onsdag 31 oktober 2007

ÖSK-minne 9 - mobbing på Arosvallen

Jag skrev igår om fanjunkare Meijels ilskna "hur i h-vete kunde dom ta ut dej", underförstått till telegrafistutbildning i Skövde 1955. Exakt dom orden hade jag hört ungefär ett år tidigare i min allra första seriematch i ÖSKs A-lag. Jag vill först redogöra för bakgrundent till uttagningen.

Det gällde säsongen 1954-55 och i inledningen av höstsäsongen -54 hade det varit knalt med målskyttet. ÖSK-ledningen beslöt då att lägga in en träningsmatch mellan två seriematcher för att testa Orvar Bergmark som anfallare - igen. Matchen spelades i elljus på Eyravallen mot Västerås IK men utan Orvar på planen. Han hade insjuknat och därmed var anledningen till testmatchen borta. Varför inte passa på att pröva lite ungdomligt, resonerade ledningen, och lät både mig och Ulf Gustafsson, båda förstaårseniorer, spela. Det gick mycket bra för oss båda, matchen vanns med 9-2 och vi fick förtroendet att spela i nästkommande seriematch mot Västerås SK på Arosvallen.

Det var bara några minuter in på den matchen som jag fick höra dom här uppmuntrande orden riktade mot mej - " hur i h-vete kunde dom ta ut dej". Och det var inte vem som helst sa dom, det var lagkaptenen och den mångfaldige landslagsmannen Gösta Lindh. Om Ulf Gustafsson fick höra ungefär detsamma vet jag inte, men sanningen är nog att vi båda gjorde en blek insats. Liksom hela laget för vi förlorade med 0-1. Varken jag eller Ulf var med någon mer match den hösten.

Kanske det hade gått bättre med något mer nyanserad kritik från lagkaptenen. Jag tror nästan det.

Bengt

Lugn Lagrell

Tycker att Lars-Åke Lagrells svar på Staffan Wermes utfall i sin blog var överraskande hovsamt och balanserat. Jag hade nog väntat mig mer av taggarna utåt och ett ilsket avfärdande av kritiken. Men så kom jag på att när ÖSK nästa år firar 100 så måste nog ordförande Lagrell ge sig in i fiendens kula som representant för Svenska Fotbollförbundet.

Han är inte dum han Lagrell, om nu någon trott det.

Däremot är jag i övrigt inte särskilt imponerad av hans svar. Men det vill jag återkomma till.

Bengt

tisdag 30 oktober 2007

Sånt som ska sitta i ryggmärgen

Jag är inte bara självutnämnd distriktsmästare i smultronplockning utan även i den viktiga grenen "användning av blinkers i trafiken". I båda disciplinerna är konkurrensen närmast försumbar. Jag använder bilens blinkers till fulländning, det vill säga alltid vid en riktningsförändring, filbyte, ja, kort sagt enligt alla konstens, och vägtrafikförordningens, regler. I bland går det till och med till överdrift, till exempel när vägen bara svänger. Så kan det bli när det sitter i ryggmärgen. Jag använder blinkers till 102%.

Jag kan tänka mig att den här duktigheten när det gäller att använda blinkers kommer sig av min extremt långa körskoleutbildning. Så här gick det till. Vid mönstringen till det militära ansågs jag vara lämplig för utbildning till telegrafist. Det som krävs för denna tjänst är förmåga att tillgodogöra sig utbildning i morsealfabetet plus att man kan köra bil och ha körkort.

Huruvida jag hade speciella gener för att lära mig morsealfabetet vet jag inte, men definitivt klarade jag inte av det andra villkoret- körkort. Det upptäckte också min plutonchef fanjunkare Meijel redan någon dag efter inryckningen till T2 i Skövde. Eftersom han var en hetlevrad västgöte frågade han mig "hur i h-vete har man kunnat ta ut dig till den här tjänsten". Jag hade inget svar annat än att ingen frågat mig om bilkörningen.

Tydligen trodde dock denne Meijel att jag var som klippt och skuren för att lära mig morsealfabetet, för han såg till att jag fick körkortutbildning på kronans bekostnad. Jag blev helt enkelt beordrad att genomgå körutbildning i den takt som krävdes och jag hade ingen som helst lust att ådra mig disciplinstraff på grund av vägran. Takten var utomordentligt låg. Så låg att körkortet var klart först när sex av de nio lumparmånaderna hade gått. Min körskollärare, som givetvis var militär med grad som jag inte kommer ihåg, hade det goda omdömet att kalla 681 Thörner till körlektioner utan hänsyn till att exercis pågick eller att skytte- eller latingravar skulle grävas. Jag hade med andra ord all anledning i världen att inte skynda på kunskapsinhämtningen på Skövdes gator. ( Ja, utbildningskörningarna sträckte sig ibland ända in i"vägförvaltninga i Skultorps" domäner.) Kanske var det då som ryggmärgen programmerades att använda blinkers så fort vägen svänger.

En följdhistoria till det här kan jag väl ta i det här inlägget. Några år senare var det dags för repövning.Jag var nu degraderad både från korpral till vicekorpral och från telegrafist till telefonist.
Det var bara det senare som bekymrade mig. Degraderingen var ganska naturlig eftersom morsealfabetet är en kunnande som hela tiden måste underhållas och det var som sagt några år sedan jag gnistrade iväg ett telegram. Men det här med telefonist innebär att man måste klättra i telefonstolpar med så kallade stolpskor. Och är man soldat på repövning så hjälper inget kvirr om höjdrädsla. Än värre blev det när jag var så där 5-6 meter upp i stolpen och övningsledaren ropade att "du måste luta dej bakåt för att klorna ska gripa ordentligt". Det hade han väl i och för sig sagt innan jag började klättra men jag hade ingen annan tanke än att krama ordentligt om stolpen. Och det går nu inte när man måste luta sig bakåt- från stolpen. För att klorna sa gripa ordentligt. Och man måste ha händerna fria när man gör ett kopplingsjobb däruppe nära himlen.

Men det var inte det som var tanken med en följdhistoria, utan ytterligare ett exempel på rörelser som sitter i ryggmärgen. När man skall etablera telefonkontakt mellan till exempel stridande styrkor och basen måste man ibland gå in på en abonnentlinje, det vill säga ett privathushålls telefonlinje. Den kopplingen gör man uppe i telefonstolpen sedan man först har informerat abonnenten. I det här speciella fallet var abonnenten en gumma som bodde ensam i en liten stuga i närheten av Lockhyttan i Kilsbergen. Vi informerade henne om att det skulle ringa i hennes telefon när vi utnyttjade telefonlinjen, men "när det bara går fram två signaler så behöver inte fru Larsson*svara. Då är det vi som ringer mellan adam bertil och gustav xerxes. Och om fru Larsson lyfter på luren då så bryts vår kontakt vilket inte är bra eftersom vi leker krig". Hur vi än förklarade det här så bröts hela tiden vår förbindelse med ett "Larsson". Det satt väl i ryggmärgen på fru Larsson, att ringer det i telefonen så ska man svara.

Det var väl tur att det inte var krig på riktigt. Kanske fru Larsson var en femtekolonnare.

Var var det jag började? Jo, att man ska använda blinkers när svänger eller byter fil. Det ska sitta i ryggmärgen.

Bengt

* Jag är inte helt säker på att hon hette Larsson, men det var i alla fall ett vanligt namn ( och en vanlig gumma)

IFK Göteborg - brottsoffer eller bov i dramat?

Kommunstyrelsens ordförande i Örebro, Staffan Werme, ingår definitivt inte i hyllningskören för IFK Göteborg. Istället för guld borde det ha blivit nedflyttning till Superettan för "fusklaget" från Göteborg. Nu återstår att se om en högt uppsatt styresman i Örebro Sportklubbs hemstad får kalla IFK Göteborg för fusklag. Det är väl nättopp lika hädiskt som att publicera vissa rondellhundar.

Det fusk som Staffan hänvisar till är ekonomiska oegentligheter av klubbens kassör, han som kallas "Plånbok", och klubbdirektören. Inte för egen vinning visserligen, men för att hjälpa klubben att finansiera kostsamma spelarköp. De båda är dömda i första instans för bl a "trolöshet mot huvudman", d v s det är föreningen IFK som är drabbad och inte boven i dramat. Därför kan inte Svenska Fotbollförbundet straffa föreningen IFK Göteborg. I konsekvens med detta synsätt skulle inte ens hela styrelsens medverkan i dessa oegentligheter leda till straff för föreningen IFK. Klubben , d v s dess medlemmar, kan ju inte straffas för att de valt en brottslig styrelse.

De båda dömda har så vitt jag vet överklagat domen och jag skulle tro att överklagandet framförallt gäller den del som handlar om trolöshet mot huvudman. Skulle tro att de förtjänar att bli trodda ,när de påstår att de ekonomiska åtgärder de vidtog var planerade i och godkända av styrelsen. Antingen är denna styrelse totalt inkompetent, som inte sett till att hålla koll på medarbetarnas miljonaffärer, eller också är de medansvariga till brottsligheterna. Något annat alternativ står inte till buds.

Jag tror att det är överklagandet av domen som gör att Svenska Fotbollförbundet inte anser sig kunna agera. Frågan är hur disciplinnämnden agerar när och om det visar sig att hela styrelsen känt till och godkänt de ekonomiska brotten. Eller rättare sagt, vilka order disciplinnämnden får av Lars-Åke Lagrell.

Så visst känns det litet malplacerat med alla hyllningarna till IFK Göteborg, men spelarna är utan skuld och har gjort en bra prestation. Det kan vi väl vara överens om, Staffan Werme?

Bengt

måndag 29 oktober 2007

ÖSK-minne 8 - flykten från Eskilstuna

Ola Ström i Nerikes Allehanda producerar i dagens tidning både en ledare och ett kåseri. I kåseriet skriver han med anspelning på ÖSKs fotboll att örebroarna kan gnälla på sitt lag men när någon utombys behagar säga någonting illa om laget och klubben så sluter man sig samman till försvar. Jag vet, för jag är just en sådan som Ola menar och det är detta förhållande som leder mig in på nästa ÖSK-minne.

Året är 1953 och fotbollssäsongen är över, i varje fall för mig som junior. Då kommer ett par herrar från IFK Eskilstuna till Örebro för att prata övergångar med mig och min bror Pelle. Pelle faller inte för locktonerna men det gör jag, Jag flyttar till smestan i december, börjar ett jobb på Bolinder-Munktells, bor hyresfritt i ett möblerat rum och börjar träna med Spogardt, Blohm, "Kjula", "Prosit" och dom andra grabbarna i laget. Allt var frid och fröjd, men så hände saker som gjorde att luften i Eskilstuna inte längre gick att andas.

ÖSKs bandylag spelade i mars 1954 SM-final mot Västanfors på Stockholms Stadion. Resultatet 1-1 även efter förlängning. Våren var ganska långt framskriden och det var svårt att hitta en arena för en omspelsmatch. På Stadion gick det inte för där skulle det spelas ishockey- EM eller VM. Jag kommer inte ihåg vilket. Omspelsarena blev Tunavallen i Eskilstuna, vars ismakare lovade en efter omständigheterna bra is. Den isen var redan från matchens början vattenbemängd och spelet urartade till rena parodin. Västanfors behärskade vattenmassorna framgångsrikast och vann med 2-1. Matchen sågs av över 17.000 personer.

