekordet är tretton vid ett och samma tillfälle. Vanligast är en trio som samsas om morotsgivan. Jag talar om rådjuren som varit våra husdjur under väldigt många år. Vi matar dom med morötter från Stora Mellösa, skivade till lagom munsbitar* av Kerstin.

Det här att varje dag under vintermånaderna november-februari ha en rådjursfamilj på några få meters synhåll från altanfönstret tycker vi borde vara lika taxeringsvärdeshöjande som någonsin sjöutsikt. Skillnaden är väl att en sjöutsikt har man vilket man vill eller ej. Rådjursutsikt förtjänar man genom daglig utfordring med morötter. Jag skulle tro att om favören att ha rådjur som utsikt påverkade taxeringsvärdet, så skulle kostnaden för inköp av morötter från Röhammar i Stora Mellösa vara avdragsgill. Meningslöst resonemang emellertid eftersom vi bor i hyreslägenhet och inte bryr oss ett dyft om taxeringsvärdet på boendet.

Nu åter till rådjuren. Vi, eller rättare sagt Kerstin, lägger ut en giva morötter varje morgon. Hon drar en visselsignal in mot skogen som en signal att maten är serverad. Och djuren kommer. Varje dag, varje år då de inte självklart hittar mat i skogen. När vi bjuder hem gäster kan vi göra det med garantin att de ska få se en familj rådjur på närhåll.

Rekordet 13 rådjur på en och samma gång är nästan ett lika fenomenalt rekord som Susanna Kallurs 7,72 på 60 meter häck. Jag skulle dock tro att Susanna har störst chanser att göra rekordförbättringar.

I årets rådjursfamilj heter bocken Råbert och mamman Råsita. Bara så ni vet.

Bengt

* Heter det inte mumsbitar?

Tidernas Kumlaelva

Efter att ha gett läsarna tidernas svenska landslag och dito ÖSK-lag tycker jag inte det är mer än rätt att jag tar på mig ansvaret att ta ut och presentera tidernas IFK Kumla-lag. Ett lag som kommer att innehålla spelare välkända även för ÖSK-anhängare.

Målvakt
Hans "Osten" Pettersson
Backlinje
Göte Ferm-Olle "Totten" Gustafsson-Ingemar "Kvisten" Johansson- Levi Sjöborg
Mittfält
Pelle Thörner-Sven-Ove Svensson-Conny Tholsson-Pelle Yngvesson
Anfall
Walter Hoffner-Mattias Jonsson

Jag tror ingen med god kunskap om kumlafotbollens historia avger några stora protester mot denna laguttagning. Jag kan visserligen inte gå i god för samtliga spelare Trion Ferm-Sjöborg-Hoffner har jag aldrig sett i aktion, men enligt hörsägen var det spelare som till och med den svenska landslagsledningen visade intresse för. Övriga spelare känner jag däremot väl till. Här kommer en kort presentation:

Hans "Osten" Pettersson var mycket nära landslagsspel under de år han vaktade Degerfors allsvenska mål

Olle "Totten" Gustafsson kom från ÖSK, spelade fem år i IFK och återvände därefter till ÖSK. Han avslutade sin fotbollskarriär i ÖSK efter över 170 allsvenska matcher för klubben.

Ingemar "Kvisten" Johansson var en genuin IFK- are, men lockades även han att spela några år i då div.2-klubben ÖSK.

Pelle Thörner värvades redan som junior till ÖSK. Han spelade i såväl allsvenskan som div. 2 för ÖSK, dessutom ett antal juniolandskamper samt en B-landskamp

Sven-Ove Svensson värvades från Helsingborg både som brandchef och fotbollstränare/spelare. Sven-Ove, med många landskamper på sitt samvete, såg under sin sejour i klubben till att lagets standard ökade åtskilliga snäpp.

Conny Tholsson, genuin IFK-are som lockades över till ÖSK där han gjorde åtskilliga allsvenska matcher.

Pelle Yngvesson, ägnade hela sin fotbollskarriär åt IFK. Borde ha prövat på spel i betydligt högra sammanhang.