När jag nästa dag kom till jobbet och till kvällens träning fick jag klart för mig att jag var den ende i församlingen som var bedrövad över ÖSK-förlusten. Tvärtom alla var glada för att Västanfors vunnit och några av spelarna på träningen påstod att den dåliga isen gynnat ÖSK och att det blivit ännu mera smisk på glansis. Hur okunnig får man vara?.

Kort tid efter matchen var jag tillbaka i Örebro och med på ÖSKs träning. Jag i det närmaste flydde från smestan. Vad skönt det var att vara tillbaka bland människor som var ledsna för att ÖSK förlorat och som insåg att det var den usla isen på Tunavallen som anledningen.

Så visst har Ola Ström rätt!

Bengt

En av de sämsta ÖSK-säsongerna i Allsvenskan

ÖSKs 40:e allsvenska säsong blev en av de sämsta någonsin. Bara klubbens två allra första allsvenska säsonger, 1946-47, 1948-49 och 1978 har varit sämret poängmässigt. Alla dessa tre säsonger har laget tagit mindre än en poäng per match och dessutom har det i samtliga fall resulterat i degradering. Säsongen 2007 är den enda, där mindre än en poäng per match räckt till förnyat kontrakt.

Man får gå tillbaka till 40-talet för att hitta en sämre målskillnad än årets 28-45. Sämsta facit noteras för allsvenska debutåret 1946-47 med 40-74. Notera att man det debutåret ändå gjorde fler mål än i år - på färre antal matcher (22).

Klubbens i särklass bästa tabellrad registrerades silveråret 1994. För jämförelsens skull lägger jag också in IFK Göteborgs tabellrad, den som ledde till allsvenskt guld i år:

ÖSK 1994 26 15 7 4 62-30 52
IFK 2007 26 14 7 5 45-23 49

Den stora skillnaden är att ÖSKs 52 poäng och 62 mål bara räckte till en andraplats. Vem som vann? IFK Göteborg!

Den ende i det ÖSK-lag som tog silvermedaljerna 1994 som fortfarande är aktiv (så vitt jag vet) är Mattias Jonsson, som i år liksom 1994 missade guldet på mållinjen. Nu i djurgårdströja. 1994 gjorde Mattias 14 allsvenska mål, i år bara 5.

Bengt

söndag 28 oktober 2007

Lugnet i Lundbyspåret

Jag har inte slutat motionera. Jag vill säga det till alla som dragit slutsatser av de uteblivna rapporterna från Lundbyspåret. Nej, det är bara så att jag lagt alla rekordambitioner till handlingarna. Jag har insett att jag aldrig kommer att nå etiopiern Bekelas tolv och en halv minut på 5 kilometer. Mitt rekord på 56 och en halv minut kommer att förbli mitt personliga rekord. Inte för att jag tror att det är mitt maximum, jag skulle nog kunna plåga mig till någon halvminuts sänkning, men jag är inte längre beredd att åsamka mig den plågan.

Nej, jag fortsätter att dagligen gå 5 kilometer i dessa spår där jag känner mig hemma, men jag gör i en takt som innebär att det bara känns skönt och jag är inte längre irriterad på Sören, när han laddar för ett längre samtal. Förresten har jag slagit dom där 56,5 minuterna på 5 kilometer men det är på 2.5 kilometersbanan som jag gått två varv. 2,5 kilometersbanan saknar backar, vilket gör skillnaden.

Vad har då Sören sagt? Jo, att han, precis som jag, längtar till våren och fåglarnas återkomst till Oset och allsvenska premiären i början av april. Min längtan till smultronsäsongen har han däremot ingen förståelse för. Är det överhuvudtaget någon som delar den längtan med mig?

Bengt

PS Under dagens runda kom jag på att ÖSK-minnet 7 måste dateras till 1982, eftersom det var Kenneth Rosén som var tränare och det var Kenneth jag pratade med om utmaningen. DS

ÖSK-minne 7 - luffarschack

Jag var för någon tid sedan på en träff och tog del av hur planeringen såg ut inför firandet av ÖSK:s 100-årsjubiléum nästa år. Jubileumsgeneralen Per-Åke Knutsson redovisade då bl a hur många olika idrotter som under årens lopp funnits på ÖSK-programmet. Det var många, men jag skulle ha kunnat lägga till ytterligare en - LUFFARSCHACK. Om nu det kan kallas för idrott.

1984 antog ÖSKs fotbollslag, då i andradivisionen , en utmaning att möta världsmästaren i luffarschack i just det urgamla spelet. Den som då nyligen erövrat den titeln var en västgöte från Kinna, vars namn jag glömt. Striden mellan denne världsmästare och ÖSKs fotbollslag skulle ske simultant, det vill säga han skulle möta ÖSK 11 mot 1. Den unika tävlingen skulle ske vid Gällersta Forngård några mil söder om Örebro.

Till tävlingen och övrig underhållning vid det tillfället hade inbjudits alla bönder, befintliga och presumtiva leverantörer till slakteriet i Gällersta. De kom till ett antal av över två tusen, en större publik har knappast en match i luffarschack tidigare dragit.

De elva ÖSK-arna fick inta scenen sittande vid bord ,beväpnade med rutiga spelplaner och pennor. Tävlingen gick till så att ÖSK-arna fick sätta det första tecknet. Alla som spelat luffarschack vet att det är en mycket stor fördel. Därefter hade världsmästaren från Kinna att som en förgiftad iller springa från bord till bord och sätta sitt tecken. Och så vidare.

Man kan tycka att underhållningsvärdet för publiken vid en sådan tävling måste vara minimalt, men här blev det faktiskt en bejublad tillställning. Jublet satte in varje gång en ÖSK-are lämnade scenen, vilket han fick göra så snart han förlorat sitt parti mot den "västgötska illern". En efter en försvann ÖSK-arna i en svindlande snabb takt. Kvar till sist var, om jag inte minns galet, Peter Henriksson. Om det var för att han var bäste ÖSK-are i det ädla spelet eller om han bara satt sist i ÖSK-ledet ska jag låta vara osagt. Världsmäsaren vann med 11-0 men jag tror det var ÖSK som gjorde den största PR-vinsten.

Så vi lägger väl till en ÖSK-gren då, Per-Åke!

lördag 27 oktober 2007

ÖSK-minne 6 - debuten i Delsbo

Den första matchen i ÖSKs A-lag måste naturligtvis med i min minneskavalkad. Det skedde under en sommarturné som ÖSK inbjudits till av klubbar i framförallt Hälsningland. Turnén genomfördes midsommartid 1952 och utgångpunkt för diverse matcher var Alfta norr om Bollnäs, där laget var förlagt.

Anledningen till att jag, ännu inte fyllda 17 år, kom med på denna turné var förmodligen att det var stort manfall i förhållande till det ordinarie A-garnityret. Således fanns inte Gösta Lindh och Yngve Brodd med. De hade giltigt förfall, de var med och spelade hem bronsmedaljerna till Sverige vid OS i Helsingfors. Ytterligare några av de ordinarie deltog inte av familjeskäl, de ville fira midsommar hemma med familjerna. Jag kommer ihåg att arrangörerna var litet gramse över att så många välkända allsvenska spelare inte fanns med.

Den match jag fick spela från start till mål var mot Delsbo. Vi vann matchen med 5-2 och jag kommer ihåg att jag fick beröm av den vikarierande lagkaptenen Åke Engwall. Jag vet att jag tyckte att det var överraskande lätt att göra A-lagsdebut, men det berodde väl på att motståndet inte var av någon högre klass och att medspelarna hade allsvenska kvalitéer.

Det skulle komma att dröja ytterligare två år innan jag fick göra den riktiga A-lagsdebuten, det vill säga i seriesammanhang.

Bengt

Tills vidare "Nej tack" till målkameror

I sin krönika i dagens Nerikes Allehanda tycker Pelle Blohm till om tekniska hjälpmedel för fotbollsdomarna. Om tekniska hjälpmedel för fotbollsdomarna tycker Pelle Blöhm inte. I varje fall vill han inte utöka arsenalen med målkameror. Jag är beredd att hålla med Pelle, även om jag inte som han tror att målkameror i någon nämnvärd omfattning reducerar eftersnacket. Det kommer t ex fortfarande att finnas några tiotal tusen tveksamma offsidebedömningar att diskutera under en allsvensk säsong. Som ska ställas mot ett par "var hela bollen över hela linjen?"

Mycket talar dock för att målkamerorna kommer så småningom, så det är inte helt fel att redan nu ställa några frågor:

Kommer kravet på målkameror finnas för Allsvenskan, Superettan eller längre ner i seriesystemet?

Var skall kameran eller kamerorna placeras för att täcka alla tänkbara situationer? För att avgöra om en boll i luften är över linjen eller ej måste kameran varje i linje med -och få med på bild- båda stolparna.

När skall domarna blåsa av för att på skärm kolla om bollen var över linjen? Nog kan det bli knepiga situationer om domaren blåser av ögonblicket innan en spelare definitivt skickar in bollen i maskorna och att kameran sedan visar att bollen i första momentet inte var över linjen. Han kan ju inte då godkänna det korrekt gjorda målet, ett mål som kanske varit avgörande för var guldet ska hamna.

Vad händer om domaren är så säker på sina egna ögon att han aldrig konsulterar kamerabilden och det i efterhand visar sig att han sett fel. T ex att han dömt mål, men att kameran visar att bollen aldrig varit över linjen?

Det finns säkert många fler frågor. Så Pelle, innan vi får svar på ovanstående kan vi väl enas om att vi klarar oss utan målkameror ett tag till. Men nog hade det varit intressant att veta om Englands segerboll mot Tyskland i VM-finalen 1966 verkligen var över linjen. I sin helhet. Att min kanon mot Karlstad på Eyravallen 1957 var över hela linjen behövdes ingen kamera för att konstatera. För vad hade en kamera hjälpt då domaren uppenbarligen var gravt synskadad.
Det är möjligt att den händelsen så småningom kommer med som "ÖSK-minne".




fredag 26 oktober 2007

Grattis på födelsedagen, Jens!

ÖSK:are i förskingringen - ett kanonlag

Vid senaste mötet med Lunchtolvan ifrågasattes om inte ÖSK har minst lika många "exporter" som Västra Frölunda IF. Det vill säga fortfarande aktiva spelare som numera representerar andra klubbar, men som gjort avstamp i ÖSK. Vid en rejäl inventering av minnet kommer jag fram till att "jo så är det nog". Vad sägs om det här laget?
Målvakt:
John Alvbåge
Backar
Axel Käll
Magnus Samuelsson
Gustav Andersson
Mittfält
Mattias Jonsson
Robert Mambo-Mumba
Daniel Tjernström
Mats Rubarth
Anfall
Petter Furuseth-Olsen
Niklas Skoog
Magnus Powell
Bänken
Simon Nurme
Ian Jeffs
Samuel Wowoah
Emra Tahirovic
Kevin Walker

Backlinjen är väl kanske inte så mycket att skryta med, men vad sägs om mittfältet och anfallet?
Jag dristar mig att tro att bara Haginge, Riddez och Anttonen i dagens ÖSK skulle kunna aspirera på en plats i det här gänget. Larsen då? Ja, vem ska han slå ut i så fall?

Lunchtolvan hade nog inte så fel i alla fall.

Bengt

ÖSK-minne 5 - "en studie i brott"

Jag fortsätter där jag slutade (ÖSK-minne 4) mämligen på brottets bana, benbrottets. När denna händelse timade var jag inte i ÖSK-tjänst, men för mig är det ändå ett ÖSK-minne.

Jag spelade i IFK Kumla, det var en höstdag 1959 och vi spelade en prestigefylld seriematch i 3:an mot Karlslunds IF på Örnsro IP. Matchen var mållös, det var minuten kvar och jag, som anfallare, befann mig plötsligt i den där farliga situationen att jag och en vilt utrusande målvakt hade ungefär lika långt till bollen. Om målvakten vann skulle matchen sluta oavgjord, om jag vann skulle det med stor sannolikhet bli ett segermål. Jag önskar att det första alternativet blivit verkligt, men så icke.

Jag petade bollen förbi målvakten, ögonblicket senare kom den fruktansvärda smällen. För det behövs nog en smäll av den digniteten för smalbenet ska splittras och benpiporna sticka ut genom både hud och strumpor. Jag skulle inte komma att spela en riktig fotbollsmatch förrän ett år senare och då som en betydligt sämre och framförallt mer räddhågad spelare.

Dagen efter operationen när jag låg med gipsat ben på lasarettet kom han in i sjuksalen. Erik Svensson, lagledare för ÖSK:s A-lag. Med bok och blommor. Jag hade möjligtvis tänkt mig att någon från IFK Kumla eller Karlslunds IF skulle dyka upp. Kanske den vildsint sparkande målvakten (som jag förresten varit lagkamrat med under två år i ÖSK:s juniorlag). Men det var Erik Svensson som kom, han hade sett matchen och förstod att jag var någon som behövde tröstas. Hans ord av tröst var att "när du blir okey igen så är du välkommen tillbaka till oss i ÖSK".

Det blev naturligtvis inte aktuellt eftersom ÖSK året därpå kvalificerade sig för Allsvenskan och jag blev aldrig mer mer än en hyfsad tredjedivisionenspelare- rädd att än en gång hamna i en situation liknande den på Örnsro.

Boken jag fick av Erik Svensson har jag fortfarande kvar i mina gömmor. Titeln: " En studie i brott".

Jag glömde nämna att vi vann matchen med 1-0.

Bengt

Hyfsa debatten om vårdnadsbidraget

Kan inte någon politiker av vilken färg det vara må, stiga fram och hyfsa debatten om vårdnadsbidraget. Jag menar då inte den del av debatten som handlar om det är bra för barnen eller om rättvisa skipas med möjligheten för föräldrar med ytterligare ett altrnativ när det gäller vårdnaden om barnen.

Nej, jag menar den typ av missuppfattning som en förälder redovisade i en insändare i Nerikes Allehanda häromdagen. Hennes, för det var en kvinna, ansåg att om hon själv stannade hemma och tog hand om barnet istället för att utnyttja den kommunala barnomsorgen, så gjorde samhället en vinst på 80.000 kronor per år. Hon hade säkert hört och läst att den kommunala barnomsorgen kostar cirka 120.000 kronor per barn och år (vilket säkert är korrekt). Om hon då inte utnyttjade dagis, utan själv tog hand om vården av sitt barn, så skulle kostnaden för kommunen direkt minska med 120.000 kronor. Ansåg hon. Den minskningen jämförde hon med vårdnadsbidraget på cirka 40.000 kronor och kommer på så sätt fram till den vinst för samhället, hon därmed anser sig generera.

Det måste väl vara politikernas grumliga information som bäddar för en sådan felsyn hos en presumtiv bidragstagare, eller brukare som det så vackert heter nuförtiden.

Bengt

Sorg

I våras slog vi våra kloka huvuden ihop,Conny och jag. Resultatet blev Mål5:-an- en aktivitet avsedd att förstärka den magra klubbkassan hos ÖSK Söder Dam. En förening i ÖSK-familjen, rik på entusiasm men, som sagt, fattig på pengar.

Conny Ask hann glädja sig åt seriesegern för laget och att Mål5:-an gav ett ansenligt ekonomiskt tillskott till klubbkassan, innan han avled för ett par dagar sedan, efter en kort tids sjukdom.

Bengt

torsdag 25 oktober 2007

Vilken ÖSK-svit!

När ÖSKs bandylag 1930 kvalificerade sig för allsvenskan var det första gången klubben fick ett lag i någon av landets högsta serier. Sedan dess har klubben haft minst ett lag med Allsvensk status i oavbruten följd till och med 2004. Och inte ens då bröts sviten på grund av idrottsliga misslyckanden utan av ekonomiska skäl. Sviten på 75 elitserieår i följd är inte många föreningar som matchar.

Under vissa år, senast 1961, har klubben samtidigt haft lag i Allsvenskan i såväl fotboll som bandy och handboll.

När ÖSK nästa fyller 100 finns det skäl att uppmärksamma att klubben varit allsvensk under 79 år.

Bengt

ÖSK-minne 4 - den förste glidtacklaren

Han var väl ingen lysande försvarspelare fast han lystrade till smeknamnet "Luna". Men han var det här året, 1963, ensam om den, så småningom, helt accepterade försvarskonsten "glidtacklingar". Namnet var Gerhard Andersson och klubben Helsingborgs IF.

När Helsingborg spelade mot ÖSK på Eyravallen en majdag 1963 visade Gerhard till publikens ilska gång på gång sina tämligen nyförvärvade konster. Ilska därför att man tyckte att han sög åt sig bollen på ett både farligt och regelvidrigt sätt. Ilskan bland eyravallspubliken steg till ett crescendo när en till synes enkel kollision mellan Gerhard Andersson och ÖSKs 19-årige Bo Finnhammar resulterade i ett komplicerat benbrott för unge Finnhammar. Naturligtvis var det Gerhard Anderssons unika, nya försvarskonster som fick skulden för det olyckliga resultatet, trots att det inte hände i en glidtacklingssituation.

För Bo finnhammar blev det tvärstopp i en som många förutsåg lysande fotbollskarriär. Han återkom aldrig i ÖSK-tröjan, flyttade till Stockholm och enrollerade sig i Djurgårdens IF. För DIF spelade han totalt under tre, fyra säsonger endast 18 allsvenska matcher.

Bo Finnhammars namn aktualiserades igen i samband med ÖSKs dueller med Licensnämnden 2004. Finnhammar är nämligen en av Svenska Fotbollförbundets revisorer och skulle ha suttit med i den grupp som slutgiltigt avgjorde ÖSKs öde. Bo Finnhammar avsade sig uppdraget eftersom han ansåg sig jävig, trots att det var över 50 år sedan han representerat ÖSK.

Den för Finnhammar så olycksaliga matchen slutade med seger för ÖSK med 2-0 sedan en till vänsteryttern förpassad Arne Lundqvist fick överta Finnhammar högerinnerplats. Lundqvist "hämnades" på Gerhard Andersson & Co på sitt oefterhärmliga sätt genom att helt enkelt leka med och närmast förnedra helsingborgsförsvaret.

Bengt

onsdag 24 oktober 2007

Vem ska bli ÖSK-tränare 2008?

Nerikes Allehanda har idag startat sin artikelserie "Vem ska blir ÖSK-tränare 2008?". Serien kommer att behandla en kandidat om dagen intill dess att ÖSK gjort sitt slutliga val. Här tänker jag hjälpa NA med ett knippe kandidater att stöta och blöta.

Urban Hammar
Alexander Axén
Benny Lennartsson
Pia Sundhage
Nebojsa Novakovic (AIKs ass.tränare)
Sören Åkeby ( företrädare till Roland Nilsson)
Arnor Gudjohnsen (kan Siggi kan Arnor)
Jesper Blomqvist
Glenn Holm (Göteborgare som kanske längtar hem)
Martin Pringle (som lämnar damfotbollen)
Dave Mosson ( f d Degerfors)
Conny Karlsson (lämnar Trelleborg)
Siggi Jonsson (längtar nog till Örebro)
Pär Millqvist (Pär Millqvist, har gjort kanonjobb i Sirius)

Artikelserien inleddes med Magnus Pehrsson

Bengt

ÖSK-minne 3 - Garden Partyt för Tottenham

I ÖSK-minne 2 gjorde jag ett tidsmässigt skutt på 35 år. Idag blir skuttet betydligt kortare, nämligen cirka två timmar. För ungefär två timmar efter det att Gabriel Zahiu presenterat sig med sitt vidunderliga volleyskott inbjöd vi de besegrade Tottenhamspelarna till ett Garden Party, arrangerat speciellt för våra gäster.

Det påkostade Garden Partyt hade vi förlagt till en grönyta mellan Eyrabadet och Lingplanen. Vi hade lagt stor möda på att göra det så attraktivt och brittiskt som möjligt. Det brittiska inslaget bestod då framförallt i backvis med öl, som vi hört ska gillas av engelska fotbollsspelare.

Tottenhams spelarbuss körde fram till entrén till Garden Partyt. Tio minuter senare var såväl bussen som de engelska proffsen borta, på väg till förläggningen i Västerås. Av de tio minuterna användes åtta minuter till att hastigt slafsa i sig de grillade delikatesserna och två minuter till att lyfta in de många ölbackarna i bussen.

Kvar på platsen fanns ett gäng snopna ÖSK-spelare och -ledare. Men det kanske var mer uppsluppet i bussen med distination Västerås.

Bengt

tisdag 23 oktober 2007

Talangfabriken Västra Frölunda

Vilken annan svensk klubb kan göra Västra Frölunda IF äran stridig som landet talangfabrik nummer 1. BK Forward kanske. Kanske Brommapojkarna. Men knappast någon mer klubb. V. Frölunda och BK Forward dväljs i div. 1, Brommapojkarna har prövat på Allsvenskan men får nu börja om i Superettan.



Men det är Västra Frölunda som just nu har flest spelare, fostrade i klubben ,spelande i andra elitlag. Undrar vad divisionstillhörigheten för Frölunda skulle vara om följande spelare fortfarande tillhörde klubben: (Inom parentes nuvarande klubb)



Dime Jankulovski (Gais)

John Alvbåge ( Viborg, Danmark)

Adam Johansson (IFK Göteborg)

Teddy Lucic (BK Häcken)

Fredrik Björk (Elfsborg)

Magnus Källander (Örgryte IS)

George Mourad (IFK Göteborg)

Niklas Skoog (Malmö FF)

Gustav Andersson (Helsingborgs IF)

Arash Talebinjad (Brommapojkarna)

Arash Bayat (Sundsvalls GIF)

Erkan Saglik (Sundsvalls GIF)



Vi kan lägga till några som nyligen slutat eller håller till i lägre serier: Hasse Blomkvist, Tomas Rosenkvist, Mikael Sandklef.



Västra Frölunda kom i år på tredje plats i div. 1 Södra. I laget spelar före detta ÖSK-aren Henrik Andersson.



Bengt

Lunchagenda

Som självvald såväl ordförande som generalsekreterare i lunchgänget Lunchtolvan sänder jag i alltid i god tid före varje veckomöte ut agendan för mötet. Eftersom jag nu vet att samtliga 13 (!) medlemmarna numer läser denna blog väljer jag nu att distribuera agendan på detta sätt,

AGENDA
vid Lunchtolvans ordinarie veckomöte på Öhmans Kök, onsdagen den 24 oktober 2007.