Mattias Jonsson har via ÖSK- Helsingborgs IF och proffssapel i England nu hamnat i Djurgårdens IF. Jämte Sven-Ove Svensson den mest landslagsmeriterade i "tidernas IFK-lag"

Bengt

Nordback is back!

Måste väl lämna litet synpunkter på matchen ÖSK-Degerfors i torsdags så inte alla, som inte hade möjligheter att se matchen, bara är är hänvisade till Anders Uddlings analyser. Därmed inte sagt att det inte fanns korn av sanning i dom analyserna.

Först som sist måste jag erkänna att jag kom tio minuter för sent till matchen på grund av trafikstockningar på Rudbecksgatan. Min analys tar alltså inte hänsyn till vad som hände under dessa inledande minuter. Jag såg dock Johan Bertilsson klämma in 1-0 till Degerfors direkt när jag slagit mig ner. Denne Johan Bertilsson såg jag för två år sedan i en match i Karlstad mellan Carlstad United och Västra Frölunda. Matchen gällde Svenska Cupen och Bertilsson, då 18 år, var matchens stora behållning. Jag rekommenderade då ÖSK-ledningen att ta sig en titt på grabben, men han hamnade alltså till slut i Degerfors. Men utöver målet såg jag inte mycket av Bertilssons kvalitéer. Kanske är Superettan rätt nivå för honom tills vidare.

Resten av matchen var ÖSK:s. Inte som Uddling påstår, att lagen dominerade var sin halvlek. Framförallt var det ÖSK:s tre mittfältare som överlägset vann matchen i matchen mot motsvarande lagdel i Degerfors. Trion Nordback-Gerzic-Wowoah var strålande. Jag har kritiserat Fredrik Nordbacks fjolårssäsong, men nu såg jag den "gamle" Nordback igen. Bollvinnaren och den säkre passningspelaren. Visserligen exellerade Nordback som vanligt bara i de lätta passen, men de svåra djupa passen kan han med gott samvete överlämna till Gerzic. Gerzic var mycket framgångsrik, men jag önskar att han ibland ska ta efter Nordback och alternera med ett enkelt pass ibland. Varje passning behöver inte vara avgörande. Något säger mig ändå att Nordback och Gerzic kommer att komplettera varandra på ett bra sätt. Den tredje mannen i trion, Samuel Wowoah, kan komma att visa sig vara klubbens bästa nyförvärv i år.

I Anders Uddlings matchanalys hävdas ytterbackarnas stora betydelse i ett 4-3-3- system. Med all rätt. Nog kan ÖSK-besättningen på de platserna synas vare litet klen. Därför var det speciellt roligt att se hur unge Jocke Green tog tillvara sin chans. I motsats till Uddling påstår jag att Jocke var matchens bäste ytterback. Ja, Uddling nämnde för övrigt inte hans insats överhuvudtaget. Märkligt Jag tror också fortfarande att Patrik Anttonen har möjlighet att bli den storback som ÖSK länge saknat. Och jag ser fram emot en test med anfallaren Johan Pettersson på den platsen. Mer tveksam är jag till den vänstra backplatsen. Men där hoppas jag så småningom på Moses Reed.

Min analys blir alltså, efter detta första framträdande, att mittfältet blir ÖSK starka lagdel i år. Mera tveksamt med backlinjen och anfallsformationen. Båda kamerunerna kommer säkert att bli bra tillgångar så småningom. Jag vill dock se dom några matcher till innan jag yttrar mig om deras kapacitet. Att jag inte säger mer just nu kanske beror på att jag inte lärt mig deras namn. Men så fort dom bara heter Erik och Bertil, till exempel, ska jag sätta betyg på deras kapacitet.

Slutfacit: en trevlig fotbollspremiär inför en stor publik, 1.100 personer. Men varför ska det dröja ända till den 23 februari innan vi får se laget på hemmaplan igen?