1.Maten serveras från kl. 11.00
2.Upprop
3. Hälsa Totten välkommen tillbaka från kamelritten i Egypten
4. Analys av den heroiska segern i Borås
5. Uttagning av laget mot Gefle IF
a) frågan om vi ska låta Lars Larsen och hans naturlige efterträdare Nordin Gerzic
spela var sin halvlek. Det vore väl en fin symbolisk handling att låta nuet och
framtiden mötas mitt i matchen. Till publikens jubel.
b) är det lämpligt att i den här betydelselösa matchen släppa fram några av våra
talanger eller skall hjältarna från Borås Arena få visa upp sig?
6. Tränarfrågan
7. Frågan om förnyat förtroende för ordföranden/generalsekreteraren
8.100-årsjubileét nästa år
9. Avslutning

Bengt Thörner
Generalsekreterare

Bengt

Pokervinst ger snabbare bredband

Det ädla kortspelet Poker har fått en renässans. I varje fall är nätpoker riktigt i ropet. Själv är jag sedan 15-20 år med i ett pokergäng som har över trettio år på nacken. Så visst betraktar vi oss som pokerproffs fast insatserna och vinsterna/förlusterna inte på något sätt tangerar hasardgränsen.

Nuvarande laguppställningen består av tre örebroare, en från Kumla och en från Pålsboda. Var och en har att vara värd i viss turorning..I värdskapet ligger att hålla med kortlek (allt sämre än Öbergs godkänns inte), bjuda på kaffe och en någorlunda påkostad måltid. Under de år jag varit med i gänget har jag noterat det märkliga förhållandet att spelarna från de två orterna utanför Örebro är mer beroende av hemmaplan än örebroarna. På något sätt sviktar självförtroendet när de kommer in till sta´n, ungefär som ÖSK har sviktat på bortaplan i år. Jag vill inte gärna tro att de manipulerar med kortleken på hemmaplan.

Hur det har gått för mig personligen.? Roligt att du ställer frågan. Ja, utan att överdriva eller skryta kan jag påstå att utan pokerspelet hade jag fått välja ett billigare bredband med lägre hastighet än jag har nu.

Nästa match går i Kumla. Efter det hade jag tänkt mig att investera i en elektrisk skruvdragare.

Bengt


Så har jag i varje fall inte sagt för mycket.

ÖSK-minne 2 - rumänsk ÖSK-kanon

Jag började min minnesserie med Yngve Brodds praktfulla debut i ÖSK-tröjan 1952. Eftersom jag inte avser att på något sätt rangordna mina minnesbilder, varken efter betydelse eller tidpunkt, gör jag nu ett skutt på 35 år till 1987.

Under sommaruppehållet spelade ÖSK en internationell match på Eyravallen mot engelska ligalaget Tottenham FC. ÖSK vann matchen med 3-1 men det mest minnesvärda från den matchen var ÖSK:s ledningsmål bara efter några minuter. Målskytt: Gabriel Zahiu.

Denne Gabriel Zahiu, med ett förflutet som proffs i Rumänska storlaget Steua Bukarest och i det rumänska landslaget, hade äntligen som 30-åring fått rätt att lämna landet. Han ville förenas med sin fru, bosatt i Stockholm, som flytt landet tidigare eftersom hon inte hindrades av någon åldersgräns. Den järnhårda regimen föreskrev nämligen att elitidrottmän inte fick lämna landet förrän efter 30 års ålder.

Varför hamnade då Gabriel i ÖSK? Jo, av anledning som jag inte vet ,tog han kontakt med Rolf Zetterlund, som då var ÖSK-tränare, men boende i Stockholm. Med sitt fantastiska öga för vad som var kvalitét på en fotbollsplan, förstod Rolf efter test att det här var ett kap som ÖSK inte borde missa. ÖSK fick hans meritlista från Steua och landslaget bekräftad och med oväntat litet krångel blev hans övergång klar. Och debuten i ÖSK-tröjan skedde alltså mot Tottenham FC på Eyravallen.

Tala om att presentera sig för sin nya hemmapublik! På en crossboll från vänsterkanten klippte Gabriel till på volley och med kraft borrade sig bollen in i krysset. Efter ett par minuter.

Gabriel kom sedan inte att spela den roll i ÖSK som många trott efter den praktfulla debuten. Anledningen var att han gjorde fullständigt klart för klubbledningen att den möda han var beredd att lägga ner på planen stod i direkt proportion till den lön han erbjöds. Om han kännt till Rolf Zetterlund litet bättre hade han förstått det omöjliga i ett sådan moral.

Gabriel Zahiu spelade bara 10 seriematcher för ÖSK och gjorde två mål. Utöver praktmålet mot FC Tottenham.

Matchen mot Tottenham återkommer jag till eftersom den bjöd på minnesvärt
av annan karaktär än volleyskott i krysset.

Bengt

måndag 22 oktober 2007

Kronblom come back!

Allsvenska kontraktet är klart och planeringen för nästa år har redan börjat, hoppas jag. Allting förefaller ha fått vänta tills serietillhörigheten varit klar. Kul förresten med den nya 16-lagsallsvenskan. Nu börjar det likna en riktig liga av internationellt snitt. Det hjälper väl inte om jag upprepar att "vá vá dé já sá" för det är väl ingen som kommer ihåg alla mina inlagor om att Allsvenskan bör bestå av 18 lag, eller åtminstone 16. I ÖSKs Matchprogram, i klubbtidnignen ÖSK-aren och i Örebroar´n,

Lagkapten Joel Riddez vill ha en tränare med en klar spelidé som han har kraft att konsekvent genomföra och när det gäller spelarförstärkningar ska det helst vara några "elaka och kaxiga jävlar". Och så viktigast av allt; tycker jag, en come back av mascoten Kronblom Och då menar jag den blåklädde gubben med gul väst som blandar sig med publiken under matcherna. När han inte intar ryggläge i mittcirkeln. Riv gärna statyn om nån mår illa av den, men låt Kronblom live komma tillbaka. Stackars Joel, som inte har fått känna av kraften i Kronbloms mascot-styrka.

När det gäller statyn dräller det in protester mot Bo Liljedals insändare om världens fulaste staty till NA:s insändarredaktion, Nåja, det är kanske en överdrift, men en har i alla fall kommit in. Den kom häromdagen. Om jag förstått insändaren rätt så tycker denne att det är just förebilder som Kronblom som ungdomen behöver idag.

Bengt

ÖSK-minne 1- resan med Yngve Brodd

Året är 1952. Vårsäsongen av Allsvenskan 1951-52 ska starta med bortamatch mot Djurgården.
ÖSK hade under hösten -51 gjort sin bästa Allsvenska period någonsin och spelat ihop 11 poäng ( det var gamla poängsystemet då). Under vinteruppehållet hade man gjort klart med en div.4-lirare från Fritsla i Västergötland och denne minilirare hade gjort så bra ifrån sig i försäsongens träningsmatcher att han spelat till sig en ordinarie plats i A-elvan som alltså skulle möta Djurgården på Råsunda. Spelarens namn var Yngve Brodd.

Varför är nu det här ett minne för mig? Jo, min bror Pelle spelade i laget och han hade fixat så jag fick följa med i spelarbussen till Solna. Hur han hade argumenterat för detta inför tränaren Widorf "Klämmen" Pettersson vet jag inte, men godkänt blev det. Jag var då 16 år och spelade i ÖSKs juniorlag. Vad jag kommer ihåg, var en förutsättning att jag inte fick kliva på bussen redan vid starten från "Vallen" utan vid en plats efter färdvägen. Man var väl rädd att fler grabbar skulle kräva att få följa med "när han den där fick.."

Yngve Brodd visade redan från start vilken lirare ÖSK fångat in från en region där Elfsborg borde ha första tjing. Fritsla ligger nära Borås. ÖSK vann matchen mot Djurgården med 2-1 inför över 19.000 åskådare. Yngve Brodd gjorde det första målet redan efter 8 minuter och bäddade så att säga för det överraskande resultatet.

I bussen hem hade jag litet extra koll på hjälten, men inte kunde jag då ana att denne lille lirare redan samma vår skulle bli landslagsspelare och bronsmedaljör vid OS i Helsingfors.

Det är inte många av mina ÖSK-minnen som slår detta. Så det var ett bra minne att börja med

Örebro SK 100 år

Nästa år fyller Örebro Sportklubb 100 år. Jubileumsfestligheterna kommer att kulinera i födelsemånaden oktober.

En idrottsförenings historia finns ofta dokumenterat i protokoll, verksamhetsberättelser, tidningsklipp och personliga, nedtecknade minnen. Men det är också summan av många människors ej nedtecknade och heller ej heller på annat sätt dokumenterade minnen av händelser och personer i föreningens liv.

Jag tänkte att jag skulle bidra med mina minnen. som i varje fall sträcker sig över 60 av de 99 åren. De minnen jag ska berätta om gäller både små och stora händelser, intressanta ibland kanske bara för ett fåtal men kanske också ibland för ett större antal. Kanske jag minns fel i något fall och i några detaljer, men då förväntar jag mig rättelser och korrigeringar av andra som var med . Jag kan till att börja med dela upp mina 60 "ÖSK-år" på följande sätt:
8 år som aktiv i ungdomslag och seniorlag i fotboll
15 år som tjänsteman på fotbollskansliet
5 år som medlem i ÖSK-gruppen Lunchtolvan
32 år som "bara" ÖSK-anhängare

Jag planerar att den närmaste tiden presentera ett minne per dag. Det första kommer kanske redan idag. Men jag är rädd att det är fotbollsminnena som kommer att dominera

Bengt

söndag 21 oktober 2007

Lagrell sviker igen

ÖSK klarar det allsvenska kontraktet och Östers IF är på väg ur Superettan. Då läser jag i Aftonbladet att Lars-Åke Lagrells favoritlag numera är Jönköpings Södra.

Aldrig får man vara riktigt glad.

Bengt

lördag 20 oktober 2007

Ola Ström i repris

Vi behövde inte vänta länge på nästa prov på Ola Ströms lysande argumentationsteknik. Det fick vi i dagens Nerikes Allehanda, i vilken tidning han är politisk redaktör.

Han poängterar det faktum att trots att George W Bush allmänt betraktas som en skurkpresident så tycker 31 procent av amerkanarna att han gör ett bra jobb. I Sverige, säger Ola, anser bara 36% att de har förtroende för Mona Sahlin. Av detta faktum drar Ola Ström slutsatsen att Mona Sahlin bara har 5 procentenheters marginal till att få skurkstämpel på sig. Lysande!

Den finns några personer som jag tycker har nått alldeles för framstående positioner i vårt samhälle. Ola Ström är en av dem. Att vara politisk redaktör i en av de största landortstidningarna anser jag vara en framstående och betydelsefull position.

Bengt

Grannens grabb har skrivit på för HalmstadsBK

Jag kan inte hantera den nyheten på annat sätt än att gratulera Halmstads BK, lyckönska Markus Gustafsson och beklaga Örebro SK. Jag hade i det längsta hoppats att Markus, som jag följt sedan han inte var större än bollen han alltid hade i omedelbar närhet, skulle välja ÖSK. Markus förklarar sitt val med att HBK är framgångsrikare i att ta hand om talanger än ÖSK. Jag är inte så säker på att han är rätt ute, men det är klart att man undrar när inte den talang som Nordin Gerzic besitter tas tillvara.

I dag är det allmän städdag i Björkhaga, en dag då alla skall hjälpa till. Även HBK:are in spe. Då ska jag tala om för Markus vilket helsicke han kommer att få i Halmstad. Man är inte nådiga mot nykomlingar i den klubben. Alla nykomlingar får t ex hoppa i, simma och samla upp alla bollar som sparkas ner i Nissan vid matcher och träning. Det sägs att långsparkare Jönsson avslutar alla träningar med att förpassa ett extra antal bollar ner i vattnet. Bara för att jävlas.
Och han tränaren, Janne Andersson, är inte bara tränare han är ämneslärare på gymnasiet också. Ämnet är pennalism. Och ekonomin är usel så var inte säker på att du får ut den lön du har förhandlat dig till. Fredrik Ljungberg-pengarna är slut för länge sedan. Man äger inte ens den åker man spelar på. Det är Örjans vall!

Lite mer allsvarligt. HBK har positiva erfarenheter av försvarspelare från Örebro. Under flera år var Peter Henricsson en klippa i HBK-försvaret. Han valdes, vill jag minnas, till Hallands bäste fotbollsspelare ett år. Peter återkom till ÖSK 1988 och var en viktig kugge i den "Dala-vall" som var tungan på vågen då ÖSK tog sig upp i vår högsta serie.

Bengt

fredag 19 oktober 2007

Pinnpojken som pyste

Som jag tidigare berättat var mitt sommarjobb ofta förlagt till Kvarntorp. Det här året, som jag nu ska berätta om, var jag pinnpojke. Pinnpojke? Min svåra uppgift var att stå rätt opp och ner och hålla i en två och en halv meter lång graderad stång/ pinne. En bit ifrån stod en mätingenjör med ett kameraliknande instrument -riktat mot min pinne. Andra än jag, som läser det här, vet säkert vad det här arrangemanget går ut på.

Nåväl, en av dessa mätdagar gick mot sitt slut och jag var beredd att stiga på Yxhulta-Lusa, tåget som gick från Kvarntorp till Kumla. Från Kumla skulle jag sedan åka vidare till Örebro och Eyravallen, där den här kvällen ÖSK skulle spela DM-final mot Kumla. Matchen var speciellt intressant eftersom det var första tävlingsmatchen för ÖSK som min storebror Pelle skulle göra. Och att det gällde för honom att möta det lag som han lämnat- IFK Kumla- var något speciellt.

Det var inte mer än någon halvtimma kvar tills "Lusa" skulle avgå. Då kom ingenjörn och sa att jag måste jobba över för det var ett viktigt mätjobb som var akut att göra. Jag vågade inte protestera. Mätområdet var i sanning kuperat; stora slaggberg och djupa schaktbrott. När ingenjören stod på toppen med sitt instrument stod jag på botten med min pinne och så vidare. När ingenjören vid ett skede var på väg att med sitt instrumnet jobba sig upp till toppen och jag hade att ta mig ner till botten- då stack jag. Jag hann med tåget, jag kom till Eyravallen och jag såg Kumla vinna matchen med 3-1.

Jag kan inte påminna mig om att det blev några efterräkningar för mig för den här deserteringen.

Bengt

Sverige fattig men barnvänlig "delstat"

"Vi lever i ett av världens bästa samhällen".

Det är inte jag som säger det, även om jag sympatiserar med påståendet. Nej, det är vår finansminister Anders "Hårtofsen" Borg som fällt de orden vid ett besök i Örebro härförleden. Allt enligt ett referat i Nerikes Allehanda. Han sa naturligtvis fler saker, men just de ovanstående orden måste ha retat tidningens politiske redaktör Ola Ström till vansinne. Sverige som ett bra land att leva i har Ola aldrig varit beredd att skriva under på. När det då och då kommit resultat från internationella undersökningar som gett Sverige bra betyg har han funnit brister i undersökningsmetoderna eller underlaget för undersökningen eller statistiken.

Ola Ström har istället förmedlat till sina läsare att om Sverige varit en delstat i USA hade man varit den särklassigt fattigaste delstaten. Någonstans i det stora utbudet av ekonomisk statistik och mått på välstånd i olika länder som finns att ta del av idag har han väl hittat en sådan uppgift. Vad han visste, men inte kompletterade uppgiften om den fattiga "delstaten" Sverige med, var att detta svarta får i delstatsligan vore den i särklass bästa delstaten för barn att växa upp i. För UNICEF, FN:s barnfond, har i sin kartläggning funnit att Belgien och Sverige är de två länder i världen där barn har det allra bäst. I samma redovisning kommer USA på den sämre halvan.

Jag vet att Ola Ström har tagit del av den redovisningen från UNICEF för han har själv kommenterat den i sin tidningen. Men han gav bara ett litet fragment av rapporten. Så här var det.
UNICEF delade in sin kartläggning av hur barn i världen har det i sju olika kriterier. I sex av dessa låg Sverige i topp och i ett avseende lite längre ner på listan. I alla sju kriterierna låg dock Sverige före USA. I sin ledare redovisade Ola Ström bara resultatet av det avsnitt där Sverige låg litet sämre till utan att nämna de övriga sex.

Det finns olika sätt att argumentera för sin uppfattning. Ärligt eller oärligt.

Bengt

Att valla för midsommarföre

I går hade jag nöjet att träffa och samtala med en gammal medbrottsling, Gunnar Gurman. (Se "Kvartetten som sprängdes"). Han påstod helt överraskande att han en gång i tiden slagit mig i en skidtävling i Kumla. Han påstod vidare att han som bevis på att tävlingen verkligen ägt rum och med det osannolika resultat, hade ett klipp från Nerikes Allehanda.

Dags för ett senkommet beriktigande under rubriken "Allehanda rättar". (Den i särklass vanligast förekommande rubriken i NA). Å andra sidan har jag en fenomenal förmåga att förtränga och glömma alla tävlingar, av vad slag det vara må, där jag kommit tvåa eller sämre.

Jag har bara en klar minnesbild från en skidtävling jag deltagit i. Ett skolmästerskap. Och den minnesbilden är så glasklar att jag både kommer ihåg min segertid och priset för prestationen. Tiden var 10,39 så det kunde inte ha varit någon särskilt lång sträcka. När det gällde prisutdelningen så skedde den inte direkt efter tävlingen, utan, sas det, den skulle äga rum på respektive skola senare. Detta senare visade sig vara skolavslutningen i juni månad. Priset jag fick äran att gå fram och hämta inför den församlade skolstyrelsen ( varav en, kommer jag ihåg, hade glömt att knäppa gylfen) var en ryggsäck. Och inne i säcken ett antal tuber skidvalla. I juni. Jag kommer ihåg att jag gladdes mest åt den för +25-före.

Men det var trevligt att prata med Gunnar, som tyvärr gick på kryckor efter en cykelolycka,

Bengt

torsdag 18 oktober 2007

Kronblom

Bo Liljedal ondgör sig i en insändare över Kronblom-statyn, som han anser vara "Sveriges fulaste konstverk". Han, Bo Liljedal alltså, har fått en åsiktsfrände i Expressenjournalisten Ingvar Hedlund. Statyn berör alltså. Vilken annan staty i Örebro har fått sådan uppmärksamhet som den som föreställer "byfånen" från serievärlden. Här är några andra röster om Kronblomstatyn:

"Jag blir så glad varje morgon jag cyklar förbi Behrn Arena och tittar upp på latoxen från Vinkelboda"

" Kronblom är symbolen för folkligt fotbollsintresse"

"Du tycker Kronblom är ful. Då skulle du se hans svärmor"

"ÖSKs framgångsrikaste fotbollsdecennium sammanfaller med tiden som Kronblom fungerat som lagets mascot"

"Flyttar eller river ni Kronblomstatyn flyttar jag från stan"

"Varför skulle inte Örebro kunna ha en staty av Kronblom när Borås får en av Pinoccio och Halmstad redan har en av 91:an Karlsson?"

"Alla konstverk kan ju inte se ut som en likkista"

"Jag minns den glada tiden då Kronblom steg ner från sockeln och blandade sig med oss andra fotbollsentusiaster inne på arenan."

Kronblom-statyn fyller 20 år nästa år ( och seriefiguren 81, tror jag). Kan inte levnadskonstnären och fotbollsentusiasten få stå kvar så länge, Bo Liljedal.



onsdag 17 oktober 2007

Sven "Dala" Dahlkvist- defensivens mästare

I den mån Sven "Dala" Dahlkvist fortfarande bryr sig om Örebro Sportklubb, gråter han väl blod när han konstaterar att årets ÖSK-försvar är nättopp det sämsta i klubbens allsvenska historia. Så många insläppta mål, 43, eller i snitt 1,79 per match har stans allsvenska lag inte släppt till sedan 1966. Man kan t ex jämföra med de 0,63 mål per match som laget förärade motståndarna år 1990 då "Dala" var stöttepelaren i den hållfasta "Dala-vallen".

Sverige har under åren sett många försvarklippor komma och gå. Vem minns inte giganter som Bertil och Knut Nordahl, Bengt "Julle" Gustavsson, Åke "Bajdoff" Johansson. Björn Nordqvist och vår egen Orvar Bergmark. På senare år Glenn Hysén och - Sven"Dala" Dahlkvist. Glenn Hysén anses ensam ha spelat 0-0 mot England på Wembley, men det finns ingen som organiserat en så stark defensiv tillsammans med sina kamrater i försvarregionerna som "Dala". Därom vittnar de svenska defensivrekord som han tillsammans med varierande kamrater ligger bakom.

Svenskt allsvenskt rekord i minimalt insläppta mål under en säsong har AIK årgång 1983. AIKs försvar med "Dala" som suverän organisatör släppte då bara in 12 mål på de 22 matcherna. Han delar det rekordet med försvarkamraterna Göran Göransson, Göran "Riala" Karlsson och Björn Kindlund. Men det var "Dala" som var organisatören. Rekordet tangerade den effektiva kvartetten för övrig året därpå, 1984.

"Dala" värvades till ÖSK inför säsongen 1988 och satte genast sin defensiva prägel på det lag som gav ÖSK allsvensk status åter. Efter tio år. På de 26 matcherna i "2:an" släppte ÖSK in 9 (nio) mål, ett rekord som fortfarande står sig när det gäller de två högsta nationella serienivåerna. Kommer det rekordet överhuvudtaget att slås? Som jämförelse kan nämnas att suveräna topplaget i årets Superettan så här långt släppt in 26 mål.

Undrar om inte defensivens mästare skulle kunna ge dagens ÖSK ett och annat tips om hur man bygger en försvarmur värd namnet.

Bengt

tisdag 16 oktober 2007

Dräpande repliker

Ofta får händelser i nuet mig att tänka på liknande i det förgångna. Till exempel som när den kvinnliga expediten i korvbutiken besvarade min fråga hur man skiljer mellan kokkorv och grillkorv med "nästa!". Det fick mig att börja tänka på "dräpande repliker" jag upplevt, det vill säga repliker som definitivt dödar ett replikskifte av vilket slag det vara må. Jag har några exempel.