Bengt

"Humla & Tovan" på Metropol

Som jag berättat om i ett tidigare inlägg bodde jag under en kort tid av mitt liv i Eskilstuna, ditlockad av stans IFK för att spela fotboll. Sejouren i "smestan" blev kortvarig, därför att jag ganska snart insåg att jag inte kunde stå ut med lagkompisar som tyckte att Västanfors var ett bättre bandylag än Örebro SK.

Nåväl, under den tid jag bodde, arbetade och tränade där hade IFK-ledningen "avdelat" en spelare att litet mer än de andra se till att jag trivdes och inte kände mig ensam på fritiden. Den spelaren hette Hans Hendén men kallades aldrig för något annat än "Humla". Varför har jag antingen glömt eller aldrig fått reda på.Han kanske var från Hummelsta? Denne "Humla" var lika gammal som jag och var en väldigt duktig sångare och gitarrist. Bättre än fotbollsspelare om jag minns rätt.

Talangen som sångare till eget gitarrackompanjemang fick han då och då tillfälle att demonstrera på en restaurang i stan som hette Metropol (vet inte om den finns kvar i dag). Denna restaurang utannonserade varje måndag en aktivitet med det något töntiga namnet "Måndagskväll i dur".. Vid ett antal måndagskväller under min tid i Eskilstuna var dessa måndagskvällar i dur reserverade för dueller av olika slag mellan de stora klubbarna i stan, IFK och City. En av dessa dueller mellan de båda antagonisterna gällde, vem som kunde bjuda på bästa scenshowen med enbart klubbmedlemmar som agerande. Denna kväll ställde IFK upp med ett oslagbart gäng, nämligen min kompis "Humla" och en ung tjej som hette Birgit Carlsson. Som grupp kallade de sig "Humla & Tovan" och mosade Citys alternativ. Citys program dominerades av målvakten Folke"Kroppen" Karlsson som framträdde med någon gammal Tjadden Hällström-monolog.

Humla & Tovan sjöng flera sånger, bland annat en hån-och spe-visa gentemot City, en visa på en välkänd melodi som jag tillsammans med Humla skrivit texten till. Som sagt, den här kvällen vann IFK en jordskredsseger på Metropol. Humla & Tovan uppträdde ytterligare flera måndagskvällar på Metropol och var mycket populära.

Hans "Humla" Hendén gjorde aldrig någon karriär inom vare sig fotbolls- eller underhållningsbranschen. Inte vad jag vet i alla fal. Tjejen Birgit, däremot, kom att bli stor stjärna med artistnamnet Towa Carsson. Hon gifte sig också sedermera med IFK-spelaren Bengt Anlert.

Det finns en fortsättning på den här historien, som kan vara värd att berättas. Under mitt först år som anställd på ÖSK-kansliet fick jag och ordföranden Åke Granath uppdraget átt besöka Västerås och därvarande IFK för att förhandla om spelaren Tomas Karlén, som Rolf Zetterlund gärna ville ha till sitt lag. Enligt förhandsinformationen fick vi veta att IFK Västerås förhandlingdelegation skulle bestå av tränaren samt klubbens ordförande Hans Hendén. Hans Hendén, tänkte jag, kan det vara gamle kompisen Humla, som jag inte träffat på 30 år?

Jomen, det var Humla. Jag kände igen honom även om det var cirka tjugo kilo mer Humla än den gång han sjöng på Metropol i Eskilstuna, men det var ändå ingen tvekan. Trodde nog att det skulle gynna förhandlingarna att jag så väl kände igen honom, så jag utbröt direkt i ett glättigt "Nämän tjänare, är det inte Humla". Han förnekade det inte man han var uppenbart inte trakterad av att hans gamla smeknamn nämndes. Naturligtvis får inte en stor ordförande med pondus och rondör kallas för något så simpelt som "Humla". Han kanske också numera var stor direktör på ASEA och såna kan ju bara inte heta "Humla"

Trots denna misslyckade inledning på förhandlingen blev vi överens i övergångsärendet. Tomas Karlén blev ÖSK-are och kom att spela 86 matcher för svartvitt. Tur att inte "Humla" satte P för den förstärkningen.

Bengt