När Kerstin, min fru, och jag för många år sedan besökte ett fik i Hallsberg råkade vi ut för det obehagliga att vi i ett av de inköpta gräddbakelserna hittade en inte så liten träflisa. Trädslaget ovisst. Vi visade naturligtvis upp hittegodset för tjänstgörande servitrisen, som märkligt nog inte uppfattade det särskilt genant eller märkligt, eller vad sägs om hennes replik
-"Jaha, och igår var det en spik"
Och vad kan det tänkas bli i morgon , tänkte väl vi, men nån replik från vår sida blev det inte. Om det blev en ny gräddbakelse kommer jag inte ihåg

När jag och laget på nattkröken kom tillbaka till stan efter en bortamatch i en fjärran stad, frågade ledaren, vi kan kalla honom Helge, om vi, jag och några till, ville följa med hem till honom och spela pingis. Han hade ett bord i gillestugan i källaren. Vi följde med trots att det var natt och högljudda pingismatcher tog vid. Då mitt i en match mellan mig och Helge kom Helges lagvigda ner för trappan, röd av ilska över den störda nattsömnen. Jag vet inte exakt vad det betyder att "läsa lusen av någon" men något ditåt måste den här avhyvlingen ha varit. Till Helges ära måste sägas att han stillatigande tog emot allt ovett i en pose som en servare som stelnat mitt i rörelsen. När hustrun äntligen efter flera minuter verkade ha sagt allt vad hon ville förnedra sin Helge med, vände han sig till mig på andra sidan bordet och konstaterade lugnt
-"15-13, jag servar"

Jag försöker läsa litet Torsten Ehrenmark varje dag. När Torsten påminner sin hustru om att han blivit vald till "Sveriges roligaste karl" replikerar hon "det var för sjutton år sedan", är det inte det Ehrenmarkexemplet jag tänker på som "Dräpande replik". Nej, det är den här jag vill ta som exempel

Vi middagsbordet lade Torsten ner hela sin själ i att förklara off side-regeln i fotboll för hustrun. Han utnyttjade hela sin, som han tyckte, pedagogiska förmåga, använde sockerbitar som spelare och åskådningsmaterial och tyckte till slut att han lyckats i sitt uppsåt. Han tystnade och väntade på bekräftelsen. Den kom.
-"Du har fått sås på slipsen"

"Nästa". "Och igår var det en spík". 15-13, jag servar". "Du har fått sås på slipsen" får bli dagens "dräpande replik" -skörd. Men det kanske kommer mera.

Bengt

Spelare och ledare går men speakern består

Jag har inte riktigt kläm på när Sven-Arne Ahlberg tog över speakermikken på dåvarande Eyravallen, nuvarande Behrn Arena, men för mig är Sven-Arnes trygga speakerröst för evigt förknippad med fotboll på stans huvudarena.

Jag har visserligen vissa fragmentariska minnen av vänlige Carlsson, Östlund och Trivsel-Torsten men det är Ahlberg och fotboll i Örebro som hör ihop. Västgöten Sven-Arne , han kommer från Birger Sjöbergs "Lilla Paris" (Vänersborg) är för mig den idealiske matchspeakern. Han har en röst och ett röstläge som klarat av även de perioder då Eyravallens högtalarutrustning varit under alla kritik. Han informerar publiken om de rätta sakerna och förfaller aldrig till publikfriande billiga skämt. Han ger vad publiken vill ha, ingenting annat.

Fotbollsmässigt och publikmässigt har ÖSK sannerligen inte alltid legat i topp, men i varje fall under de senaste 30-35 åren har man haft en matchspeaker i den absoluta svensktoppen. För ÖSKs och fotbollens skull hoppas jag att Sven-Arnes röst håller i åtskilliga år till.

Hans nästa uppdrag, serieepilogen mot Gefle, väcker minnen från den lördageftermiddag för 31 år sedan då ÖSK även då spelade en ödesmatch mot Gefle. Sven-Arne fick då under fem minuter efter matchens slut radioreferera för publiken matchen Enköping-Västerås, vars utgång hade helt avgörande betydelse för ÖSKs fortsatta öde. Den gången blev det ett positiv resultat , jag och många med mig hoppas på detsamma i år.

Bengt

måndag 15 oktober 2007

Fyrbent i Lundbyskogen

Lugn dag i Lundbyspåret. Jag hade lagt upp ett varvschema på 63 minuter blankt. Hur man nu kan lägga upp ett varvschema när man bara går ett varv. Men istället för varv har jag vissa avläsningspunkter, t ex till toppen på mördarbacken ska jag ha hunnit på 15 minuter, jag måste ha hunnit till råbarkade tallen efter 3o minuter om jag ska komma i mål på 60 minuter. Och så vidare.

Men nu var alltså takten betydligt lägre än när jag slog det personliga rekordet, som finns registrerat hos Internationella Friidrottsförbundet och i denna blog. Jag upprepar den imponerande rekordtiden: 56 minuter och 30 sekunder på 5 kilometer stavgång.

Som sagt, idag var farten låg, så låg att Sören kom ifatt mig när det var cirka 10 minuters gång kvar till målet. Vi följdes åt och jag informerade honom om att jag får värk i benen när jag går långt men att värken blir betydligt mildare när jag går med stavar. Märkligt nog, tycker jag. Men Sören vore inte Sören om han inte hade besked om hur det kunde komma sig.

-"När man går med stavar blir man som ett djur, man får två extraben som avlastar dom ordinarie, äkta två. Därför får du mindre ont om du går med stavar"

Det där med djur hade han läst sig till sa han. För att försöka vara litet lustig drog jag till med att "då borde jag väl få litet ont i extrabenen eftersom dom tar över litet av belastningen". Så värst lustigt var det nog inte eftersom han inte kommenterade vitsigheten. Jag förstår nu att min replik inte platsar under "Dräpande repliker", som jag tänkter återkomma till i ett senare inlägg.

Vi stakade i mål på 61, 30, så varvschemat höll inte. Jag får skylla på Sören.

Bengt

Minnens I Dala-vallen?

ÖSK har i årets Allsvenska så här långt släppt in 43 mål. Man får gå tillbaka till 1966 för att notera en sämre defensiv ÖSK-säsong. Då hade man när de 22 matcherna var över noterat 44 baklängesmål.

Den bästa Allsvenska säsongen defensivt sett var 1990, det andra året efter uppflyttningen under Rolf Zetterlund-eran. Här gällde inte den gamla uppfattningen att det andra året efter t ex en uppflyttning är det svåraste. Det var då den hållfasta försvarsmuren fick beteckningen "Dala-vallen" efter befästningschefen själv, Sven "Dala" Dahlkvist. Bara 17 insläppta mål på 22 matcher förefaller som en dröm idag då ÖSKs försvarbyggnad närmast ligger i ruiner. Förutom "Dala" var det vanligtvis Magnus Erlingmark och Peder Ståhl som agerade obetvingliga framför endera Mats Johansson eller Anders Karlsson. På den fjärde platsen i försvarslinjen agerade antingen Thomas Andersson, Magnus Sköldmark. Per Millqvist eller Lars Zetterlund.

När ÖSK 1988 vann Div 1 Norra och gick upp i Allsvenskan släppte man bara in 9 mål på de 26 matcherna. Ett fenomenalt rekord i svensk fotboll när det gäller de två högsta divisionerna. Även då var från AIK värvade landslagsstoppern "Dala" spindeln i det oerhört täta försvarsnätet. Peder Ståhl, Lennart Sjögren och Peter Henriksson var de övriga som tätade till så effektivt. Redan då fanns embryot till "Dala-vallen", men dopet skedde först 1990.

Bengt

söndag 14 oktober 2007

Dålig PR för damfotboll och TV4

I går såg jag en märklig fotbollsmatch. Märklig och förvirrande. De två lagens utespelare uppträdde nämligen i till förvillelse lika matchdräkter. Sånt kan ju vara kul i en skämtmatch men i det här fallet var det en TV-sänd match i den serie som marknadsfolk döpt till "Världens bästa liga". Damallsvenskan. De 22 utespelarnas dräkter var till lika delar blå och svarta. De 40 strumporna var i murriga oskiljbara färger.

Möjligtvis var det lättare på plats att skilja lagen åt, men eftersom felpassningarna var legio förstod man att även tjejerna på planen hade svårigheter att skilja på med- och motspelare. Det här problemet konstaterade också kommenterande Pontus Kåmark under första halvlek och jag satte mitt hopp till att någon förnuftiga människa, t ex från TV 4, skulle se till att en ändring kom till stånd inför andra halvleken. En röd utanpåväst till exempel för det ena laget. Men icke.

Naturligtvis skulle den finska domaren ha beordrat tröjbyte för ett av lagen eller åtminstone att man kunde skilja lagen åt på strumporna. Damfotbollen är verkligen inte betjänt av en sådan dundermiss, särskilt inte som matchen direktsändes i TV. Inte alltför ofta förekommande tyvärr. Och varför gjorde inte TV4 någonting. Man måste väl ha insett att det skulle bli en förvirrande sändning istället för propagande för damfotbollen

Jag har visst glömt bort att informera om att de två lagen var Djurgården och Göteborg och att Djurgården vann med 1-0. Viktoria Svensson fick ganska oattackerad nicka in ett inspel från höger. Kanske Göteborgsförsvaret tyckte att det var en medspelare.

Bengt

Drama i repris

IF Elfsborg och Gefle IF är i allra högsta grad medaktörer i det drama som avgör om ÖSK nästa år ska få fira sina 100 år med eller utan ett allsvenskt fotbollslag. ÖSK har som alla vet att möta just dessa två klubbar i de två matcher som återstår.

Frapperande ofta har dessa två klubbar varit inblandade när ÖSK av tidigare årgångar varit inblandad i liknande dilemman.

I den sista omgången av Allsvenskan 1950-51 (det var höst/vår då) skulle det avgöras om ÖSK, Elfsborg eller AIK skulle följa redan nerflyttningsklara Kalmar FF ner i tvåan. ÖSK och Elfsborg hade en respektive två poäng mer än AIK och var nog båda ganska säkra på att klara sig kvar eftersom AIK hade att möta seriesuveränen Malmö FF i slutomgången. Hemma på Råsunda visserligen men Malmö hade spelat 49 (!) matcher i svit utan nederlag och var således redo att fira jubiléum. ÖSK och Elfsborg skulle därtill spela mot varandra på Ryavallen. Under mycket ifrågasättande hur det kunde gå till vann AIK mot Malmö med 1-0. Den märkliga segern räckte dock inte för "Gnaget" eftersom ÖSK vann på Ryavallen med 2-0. Nu klarade sig Elfsborg på flera gjorda mål än AIK, men hade ÖSK gjort ytterligare ett mål så hade Elfsborg fått lämna den allsvenska skutan.

Nästa ÖSK-drama med Elfsborg inblandat utspelade sig 1978, då också med Ryavallen. som arena. ÖSK hade berett sig möjlighet att av egen kraft klara det allsvenska kontraktet genom att i de två matcherna före slutomgången vinna mot Malmö borta och Västerås hemma. Men den egna kraften skulle också behövas för seger i slutmatchen borta mot Elfsborg. Det gick nu inte, Elfsborg vann med 2-0. Därmed var ÖSKs allsvenska saga all för, skulle det visa sig, det närmaste decenniet.

1986 var läget för ÖSK ungefär detsamma, men med den stora skillnaden att nu gällde det inte att klara ett allsvenskt kontrakt utan att förhindra en nedlyttning till div. 3. Liksom 1978 hade man avgörandet i egna händer eftersom en poäng i slutmatchen mot Gefle hemma på Eyravallen skulle undanröja denna brutala nesa. Då skulle inte ens en seger för streckinblandade Enköping mot Västerås på hemmaplan räcka. När ÖSK-matchen var klar, förlust med 1-2, återstod fortfarande fem minuter av matchen i Enköping. Matchen där stod då 1-1 och ytterligare ett enköpingsmål skulle förpassa ÖSK till div. 3. Och i den direktrapport från Enköping som eyravallsspeakern Sven-Arne Ahlberg bestod publiken förmedlades enköpingschanser av hög dignitet. Men Västerås SK stod pall och ÖSK undvek neslig nedflyttning.

Man kan ju alltid spekulera i var ÖSK stått idag om Enköping gjort ytterligare ett mål. Hade Rolf Zetterlund åtagit sig att styra ÖSK-skutan om divisionstillhörigheten varit 3:an? För med Rolf som tränare startade ÖSK resan mot den framgångsrikaste 10-årsperioden i klubbens historia.

Nu är Elfsborg och Gefle återigen i farten för att göra livet surt för Örebro SK.

Bengt

När får jag mina 3000:-?

När jag tog del av alla löften i valrörelsen 2006 fann jag att endast ett av dessa skulle påverka min ekonomi postivt. Det var Fredrik Reinfeldts klart uttalade besked att pensionärer över 65 år och som bodde i hyresrätt skulle få en skatterabatt. Inte för att jag röstade på Fredrik, men om olyckan skulle vara framme fick jag väl trösta mig med detta tillskott till hushållskassan.

Inte behövde jag väl heller betrakta det som ett tomt vallöfte , eftersom moderate förste vice talmannen och riksdagsledamote Per Westerberg bekräftade löftet skriftligt. Så här skrev Per på Nya Moderaternas hemsida:

Moderaternas politik beräknas leda till förbättringar för en pensionär med 300 kronor i månaden när plus och minus summeras. Det beror på höjt särskilt bostadstillägg och en skatterabatt på 3000 kronor för dem över 65 år som bor i hyresrätt.

När valet väl var över och skadan skett var det bara att sätta sig ner och avvakta skatterabatten på 3000 kronor. Inte för jag visste på vilket sätt jag skulle komma i åtnjutande av sedelprasslet men någon tvekan kände jag inte. När pengarna dröjde sände jag ett vänligt mail till länets store moderat Sten Tolgfors. Sekundsnabbt svarade Sten med automatik "Tack för ditt mail, Bengt. Jag har överlämnat din förfrågan till mitt kansli". Det dröjde inte mer än åtta månader innan det moderata kansliet svarade. Men svarade på min fråga "när får jag mina 3000 kronor?"gjorde man inte, utan redogjorde för möjligheterna till höjt bostadsbidrag för pensionärer och hur personer som inte får kontrakt på grund av svag betalningsförmåga kan få hyresgarantier av kommunen.

Mitt givna mailsvar till det moderata kansliet och dess politiske sekreterare Peter W ( vad W står för vet jag inte) var "Och svaret på min fråga var?"

Och alliansregeringen undrar varför deras opinionssiffror är så låga. Jag tror jag har en liten aning om vad det kan bero på. Vi är ju ganska många pensionärer som bor i hyreslägenheter.

Bengt

lördag 13 oktober 2007

Illa påläst sportjournalist

En ny stjärna på den lokala sportskrivarhimlen dyker upp i Nerikes Allehanda idag. Namnet är Daniel Lagerqvist, inflyttad smålänning från gamla bandyfästet Nässjö. I en krönika signerad Daniel är han djupt imponerad över det stora och djupt rotade fotbollsintresset i hans nya hemstad. Och vi kan hålla med honom, en snittpublik på över 9000 är med tanke på lagets insatser verkligen imponerande.

Daniel gör en jämförelse med sin hemstad där fotbollsintresset inte är särskilt utbrett. Han tror t ex att en fotbollsstjärna som Peter Larsson (landslaget, IFK Göteborg, Ajax ) , bördig från just Nässjö ,skulle i en ranking "tre i topp" på Nässjöidrottens stjärnhimmel komma efter storheter som bandystjärnan Nicke Bergström och speedwayesset Rune Söderman. Förmodligen skulle Peter Larsson inte ens komma på pallen, nedpuffad i så fall av ishockeyproffset Peter "Kessler" Eriksson (vem är det?/min anm). Detta alltså i motsats till Örebro där Daniel Lagerqvist är övertygad om att pallen skulle befolkas av idel fotbollsspelare. Så illa påläst han är den gode David när det gäller Örebros idrottshistoria. På den örebroska pallen skulle förmodligen Orvar Bergmark trona överst flankerad av en motorstjärna (Ronnie Peterson) och en bandy-eller handbollsspelare (Olle Sääw/ Rune Åhrling). Någon mer pretendent från fotbollssidan till en pallplats finns inte även om fotbollsspelare som Gösta Lindh, Arne Lundqvist och Arnor Gudjohnsen inte var så pjåkiga.

Bengt

Hemsidor vi håller koll på

Internet har inneburit att vi numer med lätthet håller koll på vad våra och barn och barnbarn håller på med. I varje fall när det gäller idrottsliga aktiviteter av olika slag. Se här bara:

Sonen Jens är sedan många år tillbaka verksam inom Västra Frölunda IF Fotboll. Under representationslagets Allsvenska- och Superettanperiod var han klubbens tipselittränare. Sedan laget försvann ner i div 1 och därmed tappade de intäkter som finansierade tipselitverksamheten har han varit klubbens ungdomsansvarige

I Västra Frölunda IF:s 15 -årslag lirar sonsonen Viktor med framgång. Han är ganska regelmässigt med i de sammandragningar som sker i Göteborgs Fotbollförbunds regi för de främsta i åldersgruppen.

Jens och Viktors förehavanden följer vi på Västra Frölundas hemsida www.vastrafrolunda.com
med stort intresse.

Sondottern Nora har spolat fotbollen och ägnar sig åt handboll i den framgångsrika göteborgsklubben Önnereds HK, med ett damlag i vår högsta serie. Där spelar inte 12-åriga Nora utan vi får följa hennes aktiviteter på Önnereds hemsida www.onneredshk.se och klicka vidare till F12:s hemsida.
Nora har, vad hennes pappa beskriver, "en mäktig vänsterslägga"

Vår dotter Åsa är tränare och coach för ÖSK Söders Damlag. Laget vann i stor stil div 3 Örebro Län och får nästa år spela i div. 2, som är en förbundsserie två steg från Damallsvenskan. Kanske ÖSK någon gång i framtiden blir främst i stan även på damsidan. Åsas sambo Jonas Ask är lagledare och därtill ansvarig för skötseln av lagets förnämliga hemsida www.laget.se/soderdam.

ÖSKs göranden och låtanden kan vi följa på www.orebro-sk.se och genom den interninformation som ges när Lunchtolvan samlas på onsdagarna. Lunchtolvans verksamhet finns beskriven i ett tidigare inlägg.

Så visst håller vi oss informerade.

Kerstin o Bengt

fredag 12 oktober 2007

Förtydligande

När jag läser föregående inlägg blir jag medveten om att vissa fakta behöver ges för att den ska förstås på ett bra sätt.

1. Anledningen till inlägget är en krönika signerad Pelle Blohm i dagens (071012) Nerikes Allehanda, i vilken Pelle hänvisar till vad han skrev i Örebro-Kuriren "för några år sedan". Mer noga var det hösten 2001.

2. Vid den tiden var Mats Jingblad tränare i ÖSK och Pelle Blohm påstod i sin krönika att ÖSK tack vare Jingblad äntligen kunde nå framgång på värvningmarknaden. Nu äntligen ville etablerade spelare komma till ÖSK, vilket Pelle påstod inte vara fallet när Jingblad föregångare Rolf Zetterlund och Sven Dahlkvist var tränare. Det var detta helt felaktiga påstående som jag reagerade mot och bemötte.

3. Den match mot AIK som nämns spelades den 22 oktober 2001 på Eyravallen. Matchen som bekrivs som mycket underhållande och chansrik och vanns till slut av AIK med 2-1.

4. Pelle har aldrig kommenterat sina faktafel och felaktiga slutsatser.

Bengt

Pelle Pratare contra Pelle Penna

Läste Pelle Blohms krönika på Nerikes Allehandas sportsidor.idag. Än en gång får jag konstatera att Pelle Penna är en blek, för att inte säga usel, kopia av Pelle Pratare. Som pratare, d v s som fotbollsexpert i diverse sammanghang tycker jag Pelle Blohm är nummer 1.
Jag skall inte vidare kommentera innehållet i hans krönika mer än att jag är förvånad att han hänvisar till vad han för flera år sedan skrev i sina krönikor i nu nedlagda Örebro-Kuriren. Dessa var så genanta för Pelle att han borde göra allt som står i hans makt att förtränga dem. Jag har tyvärr inte någon kopia av hans krönika kvar men av mitt bemötande av hans skriverier förstår man krönikans innehåll. Mitt bemötande tog ÖK in på sin sportsida. Det löd så här:



Grattis till Sportbilagan och till ”nyförvärvet” Pelle Blohm, som jag förstår ska återkomma med krönikor. Om han fortsättningsvis ska analysera och kommentera fotbollslivet i Örebro (erkannerligen då ÖSK) bör han uppdatera sig med vad som verkligen hänt under de senaste 10-15 åren ( en tid då Peller Blohm varit borta från sin gamla hembygd). Jag tänker då närmast på följande passus i Pelles premiärkrönika i Nya Kuriren

”hans (Mats Jingblads) närvaro i klubben lockar spelare till Örebro på ett sätt som företrädarna inte klarat av”

Med ”företrädarna” avser Pelle Rolf Zetterlund och Sven Dahlkvist. Vill bara påminna Pelle om att de två trots allt klarade av att locka en och annan hyfsad lirare till Örebro. Här, Pelle, får du en liten påminnelselista över de lirare från när (men utanför Örebro) och fjärran som kommit till Örebro under 1990-talet. Jag tar dom i bokstavsordning:
Thomas Andersson, Hlynur Birgisson, Einar Brekkan, Sven ”Dala” Dahlkvist, Jörgen Dunberg, Pär Ekström, Mikael Fahlén, Per Gawelin, Arnor Gudjohnsen, Peter Henriksson, Fredrik Jansson, Mats Johansson, Mattias Jonsson, Siggi Jonsson, Tomas Karlén, Magnus ”Munken” Karlsson, Miroslaw Kubizstal, Pär Millqvist, Peter Nilsson, Magnus Powell, Niclas Rasck, Fredrik Nordback, Dan Sahlin, Lennart Sjögren, Magnus Sköldmark, Hlynur Stefansson, Daniel Tjernström, Peter Westman, Samuel Wowoah, Lars Zetterlund
Utöver dessa 30 rätt hyfsade lirare har ytterligare ett antal letat sig till ÖSK från närhåll (klubbar i Örebro):
Per Andersson, Patrik Anttonen, Pelle Blohm, Magnus Erlingmark, Peter Karlsson, Jon Lundblad, Niklas Gustafsson, Jonas Pelgander, Johan Wallinder
.

Så något direkt misslyckande kan vi väl kanske inte tillskriva Mats Jingblads företrädare. Pelle kan väl börja med att stryka de namn på listan som han inte anser platsa i en för-teckning över lirare av allsvensk klass. I varje fall har samtliga 39 spelat allsvensk fotboll i ÖSK.
Jag opponerar mig alltså mot Pelles beskrivning av företrädarnas tillkortakommande när det gäller att locka spelare till Örebro inte mot hans beskrivning av Mats Jingblads roll. Värvningen av Paulsson och Skoog samt de två kenyanerna vittnar om stort kunnande när det gäller att bedöma spelares kvalitéer.

Pelle skriver vidare att årets ÖSK tvättat bort tråkstämpeln och förtränger därmed att detta borttvättade skedde så långt tillbaka som 1994 då ÖSK var 15 minuter från SM-guldet och gjorde 62 mål ( mål i alla 26 matcherna), det högsta antal som ett allsvensk lag gjort under senaste 25 åren. Men jag förstår Pelle, han har ju de senaste åren varit bosatt i Göteborg där tråkstämpeln aldrig kommer att tvättas bort hur underhållande än ÖSK spelar. Detta trots att 90-talets främsta företrädare för långbollandet kommer från den staden.

Jag ser fram emot Pelles nästa krönika i Nya Kurirens sportbilaga. Som jag hoppas kommer att vara fri från irriterande faktafel.

Detta bemötande tog alltså ÖK in och Pelle Blohm gick i svaromål. Detta svaromål har jag inte kvar. Eftersom det var så fullt av virrigheter och felaktiga fakta kunde jag inte annat än på nytt gå i svaromål. Detta svaromål tog aldrig ÖK in, förmodligen för att skydda Pelle Blohm.

Pelle Blohm har som nyvorden krönikör i Kurirens Sportbilaga det oslagbara previlegiet att fritt få föra fram vilka tankar och åsikter han vill. Om han däremot vill ge dessa tankar och åsikter stöd av fakta, måste han vara betydligt mer noggrann. Pelle framför i sin premiärkrönika följande: ”Hans (Mats Jingblads) närvaro i klubben lockar spelare till Örebro på ett sätt som företrädarna inte klarat av”.
Eftersom påståendet ”på ett sätt som företrädarna inte klarat” måste av läsaren uppfattas som en fakta-uppgift, tog jag mig friheten att lista närmare fyrtio lirare som under företrädarnas (Rolf Zetterlund och Sven Dahlkvist) tid lockats till spel i ÖSK. I sitt svar på mitt tillrätta-läggande ändrar Pelle Blohm sig såtillvida att han med ”spelare” menat etablerade allsvenska spelare, med definitionen ”spelare med ett godkänt år i allsvenskan”. Dessutom räknar han inte spelare, som, trots att de uppfyller Blohms krav på att vara allsvenskt etablerade, kommer från utlandet eller flyttat till ÖSK från ort som ligger närmare än tio mil från Örebro. För att kunna göra ytterligare strykningar i min spelarlista gör han så här i efterhand också tillägget att det skall gälla värvningar som gjorts i konkurrens med andra klubbar. Där menar han att ÖSK vanligtvis dragit nitlotter. Under Zetterlunds och Dahlkvists tid.

Det har varit mycket ovanligt att ÖSK och annan allsvensk klubb kämpat om samma spelare.
Det har gällt Sven Dahlkvist, Peter Henriksson, Peter Nilsson, Arnor Gudjohnsen (men han faller väl för Blohms utlänningsklausul trots att han värvades från Häcken), Daniel Tjernström (men Degerfors ligger för nära att den segern ska räknas), Lars Zetterlund, Dan Sahlin, Magnus ”Munken” Karlsson (från Eskilstuna så det är väl ett gränsfall), Pär Millqvist och Andreas Bildt. Av dessa tio kamper har ÖSK vunnit nio. Hammarby vann kampen om Andreas Bildt, en förlust som nog inte grämer ÖSK alltför mycket.

Om Pelle Blohm varit insatt i detta förhållande hade han förmodligen inte skrivit att ” ÖSK har sällan fått etablerade allsvenska spelare med fler alternativ än just Örebro”. Eller också känner han till andra fall, som han väl i så fall kommer att redovisa i sin nästa krönika. Eller också har han, trots alla dementier, levt som en eremit under de senaste tolv åren.

Att ÖSK inte gett sig in i fler kamper om etablerade allsvenska spelare har ekonomiska orsaker. Man har helt enkelt inte haft ekonomiska resurser att ge sig in i någon budgivning.

Avslutningsvis är jag överens med Pelle Blohm om att ÖSK gjorde en spelmässig toppinsats mot AIK. Har du förresten tänkt på att bara en av de fyra spelarna som värvats under Mats Jingblads tid fanns med i den match som du betraktar som den bästa du någonsin sett ÖSK spela. Dom kanske ändå inte är så pjåkiga lirarna som du strök på min 40-lista.

Du får under ditt kringflackande fotbollsliv höra att Örebro som stad är jättetrist och att stadens bästa fotbollslag tillhör Sveriges tråkigaste. Du tror att jag skulle bli förvånad om jag visste vad du svarar. Nej, inte alls. Det förstår jag väl att du försvarar Örebro och ÖSK i bästa Torsten Ehrenmark-anda.

Det måste ha varit ganska pinsamt att hur många lirare han än strök,av märkliga orsaker, så fanns det nästan ett helt lag kvar som svarade upp mot Pelles kvalitetskrav. Det var inte riktigt vad han hade tänkt sig. Hans argument för att det var bara ett Mats Jingblad-lett ÖSK som förmådde locka etablerade spelare föll ihop som ett korthus.

Men han är en skicklig fotbollsanalytiker, Pelle Pratare!

Bengt Thörner


Trappsteg, rost och korv

Man ska akta sig för att vara för ensidig i sitt motinerande. Därför valde jag idag bort Lundbyspåret mot trappan som leder upp till toppen av Kvarntorpshögen. Ett gediget arbete denna trätrappa som i 437 steg leder upp till toppen och "Konst på Hög". Jag kanske inte ska värdera hur gedigen trappan är, jag är nämligen jävig. En av träkonstnärerna är nämligen en god vän till mig.

Det märkliga med den här trappan är att varje trappsteg har en ägare som är namngiven på en bricka applicerad på trappsteget. Man får väl anta att det är personer med anknytning till den forna verksamheten i Kvarntorp, som har köpt in sig i trappan. Jag är en av dem.

När jag stretade uppför den branta trappan och läste namnen på ägarna av de olika trappstegen så tänkte jag att fler med anknytning till ÖSK borde vara med som trappstegsägare. Benny Lennartsson och Åke Granath har varit bosatta i Kvarntorp och Lars-Gunnar Rosmark och Olle "Totten" Gustafsson har arbetat åt Svenska Skifferoljebolaget som arbetsgivaren hette. Däremot såg jag namnet Kenneth Karlsson på ett trappsteg. Kan det vara ÖSKs gamle landslagsback och ledare? Vad har han i så fall för anknytning till Kvarntorp? Att de övriga inte finns med kan vara investeringskostnaden, det kostar nämligen 500 kronor för att få ett trappsteg.

När jag kom upp till toppen var jag mer trött än jag någonsin är efter 5 kilometer stavgång i Lundbyspåret. Så trött att jag inte förmådde ta till mig symboliken i de olika konstverken. Eller varför en gammal rostig kyrka utan ventilationsproblem en brädhög och en manlig blottare är konst. Däremot förstod jag att namnet JOHANSSON i jättebokstäver är en hyllning till gamle landlagscenterhalven Bajdoff.

Nedfarten skedde per stybbväg. Därefter inhandlade jag korv i närbelägen korvfabrik. Två kilo vardera av kokkorv och grillkorv. Jag frågade försynt hur jag ser skillnad på kok- och grillkorv
och fick svaret "Nästa!". Det är möjligt att den expedierande kvinnan är en stor människovän men jag har de gånger jag besökt den aktuella butiken fått en annan uppfattning. Eller behöver man överhuvudtaget vara trevlig mot någon som inte ser skillnaden mellan korv att koka och korv att grilla.

När det gäller den rostiga kyrkan på Kvarntorpshögen kom jag just på att en av Nobelprisvinnarna ( var det i fysik?) fick priset för sina kunskper om rost, eller om det var hans kunskaper om hur rost uppkommer eller om han har kommit på hur man blir av med rost. Hur det än är bör han få chansen att ta sig en titt på kyrkan på askhögen.

Bengt

torsdag 11 oktober 2007

Kvartetten som sprängdes

Rubriken är var sig min eller Birger Sjöbergs, den är hämtad från Nerikes Allehandas Kumlasida ett decembernummer för en herrans massa år sedan. Varför jag kom på detta just nu ska jag berätta sist i detta inlägg.

På rubriken i tidningen följde en berättelse om en skakande händelse en kväll i Kumla centrum, men jag skulle inte ha aktualiserat den nu och här om jag inte själv varit en del av dramat.

Vi var fyra kamrater, alla i 15-årsåldern, som en höstkväll gick Hagendalsvägen fram och tillbaka från torget till Reobiografen, stannade till en stund vid den korvkiosk som Håkan Nesser ofta återkommer till i sina böcker med kumlamotiv. Det var mörkt, det var nästan folktomt och klockan var vid pass åtta, halv nio. Då började det. Snöa nämligen. Höstens första snöflingor började falla ganska tätt. Det var då vi tog oss orådet före att börja sjunga och inte vilken sång som helst utan den för tillfället passande "Nej se det snöar!". Vi sjöng ganska bra faktiskt, vi skrålade inte. Absolut inte.

Jag sa att det var folktomt, men ändå inte riktigt. Korvgubben fanns på plats och gudbevars en patrullerande polis som stod på pass i närheten av Kämpes Kiosk. Nerikes Allehanda beskrev i sin artikeln polisen som sömnig och det är möjligt att han vaknade upp av vår sång. Förmodligen ansåg han sig inte kunna komma tillbaka till stationen utan någon saftig rapport om brott på stan, så han motade in hela sångkören i en portgång, förmodligen för att det inte skulle snöa på rapportblocket, och avkrävde oss namn och adress. Men först sedan han informerat oss om brottet, störande av ordning. Vi blev inte omhändertagna direkt, vi ansågs väl inte kunna förstöra några bevis om vi släpptes.

Hela den här historien hade väl inte kommit till Nerikes Allehandas kännedom om inte en nitisk lokalredaktör skummat igenom protokoll över avkunnade domar vid Tingsrätten i Hallsberg.Där fann han att en kvartett sjungande ynglingar från Kumla dömts till 10 kronor var i böter. De hade erkänt och behövde därför inte inställa sig inför skranket. Jag har i efterhand funderat över hur stort bötesbeloppet blivit om vi anlitat en advokat.

Eftersom så många år förflutit sedan dramatiken på Hagendalsvägen i Kumla tycker jag att jag utan repressalier kan avslöja namnen på de tre övriga i sångkören:
Owe Adamsson, senare i livet svensk elitcyklist och därefter förbundskapten för det svenska cykellandslaget.
Gunnar Gurman, som jag tror då hette Johansson. Sedermera allsvensk bandyspelare och svensk mästare i Örebro Sportklubb.
Sven Löfstedt, som jag tror inte kom att ägna sig åt idrottsliga verksamheter. Han kanske blev körledare.
Jag själv, som blev fotbollsspelare i Örebro Sportklubb, utan stora framgångar.

Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv men jag tror inte att någon av oss fortsatt på brottets vägar. Bötesstraffets storlek blev för alltid avskräckande.

Innan jag berättar varför jag kom på den här historien nu vill jag gärna berätta en sak med anknytning till den här korvkiosken och dess korvgubbe. Korvgubben hade nämligen tänkt ut ett rabattsystem för stamkunder. Det generösa erbjudandet var att om man köpte 10 korvar med bröd fick man den 11:e korven gratis. Erbjudandet gällde för en person som en och samma kväll kvalificerade sig. "Kvartetten" klarade tillsammans betinget för att få den 11:e korven, men det var en och samma i kvartetten som gick fram till luckan och gjorde köpet. Lurendrejeri, alltså. Det skulle den sömniga polisen ha sett Jag kommer inte ihåg hur vi solidariskt delade på 11 korvar.

Till sist då! Den här polisen blev så småningom en känd polis i Kumla och han fick också ett öknamn. Detta öknamn har jag använt i flera mindre allvarliga internetsammanhang där man krävt ett eget påhittat lösenord. Som till exempel för att öppna den här bloggen.

Bengt